Monster är för stora! och vanliga djur är för mesiga!

Gurgeh

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,368
Location
The Culture
Jag funderade på vilken vinkling jag skulle ha på det här inlägget. Det började med att den aktuella tråden om avsaknad av exakta storleksmått på monster påminde mig om att monster i rollspel (bland annat) är onödigt stora, och ett par tankesteg senare landade jag i att problemet är att farliga djur inte är farliga nog.

Låt oss börja med en jätte, som i den första Monster boken (sp!) till Drakar och Demoner, anges vara sex meter hög. Din rollperson attackerar sagda jätte. Blir den rädd? Troligen inte. Hur rädd skulle du själv bli, om vi antar att du är en människa i min storlek (184 cm), som blir attackerad av någon som är 60 cm lång, och har ett svärd som ser ut som en brevöppnare, och kanske, med riktig tur, kan ge dig ett litet köttsår innan du sparkar iväg honom som en fotboll?

En tre meter hög jätte skulle vara en tillräckligt farlig fiende.

En drake tenderar att vara enorm i rollspel. I filmatiseringen av Bilbo var den så enorm att jag slutade lyssna på dialogen och bara satt och irriterade mig på hur löjligt enorm den var. En drake som är stor som en björn borde vara nog.

Och där har vi det egentliga problemet. I verkligheten är en björn (eller ett lejon eller en tiger) redan totalt jävla livsfarlig, även om du har ett svärd och en rustning, medan de ofta är ganska mesiga i rollspel. I Ligans Drakar och Demoner skulle jag bedöma att det är farligare att slåss mot två fumliga bonddrängar med varsin spade än mot en björn.

Så ett farligt djur borde vara mycket farligare i rollspelsregler. Då räcker det att en drake är som en björn som kan spruta eld. Den behöver inte vara stor som en blåval.
 
Monster är inte nödvändigtvis för stora, men de är undantagslöst för mesiga för sin storlek.

Det märks också tydligt att det är inflation här - Conan slåss mot gorillor och stora ormar, och de är värdigt motstånd.

Sedan finns det problem åt andra hållet också:
1737813459112.png
Oooh, Lancelot!

Två andra aspekter med djuren är dels att de sällan slåss, dels att när de slåss gör de det ofta i specifika mönster som går att utnyttja, särskilt när man har rätt verktyg. Tjurfäktaren vet hur en tjur angriper. Några personer med björnspjut tar en björn oerhört mycket bättre än om de haft svärd. Blåvalen kan tas ut med harpun, medan äventyrare i rollspel snarare skulle borde huvudet och hugga med svärd. Jägare avskyr vildsvin just för att de är oberäkneliga.
 
Last edited:
Gurgeh said:
Hur rädd skulle du själv bli, om vi antar att du är en människa i min storlek (184 cm), som blir attackerad av någon som är 60 cm lång, och har ett svärd
Click to expand...
Livrädd! Låter som en skräckfilm. :gremsick:

Du har såklart rätt i att björnar och tigrar är livsfarliga. Men fantasymonster vill man väl ändå att spelarna ska uppleva dom som fantastiska och monstruösa?
 
Ett sätt att göra monster mer läskiga är att ge dem fler handlingar per runda. Typ det är läskigt som fan att bli anfallen av en hund i medelstorlek eller större, mest för att de är så jävla energiska och river och biter och sliter och skäller samtidigt hela tiden. :)

Kanske minska på skada de ger istället, för att balansera det litegrann.
 
Magnus Seter said:
Ett sätt att göra monster mer läskiga är att ge dem fler handlingar per runda. Typ det är läskigt som fan att bli anfallen av en hund i medelstorlek eller större, mest för att de är så jävla energiska och river och biter och sliter och skäller samtidigt hela tiden. :)

Kanske minska på skada de ger istället, för att balansera det litegrann.
Click to expand...

Just det där handlar nog mycket om överraskning, att man inte är van vid våld, och brist på erfarenhet? Hundfångaren är knappast imponerad.
 
På ett sätt, jag ser storleken (och då indirekt styrka) mer som en representation för farlighet.

Drakar är oerhört farliga fiender, men siffrorna i bakgrunden är osynliga. Så att säga att den fyller upp en hel glänta signalerar något till spelarna.

Min favoritbeskrivning av ett troll i strid är att den bryter av ett ungt träd för att använda som klubba. Det signalerar något till spelarna.
 
Last year our family went to the zoo and were standing about a meter away from a grizzly bear (on the other side of the thick glass!).We were talking about how in games you can totally fight a creature like that with your sword and we were like "no, no you cant. You'd be fucked".
 
Jag tänker att det spelar in lite i det här med maktfantasi och tänkt mäktighetsnivå hos karaktärerna. Skulle jag spela något fär vi uttryckligen bara spelade "vanligt fölk" så skulle jag absolut uppfatta en björn som skitfarlig. Än värre om systemet också förstärkte den känslan, ihop med SLs beskrivning.

Men om man kör "heroisk fantasy" tänker jag mig att spelare generellt tänker sig att man spelar Hjältar™ som kan mycket mer än en vanlig människa, väldigt mycket "larger than life". Om man i ett sånt system lätt kan ta en grizzly med en vass pinne och lite jävlaranamma så känns det ändå rätt genremässigt passande. Tänker jag.

Det sagt gillar jag tanken på spel där man åtminstone börjar på en punkt där låglevel-monster och vanliga djur t.ex. faktiskt känns farliga. Jag har ju lite sån tanke i Luna City Blues – man kanske slåss mot få djur där, men "vanliga kultister" med beväpning är rätt farliga och jag vill definitivt att ett möte med t.ex. en odöd legionär ska kännas skrämmande. Man ska inte behöva möta en nefarit eller en razid för att få den där "oh shit oh shit oh shit"-känslan.
 
Ivan NWG said:
Last year our family went to the zoo and were standing about a meter away from a grizzly bear (on the other side of the thick glass!).We were talking about how in games you can totally fight a creature like that with your sword and we were like "no, no you cant. You'd be fucked".
Click to expand...
När jag var på Kolmårdens djurpark och såg grizzlybjörnen Varulven - en brunbjörn på 300 kg - så gick kalla kårar utmed min rygg.
 
Ja. Jag saknar att många monsterböcker inte behandlar de farliga vilddjur vi har i verkliga världen som något som är lika värt att beskriva ingående som de påhittade monstren, gör att man som SL och spelar får en känsla av att de inte är riktiga motståndare. Oftast ignoreras de antingen, eller hämmar någon typ av del med komprimerad presentation och stats. Att björn och vildsvinsjakt var något man sysslade med som adelsman under medeltiden var ju till viss del att de var så farliga.
 
Medan jag är livrädd för älgar, björnar och vildsvin på riktigt… Så känns de inte coola nog för att vara läskiga för fantasy hjältar.

När det kommer till drakar….. Tycker jag de är coolast när de är godzilla stora. Det är ändå inte realistiskt. Och det är coolt.
 
Även om lejon och björnar och tjurar kan vara nog så farliga, så vill man nog ofta i rollspel kunna spela hjältar som Herakles som brottade ihjäl ett osårbart lejon som ett av sina stordåd.

Och även i verkligheten så har ju människor framgångsrikt jagat alla möjliga djur med ganska primitiva vapen.

Är man ensam och oförberedd och stöter på en ilsken björn har man problem.
Är man en grupp erfarna jägare med lämpliga vapen som är på björnjakt så är det björnen som har problem.
 
erikt said:
så vill man nog ofta i rollspel kunna spela hjältar som Herakles som brottade ihjäl ett osårbart lejon som ett av sina stordåd.
Click to expand...
Fast hur många spel låter en skapa RP:n som är Herkules?

erikt said:
Och även i verkligheten så har ju människor framgångsrikt jagat alla möjliga djur med ganska primitiva vapen.
Click to expand...
Fast bara för att man har lyckats jaga något så behöver det ju inte betyda att bytet inte var livsfarligt eller man bara lyckades döda det genom fällor.
 
Intressant diskussion, jag har funderat på ett äventyr till Dod där man skall driva bort en "fågel Rock" som slagit bo på en bergstopp i närheten. Enligt gamla monsterboken (vet ej om den är med i någon senare) är enorm. I en strid är den oövervinnlig för rollpersonerna och kommer i princip oneshota dem.
Men däremot vet folk att om man förstör fågelns ägg så kommer den att flytta därifrån vilket också blir det som RP:na måste göra.
Lägg till att fågeln dyrkas som en gud av de lokala orchstammarna/barbarena vilka offrar mat och vaktar berget den bor på.
Jag tänker att i ren tärningsrullarstrid så blir det svårt att besegra stora monster men om man nyttjar, jag kanske tänker på fel grej, men "combat as war" så blir det bättre.
 
Det som stör mig är nog överlag hur vissa djur och monster kan vara för svag, även drakar. Spelar ingen roll om du är en hjälte i rustning, om draken som väger över hundra ton klipper till dig så är du mos, död på en gång. Mest irriterande inspel med KP och datorspel där man kan stå framför något enormt och ge lite skada, ta lite skada.

Mem detta gäller även den del för vapen, en vanlig hammare är livsfarlig.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top