Nekromanti Med risk för

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Intressant och bra inlägg.

Jag personligen gillar inte att (delar av) feminismen idag kan vara jobbigt puritansk, att den sedan 80 talet lever i en slags ohelig allians med den kristna högern och andra konservativa (ofta religösa) grupper.

Nåt som kan ge en rejäl backlash om man inte ser upp. En backlash som redan kommit t.ex. i USA.
 

Anarchclown

Swashbuckler
Joined
24 Apr 2010
Messages
2,341
Location
Stockholm
Även om jag ser den här problemet (alltså att det finns puritanska tendenser i delar av feminismen) och har tagit upp det själv förut måste jag dock tillägga att USAs utveckling nog har väldigt lite med feminismen att göra och betydligt mer med de rikas önskan att snacka skit om massa oviktigt strunt samtidigt som de fortsätter att mer eller mindre råna landets fattiga och medelklass. Men det är väl lite OT så jag antar att jag får stanna där om det.

I övrigt tycker jag att nivån här just nu faktiskt är riktigt bra och beundransvärd med tanke på hur det har låtit de senaste dagarna i övrigt.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,198
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Oh ja, det finns det utan tvekan. Men det är i regel inte alls de som är föremål för diskussion - eftersom de idag, tack och lov, är ovanliga.
Jodå. Just de exempel jag tog upp på genusmässigt problematiska tropes har jag diskuterat många, många gånger.

Ta t.ex. tolkningen av enskilda illustrationer - de senaste omslagen till olika spel - där mycket snart argumenten om hur övrig fantasy brukar se ut kommer in i debatten.

Jag säger inte att man måste bortse helt från det. Den historien finns naturligtvis. Men det är problematiskt, tycker jag, att läsningen av en enskild bild i så hög grad blir beroende av det. Det gör det så mycket svårare att göra något nytt, något på egna premisser, om varje illustratör i någon mån görs "medskyldig" till inte bara sina egna bilder utan en lång historia av bildskapande som hen varken deltagit i eller kan ändra på.
Jag är rädd att den här diskussionen kan komma att bli oerhört navelskådande, eftersom problemet är: exakt i vilken mån är det okej att bry sig om kontexten? Jag misstänker att du och jag tycker lite olika där, men jag hittar ärligt talat ingen riktigt bra infallsvinkel för att diskutera det. Jag tror att man måste göra en väldigt subjektiv tolkning av varje enskilt fall, case-by-case-basis som sagt, och bedöma folks intentioner och brister efter deras egna premisser. jag ska försöka ge ett exempel:
Trådstartaren länkar till en video med Joss Whedon, som allmänt anses vara en stor girl power-förkämpe. Och visst, det är han väl, han har helt klart gjort bra grejer för kvinnliga protagonister i nördkultur, men samtidigt finns det tendenser i hans kvinnoskildringar som ger mig personligen...lite...jag vet inte, fadd bismak? Några exempel:
- Han gillar flickor, inte -kvinnor-, vilket flera kommentatorer av hans X-Men-run anmärkte på; -vuxna- kvinnliga karaktärer hanterar han...mindre bra.
- Bad girls blir orimligt straffade för allt de gör, medan good girls klarar sig undan mycket lättare och blir förlåtna mycket lättare för samma magnitud av brott. Praktexemplet här är Faith kontra Willow.

Detta gör -inte- Joss Whedon till nån patriarkal förtryckartyp, det är inte så enkelt, alla är människor och medan man gör något genusmässigt bra med ena handen kan man lätt göra något dåligt med den andra (som tidigare sagt har jag själv oerhört svårt att hålla mig borta från damsels in distress tex). Men -min personliga- åsikt om Joss Whedons skapande har blivit mindre odelat positiv, sedan jag kom till de här insikterna genom att läsa genusbloggar och analysera Buffy och Angel in hindsight.

Ta ett annat exempel; Saga-omslaget. Att bara hoppa på tecknaren och kalla honom för misogyn hade givetvis inte varit okej, men säg att man följt hans tecknarbana ett tag och tittat på mycket av det han gjort, och upptäckt att han -alltid- avbildar kvinnor i trosor? Det -behöver- inte vara något dåligt, och -jag- har ingen rätt att bestämma om han bör känna sig skyldig eller inte, men jag tycker inte heller att jag, eller han, har någon riktigt rätt att lacka ur om -andra- väljer att ifrågasätta det. Sedan måste det bli upp till en själv att avgöra om dessa kritiker har en poäng eller ej, för man har givetvis rätt att skapa vad man än har lust med. Man kan sedan presentera alstrena på en hemsida utan kommentarfunktion, eller på ett forum eller deviantart ellet nåt där vem som helst kan kommentera, och man kan tycka, och säga, "den där kommentaren var minsann orättvis", eller "nu var du taskig", men kan kan -inte- säga "du har ingen rätt att tycka så om mitt alster".

Nu blev det där väldigt babbligt, men jag hoppas jag lyckades föra någon form av resonemang.

Liksom en ny bild inte kan stå helt fri från all historia, kan tolkningen av den näppeligen bara vara historia.
Självfallet inte. Så frågan är om sagt -i vilken grad- en tolkning kan vara historia, och det är något väldigt knepigt att försöka diskutera, eftersom det är svårt att kvantifiera på något vis.

Intressant fråga. Utanför den historiska kontexten - ja, i någon mån, skulle jag säga. Att täcka kroppen för att inte vara objekt för någons åtrå, implicerar än mer (än avkläddhet) att kvinnor inte kan vara subjekt i en sexuell kontext. Om de är avklädda kan de åtminstone i någon situation använda det till sin fördel, som ett subjekt. (Om än på "männens villkor".)
Jag ville egentligen inte diskutera det här, bara använda det som ett exempel på mitt resonemang, det var därför jag mycket noggrant undvek att skriva om min egen åsikt i frågan. Du för ett bra resonemang men jag håller inte med om alla delar av det; dels för att slöjan särskilt i västvärlden arguably har en funktion -som- subjektskapare genom att säga "titta, här är jag och min identitet", dels för att jag inte riktigt köper biten om kvinnlig avkläddhet som empowering. Pudelns kärna, som du inte adressar alls, är -skillnaden- i hur mycket hud män kontra kvinnor tillåts/förväntas uppvisa. det är existensen av denna -skillnad- som jag menar i grund och botten gör att västerländska kvinnor -visas upp- i samma mån som muslimska -döljs-, och båda fenomenen kan då mycket väl vara ungefär lika objektifierande. Visst har slöjbruket i den muslimska världen en lång patriarkal kontext, men det har -uppvisandet- av kvinnor i Europa också; förr var det korsetter, djupa dekolletage, enormt påkostade otympliga klänningar, you name it, idag må det vara avslöjande aftonklänningar, hotpants, korta kjolar, eller bara den allmäna tendensen att tjejers kläder är små och tajta medan killars är stora och pösiga, men tendensen finns där, och den är mycket tydlig, och den är problematisk.

Ett exempel: jag lärde känna en kille som ofta gick barfota hemma. Detta störde mig orimligt mycket, och när jag fick hjälp att reflektera över saken slog det mig att hade han varit tjej hade det inte stört mig alls. Jämför hur tjejer som var barfota i sandaler släpptes in på Casino i Monaco, men jag i mina sandaler blev nekad inträde. Nakna kvinnofötter är helt enkelt mer okej än nakna mansfötter, which is really fucked up.
 

Doomhamster

Swordsman
Joined
4 Feb 2011
Messages
480
Location
Linköping
Arfert said:
Intressant och bra inlägg.

Jag personligen gillar inte att (delar av) feminismen idag kan vara jobbigt puritansk, att den sedan 80 talet lever i en slags ohelig allians med den kristna högern och andra konservativa (ofta religösa) grupper.

Nåt som kan ge en rejäl backlash om man inte ser upp. En backlash som redan kommit t.ex. i USA.
Tja, med tanke på att densamma amerikanska kristna högern är emot abort, emot preventivmedel, emot fri sexualitet, emot HBT-rättigheter, emot att barn ska vårdas av nån annan än sin mamma, och i största allmänhet emot en hel massa andra saker som feminismen som rörelse är lika starkt FÖR, så tror jag att de "delar av" den amerikanska feministpopulationen som är villiga att ingå denna alldeles ovanligt oheliga allians är så pass små att de knappast gör mycket från eller till.

(Ja, jag vet att Sarah Palin och liknande folk kallar sig feminister. Gissa hur roade de amerikanska feminister jag känner är av det?)
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,198
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
"Den amerikanska högern är av hävd emot statlig inblandning i alla frågor utom de som rör kvinnor och sex".

/citat en av mina lärare på universitetet
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,573
Location
Rissne
Ymir said:
Jodå. Just de exempel jag tog upp på genusmässigt problematiska tropes har jag diskuterat många, många gånger.
Medhåll.

Woman in Refridgerator till exempel, kan jag liksom inte se som annat än mycket problematisk. Och den dyker upp flera gånger i Buffy the Vampire Slayer, som ju ändå är känd för starka kvinnoroller etc. De gånger någon närstående till huvudpersonerna dör är det en kvinna, som dör för att motivera huvudpersonen.

I ena fallet Ms. Calendar som dör för att göra Files arg och angsty, i andra fallet Tara som dör för att göra Willow till en ond lesbisk häxa.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,573
Location
Rissne
Sapient said:
För intresset av fortsatt diskussion: Varför hade den omvända bilden varit kvinnoförnedrande?
Som JAG ser det:
- Påklädd man, lättklädd kvinna
- Modig man, rädd kvinna
- Beväpnad man, obeväpnad kvinna
- Man i aktiv "pose", kvinna i underlägsen dito

Däremot finns saker som lättar upp bilden något:
- Kvinnor ses sällan som mekaniker
- De flesta bilder brukar inte ha kvinnor alls


Sapient said:
Givet att vi utgår från bilden, med omvända roller, vilka modifikationer (utom att vända tillbaka könen) hade behövts för att den inte skulle vara kvinnoförnedrande?
"Kvinnoförnedrande" är såklart inte binärt, men baserat på mina ovanstående åsikter skulle man kunna tänka sig:

- Klä på kvinnan, eller av mannen.
- Ge mannen mer osäkert ansiktsuttryck, och kvinnan mer säkert/otåligt/aktivt/mindre undergivet.
- Ta ifrån mannen vapnet, eller ge kvinnan ett också.
- Ge kvinnan en mer aktiv pose, eller mannen en mindre.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,573
Location
Rissne
Ymir said:
Finns fler exempel:

Fred/Illyria i Angel

Absolut.

För mig är den sortens insikter helt klart såna som kan förminska någons skapande i mina ögon. Jag tycker fortfarande att Buffy är en riktigt bra serie, och den har fortfarande massor av starka kvinnoroller (angel less so), men intrycket besmutsats av WiR:arna.

Det är lite som att jag alltmer på sista tiden haft svårt för korvfest-syndromet. Att det upplevs som självklart och normalt att den överväldigande majoriteten karaktärer i typ alla action- eller scifiruller, t.ex, är män. Superhjältegenren lider också mycket av det här. Klart det finns genrer där kvinnoroller dominerar (även om jag spontant inte tycker att de gör det ens i många chick flicks; Sex and the City är väl nåtslags undantag, men den är å andra sidan vedervärdig på helt andra genusrelaterade grunder...), men åtminstone jag upplever att det är fler genrer där män dominerar, och fler filmer totalt med samma tendens.

Jag fattar ju varför: Kvinnor har färre arketypiska roller, dvs tillåts ha mindre skillnad inom könet. I gänget har man en nörd, en jock, en clown, en tjej och en neger typ. Att vara tjej blir en egen "grej".

Plus att manusförfattare är fantasilösa män, och de som godkänner/producerar filmer likaså. Man tjänar säkrare pengar på att spela på existerande arketyper...
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,198
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Det är lite som att jag alltmer på sista tiden haft svårt för korvfest-syndromet. Att det upplevs som självklart och normalt att den överväldigande majoriteten karaktärer i typ alla action- eller scifiruller, t.ex, är män. Superhjältegenren lider också mycket av det här. Klart det finns genrer där kvinnoroller dominerar (även om jag spontant inte tycker att de gör det ens i många chick flicks; Sex and the City är väl nåtslags undantag, men den är å andra sidan vedervärdig på helt andra genusrelaterade grunder...), men åtminstone jag upplever att det är fler genrer där män dominerar, och fler filmer totalt med samma tendens.

Jag fattar ju varför: Kvinnor har färre arketypiska roller, dvs tillåts ha mindre skillnad inom könet. I gänget har man en nörd, en jock, en clown, en tjej och en neger typ. Att vara tjej blir en egen "grej".
Jag misstänker en signifikant faktor till här. En lärare till mig som sysslar med manshistoria beklagade sig en gång över hur svårt det var att få in kvinnorna i bilden när man undersöker manlighet i historiska sammanhang, medan i kvinnohistoria kommer alltid männen med utan problem, varvid jag påpekade att "jamen, det måste ju vara för att kvinnorna existerar på männens villkor, så när man skildrar kvinnor i äldre tid är det nästan oundvikligt att män spelar stor roll i deras liv och gärning, medan motsvarande inte alls gäller för kvinnors roll när det är männens historia som ska skrivas". Det vore lätt att skildra säg Djinghis Khans livshistoria utan att ens nämna kvinnorna i hans liv (trots att de egentligen var signifikanta på flera sätt), men det är omöjligt att göra motsvarande med Anna Komnena, för trots att hon uppenbart var viljestark och stolt och mer eller mindre direkt upprorisk så handlade hela hennes politiska såväl som litterära bana likfullt på något sätt om -männen- som all hennes status i samhället var beroende av. (Och då pratar vi alltså här om en historisk kvinna som faktiskt konspirerade mot sin bror för att han fötts efter henne och därför hotade det hopp hon tidigare närt om att bli kejsarinna genom sin make).

Ta Desperate Housewives. Den fokuserar klart på kvinnorna och deras perspektiv, men eftersom premissen är att de är gifta kvinnor och familjelivet anses centralt för gifta kvinnor, så kommer deras män med i bilden hela tiden. Om man däremot hade gjort motsvarande serie om män hade den säkert handlat mycket mer om männens relation till sina kompisar, sitt jobb eller whatnot och fruarna hade varit mycket mer perifera karaktärer.
 

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,952
Location
Knivsta
Ta sådant här över PM, snälla. Visst är det beaktansvärt att ni reder ut era skiljaktigheter, men det har väldigt lite med trådstarten att göra.
 

Anarchclown

Swashbuckler
Joined
24 Apr 2010
Messages
2,341
Location
Stockholm
Säger inte att genusvinkeln i Desperate Housewives är sådär lysande. Men har du verkligen sett serien? Några av dem är inte gifta alls och några har makar som knappt är med i storyn alls. Tycker inte att män förekommer mer i den serien än kvinnor gör i serier som handlar om män, särskilt inte som personer som för handlingen framåt.

Dessutom är en av de faktiskt sympatiska manliga karaktärerna i första säsongen ett annat exempel på en man som blir mördad för att hans fru ska kunna agera efter det.

(Ja jag har sett en hel del avsnitt av denna serie)
 

OlleUtanTänder

Veteran
Joined
11 Apr 2011
Messages
41
Location
Stockholm
Egentligen tror jag att många av de här diskussionerna skulle kunna föras på helt andra sätt. Vill man verkligen påverka något är det enklast att erbjuda konstruktiv kritik och spännande alternativ. Feministisk litteratur är inte kritiken av manliga författare utan produktionen av ny spännande litteratur. Feministisk litteraturvetenskap är en annan sak. Jag vill nog helst se det här forumet som ett tillhåll för praktiserande rollspelare snarare än en samlingsplats för 'rollspelsvetare', om ni tillåter mig ett osedvanligt klumpigt begrepp, därför tycker jag det skulle vara mycket mer spännande om sådana trådar ersattes av försök till att skriva om texter i trådform, modifierade illustrationer eller vad det nu kan vara som behöver hanteras. Alltså, en mer konkret hållning.
Det kanske är en aning naivt av mig, men jag skulle ha mycket roligare med sådana trådar.
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
Ymir said:
sapient said:
Oh ja, det finns det utan tvekan. Men det är i regel inte alls de som är föremål för diskussion - eftersom de idag, tack och lov, är ovanliga.
Jodå. Just de exempel jag tog upp på genusmässigt problematiska tropes har jag diskuterat många, många gånger.
Jo, ja. Taskigt skrivet av mig - jag ville snarare skriva att det är den värsta änden av stereotyper och tropes som inte är vanliga idag. De du nämner är mycket riktigt förekommande, men jag ville också ha lite mer tid på mig att fundera över vad jag tycker om det innan jag svarade...

Det fanns ju en diskussionen om prinsessan Leias roll, för ett kort tag sedan. Rollen är ju mycket riktigt en damsel in distress i både IV och VI. Men samtidigt en som kan ta saken i egna händer och förvandlas till action girl, i flera situationer. I film VI är hon dessutom i distress-situationen till följd av att hon är en action girl och hon är med och dödar the BBEG. I femte filmen är hon ledare för rebelrörelsens motstånd på Hoth, för att efter evakueringen bli ett menlöst, överflödigt kvinnligt bihang till handlingen.

På så sätt tycker jag många gånger idag att tropes är mer sammansatta. Men ja, det finns exempel på riktigt dåliga grepp.

Bra exempel på det är ju just Josh Wedon. Jag håller helt med om bilden av honom som du ger. Han "kommer undan" med saker som hade mött betydligt mer berättigad kritik om det kommit från andra.

Ymir said:
Nu blev det där väldigt babbligt, men jag hoppas jag lyckades föra någon form av resonemang.
Mer än väl. Jag tror faktiskt vi är överens i stort, om kanske inte i allt smått... :gremsmile:

En del tropes är så pass allmänna till sin natur att det kan vara svårt att inte åtminstone tangera dem, i t.ex. längre serier som behöver nya stories och nya vinklingar till varje avsnitt. Andra är så pass specifika att de borde gå att undvika helt.

Ymir said:
Jag ville egentligen inte diskutera det här, bara använda det som ett exempel på mitt resonemang, det var därför jag mycket noggrant undvek att skriva om min egen åsikt i frågan. Du för ett bra resonemang men jag håller inte med om alla delar av det; dels för att slöjan särskilt i västvärlden arguably har en funktion -som- subjektskapare genom att säga "titta, här är jag och min identitet", dels för att jag inte riktigt köper biten om kvinnlig avkläddhet som empowering. Pudelns kärna, som du inte adressar alls, är -skillnaden- i hur mycket hud män kontra kvinnor tillåts/förväntas uppvisa. det är existensen av denna -skillnad- som jag menar i grund och botten gör att västerländska kvinnor -visas upp- i samma mån som muslimska -döljs-, och båda fenomenen kan då mycket väl vara ungefär lika objektifierande. Visst har slöjbruket i den muslimska världen en lång patriarkal kontext, men det har -uppvisandet- av kvinnor i Europa också; förr var det korsetter, djupa dekolletage, enormt påkostade otympliga klänningar, you name it, idag må det vara avslöjande aftonklänningar, hotpants, korta kjolar, eller bara den allmäna tendensen att tjejers kläder är små och tajta medan killars är stora och pösiga, men tendensen finns där, och den är mycket tydlig, och den är problematisk.
Jo, jag håller i stort med dig, till en viss punkt. Det var framför allt för att spara tid som jag inte utvecklade mer. Visst är det så att i realiteten kan hijab, burka, niqab et.c. fungera som en identitetsmarkör, och därmed subjektsskapande, i en kontext där den är ovanlig (och dessutom numer ifrågasatt). Men det är ju mer en effekt av att vi blandar ett tillstånd där en av normerna råder, med enstaka fall av den andra. Så det kändes som en bisak till att jämföra normerna "i sig".

Och som jag skrev, det är inte alltid målet med framsteg har blivit vad man avsett. Jag håller helt med om att avkläddhet inte plötsligt uppstod på 60-talet som ett resultat av den flummiga rörelsen för "fri kärlek". Men det var snarare försöket att låta kvinnan återta kontrollen över nakenheten, som uppstod då.

En hel del av den traditionellt kvinnliga klädseln, snäva kjolar, höga klackar, formskurna blusar et.c. är ju som du skriver avsedda att framhäva. Men hotpants är snarare motreaktionen. (Ja, till nån brittisk modeskapare, som f.ö. också låg bakom minikjolen, tog upp dem som hennes skapelse... Minns inte hennes namn nu.) Men den hemmagjorda versionen som idag kallas Daisy Dukes (efter den kvinnliga rollen i Dukes of Hazard) är ju ursprungligen just hemmagjord.

Under 1960 och 70-talen väckte dessa också uppmärksamhet och beklagades, för att vara för avslöjande. Men där kvinnan som klädde sig i dem därför valde sättet och graden av naken hud. I någon mån var det därför lika subjektsskapande och kontroversiella.

Men med Daisy Duke, som plagget sen uppkallades efter, så exploaterades ju precis samma sak. Det ändrar ju förutsättningarna. (Inte minst därför att det bidrar till "normalisering".)

Så ingendera är möjligt att "frysa" i ett visst ögonblick. Det som ett tag var frigörande och subjektsskapande, är i nästa en industriell massproducerad och normaliserad vara.

Jag tycker därför inte att tendensen är lika glasklar, som du beskriver den. Dels tycker jag det finns en trend med mer eller mindre avklädda män också. Linnen, shorts, bar överkropp osv.

Och hur mycket av den kvinnliga avkläddheten är idag iscensatt av starka kvinnliga artister, naturligtvis för att väcka uppmärksamhet, men på deras villkor, snarare än ett mode som kvinnliga konsumenter anammar, kanske rent av för att deras pojkvänner vill det?

Rent praktiskt går kanske inte ens en sån gräns att dra. Det som är stärkande för en, drar en annan på sig med motvilja och under övertalning.

Dagens verklighet är fragmenterad och motsägelsefull. Om man då väljer att se en viss trend framför en annan, så kan man alltid bli anklagad för att detta val beror på ens ideologiska inställning. Alltså ungefär "du ser kvinnlig nakenhet som problematisk, för att ...".

Visst är det så att det finns ett mode, som betraktas inte bara som acceptabelt utan rent av sensuellt och vackert, som låter kvinnor framhäva nakna fötter, medan män med sandaler betraktas som "nedklädda". Men det är inte heller konstigt att du upplevde det på ett Casino i Monaco. En (av många) representanter för en viss (vi skulle nog båda kalla den "ålderdomlig") syn.

Det finns andra idag.

Men detta börjar föra bort från ämnet, är jag rädd. Även om avkläddhet på omslag har varit en bärande del av flera genusdebatter, tror jag inte att analysen av våra upplevelser i världen idag bör få ta över helt. Inte utan återkoppling, och jag kan inte komma på någon just här. Så det är nog dags att dra streck för det här inlägget nu.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
TheSod said:
Arfert said:
Intressant och bra inlägg.

Jag personligen gillar inte att (delar av) feminismen idag kan vara jobbigt puritansk, att den sedan 80 talet lever i en slags ohelig allians med den kristna högern och andra konservativa (ofta religösa) grupper.

Nåt som kan ge en rejäl backlash om man inte ser upp. En backlash som redan kommit t.ex. i USA.
Tja, med tanke på att densamma amerikanska kristna högern är emot abort, emot preventivmedel, emot fri sexualitet, emot HBT-rättigheter, emot att barn ska vårdas av nån annan än sin mamma, och i största allmänhet emot en hel massa andra saker som feminismen som rörelse är lika starkt FÖR, så tror jag att de "delar av" den amerikanska feministpopulationen som är villiga att ingå denna alldeles ovanligt oheliga allians är så pass små att de knappast gör mycket från eller till.

(Ja, jag vet att Sarah Palin och liknande folk kallar sig feminister. Gissa hur roade de amerikanska feminister jag känner är av det?)
Problemet är att man i sin kamp mot nakenhet som symbol för kvinnoförtryck ofrivilligt hamnade på samma sida som krafter man inte vill legitmera det minsta.
 

Doomhamster

Swordsman
Joined
4 Feb 2011
Messages
480
Location
Linköping
OlleUtanTänder said:
Jag vill nog helst se det här forumet som ett tillhåll för praktiserande rollspelare snarare än en samlingsplats för 'rollspelsvetare',
Det är nog lite av varje? Alltså, de flesta av oss är ju rollspelare i första hand, men jag tror inte heller det finns nåt annat svenskt forum som samlar lika många rollspelsskapare, eller rollspelsvetare för den delen. Så det är oundvikligt (och flr vissa faktiskt önskvärt) att det också blir en hel del diskussion om varför man spelar på olika sätt, hur regler kan formas för att uppmuntra vissa sorts spel etc.

Och vad gäller ditt förslag till lösning så har det sina fördelar, men också ett eller två problem. För det första, det faktum att jag t.ex. ritar som en kratta borde inte utesluta mig från diskussion om bilder, men om den föredragna formen för motargument är "rita om bilden och gör det bättre själv då" så blir det lätt i praktiken så!

För det andra, om man skapar egna bilder men inte får kritisera andras så blir det ändå i praktiken omöjligt att ändra på strukturer, för det lär fortfarande finnas/skapas fler bilder där den kvinnliga karaktären t.ex. bär hotpants eller ser hjälplös ut...
 

Doomhamster

Swordsman
Joined
4 Feb 2011
Messages
480
Location
Linköping
Arfert said:
Problemet är att man i sin kamp mot nakenhet som symbol för kvinnoförtryck ofrivilligt hamnade på samma sida som krafter man inte vill legitmera det minsta.
För det första har jag fortfarande inte intrycket att kampen mot nakenhet förs särskilt vilt av feminister. Kampen mot porr, ja, i vissa läger.

För det andra, uttrycket "ohelig allians" ger ju faktiskt intryck av att feministerna i fråga medvetet samarbetar med högern...
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,573
Location
Rissne
TheSod said:
För det första har jag fortfarande inte intrycket att kampen mot nakenhet förs särskilt vilt av feminister. Kampen mot porr, ja, i vissa läger.
Bra poäng. Det finns en skillnad mellan nakenhet och porr, även om det ena generellt innehåller det andra.
 

OlleUtanTänder

Veteran
Joined
11 Apr 2011
Messages
41
Location
Stockholm
TheSod said:
OlleUtanTänder said:
Jag vill nog helst se det här forumet som ett tillhåll för praktiserande rollspelare snarare än en samlingsplats för 'rollspelsvetare',
Det är nog lite av varje? Alltså, de flesta av oss är ju rollspelare i första hand, men jag tror inte heller det finns nåt annat svenskt forum som samlar lika många rollspelsskapare, eller rollspelsvetare för den delen. Så det är oundvikligt (och flr vissa faktiskt önskvärt) att det också blir en hel del diskussion om varför man spelar på olika sätt, hur regler kan formas för att uppmuntra vissa sorts spel etc.

Och vad gäller ditt förslag till lösning så har det sina fördelar, men också ett eller två problem. För det första, det faktum att jag t.ex. ritar som en kratta borde inte utesluta mig från diskussion om bilder, men om den föredragna formen för motargument är "rita om bilden och gör det bättre själv då" så blir det lätt i praktiken så!

För det andra, om man skapar egna bilder men inte får kritisera andras så blir det ändå i praktiken omöjligt att ändra på strukturer, för det lär fortfarande finnas/skapas fler bilder där den kvinnliga karaktären t.ex. bär hotpants eller ser hjälplös ut...
Jag föreslog ett förhållningssätt, uttryckte inte en dogma. Om tonen i mitt inlägg antydde något annat så var det helt oavsiktligt. Min tanke har mest att göra med att jag tror att man i rörelsen från det specifika till det generella och konkreta till det abstrakta lätt tappar styrfart. Det finns dock alltid oanade genvägar mellan de två polerna, det är där konsten ofta kommer in. Med konst menar jag illustrationer eller texter som förhåller sig till en genre men hittar nya förhållningssätt. Slutligen så tror jag att olika konstformer står i spännande relation till varandra, så en text kan mycket väl vara ett svar på en bild. Texten kan vara en karaktärsbeskrivning, skisserna till ett äventyr eller en kort berättelse.

Jag vill inte inta en polemisk hållning med det här inlägget utan det är bara ett uttryck för hur jag själv helst skulle vilja förhålla mig till omvärlden. Inte som en konsument och kritiker av kultur, utan som en individ inbegripen i ett utbyte av kultur. Det är därför jag tycker rollspel är så kul.
 
Top