Nekromanti Min nya, briljanta idé - Platform Hero!

[Vitulv]

Ett tvådimensionellt plattformsrollspel - Platform Hero

När jag var liten brukade familjen åka ut med båten på somrarna. Jag och lillebrorsan saknade såklart vårt NES, och för att motverka abstinensen brukade jag rita plattformsspelsliknande kartor på vanligt a4, och så fick brorsan "rollspela" sig igenom dem. Man kunde dyrka lås och hoppa över farliga gropar fulla med spikar och sånt skit. Det var väldigt infantilt, och väldigt roligt. Den vanligaste fällan var inte möjlig att upptäcka, och bestod av en hink med bajs som balanserade på dörrkarmen, så när lillebror gick in så gjorde jag en ljudeffekt som han kände igen (eftersom det var hundrade gången han fick bajs i huvudet) och så skrattade vi så vi kiknade.

Just bajsfällorna kanske man inte ska ha med den här gången, men resten var skoj och en dag när jag hade tråkigt började jag skissa så smått på mitt nya projekt som jag aldrig kommer avsluta - Platform Hero RPG.

Tanken är alltså att man skall spela på grafiskt representerade "levels", uppdelade i rutor som bestämmer avstånd, räckvidder och sådant. Tanken är också att man i huvudsak skall vara fler än en spelare, men jag har inte kommit till rollpersonsgenerering än.

Det knepigaste just nu är ett par saker som är specifika för plattformsspel och som inte är översättbara till pappersrollspel. En sak är att plattformsspel är skicklighetsbaserade. Om jag inför en funktion som gör att tärningen påverkar hur långt du hoppar så missar man hela grejen med plattformskänslan där timing och tunga-rätt-i-mun är avgörande och där ingenting baseras på slump.

Det andra är turordning. I plattformsspel finns inte turordningsmekaniker, allting händer simultant. Det är liksom hela grejen. Så "initiativ" är en mekanik som inte direkt hör hemma i ett plattormsrollspel, eller?

I vilket fall; jag postar det lilla jag skrivit så kan den som är intresserad glutta lite. En passus; hoppmekaniken är inte ens i embryostadiet, så kritik är överflödig - förslag är mycket bättre.

 

[Gurgeh]

Det knepigaste just nu är ett par saker som är specifika för plattformsspel och som inte är översättbara till pappersrollspel. En sak är att plattformsspel är skicklighetsbaserade. Om jag inför en funktion som gör att tärningen påverkar hur långt du hoppar så missar man hela grejen med plattformskänslan där timing och tunga-rätt-i-mun är avgörande och där ingenting baseras på slump.

Kanske en tärningsrullar-mekanik där man ska rulla in tärningen på en måltavla på ett papper och måste komma tillräckligt nära mitten för att lyckas? Eventuellt påverkar även den siffra tärningen visar hur väl man lyckas. Eller så använder man ett annat föremål än en tärning.

/tobias

 

[Rising]

Kuligt!

Fast jag tycker det där med bajshinkar var det roligaste, och skulle nog hellre vilja spela en sorts roliga labyrinter fulla med den typen av fällor, än att försöka utarbeta någon sorts rollspelsregler för plattformshopp.

Förresten så saknar jag snabba och lattjo spel som man kan spela på rutade kollegieblock. Så jag tycker absolut att det finns ett behov av spel i stil med Platform Hero, även om jag mest är ute efter sådana spel för mig personligen, att spela helt själv.

 

[Fienden]

"Jumps are dangerousSERIOUS business"

Nåja, lite on topic: Har inte hunnit läsa allt än, men det verkar se fett kul ut. ^^ Jag har just nu ingenting om hoppregler, men om jag får en uppenbarelse så återkommer jag.

*börjar skissa jävligheter*

 

[Wilmer]

Jag har gjort hundratals sådana banor. Finns några regler som inte är uppenbara så brukar de skrivar ner i botten på pappret. De första var inspirerade av Sonic spelen så det handlade mest om att välja rätt trampolin medan de senare var fullgoda Commandos-banor eller Abes Oddysse-banor. Mitt rollspelande utvecklades helt och fullt från sådana kartor, jag och en kompis var på scoutläger och hade inga papper att rita banor på så vi beskrev typiska problem för varandra och efter ett tag insåg vi att sandlådeaspekten av friheten var det roligaste.

Så summa kardemumma: det är onödigt eftersom vanligt rollspel är roligare.

 

[.:Warwolt:.]

Inte för att vara sådan, men jag tycker det här känns mer som ett kreativt brädspel än ett rollspel.

 

[Man Mountainman]

Tja, jag vet inte om det här är en bra lösning, men det är en möjlig lösning i alla fall: man kan sköta resolutionen med ett realtidskortsystem à la Brawl. Problemet är att man nästan måste ha två spelledare: en som spelar ut kort mot spelaren, och en annan som flyttar figuren på brädet. Alternativt, om spelet är konflikt snarare än co-op, så kan en motståndarspelare spela ut kort mot den spelare vars tur det för närvarande är, och så flyttar spelledaren pjäsen.

Annars är det ett jätteroligt koncept. Jag och min bror brukade göra typ samma sak, fast vi ritade labyrinter istället som man fick leta sig igenom. Och om jag kunde räkna de plattformsbanor som jag designat i min glada ungdom.