Nekromanti monster vs. hjälter... att bli nytt monster..

  • Thread starter Thread starter Guest
  • Start date Start date
G

Guest

Guest
man börjar med ett litet klent monster typ goblin. denna goblin samlar under sina äventyr poäng genom att vara skicklig. dessa poäng använder han senare till nästa rollperson.

tex.

månster:.............poäng:
goblin....................0
orc......................100
skogs troll............150
grått troll..............200
hjätte..................400
linderorm.............800
silverdrake..........1000
gulddrake...........2000

när rollpersonen dör får den nya rollpersonen hanns poäng... så en rolperson måste inte sammla ihop 2000 p för att bli en gulddrake...

och en sak till... heter det rollperson när det är ett monster?
 
Om en katt dödar en råtta blir det inte en hund!

<center><pre>Det här brevet verkar kanske lite fientligt, men det är bara grovhugget vad jag tycker. Bli inte stött, bli manad!</pre>

</center>

Vad var det för fel på mitt förslag angående "Jättar, drakar och demoner"samt mitt andra förslag Gengångare och Fenrisulvar?

OK, iallafall, det som du beskriver är ett rollspel à la tamagochi eller pokémon. Och om rollspelsvärlden skulle vara det minsta lik vår värld så borde du förstå att man inte helt plötsligt 'förvandlas' till någonting helt annat bara av att döda någonting eller skaffa poäng. Saker utvecklas till annat, och denna utveckling följer oftast en linje av något slag. Om en katt dödar en råtta blir det inte en hund!
Inte heller blir en tiger som dödar en elefant en elefant själv!

Likaså utvecklas individuella varelser olika fort, vilket även gör allting mycket intressantare. Inte fan fick jag hår på kuken samma dag som alla mina klasskompisar, även om vi gjort samma saker is stort hela livet. Inte heller blir jag exakt lika stora som alla andra som är födda på min födelsedag och har samma livsupplevelser. Således borde alla varelsers utveckling vara individuella, inte styrda på exakta poäng.

Likaså bör man kunna välja mer än en inriktning. Ett rollspel där alla tvingas börja med samma karaktär är väl ändå inte lockande.

Kort: Det du beskriver håller för ett enformig datapel, inte ett rollspel som skulle engagera spelarna i mer än en eller två spelade rollpersoner.

Vill du göra ett intressant rollspel har du mitt stöd och min hjälp, men om du vill göra ett färglöst, 'digimon-style' låtsasdataspelsrollspel kan du ju få göra det, men räkna inte med att någon kommer att vara intresserad av att vare sej spela det eller hjälpa dej, med undantag för de få rollspelande fjortisgrabbarna som springer runt med byxorna nere vid skosulorna och som tänder på tuggumicigaretter framför treornas tjejer.

Återigen, inget personligt menat. Jag står bakom dej om du är förnuftig, men din idé behöver, utan tvivel, MÅNGA förändringar.

Jag tycker fortfarande att min idé var bra.

/Mask
"—Grekland. Mitt land, ditt land; Grekland!
—Bögjävel!"
 
Re: Om en katt dödar en råtta blir det inte en hund!

Jag håller med dig, ingen vill spela ett spel där man har en bestämd kurs mer än kanske 2-3 ggr.
MEN
Man ska inte behöva välja målvarelse när man skapar rollvarelsen, utan man kan välja medan den utvecklas. Jag tror det blir roligare.
 
Don't ignore the little guy!

Man ska inte behöva välja målvarelse när man skapar rollvarelsen, utan man kan välja medan den utvecklas. Jag tror det blir roligare.

Jag kanske skrev lite konstigt där. Man väljer en varelse helt enkelt, som senare har förmågan att utvecklas åt ett visst håll.

Vidare får du tro mej, jag tänkte på andra alternativ där man inte behövde välja varelse på en gång. Enda problemet med detta är; för att inte totalt missa mindre rollfigurer, som älvor, vättar och dylikt, måste man praktiskt taget börja i ett larvstadium. Dessutom finns det inga relevanta livsformer som är kapabla att välja sina öden. Man bör inte få välja, slumpen och naturen tycker jag ska bestämma(ev. magiska amuletter kanske kan höja oddsen för en utveckling åt ett visst håll, men ändå).

Trots detta hade jag tänkt lite på tanken att alla skulle ha samma ursprung, och kom fram till detta;

Småmän
Småmännen är grunden till alla 'onaturliga' varelser och är ungefär en tvärhand höga. Dessa människolika varelser ger sej ofta ut i världen för att fullfölja sina drömmar och väljer då att växa till varierande monster(vid detta stadie är utveckling valfri). Dessa kan då utvecklas till exempelvis Svarttomtar, Mörkerälvor eller annan liknande varelse.

Problem:
Människobaserade varelser(och andra varelser byggda på redan existerande varelser), såsom odöda och varulvar går inte att spela, då dessa inte kan utvecklas från denna ursprungliga källa. Dessutom blir hela utvecklingförloppet mycket konstigt efter ett tag. Tänk dej ett monster som varit; Svarttomte, vätte, Blodsbarn, Zombie, Demon, Lindorm, Mumie, Drake, Vålnad etc. etc.
I så gott som alla rollspel väljer man exempelvis att spela människa i början, och det ska mycket till för att man ska få ändra sej.

Visst, man kan göra att man kan utvecklas åt olika håll, exempelvis kan kanske en mörkerälva utvecklas till både en Vätte och en Satunge, eller något, men man borde inte få utvecklas hur som helst.

/Mask
"Sckåål, grevinnan!"
 
Re: Om en katt dödar en råtta blir det inte en hund!

Jaja... jag skulle definitivt inte spela något spel som fungerar så, och personligen anser jag idén vara väldigt fånig... som sagt, det skulle fungera på datorn, men knappast i "vanligt" rollspel. Men jag antar att det skulle gå, och om du vill spela på det sättet, varsågod. Själv håller jag mig borta från allt som liknar Pokémon, av förklarliga skäl...
 
Re: Don't ignore the little guy!

Man ska inte behöva välja målvarelse när man skapar rollvarelsen, utan man kan välja medan den utvecklas. Jag tror det blir roligare.

Jag kanske skrev lite konstigt där. Man väljer en varelse helt enkelt, som senare har förmågan att utvecklas åt ett visst håll.

Vidare får du tro mej, jag tänkte på andra alternativ där man inte behövde välja varelse på en gång. Enda problemet med detta är; för att inte totalt missa mindre rollfigurer, som älvor, vättar och dylikt, måste man praktiskt taget börja i ett larvstadium. Dessutom finns det inga relevanta livsformer som är kapabla att välja sina öden. Man bör inte få välja, slumpen och naturen tycker jag ska bestämma(ev. magiska amuletter kanske kan höja oddsen för en utveckling åt ett visst håll, men ändå).

Eh, "naturen"? Pratar vi inte om magiska varelser här? Det behöver ju inte finnas något som hindrar en liten vätte att bli en drake, eller en demon, eller ett spöke, eller (whatever). Det kan ju mycket väl vara så att det egentligen bara finns människor, och alla "monster" är människor som blivit påverkade av något slags magi.

Någonting i stil med Law/Balance/Chaos i Elric. Alla karaktärer börjar som vanliga människor och får sedan poäng i t.ex. Blod/Rikedom/Ära/Magi (antaget att vanliga magiker går att spela)/andra saker som jag inte kommer på. En standardkobold(spelare) som bara går omkring och slaktar kommer få en massa Blod-poäng och bli t.ex. orch, sen varulv, sen troll, sen ond drake (och om inte alla karaktärerna är sådana kommer han antagligen dö ganska fort /images/icons/frown.gif).

En karaktär som satsar på den riktigt svåra vägen (Ära, ganske Magi och/eller Rikedom) skulle bli "belönad" med att kunna bli något väldigt mäktigt till slut (ärkeängel, någon?).

/Henrik
 
Re: Don't ignore the little guy!

Kanske skulle man kunna försöka sig på ett system med egenskaper.

Fysiska egenskaper typ

storlek
styrka

Mentala egenskaper

girig
telekinesi

Varje egenskap kan man uppnå exempelvis 10 nivåer i.
Dessa nivåer erhålls under spelets gång och att det finns nivåer gör ju att det blir tal om utveckling och inte kokongstadie typ.

Vi säger att man börjar som en mörkervätte.

Man börjar sakta men säkert växa allt eftersom tiden går och även utveckla hårdare hy och horn. Han har exempelvis storlek 2 horn 1 och hårdhyad 2 om han väljer att utveckla vingar kan han bli en gargoyl men om han istället börjar utveckla sina mentala krafter kanske han kan bli en skuggvandrare istället.

Märk väl att jag inte tänkt igenom varken antal nivåer eller ideer om monster men jag tycker ändå det systemet skulle kunna vara ganska intressant.

Alla egenskaper måste inte leda till att man blir en ny varelse.

Och viktigast av allt är att man kan få personlighet på monstren.
 
Hohum...

Jag är skeptisk...

Först och främst stavar du fel för att göra spelet gulligt eller vet du inte att grotta stavas med o? För gråa troll är inget intressant. Dessutom bör du sluta särskriva.

Därutöver, vad slåss man mot? Kan man göra annat än att slåss. Hur ska det skapas ett band mellan rollspelaren och ett "månster"

Om du lägger ner lite mer tanke på ett trovärdigt system och att ge monster personlighet och ett lite mer smickrande namn kan det bli intressant.
 
Vad är monster? Vad är rollspel?

Eh, "naturen"? Pratar vi inte om magiska varelser här? Det behöver ju inte finnas något som hindrar en liten vätte att bli en drake, eller en demon, eller ett spöke, eller (whatever).

Nja, magiska vet jag väl inte om alla monster måste vara. Hur magiskt tycker du att ett troll är? Stort, fult och luktar illa, visst, men det klarar ju jag av på en lördagsmorron, utan magier...
Vad jag menade med "naturen" var att jag tycker att samtliga varelser ändå ska ha en någolunda verklighetsförankring. Om de ska blöda, äta och vila så ska de väl ha nästan samma förutsättningar som allting annat som lever, eller? Och ingenting annat som lever får välja hur de ska bli när de växer.
Samtigigt tror jag att man kommer att förlora känslan av lojalitet emellan spelare och monster, om monstret konstant byter skepnad totalt var gång man dödat ett exekt nummer av fiender eller dylikt. Dessutom tror jag att förmågan att välja sin utveckling kommer att göra så att man 'köper' olika karaktärer för sina blodspoäng.

Exempel:
—Ska du använda dina poäng för att utveckla ditt troll till en jätte?
—Nej, jag sparar så jag kan ha råd med en drake.

Kan du se någon affektion emot sin rollperson i det samtalet? Om man fritt får välja vad man vill och ingen vettig utveckling däremellan sker, kommer man inte se på rollfigurerna som samma karaktär.

Dessutom, om man väljer vad man vill, försvinner en av grundstenarna i rollspel; konsekvens
Detta innebär att man kan göra vad man vill med sin rollperson, i det här fallet börja på vilken bana man vill, och ändå ändra sej senare, utan minsta spår av att man gjort ett dåligt val.

Det kan ju mycket väl vara så att det egentligen bara finns människor, och alla "monster" är människor som blivit påverkade av något slags magi.

Visst man kan göra så att alla monster ursprungligen är människor, men det tycker inte jag, personligen, är särskilt lockande, då det på sätt och vis förstör ett supermonsters överlägsenhet i förhållande till människor. Blir inte en superskurk grovt degraderad när man får veta att denne bara varit en liten bäbis som mamma inte tyckte om?

En karaktär som satsar på den riktigt svåra vägen (Ära, ganske Magi och/eller Rikedom) skulle bli "belönad" med att kunna bli något väldigt mäktigt till slut (ärkeängel, någon?)

Jag föreslog tidigare att det skulle finnas två likvärdiga värden; Blodspillan och Rikedom. Man kan kanske tycka att Blodspillan skulle vara enklare att skaffa, men om man gör olika varelsers blod olika värda jämnar detta ut sej något.

Monster har ingen Ära! Vem skulle hylla dem?

Jag gjorde för övrigt även så att monster blir magiska av naturen ju mäktigare de blev, vilket jag tycker är mer 'monsteraktigt', då de inte har möjlighet att läsa på biblioteket eller dylikt, lämpligtvis bör de inte kunna läsa alls, med undantag givetvis.

För övrigt är inte ärkeänglar monster, eller hur? De är ju de snälla killarna. Det är kanske dem man slåss emot?

/Mask
"Helvetet på jorden var inte komplett innan kvinnan kom in i paradiset"
 
SÅ SKA DET LÅTA!

Det blir poäng för det!

Och för att inte vidare härma Peter Harryson; Gu har ju precis fattat vad jag menar!

"Kanske skulle man kunna försöka sig på ett system med egenskaper.

Fysiska egenskaper typ
storlek
styrka
Mentala egenskaper
girig
telekinesi
Varje egenskap kan man uppnå exempelvis 10 nivåer i.
Dessa nivåer erhålls under spelets gång och att det finns nivåer gör ju att det blir tal om utveckling och inte kokongstadie typ."

Men jag tycker att man egentligen kan ha alla de sedvanliga attributen + Rikedom och Blodspillan. Dessutom tycker jag att de ska ha ett värde kallat Utveckling, som jag beskriver snart.

Vidare kan man ha karaktärsattribut eller dylikt, men telekenesi är väl snarare en egenskap som man ska erhålla vid utveckling?

Horn och dylikt är väl snarare vapen än grundattribut. Likaså typ magier och sånt.

Utveckling
Min tanke är att man, efter att erhållit en viss grad av Rikedom eller Blodspillan, får slå emot Utveckling, som visar hur lätt monstret kan utveckla sej. Om detta slag misslyckas får man vänta till deta att man samlat nog för att svårigheten ska sänkas.
Om skaget lyckas får man slå på en tabell, alternativt välja resultat, som visar på vilket sätt personen förändras. Ett exempel kan vara att styrka höjs, samt en liten fotnot typ "monstrets muskler växer och skinet blir rödaktigare" När man uppfyllt vissa attributskriterier för en annan varelse byter man titel, exempelvis från Satunge till Underdemon.

Det här är bara snabbt ihopslängt, men det kanske fungerar?

/Mask
"Hej på dej, lilla mamma!"
 
Re: Vad är monster? Vad är rollspel?

Nja, magiska vet jag väl inte om alla monster måste vara. Hur magiskt tycker du att ett troll är? Stort, fult och luktar illa, visst, men det klarar ju jag av på en lördagsmorron, utan magier...

Jag visste inte att du blev fyra meter lång, läkte skador tusen gånger fortare än normalt och förvandlades till sten av solljus varje lördagsmorgon. Har du funderat på nobelpriset?

Vad jag menade med "naturen" var att jag tycker att samtliga varelser ändå ska ha en någolunda verklighetsförankring. Om de ska blöda, äta och vila så ska de väl ha nästan samma förutsättningar som allting annat som lever, eller? Och ingenting annat som lever får välja hur de ska bli när de växer.

Tyckte inte du att en del varelser blev andar? De är väl magiska varelser om något. Och vad säger att de andra varelserna ska "blöda, äta och vila" som människor? Inte biologin iaf., även utan magi kan man få en ganska stor variation av biofysik och ämnesomsättning.

För övrigt, om varelser förvandlas enligt ett inte helt förutbestämt sätt så betyder det att det är en magisk förvandling, och då är det inte konstigare att välja vad man ska bli än att välja ett yrke att lära sig.

Samtigigt tror jag att man kommer att förlora känslan av lojalitet emellan spelare och monster, om monstret konstant byter skepnad totalt var gång man dödat ett exekt nummer av fiender eller dylikt. Dessutom tror jag att förmågan att välja sin utveckling kommer att göra så att man 'köper' olika karaktärer för sina blodspoäng.

Jag sa aldrig något om ett exakt antal poäng. Jag tänkte mig snarare en variabel mängd poäng för olika handlingar, plus lite bonusar/avdrag från SL, som ger en chans (risk?) att förvandlas till en varelse på en viss "nivå" (inte D&D-level, alltså). Min tanke var att en spelare skulle kunna satsa mot ett mål, men fortfarande kunna hamna snett eller bara gå en annan väg än den "självklara" till målet.

Exempel:
—Ska du använda dina poäng för att utveckla ditt troll till en jätte?
—Nej, jag sparar så jag kan ha råd med en drake.

Kan du se någon affektion emot sin rollperson i det samtalet? Om man fritt får välja vad man vill och ingen vettig utveckling däremellan sker, kommer man inte se på rollfigurerna som samma karaktär.

Den tolkning får du stå för helt själv eftersom det inte är i närheten av vad jag menade.

Dessutom, om man väljer vad man vill, försvinner en av grundstenarna i rollspel; konsekvens
Detta innebär att man kan göra vad man vill med sin rollperson, i det här fallet börja på vilken bana man vill, och ändå ändra sej senare, utan minsta spår av att man gjort ett dåligt val

1) Det innebär att en "genre-klassiker" i superhjältespel, "strålningsolyckan", gör att det inte går att rollspela sådant. Med tanke på att jag känner till flera sådana incidenter i superhjältekampanjer måste jag påstå att du har helt fel.

2) Du antar fortfarande saker som jag aldrig skrivit.

Det kan ju mycket väl vara så att det egentligen bara finns människor, och alla "monster" är människor som blivit påverkade av något slags magi.

Visst man kan göra så att alla monster ursprungligen är människor, men det tycker inte jag, personligen, är särskilt lockande, då det på sätt och vis förstör ett supermonsters överlägsenhet i förhållande till människor. Blir inte en superskurk grovt degraderad när man får veta att denne bara varit en liten bäbis som mamma inte tyckte om?

Nej, inte i mina ögon. Det gör bara så att det blir lite intressantare att rollspela monstren. Tror du hjältarna är lika intresserade att slå ihjäl draken och sno hans skatter när draken är en före detta drakjägare?

En karaktär som satsar på den riktigt svåra vägen (Ära, ganske Magi och/eller Rikedom) skulle bli "belönad" med att kunna bli något väldigt mäktigt till slut (ärkeängel, någon?)

Jag föreslog tidigare att det skulle finnas två likvärdiga värden; Blodspillan och Rikedom. Man kan kanske tycka att Blodspillan skulle vara enklare att skaffa, men om man gör olika varelsers blod olika värda jämnar detta ut sej något.

Det är bara samma idé med ett lite annorlunda utförande. I stället för att för att ge mer bonus till den svåra vägen ger du mindre poäng till den lätta vägen. Jag ville ha in lite fler värden för att inte bara begränsa spelet till stora stygga slaktar-monster (hmm...ungefär som att spela ett gammalt hederligt dungeon-crawl.../images/icons/devil.gif).

Monster har ingen Ära! Vem skulle hylla dem?

Jag skrev fel, det var "Heder" jag menade. För övrigt så kan "monster" mycket väl vara hyllade hjältar. Goda drakar i D&D t.ex.

Jag gjorde för övrigt även så att monster blir magiska av naturen ju mäktigare de blev, vilket jag tycker är mer 'monsteraktigt', då de inte har möjlighet att läsa på biblioteket eller dylikt, lämpligtvis bör de inte kunna läsa alls, med undantag givetvis.

Varför? Det lär bli roligare om den lilla Impen (med flera magiska krafter) kan gå vidare och bli en orch (som inte har någon magi, men är mycket tuffare än Impen på alla andra sätt).

För övrigt är inte ärkeänglar monster, eller hur? De är ju de snälla killarna. Det är kanske dem man slåss emot?

Beror ju på vad som defineras som ett "monster". Jag tycker en ärkeängel passar bättre in i den gruppen än en orch. Att säga att monster är "onda varelser" är ett väldigt begränsat, och dessutom så är det ju ganska vanligt med "monster" som inte är onda (t.ex. de nämnda drakarna).

/Henrik
 
Hmmm

Först så tyckte jag som mask, att man borde välja elaka monster som utvecklas gradvis.. Men sabelkattens ide är också rätt läcker..

En möjlighet skulle ju kunna vara att alla rollpersoners ursprungliga tillstånd är någon form av andekropp, eller så är alla rollpersoner någon sorts älvafolk som alla monster stammar från.. Fördelen med andekropp-grejen är att man kan "gå in" var man vill, byta varelsetyp "mitt i" och ta över sådana "onaturliga" varelser som skelett..
 
Monsterspekulationer

Jag visste inte att du blev fyra meter lång, läkte skador tusen gånger fortare än normalt och förvandlades till sten av solljus varje lördagsmorgon. Har du funderat på nobelpriset?

Vad jag ville komma till var att troll är relativt omagiska, då det finns andra varelser som är stora och fula. Det är inte heller "jättemagiskt" att läka skador fort, även om det inte påträffas i den värld vi känner till. Dessutom, enligt sägnen förvandlas inte troll till sten av solljus, soljus förvandlar troll till sten!

Förresten, på lörgagsmornar känns det som fyra meter till fötterna, kroppen är så avdommnad att koncepten smärta och skada inte existerar som vi känner det, och har du försökt möta solen dagen efter/images/icons/wink.gif.

Tckte inte du att en del varlser blev andar? De är väl magiska varelser om något. Och vad säger att de andra varelserna ska "blöda, äta och vila" som människor? Inte biologin iaf., även utan magi kan man få en ganska stor variation av biofysik och ämnesomsättning.

För övrigt, om varelser förvandlas enligt ett inte helt förutbestämt sätt så betyder det att det är en magisk förvandling, och då är det inte konstigare att välja vad man ska bli än att välja ett yrke att lära sig.

Jag har aldrig sagt att inga varelser fick vara magiska, tvärt om... (kolla mina andra inlägg, under den första tråden angående 'monster vs. hjältar').
Men vad är det för vits att spela att rollspel där en karaktärer inte har några svagheter eller dylikt? Det var nämligen det jag menade med att 'blöda, äta och vila', om jag skrev 'som människor' menade jag att de ska ha svagheter likt dem inte som dem.

Heller har jag inte sagt att utveckligen inte är magisk, ävenom om det finns djur som utvecklas efter inte helt förutbestämda mönster(alligatorer t ex). Vad jag har sagt är att jag inte tycker att man ska få välja vad man vill, gärna ska slumpen och konsekvens spela in.


Min tanke var att en spelare skulle kunna satsa mot ett mål, men fortfarande kunna hamna snett eller bara gå en annan väg än den "självklara" till målet.

JAA!

Det var ungefär samma sak jag kommit fram till(om än kanske något efter jag skrev mina monsterförslag), men jag tycker att man ska få 'välja' genom sina handlingar, inte specifika ord(hoppas du fattar vad jag menar). Således bestämmer konsekvens.

1) Det innebär att en "genre-klassiker" i superhjältespel, "strålningsolyckan", gör att det inte går att rollspela sådant. Med tanke på att jag känner till flera sådana incidenter i superhjältekampanjer måste jag påstå att du har helt fel.

2) Du antar fortfarande saker som jag aldrig skrivit.

1) Jag har aldrig spelat ett supehjälterollspel, men jag tycker ändå att man ska få 'sona sina misstag', inte bara problemlöst 'spela över' dem. Det är det jag tycker är den stora skillnaden på rollspel och andra former av spel.

2) Jag skrev alllt det där för att göra mej någolunda förstådd, inte bara för att rakt upp och ner svara på vadetnuva.

(Angående att börja som människor...)
Det gör bara så att det blir lite intressantare att rollspela monstren. Tror du hjältarna är lika intresserade att slå ihjäl draken och sno hans skatter när draken är en före detta drakjägare?

Jag tycker inte nödvändigtvis att det är en dålig idé, men vad om små monster, underlägsna människor? Eller rent djuriska, inte särskilt mäktiga monster? Att utvecklas bakåt kan väl inte vara så kul? Man kan givetvis lösa detta med att göra förvandlingen momentan. Men om handlingen är momentan, varför låta monstren vara människor? Blir det inte roligare att försöka spela ett genuint monster istället för en stackars människa fångad i ett monster?

Dessa finns ju givetvis, typ varulvar och gengångare, men behövs det verkligen att alla monster ska vara mänskliga från början? Det förstör både lite av varulvarna och gengångarna, ur min synvinkel.

Jag ville ha in lite fler värden för att inte bara begränsa spelet till stora stygga slaktar-monster (hmm...ungefär som att spela ett gammalt hederligt dungeon-crawl...).

Kolla mytologierna. Alla monster styrs antingen av våld eller rikedommar.

Men varför inte? Givetvis kan andra attribut finnas. Kanske underattribut? Sådana som inte bestämmer när, men kanske hur, ett monster utvecklas?

Jag skrev fel, det var "Heder" jag menade. För övrigt så kan "monster" mycket väl vara hyllade hjältar. Goda drakar i D&D t.ex.

Heder är helt OK! Många monster tänker på sin heder och detta kan även kanske ha att göra med monstrenas framtida utvecklingar, som ett underattribut?

Angående att hylla monster;
Drake? OK.
Troll? Tveksamt...
Zombies? Inte en chans!

Varför? De ges aldrig en chans. Därför!
I den mån monster blir hyllade är så liten att det inte är värt att anteckna, enligt min mening. Möjligtvis som en fotnot typ; "Invånarna i Blaskeby är tacksamma men lite skrämda av monstret"

Det lär bli roligare om den lilla Impen (med flera magiska krafter) kan gå vidare och bli en orch (som inte har någon magi, men är mycket tuffare än Impen på alla andra sätt).

Eh... Är inte det vad jag skrev?
Stadie bestämmer magi, inte kunskap, var vad jag ville få fram...

Förresten. En Imp är på svenska en Satunge och en Goblin är en Vätte.

Att säga att monster är "onda varelser" är ett väldigt begränsat, och dessutom så är det ju ganska vanligt med "monster" som inte är onda (t.ex. de nämnda drakarna).

Jag menade i allmänhetens ögon. Där är änglar snälla(väl?) och monster onda. Orcher har jag aldrig nämnt, medvetet, det var du...

/Mask
"Matbidrag till barnen i afrika; två McDonald's BigMac för bara 35 kr!"
 
Re: Monsterspekulationer

Vad jag ville komma till var att troll är relativt omagiska, då det finns andra varelser som är stora och fula. Det är inte heller "jättemagiskt" att läka skador fort, även om det inte påträffas i den värld vi känner till.

Kanske inte jättemagiskt, men knappast naturligt. De nivåer som brukar förekomma i spel kräver definitivt magi (det finns ingen möjlighet att pressa in det som behövs i en levande organism).

Jag har aldrig sagt att inga varelser fick vara magiska, tvärt om... (kolla mina andra inlägg, under den första tråden angående 'monster vs. hjältar').

Nej, men vad jag ville påpeka var att alla varelser kommer vara magiska, även om de kanske inte aktivt använder magi. De kan ju förvandlas till en annan varelse som kan...

Men vad är det för vits att spela att rollspel där en karaktärer inte har några svagheter eller dylikt? Det var nämligen det jag menade med att 'blöda, äta och vila', om jag skrev 'som människor' menade jag att de ska ha svagheter likt dem, inte som dem.

Du skrev att "Vad jag menade med "naturen" var att jag tycker att samtliga varelser ändå ska ha en någolunda verklighetsförankring. Om de ska blöda, äta och vila så ska de väl ha nästan samma förutsättningar som allting annat som lever, eller?" vilket är ganska svårt att tolka som något annat än den bokstavliga betydelsen...

I övrigt så håller jag helt med dig.

Det var ungefär samma sak jag kommit fram till(om än kanske något efter jag skrev mina monsterförslag), men jag tycker att man ska få 'välja' genom sina handlingar, inte specifika ord(hoppas du fattar vad jag menar). Således bestämmer konsekvens.

Var det inte det jag skrev? Du får poäng som avgör vad du förvandlas till för dina handlingar.

1) Jag har aldrig spelat ett supehjälterollspel, men jag tycker ändå att man ska få 'sona sina misstag', inte bara problemlöst 'spela över' dem. Det är det jag tycker är den stora skillnaden på rollspel och andra former av spel.

Du skrev: "Kan du se någon affektion emot sin rollperson i det samtalet? Om man fritt får välja vad man vill och ingen vettig utveckling däremellan sker, kommer man inte se på rollfigurerna som samma karaktär.

Dessutom, om man väljer vad man vill, försvinner en av grundstenarna i rollspel; konsekvens
Detta innebär att man kan göra vad man vill med sin rollperson, i det här fallet börja på vilken bana man vill, och ändå ändra sej senare, utan minsta spår av att man gjort ett dåligt val." Den första biten var appropå att man skulle få välja fritt vad man ville bli, och det är en personlig uppfattning som jag inte håller med om. Den senare biten vet jag att den inte stämmer i superhjältespel, och jag ser ingen anledning till att det skulle vara omöjligt i andra spel. Att man ändrar sin karaktär behöver inte betyda att man slänger den gamla och skapar en ny, i det här fallet kan det t.ex. betyda att demonen Yxar blir till draken Yxar, det är fortfarande samma RP men i en ny kropp.

Jag tycker inte nödvändigtvis att det är en dålig idé, men vad om små monster, underlägsna människor? Eller rent djuriska, inte särskilt mäktiga monster? Att utvecklas bakåt kan väl inte vara så kul?

Vill folk verkligen spela små patetiska monster som visar sin makt genom att spöa upp huskatten? Då verkar det faktiskt mer intressant att riskera att "gå bakåt" därför att man inte kunna hålla sig på rätt spår. Det skulle väl framför allt drabba "goda" karaktärer som skulle riskera att bli ett motsvarande "ont" monster om de varit för stygga (under förutsättning att "goda" monster på en viss nivå är mäktigare än "onda"). Det kan också finnas med som ett litet hot för onda karaktärer - att gå åt det hållet behöver inte alltid vara positivt (moralpolisen Henrik slår till!).

Man kan givetvis lösa detta med att göra förvandlingen momentan. Men om handlingen är momentan, varför låta monstren vara människor? Blir det inte roligare att försöka spela ett genuint monster istället för en stackars människa fångad i ett monster?

Jag har aldrig träffat någon som kunnat spela en karaktär som varit ickemänniska. I bästa fall klarar man av att agera som en ickemänniska, men det märks alltid att det är en människa bakom. Att "spela ett monster" blir antingen som att spela en människa (om "monster" är en fysisk definition) eller en Chaotic/Evil psykopat (om definitionen är psykisk).

Det är ju inte frågan om att personen "straffas" genom att bli ett monster, utan att personen genom sina handlingar "valt" att bli ett monster. Så ingen är ju "fångad" (utom någon stackare som inser att det kanske inte var så kul att vara en slaktardemon...det sociala livet blir ju inte någon hit direkt.../images/icons/devil.gif).

Och varför måste förvandlingen vara momentan (jag antar du menar att den sker "på ett ögonblick" och inte att den nya formen varar ett ögonblick)? Litteraturen har gott om exempel på övermod som straffar sig, att se den stora helvetesvargen krympa ihop till en "vanlig" varulv kan ge en del dramatik bara det!

Kolla mytologierna. Alla monster styrs antingen av våld eller rikedommar.

Cyclopen ville väl egentligen bara vara ifred...I övrigt så läser jag mest modern fantasy, och där så har ju monstren lika många olika mål som vanligt folk.

Och sedan finns det ju gott om "monster" som är goda också: Enhörningar, Lejon (den mytiska varianten alltså), Kentaurer, Asiatiska drakar... det finns säkert många fler exempel.

Men varför inte? Givetvis kan andra attribut finnas. Kanske underattribut? Sådana som inte bestämmer när, men kanske hur, ett monster utvecklas?

Jag hade väl tänkt mig att det skulle finnas ett antal värden som avgjorde både när och hur förvandlingar skulle inträffa.

Angående att hylla monster;
Drake? OK.
Troll? Tveksamt...
Zombies? Inte en chans!

Varför? De ges aldrig en chans. Därför!
I den mån monster blir hyllade är så liten att det inte är värt att anteckna, enligt min mening. Möjligtvis som en fotnot typ; "Invånarna i Blaskeby är tacksamma men lite skrämda av monstret"

Åjo, här och var i historien har det förekommit sagor om riktigt hemska monster som hyllats som hjältar. Både stora äckliga troll och zombies är ju moderna uppfinningar, och i modern litteratur förekommer det alla möjliga konstiga vinklingar av ond/god. Sen att en karaktär som dör och kommer tillbaka som ett vandrande lik kanske får det lite svårt att övertyga någon om att han är en "good guy".../images/icons/frank.gif

Eh... Är inte det vad jag skrev?
Stadie bestämmer magi, inte kunskap, var vad jag ville få fram...

Du skrev att monster skulle få mer magiska krafter ju mäktigare de blev, jag tycker inte det är något krav. En omagisk varelse kan vara mäktigare än en magisk.

Jag menade i allmänhetens ögon. Där är änglar snälla(väl?) och monster onda. Orcher har jag aldrig nämnt, medvetet, det var du...

Orcherna tog jag bara som exempel (alla vet vad en orch är...). Sen så var det det där med definitionen av monster... Jag brukar klassa alla övernaturliga varelser som "monster".

Från Svenska akademin:

BETYDELSE: om varelse av i hög grad onaturlig skapnad l. storlek, vidunder.

a) BETYDELSE: om i mytologi l. folktro uppträdande djurväsen med skräckinjagande utseende l. storlek, odjur; äv. bildl.

b) BETYDELSE: allmänndre, om ngn l. ngt som har yttre l. inre egenskaper som i synnerligen hög grad avvika från det normala l. som äro avskräckande l. onaturligt o. inge motvilja; missfoster,; omänniska resp. oting; ss. förled i ssgr o sht om ngt ofantligt stort.

Så vad ska klassas som ett "monster"?

/Henrik
 
Missförståndsparaden

Haha, vi är inte så bra på att förstå varandra du å jag, eller hur?

För att göra allting lite enklare sammanfattar jag härmed mina åsikter och hoppas att det svara lite på dina inlägg. Jag har däremot svarat på ett av dem, längst ner.

Jag tycker att...
...allt man gör och allt man väljer ska ha märkbara effekter.
...monster ska ha 'fantasirealistiska' styrkor och svagheter, och ska bli bättre av utveckling oavsätt domän.
...kontrollen över monstret ska vara indirekt, mestadels.
...alla monster ska vara tillgängliga att spelas, inkl. små löjliga monster. Man får dock inte nödvändigtvis välja vilket monster, med undantag för när rollfiguren skapas.
...vissa monter ska härstamma från människor, ytterligare några ska kunna ha utvecklats ifrån människor, men inte alla.


Och nu till några svar:
Vill folk verkligen spela små patetiska monster som visar sin makt genom att spöa upp huskatten?

Varför inte? Det kan väl bli skitkul att ha små löjliga monster, med små löjliga äventyr, typ 'stjäl tant Karins julgranskulor'? Det är inte lika mycket vad man gör, utan hur mycket man kämpar för det var som gör att äventyren blir intressanta.

Cyclopen ville väl egentligen bara vara ifred...I övrigt så läser jag mest modern fantasy, och där så har ju monstren lika många olika mål som vanligt folk.

Och sedan finns det ju gott om "monster" som är goda också: Enhörningar, Lejon (den mytiska varianten alltså), Kentaurer, Asiatiska drakar... det finns säkert många fler exempel.

Cyclopen är en varelse som enligt den ursprungliga mytologin så gott som bara styrdes av sin hunger. Dessutom är Cykopen nära besläktad med den hagalne mellaneuropeiske jätten. Enhörningar härstammar från persernas motsvarighet till 'bäckahästen'(en ond varelse) och bringar bara lycka om man lyckas att fånga dem, vilket, praktiskt nog, är omöjligt.
Kentaurerna var långt ifrån goda. De hade ingen kontroll över sin djuriska sida och kopplades med fylleri, våldtäckt och dylikt.
Jag skrev att alla monster styrdes av rikedommar eller våld, vilket även gäller på de mytologiska drakarna.

Men det finns ju givetvis 'goda' monster, men alla monster jag har hört om styrs av onska och/eller ägande.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top