Dimfrost
Special Circumstances
ville försöka fånga en viss kuslig och uråldrig stämning av hedniska gudar och ödets krafter som jag tycker saknas kring älvorna i mycket fantasy
Det här tycker jag att du har lyckats utmärkt med, i myterna om folkets ursprung. Rysningsframkallande.
Jag älskar, och har försökt behålla, känslan jag får av t.ex. Tuatha de Danann och Walesiska osynliga väsen: att de är en sorts mäktiga bronsåldersfolk, eller kanske nästan stenåldersfolk, vilka en senare våg av vandrande människor (eller snarare smådjur då, i det här spelet) stötte på, eller skapade myter kring efter att ha hittat deras gravar. Kan man förstärka det mer?
Jag vet inte hur det passar in i den övriga kosmologin, eller om jag ens gillar tanken, men en möjlighet skulle ju vara att rösfolket har kvar en skugga av sin förlorade urtidsvärld som ett slags skuggig halvvärld, en sorts drömaktigt dödsrike dit de kan bjuda in folk och där allt påminner om hur det var när de levde.
Typ hur deras magi och krafter ser ut. Det finns ju redan många olika sorters ”krafter” i världen — det som kallas för Ljuset, så det är svårt att göra dem unika eller annorlunda. Men tänk såhär: om man är en ras av jägare-samlare och druider som begick rituellt, kollektivt självmord under stora, magiska stenrösen för att leva för evigt som spöken — vad har man då att erbjuda artiga smådjur i tweed och älvor — som de inte redan själva kan åstadkomma med sin egen alkemi, sin egen magi, osv?
Det kanske inte fungerar just här, men om man vill ha mer främmande krafter i en värld där Ljuset är den vanligaste magin skulle man kunna tänka sig andra sorters ljus, mer avvikande, som infrarött eller ultraviolett. Eller dra detta vidare, som ännu mer extrema sorters elektromagnetisk strålning (radiovågor, röntgenstrålning). Jag vet förstås inte vad man skulle göra med det, men det går kanske att lösa.