Nekromanti Meta vs ickemeta

[Niklas73]

Jag gillar att leva mig in i min roll men vissa delar av rollspelandet tenderar att inte gagnas så mycket av karaktärsspelande. En av dem är Första hjälpen kast: "Ameh nu har det gått ett dygn så jag gör första hjälpen". Där kastar jag gärna in metaregler som gör att man tvingas offra något i karaktären för att få läka istället för att slå ett kast.

Jag kan se charmen i meta också rent speligt sett men jag gillar hybriden: Meta och karaktärsinlevelsen. Funkar hybriden i era ögon? För att lösa Första hjälpen problem tex?

 

[w176]

Hur mycket meta man vill ha med sin inlevelse är helt personligt. Vissa vill ha mycket meta för att känna sig trygga att leva sig in i rollen, och vissa tycker minsta lilla meta är i vägen för inlevelsen (tex kräver 360 graders illusions lajv).

Mitt råd är att tala med dina spelare och anpassa efter dom.

 

[Niklas73]

Mina spelare kan ju efter tryck vara vilka som helst så...

Jag gillar i och för sig att det kan uppstå en konflikt hos spelaren där hon måste ge upp sitt metatänk till förmån för karaktärens roll: "Nej jag kan inte offra min brosch värd 2 guldmynt för att läka 2 KP, Min karaktär är alldeles för förtjust i dem. FAN men det är sådan jag är". Jag kan inte annat än gilla det.

 

[Telash]

Jag kan inte annat än gilla det.

Du har redan svarat på din egen fråga. Vad man gillar är alltid subjektivt. Gå på din egna subjektiva åsikt tycker jag.

EDIT: På sätt och vis förvandlar du visserligen egendomar till kp, eller kan man ha nytta av egendomarna på annat vis?

 

[Björn den gode]

Jag kan se charmen i meta också rent speligt sett men jag gillar hybriden: Meta och karaktärsinlevelsen. Funkar hybriden i era ögon?

Absolut, jag ser ingen motsättning alls mellan meta och karaktärsinlevelse (även om jag förstått att det är så för många). För att ta ett helt annat exempel på en meta-teknik som jag tycker ökar karaktärsinlevelsen så var det ett scenario där att ställa sig upp som spelare innebar att allt man sa var en del av en inre monolog (som inte fick avbrytas). Det gjorde att man fick sätta ord på och delge tankar, vilket är vanligt i mycket skönlitteratur men svårt i film/rollspel, och jag tyckte det helt klart ökade inlevelsen.

För att lösa Första hjälpen problem tex?

här vet jag dock inte riktigt, jag kan tycka att det är rimligt att det är resursförbrukande men om det är helt orelaterade saker så skulle jag nog kunna känna att inlevelsen tog stryk (jag är i öknen och har ett infekterat sår, jag offrar min dubbelyxa och så börjar jag läka, eller jag ligger skjuten i en gränd och offrar min vänskap med en jurist och blir då magiskt hjälpt).

Antingen så låter man det man offrar vara direkt relaterat till att läka (vilket kan vara mer eller mindre abstrakt beroende på vilket slags spel det är, allt ifrån att det specifikt är förband och desinfektionsmedel till 2 poäng läkegrejer (ungefär som i AW), eller så bygger hela spelvärlden på starka gudar/demoner eller så som faktiskt konsumerar offer av lite olika slag, en lösning jag skulle kunna tycka vore ganska trevlig men som förstås antagligen inte lämpar sig för det flesta spel.

 

[Doomhamster]

Mina spelare kan ju efter tryck vara vilka som helst så...

Jag gillar i och för sig att det kan uppstå en konflikt hos spelaren där hon måste ge upp sitt metatänk till förmån för karaktärens roll: "Nej jag kan inte offra min brosch värd 2 guldmynt för att läka 2 KP, Min karaktär är alldeles för förtjust i dem. FAN men det är sådan jag är". Jag kan inte annat än gilla det.

Varför gillar du det? Vill egentligen inte ifrågasätta din personliga smak, men har svårt att se logiken.

Jag menar, i vissa världar, för vissa sorters skador, kan ett liknande tänk fungera. "Doc kan visst sy tillbaka ditt avkapade finger, men han vill ha din hagelbrakare i utbyte." Men jag har svårt att se att "ge upp din brosch och läk 2 KP" skulle bli annat än... väldigt orealistiskt och irriterande i längden.

Plus att man i förlängningen lägger läkningen i händerna på SL. "Hur fan kan du göra så mot mig, låta tjuvar stjäla min börs och mina vapen? Vad gör jag nu om jag blir skadad?"

 

[Niklas73]

O ja de blir till bonus i situationer.

 

[Niklas73]

Jag frångick det själv i afton med en bättre läkeregel faktiskt.

 

[Niklas73]

Nej jag gillar det. Det är lite tjuvnyp. Men jag använde inte den tanken till förmån för en bättre läkevariant men jag tycker inte den känns helt fel ändå.

 

[Doomhamster]

Nej jag gillar det. Det är lite tjuvnyp. Men jag använde inte den tanken till förmån för en bättre läkevariant men jag tycker inte den känns helt fel ändå.

Nu frågade ju inte jag om du tänkte använda regeln, utan varför du tycker att den är bra, och varför du tror att den skulle fungera i ett rollspel. (Hint: jag tycker inte att det är smart att lägga in "tjuvnyp" mot spelarna i ett rollspelssystem. Alls. Nånsin. Det är tillräckligt svårt att få vissa att släppa föreställningen om SL som motståndare utan att SL faktiskt ska VARA en motståndare.)

 

[Niklas73]

Då tycker vi olika och det är väl bra. Men det beror på tjuvnypet om det är ok. Speleldare mot spelare har jag inte varit med om sen 1984 då jag belv hotade med spö av Patte om jag som SL inte gav honom tunga vapen i Mutant.

 

[Genesis]

Det finns gott om sätt att bygga upp funktionella spel med paradigmet "spelledare mot spelare". Agon, till exempel, funkar väl så. Och säkert en massa andra spel, också.

Det finns också spel där de spelande ömsom försöker att sabba för varandra och ömsom jobbar tillsammans för ståryns skull, till exempel The Shab al-Hiri Roach. Det går också alldeles utmärkt. Dnalor hade en fantastisk teori om "aktörer" som jag tyckte förklarade det fenomenet ganska bra.

Så jag tycker att "spelledaren som motståndare" definitivt kan vara funktionellt, och därmed även tjuvnyp.

 

[Doomhamster]

Så jag tycker att "spelledaren som motståndare" definitivt kan vara funktionellt, och därmed även tjuvnyp.

Det beror väl på vilken typ av spel man spelar? I efterhand inser jag att jag bortsåg från de spel du nämner. Å andra sidan så har Niklas aldrig gett intryck av att han eftersträvar nåt annat än ett synnerligen traddigt spel - alltså ett där SL sitter med all makt och alla kort på hand - alltså ett där SL, enligt min åsikt, bör och måste avhålla sig från okonstruktivt jävelskap om upplevelsen ska bli bra.

Sen kanske jag är ensam om att sortera "ge upp dina egendomar eller behåll dina blödande sår!" som okonstruktivt jävelskap... :shrug:

 

[Recca]

Så jag tycker att "spelledaren som motståndare" definitivt kan vara funktionellt, och därmed även tjuvnyp.

Det beror väl på vilken typ av spel man spelar? I efterhand inser jag att jag bortsåg från de spel du nämner. Å andra sidan så har Niklas aldrig gett intryck av att han eftersträvar nåt annat än ett synnerligen traddigt spel - alltså ett där SL sitter med all makt och alla kort på hand - alltså ett där SL, enligt min åsikt, bör och måste avhålla sig från okonstruktivt jävelskap om upplevelsen ska bli bra.

Sen kanske jag är ensam om att sortera "ge upp dina egendomar eller behåll dina blödande sår!" som okonstruktivt jävelskap... :shrug:

När jag läste idén först så tänkte jag: "Hm, det här var nytt, spännande..." Sen så läste jag din invändning och tänkte: "Aj då, det där lär ju bli konsekvensen, ja."

 

[Doomhamster]

När jag läste idén först så tänkte jag: "Hm, det här var nytt, spännande..." Sen så läste jag din invändning och tänkte: "Aj då, det där lär ju bli konsekvensen, ja."

Hehe! Ska förtydliga att Genesis har helt rätt - om de system han pratar om. Vad jag känner till så har såna system oftast en maktbalans mellan spelare och SL, det finns saker spelarna kan göra som SL enligt reglerna inte kan/får blockera.

I "vanligt rollspel" däremot så är det bara det sociala kontraktet som hindrar SL från att t.ex. slänga på spelarna övermäktigt motstånd eller deklarera att deras prylar blir stulna. Det brukar iofs räcka - för det mesta. I de flesta spelargrupper. Men av egen erfarenhet kan det bli jobbiga kontroverser de gånger det INTE räcker... så jag ser helst att spelet inte innehåller regler som UPPMUNTRAR till sånt godtycke.

 

[Recca]

När jag läste idén först så tänkte jag: "Hm, det här var nytt, spännande..." Sen så läste jag din invändning och tänkte: "Aj då, det där lär ju bli konsekvensen, ja."

Hehe! Ska förtydliga att Genesis har helt rätt - om de system han pratar om. Vad jag känner till så har såna system oftast en maktbalans mellan spelare och SL, det finns saker spelarna kan göra som SL enligt reglerna inte kan/får blockera.

I "vanligt rollspel" däremot så är det bara det sociala kontraktet som hindrar SL från att t.ex. slänga på spelarna övermäktigt motstånd eller deklarera att deras prylar blir stulna. Det brukar iofs räcka - för det mesta. I de flesta spelargrupper. Men av egen erfarenhet kan det bli jobbiga kontroverser de gånger det INTE räcker... så jag ser helst att spelet inte innehåller regler som UPPMUNTRAR till sånt godtycke.

En grej som jag tänker att det skulle kunna uppmuntra är om spelarna får offra nåt de själva väljer istället. Men då vill jag ha en mekanik som grundar sig på att de har slutit en pakt med en demon eller nåt. Så länge de offrar något annat av lite högre värde än sin skada så kan de få skadan läkt. Naturligtvis kan de offra andras grejer, eftersom det ju är en demon de dealar med. Så de kan t.ex. stjäla nåt för att få tillbaks en avhuggen hand. Eller så kan de slå ihjäl någon randomly för att läka ett sår. I allra värsta fall så kanske de kan ge sig själva en jättehemsk men inte dödlig skada mot att de får behålla livhanken. Kan verkligen se framför mig hur en skottskadad gräver ut sitt öga och offrar det till de högre makterna varpå denne kan agera igen. Och så i nästa skede måste personen hitta något mer värt än ett öga för att få tillbaks sitt öga.

Man kan ta det längre också och säga att rollpersonerna kan använda magi eller demoniska krafter av nåt slag om de bara offrar något till demonen.

Tänk bara alla roliga situationer som ett sånt system skulle kunna leda till.

 

[Niklas73]

Nu är det ju inte riktigt så att man offrar saker för att läka. Ganska långt därifrån. Och det är inte ens så att man behöver göra det. Dessutom så bygger jag in ett sätt att förlora föremål på ett smidigt sätt där spelaren kan välja vad som ska hända. Alternativ finns så att säga. Sen har SL inte heller kontrollen så det känns ju som du drog l-i-t-e snabba slutsatser men det är så vanligt att jag inte höjer på ögonbrynen.

 

[Doomhamster]

Niklas - om du inte vill att folk ska "dra snabba slutsatser" av det du skriver, så kan du kanske pröva med att skriva det du faktiskt menar? Åtminstone när nån ber att du ska utveckla din idé?

Och att SL inte har kontrollen känns lite... petigt. Jag menar, vem bestämmer när RP ska vara i en situation att de riskerar att bli skadade? Eller det exempel jag faktiskt tog upp - att varje sak SL gör som tar ifrån RP ägodelar i praktiken blir ett dubbelt hot mot RPs överlevnad, både för att de är mindre kapabla att skydda sig, och mindre kapabla att läka när de faktiskt råkar illa ut?

 

[Doomhamster]

Recca - det där låter väldigt kul, ja! Om inte annat blir det en skön pastisch över gamla D&D-världars förhållande till gudarna, där man går till templet för att bli helad/resurrectad/få vapen välsignade och väl annars inte har mycket med dem att göra... fast här rör det sig om slipad och brutal förhandling, snarare än övernaturliga vending machines!

 

[Niklas73]

Fine, point taken. Det finns regler för när SL tar kontrollen då rp är i fara.