Jobbade lite till med texten. Tänker att jag ska använda den här som bas, så kommer att ändra lite och lägga till efter hand.
Djupt under staden Ärgavik ruvar en slumrande ogudinna som människorna benämner ”Bindra”, då hon sedan urminnes tider hållits fjättrad av kedjor smidda i ålderjärn och drömmar. Hundra manshöjder lång är hon, med hatvässade käftar och ett skinn tjockt som mänsklig dårskap. Hennes hundra ögon är slutna i sömn, då dussinet besvärjare dag och natt spinner ett drömnät av töversord och krafttecken som håller hennes vidunderliga sinne fast i nattriket.
Varje dag matas hennes väldiga käftar med fäblod och mjölk från landets bönder, och hennes piss samlas i tunnor, som bärs ut och kokas i väldiga krus och tills det förvandlas till det människor i området kallar ”daglåt”, ett bittert vin som dricks – blandat med honung för den som har råd – och som skänker behagliga drömmar till drickaren.
En gång årligen tappas Bindra på några tunnor av sitt blod, vilket kokas med kryddor till eldalåt, ett dyrbart vin som nyttjas av fördärvade ädlingar, då det ger ettriga, eldhågsna uppenbarelser och får dem att kränga i ormande njutrörelser. Eldalåt är en tjock, mörkröd vätska som smakar av söt drängarot och glömska. Den säljs av besvärjarnas helgedom, en väldig anläggning med bildhuggna murar, bekransade torn och vindlande underjordiska irrgångar som leder ned till Fjättrasalen. Helgedomen huserar hundratals heliga och blotförrättare, som lever av befolkningens gåvor samt försäljningen av daglåt och eldalåt.
Men ve oss alla dagen då Bindra vaknar! Bland de heliga, bland blotförrättarna och även ett fåtal av besvärjarna, finns en sammansvärjning av avfällingar som inte ser som sin heliga uppgift att söva ogudinnan, utan att väcka henne och genomdriva hennes rike. De samlas i helgedomens lönnkammare och viskar om vackra fasor, om uppenbarelser de givits när de inmundigat det okokta odjursblodet, kallat vådalåt, en akt förbjuden i helgedomen. Denna frätande gallas drickare faller i djupa stormdrömmar och visas syner av fruktansvärda mardrömsriken där ogudinnan härskar över ett förslavat folk, hennes fogliga tjänare upphöjda som konungar och furstinnor. Dessa sammansvurna kallar inte sin fjättrade gudinna Bindra, utan Dolfagra, den mörka härskarinnan. De har även sina följare utanför helgedomen, då de i lönndom smusslar ut okokt vådalåt, och det krävs en kraftfull vilja att motstå de betvingande maktsyner den fjättrade visar.
