Nekromanti Maffigaste bakgrundsmusiken

  • Thread starter Thread starter PAX
  • Start date Start date

PAX

Jordisk Äventyrare
Joined
16 May 2000
Messages
3,203
Location
Tindalos
Såg att ytterligare en fråga om bakgrundsmusik till rollspel har dykt upp på DoD-forumet.

Så jag spinner vidare lite på detta.

Vilket instrumentala musikstycke tycker ni är absolut maffigast. Vad jag är ute efter är ett musikavsnitt som man kan öppna ett spelmöte med. Som ger en känsla av äventyrets mäktighet och som har en omtumlande effekt på rollspelarna.
 
Några tips

Borde inte detta inlägg byta forum till kulturforumet?

O Fortuna Den klassiska slagdängan i Orffs Carmina Burana. Lätt att få tag på, funkar alltid, men är ack så välkänd och därmed tråkig.

Angelus In Medio Ignis En ogenerad kopia av ovan nämnda stycke. Skrivet av Eric Serra för filmen Joan of Arc. Funkar skitbra om du vill ha ett stycke som påminner om O fortuna, men inte är O fortuna.

Tarawa Låten börjar avvaktande och melankoliskt med flöjter, småslammer och stråkar men efter en minut eskalerar den och blir typ en två minuters orgie av allt mer bombastiska körer. Därefter en minut krigstrummor. En personlig favorit. Film: Snow Falling on Cedars. Kompositör: James Newton Howard

The Rock Zimmers numera söndertjatade temalåt. Halvvägs in i låten börjar han använda elgitarrer vilket kan vara ett problem om man kör fantasy. Kan få folk att börja tänka på Robinson eller annat distraherande.

Surrounded Vill du ha en låt som låter som The Rock men inte är The Rock? Snegla på första låten till soundrtracket till The Man in the iron mask av Nick Glennie-Smith. The Rocks medeltida tvilling.

Timecrash Eric Serra igen. Musiken till Femte elementet. Innehåller en del exotiska och synthljudiga element (funkar dock i fantasy) samt är inte bombastisk på Zimmersättet, utan snarare tung.

Av alla dessa rekommenderar jag Tarawa. Kanske främst för att den inte är så uttjatad samt att den fungerar utmärkt som inledning på en krigskampanj när den stora hären drar ut.

//erik. en fet baslåda skadar inte heller
 
Mina fyra.

Woad to Ruin (Hans Zimmer). Från soundtracket till King Arthur. 11½ minut lång är den också. ^_^

Resurrection (John Debney). Från soundtracket till Passion of the Christ. Främst de första två minuterna, då den i princip stiger konstant (efter det blir det lugnare).

Neodämmerung (Don Davis). Från soundtracket till Matrix Revolutions. Maffig hela vägen igenom, more or less. Egentligen tycker jag att Navras från samma skiva är mycket bättre, men den är väldigt varierad och innehåller tillräckligt mycket sång för att jag egentligen borde låta bli att nämna den. ¬_¬

Last Battle (Jag har egentligen ingen aning om vem som är ansvarig, men enligt Amazon så har skivan fyra kompositörer: Kohei Koizumi, Masatoshi Nishimura, Naoki Sato och Kazuo Yoda). Från andra soundtracket till X. Förmodligen djävligare att få tag på än övriga, och egentligen för hetsig för en öppningssekvens. Men den funkar som slutstridstema, underligt nog… ¬_¬

Men ok, jag suger en smula, ty du efterfrågade instrumentala låtar, och åtminstone de första tre av ovanstående har körsång. Men men, kan Lindenius så kan jag.
 
Appropå körsång

Men ok, jag suger en smula, ty du efterfrågade instrumentala låtar, och åtminstone de första tre av ovanstående har körsång.

Kan det bli rikigt maffigt utan körer? Jag tycker körer kan räknas till det instrumentala så länge inte själva texten har någon betydelse. Alltså när sången fungerar som ett instrument och inte som bärare av ett specifikt budskap.

//erik. ja jag vet att musik också är en form av budskap men kom igen lite nu va :gremsmile:
 
Min favorit är nog Enigmas 'Gravity of Love'. Det är inte särskilt bombastiskt alls, men oerhört suggestivt och mäktigt, med tysta, hjärtslagsliknande dunkanden och lågmäld sång som går mot körer och ett crescendo.

Men helt oslagbar är egentligen Sovjethymnen. Jag förstår inte att Sovjetunionen någonsin kunde upplösas med en sådan nationalsång, och än mindre att Ryssland någonsin kan förlora i sport nuförtiden när de har återupptagit den. Den är mäktig. Kolla speciellt in versionen med barnkör på den här sajten: http://www.hymn.ru/index-en.html

Edit: Ojsan. Intstrumentalt, sade du visst. Eh...då har jag nästan inget att komma med, faktiskt. Jag är alldeles för förtjust i körer och sången som instrument. Varenda låt jag kan komma på att jag definerar som 'maffig' har sång i sig.

- Ymir, inser
 
Toccatan/fugan, för fäen!

"Kan det bli rikigt maffigt utan körer?"

Bach bekräftar det alldeles ypperligt med sin toccata och fuga i d-moll.
 
Inom film- och TV-musiken finns en miljard stycken som passar bra. Nackdelen är förstås de mycket specifika vibbar som följer med.

Utanför den typen av musik vill jag i genren bombastiskt-inte-för-långt-till-bra-bitar-men-inte-för-snabbt-heller-och -ingen-kör-heller pusha för

-Hector Berlioz: Symphonie Fantastique, fjärde satsen (Marsch till avrättningsplatsen)

-Anton Dvorak: Symfoni från nya världen, sista satsen

-Jean Sibelius: Finlandia; Kareliasviten, Alla marcia.
 
Då skulle jag nog vilja välja Bergakonungens sal, vet dok om det är rätt titel.. Dock är den ruggit mäktig iaf !
Sedan så får jag nog åxå ta O Fortuna, vilket åxå är mer än lovligt bra !!
 
Re: Appropå körsång

”Jag tycker körer kan räknas till det instrumentala så länge inte själva texten har någon betydelse. Alltså när sången fungerar som ett instrument och inte som bärare av ett specifikt budskap.”

Äh. Rösten är också ett instrument egentligen, och all text har ju egentligen ett budskap. Att man knappt hör vad som sjungs och inte förstår språket är ju inte relevant. Men okej, jag håller egentligen med: Även om det kan bli maffigt utan kör så blir det bättre med, och man bör särskilja körsång från vanlig sång. Tycker jag. Så egentligen håller jag med. Typ.

<font size="1">Disclaimer: Jag är inte helt nykter för tillfället, så om det här blev orimligt eller dumt på nåt sätt så har du förklaringen där. >_<</font size>
 
Ride of the Valkyries, Wagner. Har visserligen körsång, men det spelar absolut ingen roll... :gremcool:
 
Re: Toccatan/fugan, för fäen!

Mmmm, ryser av välbehag när man hör det magnifika stycket.

Måste lägga till det stycket i The Lord of the Rings, när de kämpar mot Balrogen.
 
"Fortuna Imperatrix Mundi" ur Carmina Burana av Carl Orff
Mars av Gustav Holst
Also sprach Zarathustra av Richard Strauss
Alp-symfonin av Richard Strauss
 
Re: Toccatan/fugan, för fäen!

Har du någon legal länk till en inspelning?

Jag brukar spela Brandenburg-konserterna medan jag jobbar. No 5 är helt osannolikt bra.
 
Mars av Gustav Holst

Åh, den är kallad för just "Drakmusiken" i spelgänget, då den alltid kommer fram i läbbiga slutstrider.

Dagens Popcorn - Hans Zimmer diggar Holsts Planet-svit, vilket är extra tydligt i Gladiator, där just Mars plagieras under den inledande striden i Germanien. Men han gör det rätt snyggt. ,-)
 
Holsts olika planeter verkar förövrigt vara en nästan outsinlig inspirationstkälla för filmmusikskompositörer. Förutom Gladiatorexemplet kan även diverse planeter anas i bakgrunden i t.ex. SWs Imperial March och Shire-temat från LotR.

/Anders
 
Dagens Popcorn - Hans Zimmer diggar Holsts Planet-svit, vilket är extra tydligt i Gladiator, där just Mars plagieras under den inledande striden i Germanien. Men han gör det rätt snyggt. ,-)

Å fan. När jag såg det där bildspelet till Holsts "Planeterna" som SVT sände i vintras sade jag till min flickvän att jag kunde svära på att Zimmer snott en del från Holsts Mars till stycket i fråga ("The Battle").

Första gången jag hörde det (dvs. lyssnade aktivt, vilket jag inte gör när jag kollar på film) så fick jag två andra, rätt lustiga referenser: dels det gamla engelska folkmusikstycket "Greensleeves" och dels musiken från datorspelet "Settlers".

Stycket är i alla fall brutalt.

Ett annat brutalt stycke, som (med rätta) för tankarna till eld, svavel och Guds ljungeldar över syndare och djävlar, är Dies irae ur Verdis Requiem .

Dewil (som faktiskt spelat "The Battle", fast i ett arr för spexorkester :-)
 
Första gången jag hörde det (dvs. lyssnade aktivt, vilket jag inte gör när jag kollar på film) så fick jag två andra, rätt lustiga referenser: dels det gamla engelska folkmusikstycket "Greensleeves" och dels musiken från datorspelet "Settlers".

Holst var inspirerad av engelsk folkmusik när han skrev Planeterna så det är inte så konstigt att du hör Greensleeves inlagt. Lyssna särskilt på Jupiter-satsen.

Min favoritsats är Uranus the Magician, som är livlig och spännande. Passar dessutom bra till Haruka i Sailor Moon S .
 
Fast det var Zimmers "The Battle" jag tänkte på, inte Holsts "Planeterna". Men det blev nog rätt ändå.
 
Back
Top