Nu kan jag inte uttala mig om just Väsen, eftersom jag inte läst det, men jag upplever ett problem här - skräckgenren för mig står och faller med närvarokänsla. Närvarokänsla i historiska miljöer bygger på att man kan leva sig in i de miljöerna. Ju fler avsteg spelskaparna då tar från den historiska verkligheten, i synnerhet på viktiga punkter gällande kausaliteten i världen, desto svårare blir det att leva sig in i den historiska miljön.
Det är liksom därför som skräck-scifi tenderar att vara gritty och jordnära, med hyfsat vetenskapligt grundande premisser. Det är säkert också delvis därför Robert Eggers var analt historiskt korrekt när han gjorde Witch och Nosferatu.
Det är nog också därför många av mina favorit-verk som medvetet är historiskt inkorrekta har inslag av komedi, medan jag kinda prioriterar historisk korrekthet högre, inser jag, i drama-genren, där jag egentligen vill att saker ska ligga på nivån hos Deadwood, Rome, eller The Nightingale. Undantaget är melodrama, det klarar av en mycket högre nivå av suspension of disbelief.
Det är dock intressant, as a sidenote, hur Westerngenren på senare år blivit en slags kapprustning i historisk korrekhet. Ingen tar längre ditt Western-drama på allvar om det inte är analt historiskt korrekt och verkligen fokuserar på historiska detaljer. Det här verkar inte alls gälla för andra genrer, anmärkningsvärt nog, utan bara Western.