wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Vi spelade.
Det var en salig röra som började med Swords & Wizardry White box. Men där fanns inga regler för att spela tjyv, så jag fick fiska fram Titans D&D-översättning. Sedan behövdes namn, vilka togs ur SAGA. Utrustningstabellerna saknade priser för hundar, så Lamentations of the Flame Princess var med på ett hörn. Jag husreglade lite också, främst att prästen fick sin första spell på första level.
Yves (androgyn enhörningspräst(inna?)) hade tagit med sig sin kompis Acca (den tjuvaktiga jägaren) och kompanjonen Roland (den snåle takläggaren) på en expedition ut på stäppen för att leta efter MÖRKA HÅL, då hen hade hört att det skulle finnas både glitter och skatter i sådana.
I skymningen påträffade de en utbrunnen vagn, och såg spår av någon sorts banditer. Försiktiga som de var övernattade de vid vraket och tog inte upp förföljandet förrän på morgonen.
Snart kom de till ruinerna av en gammal stad, halvt återtagen av naturen. Murrester och enstaka pelare var allt som fanns kvar som spår av den uråldriga civilisationen.
De följde sina näsor mot en fruktansvärd stank, och då de kom över en höjd såg de ett MÖRKT HÅL under en höjd på vilken flera pelare stod kvar. Och i skuggan av en av pelarna satt en vätte och vilade. Då de närmade sig märkte han dem och försvann in i det MÖRKA HÅLET. Då de närmade sig hälsades de av pilar ur mörkret.
En strid följde, under vilken tjyven blev skadad av en svartfjädrad pil, man försökte röka ut vättarna ur sitt MÖRKA HÅL och några vättar smet ut genom en bakdörr och föll hjältarna i ryggen.
När vättarna väl var undanröjda skickades Roland in i det MÖRKA HÅLET, och efter en rask lootning under vilken man hittade ett fint silverarmband begav man sig djupare ner i mörkret. Under det före detta templet hade det funnits ett vidsträckt system av katakomber och tunnlar men nu var nästan allt igenrasat.
De påträffade ett slakteri, varifrån den fruktansvärda stanken kom, under en längre tid hade vättarna slaktat traktens djur och resenärer här, och man påträffade resterna av vagnens dragdjur, kusk och livvakt.
Ännu djupare ner i systemet hittade de ett rum i vars golv en reglad gallerlucka höll något fångat nere i mörkret. De öppnade luckan och gick sedan tillbaka till slakteriet för att hämta lite kött att locka fram vad som nu dväljdes i det MÖRKA HÅLET.
När de kom tillbaka hivade de ner några köttstycken, och blev anfallna bakifrån av en jättespindel som kommit upp i deras frånvaro och lurpassat på dem i skuggorna i rummets tak. Roland blev stungen och blev medvetslös av spindelns gift, men de lyckades driva fienden på flykten.
Efter en natts vila och helande böner till Enhörningarna för Rolands skull så började de ta sig upp till ytan igen.
I slakteriet hade de kvarvarande kropparna spunnits in i spindelväv och Roland skickades in för att sätta eld på kokongerna. När han var halvvägs genom rummet blev han på nytt angripen av spindeln, och den här gången var angreppet dödligt.
Hjältarna kämpade tappert, men till slut föll även de för spindelns gift.
När de vaknade till var de inspunna i kokonger även de, men enhörningsprästen(innan?) lyckades skära upp sin kokong med sin horntiara. Och sedan befriades även tjyven. Då de hörde skrapande ljud i djupet gick de tillbaka för att se om det var Roland som signalerade, men det var spindeln, som försökte öppna gallret ner i det MÖRKA HÅLET igen, för att släppa ut något.
Hjältarna anföll den bakifrån och lyckades döda den. Med sig tillbaka till civilisationen fick de spindelns käftar, som de sålde för 1500 guldstycken till en alkemist, och pengarna använde de för att finansiera en ny expedition.
Vilka MÖRKA HÅL den leder dem till får vi se nästa gång vi spelar.
Det var en salig röra som började med Swords & Wizardry White box. Men där fanns inga regler för att spela tjyv, så jag fick fiska fram Titans D&D-översättning. Sedan behövdes namn, vilka togs ur SAGA. Utrustningstabellerna saknade priser för hundar, så Lamentations of the Flame Princess var med på ett hörn. Jag husreglade lite också, främst att prästen fick sin första spell på första level.
Yves (androgyn enhörningspräst(inna?)) hade tagit med sig sin kompis Acca (den tjuvaktiga jägaren) och kompanjonen Roland (den snåle takläggaren) på en expedition ut på stäppen för att leta efter MÖRKA HÅL, då hen hade hört att det skulle finnas både glitter och skatter i sådana.
I skymningen påträffade de en utbrunnen vagn, och såg spår av någon sorts banditer. Försiktiga som de var övernattade de vid vraket och tog inte upp förföljandet förrän på morgonen.
Snart kom de till ruinerna av en gammal stad, halvt återtagen av naturen. Murrester och enstaka pelare var allt som fanns kvar som spår av den uråldriga civilisationen.
De följde sina näsor mot en fruktansvärd stank, och då de kom över en höjd såg de ett MÖRKT HÅL under en höjd på vilken flera pelare stod kvar. Och i skuggan av en av pelarna satt en vätte och vilade. Då de närmade sig märkte han dem och försvann in i det MÖRKA HÅLET. Då de närmade sig hälsades de av pilar ur mörkret.
En strid följde, under vilken tjyven blev skadad av en svartfjädrad pil, man försökte röka ut vättarna ur sitt MÖRKA HÅL och några vättar smet ut genom en bakdörr och föll hjältarna i ryggen.
När vättarna väl var undanröjda skickades Roland in i det MÖRKA HÅLET, och efter en rask lootning under vilken man hittade ett fint silverarmband begav man sig djupare ner i mörkret. Under det före detta templet hade det funnits ett vidsträckt system av katakomber och tunnlar men nu var nästan allt igenrasat.
De påträffade ett slakteri, varifrån den fruktansvärda stanken kom, under en längre tid hade vättarna slaktat traktens djur och resenärer här, och man påträffade resterna av vagnens dragdjur, kusk och livvakt.
Ännu djupare ner i systemet hittade de ett rum i vars golv en reglad gallerlucka höll något fångat nere i mörkret. De öppnade luckan och gick sedan tillbaka till slakteriet för att hämta lite kött att locka fram vad som nu dväljdes i det MÖRKA HÅLET.
När de kom tillbaka hivade de ner några köttstycken, och blev anfallna bakifrån av en jättespindel som kommit upp i deras frånvaro och lurpassat på dem i skuggorna i rummets tak. Roland blev stungen och blev medvetslös av spindelns gift, men de lyckades driva fienden på flykten.
Efter en natts vila och helande böner till Enhörningarna för Rolands skull så började de ta sig upp till ytan igen.
I slakteriet hade de kvarvarande kropparna spunnits in i spindelväv och Roland skickades in för att sätta eld på kokongerna. När han var halvvägs genom rummet blev han på nytt angripen av spindeln, och den här gången var angreppet dödligt.
Hjältarna kämpade tappert, men till slut föll även de för spindelns gift.
När de vaknade till var de inspunna i kokonger även de, men enhörningsprästen(innan?) lyckades skära upp sin kokong med sin horntiara. Och sedan befriades även tjyven. Då de hörde skrapande ljud i djupet gick de tillbaka för att se om det var Roland som signalerade, men det var spindeln, som försökte öppna gallret ner i det MÖRKA HÅLET igen, för att släppa ut något.
Hjältarna anföll den bakifrån och lyckades döda den. Med sig tillbaka till civilisationen fick de spindelns käftar, som de sålde för 1500 guldstycken till en alkemist, och pengarna använde de för att finansiera en ny expedition.
Vilka MÖRKA HÅL den leder dem till får vi se nästa gång vi spelar.
