Nekromanti Missförstådda nekromantiker

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
19,309
Location
Helsingborg
Frankenstein är en klassisk "missförstådd nekromantiker".. Jag har försökt tänka ut fler, men bara kommit på en till... och det för att Eksem nämnde orsaken i en demonolog-tråd.. Vad finns det för fler missförstådda fall? Vad är det som gör att magikerna väljer att gå nekromantins väg? Jag vägrar att tro att det beror på enbart makt.. Vilka vill göra gott och varför lyckas de inte?

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som kommer att tänka på Siratsia (förvisso ej nekromantiker, men magiker med egna mål)
 
"Frankenstein är en klassisk "missförstådd nekromantiker".. Jag har försökt tänka ut fler, men bara kommit på en till... och det för att Eksem nämnde orsaken i en demonolog-tråd.. Vad finns det för fler missförstådda fall?"

Imhotep från den nya Mumien. Han skulle nog kvalificera sig riktigt bra.

Och ska man se på det på det sättet, så är ju hela den egyptiska religionen ett typfall av "god" nekromanti - det handlar ju trots allt om att uppnå evigt liv genom att bevara kroppen och reanimera den.

Därtill har vi hela religionen voudoun. Visserligen kan en ond veau bokor göra rätt otäcka saker genom att döda folk, spärra in deras själar i en zombi canari och återuppväcka deras kroppar som förslavade zombi, men en god houngan kan göra gott med sin förmåga, även om de har exakt samma förmågor som en veau bokor.
 
Vad finns det för fler missförstådda fall?

Pappan i "Jurtjyrkogården". Den vägen in till nekromantikens värld tycker jag förresten är en av de enklaste att relatera till. Man vill göra något levande igen för att man helt enkelt inte är mogen nog att låta naturen ha sin gång och ta farväl till någon som har dött.

Det är enkelt att sympatisera med en nekromantiker som egentligen bara velat bringa sin fru och dotter tillbaka till livet. Och om alla experiment misslyckats, och om gubben har blivit sur, demonisk, hatisk och bitter, då kan man förstå det också.

---

Jag är rätt förtjust i en annan infallsvinkel också. I julsagan om Ebenezer Scrooge (ni vet, han som får träffa tre julandar innan julafton) så finns det en scen som jag har lagt på minnet. Ebenezer var en rätt ensammen pojk, och de förgågna jularnas ande konstaterar "du hade inte många vänner", varpå Ebenezer raskt kontrar "åjo, jag hade många." och börjar sedan nämna idel fiktiva personer, däribland Robinson Cruse. Anden frågar då medkännande om inte Ebenezer också hade några vänner bland de levande.

Det är en vemodig scen, och den passar utmärkt på nekromantiker också: Personer som är ensamma och därför fokuserar mer på de döda än de levande. Inte konstigt; när man läser om historiska personer kan man ju alltid forma dem i sitt huvud så att de tilltalar en, man får alltså aldrig det där sunda givandet och tagandet som när man umgås med levande männsikor.

Det får vara anledningen till att den här typen av nekromantiker är så förtjusta i lägre odöda; de utmanar inte nekromantikern på något sätt. De är enkla att umgås med. Precis som med Ebenezer Scrooge och hans favorit-romanfigur; Robinson Crusoe.
 
Ett exempel på god nekromanti skulle vara animeserien Full Metal Alchemist. Den handlar om två bröder vilka har blivit övergivna av sin far och deras enda kvarvarande familj är deras mor. När hon dör försöker de självklart återuppliva henne. Om ni vill veta hur det går får ni se serien, jag vill ju inte spoila alltför mycket.
 
Kan Bara hålla med Knarkfisk. Sen har vi väl (delvis Iaf) DoD Gigants egen Gadrim? vet inte om han är direkt missförstådd, men det deklareras gaska tydligt att han vil få bort mörkerstämpelfrån nekromanti
 
Back
Top