DesertRain
Hero
Denna världen har jag jobbat med i snart tre år, under denna tid har det funnits oerhört många varianter på den. Nu slutligen har jag bestämt mig för att spelleda D&D och mitt världsskapande har fått nya krafter. Med gamla namn och kulturer men med ett helt nytt koncept i handen börjar det hela nu att ta form.
Grundkonceptet är att för länge sedan så enades de olika rikena i den del av världen som senare kom att kallas för Angoria till ett enda väldigt kejsardöme, som hette Angoria.
Genom detta enande kunde de stå emot den väldiga invasion av demoner, monster, onda människor och annat som vällde in över länderna.
Småningom föll Angoria sönder i tre ungefär lika stora riken som hamnade i krig med varandra.
När kampanjen utspelar sig finns endast ett av dessa riken kvar, kejsardömet Otaria även om det är på dekis. Det ena av de två övriga är sedan länge förintat av diverse monster och det andra har fallit samman i statsstater och småriken. Ungefär som världen som beskrivs i D&D4's regelböcker.
Här följer en sammanfattning av de tre riken som bildades efter Angorias fall. Tips, idéer och frågor är alltid välkomna!
Arvenor
Det rike som bildades av Angorias siste kejsares son, Alexios. Under det stora krigets första skede var Arvenor de starkaste av de tre rikena, men allt eftersom tiden gick så blev det allt svagare. Det hela vände dock när Kemshal föll i samman efter flera omfattande invasioner av både Otaria och Arvenor samt orchhorder och andra monster. När Kemshal var försvunnet så utbröt ett par mindre krig mellan Otaria och Arvenor men inget av samma skala som förr i tiden. Arvenor var ganska så lungt under det första århundradet efter att Kemshal fallit, men med tiden så började inre spänningar göra sig påmärkta. När det rådde relativ fred med Otaria och Kemshal inte längre fanns så började folket inom rikets gränser att göra mindre uppror. Särskilt upproret vintern år 764-765 var väldigt blodigt då tusentals civila dödades av armén. Dessutom hade man problem med alla de monster som fanns i Kemshal. Det hände flera gånger att de trängde långt in i Arvenor innan de slutligen stoppades. Armén och folket var splittrat efter flera större inbördeskrig och delar av de östra delarna av riket hade fallit i Otarias händer. Slutet kom dock när den siste kejsaren Conorin IV dog utan arvingar år 895. Riket kastades nästan omedelbart in i ett våldsamt och blodigt inbördeskrig som decimerade befolkningen. Kriget resulterade i att Arvenor slutligen kollapsade till en mängd småriken och statsstater. Det allmänna kaoset gjorde också att monster från Kemshal kunde ta sig in i riket och bosätta sig i vildmarken mellan städerna. Numera har det skapats ett fåtal mindre kungadömen och flera stadsstater har stort inflytande. En av de starkast lysande stjärnorna i det forna riket är stadsstaten Silverstaden som har växt till en av områdets största städer under de senaste åren, mycket på grund av sitt fördelaktiga centrala läge mitt i knytpunkten för flera stora handelssleder. Gamla osämjor försvinner långsamt och de två små kungadömena Cormien och Shertol är ett bra bevis på det. De styrs av varsin gammal adelsätt från Arvenors dagar, det två ätterna var svurna fiender och är så än idag. Flera krig har utkämpats mellan de båda länderna och ett nytt kan utbryta när som helst.
Otaria
När Angoria föll ihop så bildade de västliga provinserna kejsardömet Otaria under den mäktiga generalen Otarius Ventarus. Otaria hade tidigt i kriget den största armén men efter ett stort nederlag i slaget vid Telrain så förlorades de övertaget. Otaria styrdes först av ättlingar till Otarius, som formade Otariondynastin. När den upphörde övertogs kejsartronen av Marviondynastin. Genom århundradena så har flera dynastier kommit och gått och nu för tiden så styrs Otaria av Vernicondynastin. Efter det stora kriget så koncentrerade Otarierna sig på att bygga ett stabilt och välorganiserat rike. De grundade nya städer som var planerade från grunden och de byggde ett omfattande system av stenbelagda vägar mellan städerna. De skapade en stor och välorganiserad armé som de kunde hålla ihop riket med. Under de många krigen mellan Otaria, Arvenor och Kemshal så visade sig otariernas organisationsförmåga vara en stor fördel. När Kemshal försvagades av de många invasionerna riket drabbades av så erövrade Otaria två stora städer i de södra delarna av det sönderfallande riket. Efter Kemshals fall så var det i stort sätt fred mellan Otaria och Arvenor botsett från ett fåtal mindre strider. När Arvenor började plågas av flera inbördeskrig så lyckades Otaria ta några städer i de östra delarna av riket utan något speciellt motstånd. När Arvenor slutligen kollapsade så var det många i Otaria som argumenterade för att man skulle erövra resterna av den gamla fienden. Det blev dock aldrig av eftersom armén behövdes i norr för att stäva invasioner av orcher och andra monster. På senare tid så har dock Otarias glans börjat försvinna. Även ifall riket är det sista av Angorias arvtagare så plågas det numera av stora inre konflikter. Tillskillnad från Arvenor så är det inget öppet inbördeskrig, armén är för stor och för stark för att någon ska våga öppet krig mot kejsaren. Istället är det strid med tungor och allianser i skuggorna och bakom låsta dörrar. Rikets städer har också börjat förfalla, de en gång vita marmorfasaderna är numera gråa och de nya byggnaderna saknar den glans som en gång fanns. Eftersom armén allt mer behövs i städerna för att hindra maktlystna adelsmän att göra uppror så har monster från Kemshal kunnat ta sig in i riket och det är numera inte lika säkert att resa längs vägarna längre. Otaria är numera en skugga av sin forna glans, men ifall de provoceras så kan de fortfarande slå tillbaka – och det hårt.
Kemshal
Efter Angorias fall bildade magikern Merdov Kalothik och hans magikersällskap riket Kemshal i norr. Den magiska traditionen hade varit stark i detta området långt innan Angoria enade kontinenten. Merdov grundade den ordern som senare skulle bli känd som Kemsherordern. Denna ordern styrde sedan riket och utnämnde en magikrat som var rikets högsta ledare under sin livstid, eller tills han valde att avgå. Kunskap och kultur frodades i Kemshal och riket var välmående och stabilt. Riket var dock hårt drabbat av alla de monster som levde i bergen och på slätterna norr om riket. Även ifall riket hade en stark armé så var det ofta inte tillräckligt för att föra krig på båda fronterna. Lyckligtvis så hade de tillgång till stora mängder magiker som kunde hjälpa till i striderna. Kemshals huvudstad var Arkam Sûl, magikerns klippa. Under Kemshals tid var detta en av världens största städer och ett centrum för kunskap och kultur. Här samlades alla möjliga olika raser för att leva i fred och samförstånd. I Kemshal så ansåg man att ens kunskap och duglighet skulle värderas högre än ens ras och ursprung. Detta stod i kontrast till Otaria som i viss utsträckning var främlingsfientligt, särskillt under Otarion- och Marviondynastierna. Kemshal var det första av de tre rikena att gå under, år 647 drabbades Kemshal av en väldig invasion av orcher och andra monster ledda av krigsherren Orogor Blodtand. Man kallade in hela armén och tvångsrekryterade mängder av soldater från civilbefolkningen. Efter flera stora slag och belägringar så lyckades man besegra de väldiga horderna. Överbefälhavaren Validur Hekaton hjälteförklarades. Framåt vinterns drabbades Kemshal av ytterligare två invasioner; den första kom från nordöst och bestod av ytterligare en väldig hord av orcher, vättar, jättar och andra varelser. Den andra kom österifrån och bestod helt enkelt av monster, ohyggligheter som vällde in över gränsen. Validur ledde arméerna till flera stora segrar, men tillslut så kunde inte ens Kemsherorderns alla magiker hindra vågen av monster som vällde in över landet. Man tvingades tillbaka allt mer och tillslut hade man bara de tre städerna Arkam Sûl, Thal och Vladvok kvar, och alla var under hård press. Som om det inte var nog så erövrades två stora städer i söder av otariska legioner. Ledda av den väldiga draken Khordash erövrade de monsturösa horderna Kemshals sista städer och lade den en gång stolta civilisationen i ruiner. Huvudstaden Arkam Sûl var den sista staden att falla på hösten år 653. Numera är Kemshal en övergiven vildmark full av ruiner och av de monster som en gång förintade det stolta landet. De sista av Kemshals överlevande invånare lever också kvar här, härdade av det stränga klimatet och de många monsterna är de fruktade krigare.
Grundkonceptet är att för länge sedan så enades de olika rikena i den del av världen som senare kom att kallas för Angoria till ett enda väldigt kejsardöme, som hette Angoria.
Genom detta enande kunde de stå emot den väldiga invasion av demoner, monster, onda människor och annat som vällde in över länderna.
Småningom föll Angoria sönder i tre ungefär lika stora riken som hamnade i krig med varandra.
När kampanjen utspelar sig finns endast ett av dessa riken kvar, kejsardömet Otaria även om det är på dekis. Det ena av de två övriga är sedan länge förintat av diverse monster och det andra har fallit samman i statsstater och småriken. Ungefär som världen som beskrivs i D&D4's regelböcker.
Här följer en sammanfattning av de tre riken som bildades efter Angorias fall. Tips, idéer och frågor är alltid välkomna!
Arvenor
Det rike som bildades av Angorias siste kejsares son, Alexios. Under det stora krigets första skede var Arvenor de starkaste av de tre rikena, men allt eftersom tiden gick så blev det allt svagare. Det hela vände dock när Kemshal föll i samman efter flera omfattande invasioner av både Otaria och Arvenor samt orchhorder och andra monster. När Kemshal var försvunnet så utbröt ett par mindre krig mellan Otaria och Arvenor men inget av samma skala som förr i tiden. Arvenor var ganska så lungt under det första århundradet efter att Kemshal fallit, men med tiden så började inre spänningar göra sig påmärkta. När det rådde relativ fred med Otaria och Kemshal inte längre fanns så började folket inom rikets gränser att göra mindre uppror. Särskilt upproret vintern år 764-765 var väldigt blodigt då tusentals civila dödades av armén. Dessutom hade man problem med alla de monster som fanns i Kemshal. Det hände flera gånger att de trängde långt in i Arvenor innan de slutligen stoppades. Armén och folket var splittrat efter flera större inbördeskrig och delar av de östra delarna av riket hade fallit i Otarias händer. Slutet kom dock när den siste kejsaren Conorin IV dog utan arvingar år 895. Riket kastades nästan omedelbart in i ett våldsamt och blodigt inbördeskrig som decimerade befolkningen. Kriget resulterade i att Arvenor slutligen kollapsade till en mängd småriken och statsstater. Det allmänna kaoset gjorde också att monster från Kemshal kunde ta sig in i riket och bosätta sig i vildmarken mellan städerna. Numera har det skapats ett fåtal mindre kungadömen och flera stadsstater har stort inflytande. En av de starkast lysande stjärnorna i det forna riket är stadsstaten Silverstaden som har växt till en av områdets största städer under de senaste åren, mycket på grund av sitt fördelaktiga centrala läge mitt i knytpunkten för flera stora handelssleder. Gamla osämjor försvinner långsamt och de två små kungadömena Cormien och Shertol är ett bra bevis på det. De styrs av varsin gammal adelsätt från Arvenors dagar, det två ätterna var svurna fiender och är så än idag. Flera krig har utkämpats mellan de båda länderna och ett nytt kan utbryta när som helst.
Otaria
När Angoria föll ihop så bildade de västliga provinserna kejsardömet Otaria under den mäktiga generalen Otarius Ventarus. Otaria hade tidigt i kriget den största armén men efter ett stort nederlag i slaget vid Telrain så förlorades de övertaget. Otaria styrdes först av ättlingar till Otarius, som formade Otariondynastin. När den upphörde övertogs kejsartronen av Marviondynastin. Genom århundradena så har flera dynastier kommit och gått och nu för tiden så styrs Otaria av Vernicondynastin. Efter det stora kriget så koncentrerade Otarierna sig på att bygga ett stabilt och välorganiserat rike. De grundade nya städer som var planerade från grunden och de byggde ett omfattande system av stenbelagda vägar mellan städerna. De skapade en stor och välorganiserad armé som de kunde hålla ihop riket med. Under de många krigen mellan Otaria, Arvenor och Kemshal så visade sig otariernas organisationsförmåga vara en stor fördel. När Kemshal försvagades av de många invasionerna riket drabbades av så erövrade Otaria två stora städer i de södra delarna av det sönderfallande riket. Efter Kemshals fall så var det i stort sätt fred mellan Otaria och Arvenor botsett från ett fåtal mindre strider. När Arvenor började plågas av flera inbördeskrig så lyckades Otaria ta några städer i de östra delarna av riket utan något speciellt motstånd. När Arvenor slutligen kollapsade så var det många i Otaria som argumenterade för att man skulle erövra resterna av den gamla fienden. Det blev dock aldrig av eftersom armén behövdes i norr för att stäva invasioner av orcher och andra monster. På senare tid så har dock Otarias glans börjat försvinna. Även ifall riket är det sista av Angorias arvtagare så plågas det numera av stora inre konflikter. Tillskillnad från Arvenor så är det inget öppet inbördeskrig, armén är för stor och för stark för att någon ska våga öppet krig mot kejsaren. Istället är det strid med tungor och allianser i skuggorna och bakom låsta dörrar. Rikets städer har också börjat förfalla, de en gång vita marmorfasaderna är numera gråa och de nya byggnaderna saknar den glans som en gång fanns. Eftersom armén allt mer behövs i städerna för att hindra maktlystna adelsmän att göra uppror så har monster från Kemshal kunnat ta sig in i riket och det är numera inte lika säkert att resa längs vägarna längre. Otaria är numera en skugga av sin forna glans, men ifall de provoceras så kan de fortfarande slå tillbaka – och det hårt.
Kemshal
Efter Angorias fall bildade magikern Merdov Kalothik och hans magikersällskap riket Kemshal i norr. Den magiska traditionen hade varit stark i detta området långt innan Angoria enade kontinenten. Merdov grundade den ordern som senare skulle bli känd som Kemsherordern. Denna ordern styrde sedan riket och utnämnde en magikrat som var rikets högsta ledare under sin livstid, eller tills han valde att avgå. Kunskap och kultur frodades i Kemshal och riket var välmående och stabilt. Riket var dock hårt drabbat av alla de monster som levde i bergen och på slätterna norr om riket. Även ifall riket hade en stark armé så var det ofta inte tillräckligt för att föra krig på båda fronterna. Lyckligtvis så hade de tillgång till stora mängder magiker som kunde hjälpa till i striderna. Kemshals huvudstad var Arkam Sûl, magikerns klippa. Under Kemshals tid var detta en av världens största städer och ett centrum för kunskap och kultur. Här samlades alla möjliga olika raser för att leva i fred och samförstånd. I Kemshal så ansåg man att ens kunskap och duglighet skulle värderas högre än ens ras och ursprung. Detta stod i kontrast till Otaria som i viss utsträckning var främlingsfientligt, särskillt under Otarion- och Marviondynastierna. Kemshal var det första av de tre rikena att gå under, år 647 drabbades Kemshal av en väldig invasion av orcher och andra monster ledda av krigsherren Orogor Blodtand. Man kallade in hela armén och tvångsrekryterade mängder av soldater från civilbefolkningen. Efter flera stora slag och belägringar så lyckades man besegra de väldiga horderna. Överbefälhavaren Validur Hekaton hjälteförklarades. Framåt vinterns drabbades Kemshal av ytterligare två invasioner; den första kom från nordöst och bestod av ytterligare en väldig hord av orcher, vättar, jättar och andra varelser. Den andra kom österifrån och bestod helt enkelt av monster, ohyggligheter som vällde in över gränsen. Validur ledde arméerna till flera stora segrar, men tillslut så kunde inte ens Kemsherorderns alla magiker hindra vågen av monster som vällde in över landet. Man tvingades tillbaka allt mer och tillslut hade man bara de tre städerna Arkam Sûl, Thal och Vladvok kvar, och alla var under hård press. Som om det inte var nog så erövrades två stora städer i söder av otariska legioner. Ledda av den väldiga draken Khordash erövrade de monsturösa horderna Kemshals sista städer och lade den en gång stolta civilisationen i ruiner. Huvudstaden Arkam Sûl var den sista staden att falla på hösten år 653. Numera är Kemshal en övergiven vildmark full av ruiner och av de monster som en gång förintade det stolta landet. De sista av Kemshals överlevande invånare lever också kvar här, härdade av det stränga klimatet och de många monsterna är de fruktade krigare.
