Nekromanti Merdakh Renk-Ghor

AgnusDaak

Veteran
Joined
11 Aug 2012
Messages
32
Location
Lund Sverige
Titeln ger förhoppningsvis en viss föraning om vad jag vill avhandla här^^ Jag spelleder en grupp som är på väg till detta gamla förfallna dvärgfäste. Jag tycker att boken Dvärgar Stenens söner är en av de bästa som släppts till Eon, detta till trots så är jag nyfiken på hur andra här på forumet har utformat ovan nämda dvärgfäste. Informationen i boken är ytters sparsam om just detta fäste, vilket jag hoppas har gett upphov till många tolkningar. Skriv gärna om era egna erfarenheter här, eller hjälp mig med intressanta och inspirerande tankar kring detta ställe. Jag söker även inspirerande kartor över gruvsystem. Inte sådana fjantiga dungeons&dragon-kartor som man kan hitta överallt på nätet, jag vill ha realistiska kartor att inspireras av som inte är fyllda med helt ologiskt byggda gruvsystem. Har naturligtvis googlat i timmar, flera gånger, men utan riktigt tillfredställande resultat, så om någon har tillgång till ritningar/kartor över gruvor, gärna 'riktiga' gruvor (men då naturligtvis inte moderna hi-tech-LKAB-gruvor) och dela med er blir jag jätteglad! Tacksam för alla svar, kommentarer och annat inspirerande :gremsmile:

Bakgrunden till min kampanj är inte direkt relevant, men skriver kort om den ändå. Gruppen är en temagrupp med ledordet riddarkampanj, en samling riddare och ädlingar som å Jargiska Kesardömets uppmaning ska ta sig in i Damarien. Detta har föranletts av att Jargiska Kejsardömet fångat in Damariska spioner på väg att ta sig in i Den förbjudna staden i Daval. Damariens gränser är hårt bevakade och i de norra delarna färstärkta med en avskräckande mur. Denna har de försökt passera på ett antal 'lagliga' sätt, bla med förevändningen att föra in viktiga reliker till ett Daakkloster på andra sidan gränsen ('relikerna' utgjorde egentligen resterna av de Damariska spionerna, de hade alla utsatts för dödlig tortyr, av Kaalds hand och Avarons Hammare, och under dessa föhör endast gråtit, skrattat, och bett dödsböner till guden Xinu, vilket tillochmed höll på att driva torterarna till vansinne). Deras senaste försök att passera gränsen via en portstation slutade dock med att Damariens gränsvakter bröt en tumme på deras vägvisare och guide, med löfte om att gå hårdare åt denna om de insisterade på att försöka ta sig in igen. De omgrupperar nu för att följa upp de rykten Fexiorordens riddare snappat upp om att det ska finnas en passage under bergen, via dvärgfästet. Sagt och gjort, nu är de på väg till detta.
 

ermine

Warrior
Joined
8 Oct 2001
Messages
235
Location
Uppsala
Grevskapet Merdakh
Merdakh ligger vid Damariens gräns mot den jargiska provinsen Lemira. En mycket stor del av Merdakh består av höga, otillgängliga berg, djupa skogar och vindpinade hedar och de flesta invånare är bosatta i små byar längst med de fallnas flod, som av dvärgarna kallas Dorkaz. En klar majoritet av länets invånare är av jargiskt ursprung och Daakkyrkan dominerar helt bland befolkningen. Nära på hälften av Merdakhborna tillhör dock det i jargien förföljda samfundet Jordesoldatens Vittnen, som här har en av sina största kolonier i Mundana. Gränsen mot kejsardömet bevakas noga av Thamas trupper och flera mindre gränsfort och tullstationer skall hindra alla från att ta sig in i eller ut ur riket utan tillstånd.

Det finns ännu många gamla lämningar i dalen som härstammar från det fallna dvärgafästet Merdakh-Renk-Ghor, vars ruiner alltjämt går att finna bland bergen. Vid gränsen mot kejsardömet har flera fort konstruerats vars huvudsakliga funktion inte är att skydda sig från ett eventuellt jargiskt anfall utan snarare för att stoppa damarier från att komma ut. Både damarierna och alverna gör anspråk på länets centrala skogsområden, men i praktiken kontrollerar alverna det mesta av skogarna norr om det lilla men starkt befästa slottet Tavenum, från vilket Thamas utsände, general Damas Olem den Tyste, styr över Lemira Inferiora. Utanför kusten ligger Slottsö med det imponerande fortet och fängelset Alex citadell.


Merdakhs svarta hed & Merdakh-Renk-Ghor

Ett av de viktigaste slagfälten under det fjärde stora kriget var Merdakdalen vid gränsen mellan Järvskogen och Khazimbergen. Gång på gång anföll alverna det mäktiga fästet Merdakh-Renk-Ghor bara för att slås tillbaka med enorma förluster. Dvärgarna gjorde å sin sida ständiga räder ned mot skogen för att bränna den och förlorade även de åtskilliga krigare. En plats mitt i dalen kallad den svarta heden sägs ha varit det viktigaste slagfältet för de båda rasernas härar och De fallnas flod lär ha fått sitt namn av de oräkneliga alver och dvärgar vars blod färgade den röd. Efter åratal av strider släppte så alverna tillslut lös sitt mest fruktansvärda vapen i form av en serie magiska jordbävningar mot Merdakh-Renk-Ghor. Fästet raserades nästan totalt och de få dvärgar som lyckades ta sig ut massakrerades av alver som väntade vid jordytan. Efter krigsslutet övergavs dalen av både alver och dvärgar och befolkades istället av människor från väster.

Nu, nära tretusen år senare, har Merdakhdalen alltjämt rykte om sig att vara en hemsökt och ond plats. De människor som bor i dalen vet att hålla sig inomhus under mörka nätter när dimman ligger tung över ängarna. Det sägs nämligen att det är under den tiden som spökena från forntiden vaknar och möts för att på nytt kämpa ett oändligt slag på den svarta heden. Magiker har spekulerat i att Merdakhs svarta hed kan vara en så kallad dödsnod, där krafterna som skiljer Mundana från dödsriket är svaga. Efter årtusenden av plundring har de flesta gamla föremål som hamnat i jorden under kriget antingen förstörts eller grävts upp av skattsökare, men likväl lär en hel del gamla spår från kriget och dvärgarnas kultur finnas utspridda runtom i dalen. Det har hänt att bönder på sina åkrar funnit mästerligt smidda, eller till och med förtrollade föremål som motstått tidens tand ytterst väl. Många magiker har letat här för att finna lösningen på gåtan hur alverna kunde frammana sådana jättelika jordbävningar, men hittills har ingen lyckats. Merdakhs folk är i regel mycket fientligt inställda mot skattsökare då dessa anses ”störa de döda”.

Själva Merdakh-Renk-Ghor står kvar ännu i denna dag i dalens norra delar. Gården utanför fästet finns kvar och likaså porten. Den ena av de två dörrarna har fallit ut och den andra står på sned. Handelshallarna innanför är överväxta och har tagits i besittning av olika djur. Ett fåtal expeditioner har lyckats ta sig längre in i fästet, men de flesta gångarna har kollapsat och rasrisken är enorm. För den som kommer på ett sätt att ta sig förbi oräkneliga ton sten lär det dock finnas gott om skatter att hämta i fästets djup. Det talas om en dold port till fästet gömd uppe bland bergen, men denna skall ha tagits över av en stam vättar.
 
Top