Det kallas qadosh, iaf enligt boken. Av magiker är det knutet till icke-existens.
Frågan är hur exakt man kan mäta qadosh? Enligt mig känns det logiskt med en felmarginal på +/- 2,5? (med andra ord 5-10, 10-15 osv)
Undran: Vilken påverkan skulle det egentligen ha? Om man ser till
Rafalis fältgeometriföreläsning så ändras ju hela rummet runt omkring en
om man förändrar flödestätheten där man själv är.
Fråga 1: innebär ickeexistensen att man har en lägre mängd filament i sig? Borde det då inte bli svårare att alstra igenom sigsjälv?
Kommer det då utjämnas så att det blir lika stor mängd filament i hela området runt omkring? Måste det då inte vara väldigt stor påverkan för att ha någon effekt? (eftersom magiska fälten försöker utjämna sig hela tiden) Och isåfall: borde det itne finnas viss risk att det uppstår små krökningar (vågor) på det magiska fältet varje gång man förflyttar sig i det (iochmed att det alltid behöver utjämna)?
fråga 2: Innebär ickeexistensen att i lika stor mängd som mängden filament (med krökningstal 0) som finns i en har ändrats så kommer det magiska fältet bortse ifrån det då man inte riktigt existerar och därav inte förväntas innehålla mer/mindre filament än vad som framkommer?
Isåfall, går det då att mäta? Mätinstrumenten borde ju göra samma antaganden?
Fråga 3: är instrumenten duktiga nog för att klara av att mäta en skillnad som bara manifisterar sig i själva kroppen och ingenstans runt omkring?
Nu utgår jag i mina frågor ifrån att Rafali har rätt.