Mikrospelrapporter - 2021

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
3,919
Location
Umeå
En plats för att göra detta:

Välj någon scen, en samling scener eller ett helt spelmöte och beskriv dem kortfattat utifrån:
- Vad hände i spelet? Vem gjorde vad?
- Hur bidrog spelets regler till skeendet?

Vad det inte ska vara är skönlitterärt återberättande av spelmötet.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
3,919
Location
Umeå
Vi har börjat peta på Burning Empires så smått och är nu tre spelmöten in, en inräknat med planetbränning. En av karaktärerna spelar en oäkta dotter till en baron på planeten, denne tillhör en uråldrig släkt som från första början var med och koloniserade Guanta, som vår planet heter. Det är redan etablerat, baronen har uttryckligen bett sin dotter att ställa sig bakom honom, när han kommer försöka göra ett försök att greppa makten på Guanta från det forum av adelsfolk som idag styr planeten. Jag som spelledare hade lite funderat över hur tusan ska jag göra detta, jag kan ju skicka dit honom med en armé, inta forumet och döda adelsfolk och etablera en stark position på platsen. Allt det skulle krävas var kanske en färgscen och en byggscen, möjligen en Firefight men antagligen inte. Men, sen fick jag en gåva.
Spelaren som spelar dottern Jean ville mötas upp med de andra spelarnas karaktärer för att få hjälp att utröna om det gick att på juridisk väg krossa baronens planer, helt enkelt hitta stöd för forumets existens i planetens grundlagar. Detta ändrades snabbt om från en interstitialscen till en byggscen eftersom Jeans spelare ville etablera något och ett tärningsslag krävs, så vi satte Ob för denna juridiska fakta, Jeans lobbade för hjälp från övriga grävde ner artha i slaget och jag som spelledare säger, misslyckas detta är vad du hittar det motsatta, det som står i grundlagarna från tidpunkten för när din familj landstiger här är helt enkelt flertalet obskyra juridiska undantag som innebär att en styrande i er släkt har rätt att ta över makten på planeten om en omfattande kris anses råda. Och slaget misslyckades utan möjlighet att påverka det med mer artha eller traits. Faktan ligger där. Det passade extremt bra på flera sätt. Jag har bränt Jeans far lite åt samma håll som henne själv, bägge har gått en bana inom juridiken, men de har sen tagit olika vägar och prioriterat olika saker.

Några dagar senare beskriver jag hur baronens skyttel landar på den mesa där forumet håller till, baronen stiger ut med tio beväpnade män och träder in i salen och håller ett tal och Jean som ständigt är på plats i forumet för att hålla ordning på adelsfolkets intriger och se till att allt går rätt till, protesterar. Jag nyttjar min konfliktscen och vi inleder en Duel of Wits. Vinner hennes far böjer sig adelsfolket för dennes makt och ställer sig bakom honom, vinner Jean får hon med sig adelsfolket på att eliminera denna grundlag en gång för alla och gör därmed liknande försök i framtiden omöjliga. En Duel of Wits spelas ut över tre rundor där en förscriptar sin interaktion, det kan vara att du försöker förolämpa din motståndare varefter du försöker göra en poäng och sen avfärdar motståndaren. Redan första rundan krossar baronen sin dotter inför forumet och driver ner hennes disposition på noll, fadern vinner utan att förlora en poäng av sin disposition vilket innebär noll kompromisser från hans sida.

Det har varit en tuff spelomgång för Jeans spelare, dåliga slag, jag har spelat hennes far som ett uppblåst as som ser sig själv som Guantas enda chans att överleva. Och jag längtar redan nu tills när tärningarna kommer vända och sätta honom på plats. Men tills dess njuter jag av att spela detta as som just nu placerat sig som ensamt styrande över hela planeten, med samtliga adelsfamiljer på sin sida. Parallellt med detta vet vi via ett par färgscener att baronens fru, Jeans styvmor, om inte själv är en vaylen så i vart fall har en romantisk relation med en individ som är det.
 
Last edited:

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,574
Location
Uppsala
Under Ravnica-kampanjen (D&D 5E) blev det en stor uppgörelse mellan rollpersonerna och en korrumperad gren av gillet Dimir, som är det hemliga skummisgillet som ägnar sig åt spioneri och dylikt. I uppgörelsen kommer en person som varit hemlig kontaktperson för några av rollpersonerna och hon har med sig ett helt gäng vampyrer. Tillsammans med rollpersonerna finns även staden Ravnicas kanske enskilt viktigaste individ - Jace Beleren - som kallas för "The Living Guildpact" - och är den person som gör att det magiska arrangemang som tvingar gillena att inte bara rakt av mörda varandra fungera. Givetvis är han tillbörligt mäktig, med en lista spells som skulle göra vilken vän av ordning som helst avundsjuk.

Men nu tågar vampyrerna in och deras sikte är inställt helt och hållet på denna Jace. Men rollpersonerna är redo. Initiativ rullas, Jace hamnar absolut sist av alla. Flera vampyrer tar chansen, kastar sig fram och börjar gnaga i sig Jace. Ingen fara riktigt än, men han förlorar c:a 10% av sina hp i första rundan. (En notis om detta encounter är att det befinner sig inom ramarna för Deadly i ren xp-budget, vilket såhär framåt level 4-5 inte är särskilt farligt för en grupp på åtta rollpersoner. De har oddsen på sin sida.)

En av gruppens medlemmar är hur som helst Wizard och får för sig att kasta en Fear för att beröva vampyrerna agens en stund, så gruppens krigare kan sparka deras arslen. Denna spell gör att alla personer inom en viss radie måste slå ett save. Misslyckas detta save så kommer de göra vad som helst för att fly från den Wizard som la Fear. När denna spell läggs får du också välja ett antal individer som blir immuna mot den, och spelaren väljer de andra spelarnas rollpersoner, för hen resonerar att Jace har en skitbra save (det har han).

Men Jace misslyckas med sin save genom att slå sin andra etta (första var för initiativet), och som kartan ser ut resulterar det i att alla vampyrer och Jace springer ut genom lokalens enda ingång, och hamnar tillsammans i en stor klump i en sorts vestibul, där de flesta av dem (inklusive Jace) lyckas med sina nya saves. So far, so good, eftersom alla vampyrer blev av med sina turns. Under tiden är de andra rollpersonerna upptagna med att rensa upp bland övriga vampyrer (det var ett 10-tal vampyrer totalt, så mer än tillräckligt för alla att ha fullt upp.)

När vampyrerna i vestibulen återfår sinnena börjar de gnaga på Jace igen, som står där fint serverad, och Jace är som sagt sist, så nu när det är framåt runda 3-4 där alla vampyrer och Jace inte är rädda längre, så är det en rollperson som får för sig att lägga Fog som täcker vestibulen. Resultatet är att ingen ser någonting överhuvudtaget, och börjar treva sig runt i dimman för att hitta och rädda Jace.

Jace själv, som är sist i initiativordningen, har blivit helt lamslagen eftersom nästan alla hans spells kräver att han ser sina mål... Och det har dimman effektivt klippt av. Vampyrerna däremot kan fortsätta gnaga på honom, även om det sker med disadvantage. Det här fortsätter ett tag, till dess rollpersonerna trevat sig in i dimman på måfå, och spelaren som la dimman tar bort den.

Då ligger Jace där, tömd på blod, och The Living Guildpact är död... Helt och hållet på grund av initiativordningen och spelarnas val av spells.

I anteckningarna kunde den elaka sidans mål "Kill Jace Beleren" checkas av...

1634111196751.png
Jace Beleren, R.I.P
 
Last edited:

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,973
Location
Ett häxkräl
Jag har spelat vanligt jävla rollspel, det 60:e mötet i min 5e kampanj.

Mötet innan slutade med att spelarna äntligen besegrade de slemme ärkemagikern Reznor, vilket i praktiken satte punkt för kampanjens näst sista del. Den del som återstår nu handlar om att ett par av rollfigurerna har affärer att avsluta med mörkeralverna som bor under Gauntlegrym; en vill döda deras matriark och gärna hennes son Ravel också, en vill rädda sin styvfar Elmon och sin föregivna far Anathon som bägge tros vara i mörkeralvernas klor. Mötet slutade med att de så kallade "tjuvarna" och "dvärgarna" i gruppen beslöt sig att följa med Stormkungen till dennes palats under havet för att fira att de själva dödat Reznor och Stormkungen och hans krigare dödad dennes allierade draken Chezzaran. (Vi spelade ut festen förra mötet).

Men "alverna", vilka är mörkalven Arfayn och månalven Mithra beslöt sig att istället bege sig till den senares styvfars stuga ute i skogen där Mithra ville fundera över sitt liv. När de kom fram visade det sig att Mithra mamma Elindra var där. Saken är att Elindra övergav Mithra när denne var spädbarn och lät sin vän Elmon ta hand om henne. Det har också framkommit under kampanjen att Elindras älskare Anathon inte alls verkar vara hennes far som hon trott under hela sin uppväxt utan att hennes far måste ha varit en mörkalv. Mithra har episka komplex kring detta. Det hela slutade med att Mithra kapsade in sin mor i ett kraftfält med en trollformel och sa: "jag litar inte på dig".

Eftersom gruppen var delad och det här var något som jag byggt upp under 59 spelmöten tog jag och alvernas spelare och körde ett eget spelmöte så att vi skulle kunna rollspela utan att de andra bara satt och var publik.

Systemmässigt hände ingenting egentligen, vi slog bara en handfull tärningsslag på två timmar. Mithra slog ett slag för att göra ett sinnesskärpande te och ett slag för att se om hon trodde att hennes mor var uppriktigt. Arfayn hjälpte Mithra att leta efter ett porträtt på Mithras riktige far som Elindra trodde fanns gömt i stugan - de hittade under pärmen på en bok.

Berättelsemässigt hände det dock massor. Hela mötet bestod mest att Mithra och Elindra pratade och Arfayn gjorde vissa inspel. Samtalet bröts av en kort stund under ovannämnd sökscen. Mithra fick äntligen veta sanningen om vem hennes far är - detaljerna är för många för att ta upp här, kontentan är att samme Ravel som Arfyan hatar gjorde Elindra gravid när han var förklädd till Anathon. Det hela mynnade ut i att Mithra till slut började acceptera sin mors handlingar, men inte fullt ut, fortfarande är väldigt rädd för att bli sviken av henne och anser att hon är resultatet av en våldtäkt - jag tycker det var snyggt gestalt. Arfayns spelar gjorde ett styvt jobb att gestala "gridark drow palandin bent on vengeance" under hela mötet.

Jag tycker jag fick bra betalt för 59 mötens planerande och planterande under det här mötet. Mina två spelar gestaltade fint och tog upp bollarna de fick. Scenen är nu satt för kampanjens sista akt, när spelarna ska tränga in i mörkalvhuset Xorrlarrins fäste för att rädda Mithras två nästan-pappor (det finns också en gnom baserad på Dynamitharry som de stötte på i början av kampanjen där som Mithra vill rädda), konfrontera hennes riktiga pappa, samtidigt som Arfyan ska försöka döda husets härskarinna som hämnd för att hon dödade hans mor och förslavade honom i ett sekel.

Bägge spelarna fick inspiration som tack för sina insatser.
 
Last edited:

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,973
Location
Ett häxkräl
Han borde ha hållit sig till att göra musik...
Mina spelare har dålig musiksmak och det här usla namnet har gått dem helt förbi.

Dessutom är han inte död, han kan Clone. Men han har nu flytt undan spelgruppen ut i multiversum och jag kommer att använda min spelledarmakt till att styra in kampanjen på Gauntlegrym så vi kan bli klara någon gång.
 
Last edited:

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
3,308
Location
Göteborg
(Känner att vi behöver en definition av mikro här ;) )

Spelade Dragonfly Motel
En man och en kvinna kommer in på ett eventuellt nedlagt värdshus och träffar ägarinnan. Champagne dricks, blodiga förflutna uppdagas, mannen blir ett med solen, kanske har kvinnan mördat en idé om en bank. Värdshuset fortsätter vara stängt och ta emot gäster.

Mekaniken att luta sig framåt och bakåt i soffan för att markera att man är med eller inte med i en scen fungerade superbra och gjorde att allt mellansnack om när en scen är slut eller vem som ska sätta nästa scen eliminerades. Mekaniken med lappar med 'teman' för roller och handling fungerade hyfsast men jag tyckte personligen att det var för många. Handgesterna tror jag inte vi använde alls, men nästa gång jag spelar ska jag absolut försöka hitta på en egen handgest utan att förklara den.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,574
Location
Uppsala
Mekaniken att luta sig framåt och bakåt i soffan för att markera att man är med eller inte med i en scen fungerade superbra
Det här är väldigt intressant, eftersom det är ett rent cinematiskt trick för att markera vem "tittaren" bör följa med blicken. Om någon lutar sig bakåt och tänder en cigarett, eller kliver utanför fokusljuset, etc. I cinematografi finns det massor med såna knep för 1v1, 2v1, etc.
 
Last edited:

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
3,308
Location
Göteborg
Det här är väldigt intressant, eftersom det är ett rent cinematiskt trick för att markera vem "tittaren" bör följa med blicken. Om någon lutar sig bakåt och tänder en cigarett, eller kliver utanför fokusljuset, etc. I cinematografi finns det massor med såna knep för 1v1, 2v1, etc.
Tror du citerade fel bit, men absolut, när jag först spelade ett spel som hade regler för hur man skulle prata så var det en ögonöppnare, spel med regler för hur man ska sitta är lite på samma axel och visar lite på hur mycket som faktiskt går att designa av upplevelsen (om man vill). Närmaste jag varit med om tidigare är 'monlogtekniken' där man reser sig upp, den här hade ju ett annat syfte och var lite mer subtil men fungerade riktigt bra.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,618
Location
Göteborg
Ja, sittlägesreglerna i DM är riktigt bra. Gör att man kan ha explicita scener utan att behöva offra flödet i spelet gebom att bryta. Det funkar extra bra i DM eftersom det är ett surrealistiskt spel. Jag gillade att jag kunde befinna mig mitt i en konversation och bara luta mig bakåt, så var jag ur scenen. Ingen kunde tala mer med mig, utan att jag explicit sagt att jag gått därifrån eller liknande.
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,588
Location
Stockholm
(Känner att vi behöver en definition av mikro här ;) )

Spelade Dragonfly Motel
En man och en kvinna kommer in på ett eventuellt nedlagt värdshus och träffar ägarinnan. Champagne dricks, blodiga förflutna uppdagas, mannen blir ett med solen, kanske har kvinnan mördat en idé om en bank. Värdshuset fortsätter vara stängt och ta emot gäster.

Mekaniken att luta sig framåt och bakåt i soffan för att markera att man är med eller inte med i en scen fungerade superbra och gjorde att allt mellansnack om när en scen är slut eller vem som ska sätta nästa scen eliminerades. Mekaniken med lappar med 'teman' för roller och handling fungerade hyfsast men jag tyckte personligen att det var för många. Handgesterna tror jag inte vi använde alls, men nästa gång jag spelar ska jag absolut försöka hitta på en egen handgest utan att förklara den.
Coolt! Inspirerat av eller parallellt utvecklat med Imagine av vår egen Rickard Elimää? Verkar ju extremt lika!
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,618
Location
Göteborg
Coolt! Inspirerat av eller parallellt utvecklat med Imagine av vår egen Rickard Elimää? Verkar ju extremt lika!
Vet inte om det här är lite för lång tangent för den här tråden. Dragonfly Motel är skrivet (på franska) av Thomas Munier och uppkom som ett GameChef-bidrag 2015. Jag upplever det inte som särskilt likt Imagine, men jag har bara spelat Imagine en gång, för flera år sedan. Dragonfly Motel r utan tvekan det knarkigaste spel jag har spelat. Prosopopée var länge "Det där knarkiga franska spelet", men det är rena Eon i jämförelse med Dragonfly Motel.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,182
Vi spelade Burning Wheel, kanske 10 spelmötet.

Min RP Greta fortsätter leta efter den Taal-artefakt som stulits från den heliga stencirkel hon vårdar ute i vildmarken. Arenan är småstaden Jettenberg. Efter mycket om och men har hon under tidigare spelmöten lyckat spåra tjuven dit och med hjälp av trixande av andra RP lyckats få andra intressenter i staden att förhöra denne. Vilket leder oss till innevarande spelmöte och den pantlånare tjuven tydligen sålt artefakten till. Spelmötet spenderas sedan med att undersöka pantlånaren - som har avskräckande mycket uppbackning och bevisligen inte har artefakten i sin butik (troligen för att han är väl medveten om att det är stöldgods och antagligen redan sålt den vidare till någon okänd klient). Ett frustrerande pass för RPn.

Det går inte att säga annat än att reglerna starkt bidrar till Gretas frustration. Allt som vore en rimlig väg framåt för henne är i princip omöjligt - dels för att systemet är oförlåtande, dels för att Greta är dålig på det mesta och speciellt de färdigheter som hade kunnat hjälpa henne vidare. Samtidigt är ju drivkraften att återbörda artefakten hennes tydligaste belief.

(En parantes om reglerna. Jag får liksom inget grepp om hur de sociala färdigheterna är tänkta att tillämpas. Det verkar liksom inte finnas någon situationsanpassning - Ob är alltid motpartens Will oavsett vad det rör sig om - vilket jag tycker ger konstiga effekter, det blir liksom lika svårt att sälja på en kund som kommer in i en lampaffär och ber att få titta på lamporna en viss dyr lampa som det är att sälja på vem som helst på gatan en lampa. Eller missar vi något?)

Så just nu velar jag om vad RPn ska göra härnäst. Antingen låta Greta börja försöka använda det hon är hyfsad på (jaga, religiös historia, doktriner och ritualer) till att bygga någon slags bas (hur nu det ska gå till...) som ger henne resurser att ge sig på det verkliga problemet med artefakten som är borta, men det verkar ärligt talat alldeles för långsamt för att kännas rimligt i situationen. Eller så göra något rejält desperat - typ överfalla pantlånaren eller bryta sig in hans hem. Det kommer ju givetvis gå åt helvete (Greta är dålig på att slåss också) men om hon överlever kanske det kan ge lite karaktärsutveckling åt något intressant håll (kanske något slags religiöst krisande som kan ge helt nya beliefs).
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,387
Xas drog kniven genom halsen på vätten som om hon skar av en bit kebab från ett spett. Hade hennes instruktörer från gillet sett det hade de varit förfasade. Ingen teknik, inget säkerhetstänk, ingen snabb död för offret och framförallt ingen stil. Lönnmördaregillet hade en hel grej om stil som Xas aldrig riktigt förstått utan mest spelat med rörande. Vätten kollapsade i en hög av plågade ljud och saker som borde varit kvar på dess insidor. Xas hade sett ut nästa offer och var redan påväg till den stackaren innan vätten ens hade dött. De var bländad och hade fått luften slagen ur sina lungor av en av hennes kamraters magi och hon tänkte se till att så få vättar som möjligt någonsin fick se någonting alls igen. Blinda fiender var betydligt lättare att hantera trots allt. Medan vätte nummer två fick Xas kniv inkörd hårt mellan revbenen såg hon upp på sina två kamrater på det här äventyret. Där var prästen Anork klädd i svart med en svart plåtmask över ansiktet och en spikklubba i varje hand som han i tystnad använde för att krossa skallarna på vättarns hundar som han inte hade lyckats blända med magi. Xas tyckte inte om Anork, han dyrkade någon sorts dödsgud och var en av de där prästerna om det. Han hade fått dem att svära trohet till något döddemon vid ett tillfälle och han hade velat stanna för att be vid varenda slagfält eller galge på vägen till berget. Xas var inte religiös och prästen verkade ärligt talat ostabil. Men han kunde magi och han kunde läka folk så de behövde honom. Bredvid prästen stred halvorchen Ulrad Trollklyvaren, svingandes ett enormt svärd medan han vrålade samma stridsrop om och om igen. Ulrad var klädd i plåt från huvud till fötterna och med tanke på hur stor han var måste det varit en halv gruva värt av järn i den. Xas tyckte bättre om Ulrad än Anork. Ulrad var stabil, smart och orädd. En fantastisk äventyrare. Xas hade bestämt sig för att det vägde upp för att Ulrad brukade bli full och spöa sin hustru så illa att hon nästan hade dött ett par gånger. Han är bara ett fruktansvärt monster hemma och det hade inte Xas något med att göra intalade hon sig medan hon grävde omkring i en vättes tarmar med sin långa kniv. Den bländande trollformlen hade börjat avta och den här vätten lyckades vända sig halvvägs mot Xas innan hon stack honom. Blod sprutade över Xas händer och armar som hon för en gångs skull var glad var täckta av ett vätskeavstötande material. Xas var tränad som en religiös lönnmördare från en strikt order och därför syntes bara hennes ögon bakom de löst sittande svarta kläderna som gjorde henne omöjlig att känna igen. Xas trodde ju inte på sin lönnmördargud egentligen men de religiösa skolorna är billigare. De tre var tre veckor in i den här kampanjen, uppe på ett berg så fasansfullt att det inte hade ett namn och medan deras väskor var fyllda av dyrbara magiska föremål så hade de nästan slut på mat. Tre veckor i vildmarken hade tagit dem precis till porten in i templet högst upp på berget. Templet där de skulle konfrontera den mörka magikern som förstört alla deras liv. De var blotta meter från sina öden.

Ingen av de tre såg den osynliga vättemagikern som hade smugit upp till striden täckt av en trollformel. När han höjde händerna och slungad ett klot av eld mot dem utplånades Anork omedelbart. Ulrad var tuffare, han hann skrika till innan blodet kokades i hans ådror, köttet blev aska runt hans ben och han föll död till marken. Xas han se eldklotet och kastade sig undan, klarandes sig oskadd.

”Men va fan?!” skrek lönnmördaren innan hon stormade över och stack ner vättemagikern, ”Vad gör jag nu? Jag kan inte göra den här skiten själv? Tre äventyrare var ärligt talat i lägsta laget.”.

Så Xas åkte hem igen, gav upp sina drömmar om äventyr, bestämde sig för att den bästa hämnden nog var att leva väl ändå och skaffade ett normalt jobb för att betala sina studielån.
 
Top