Då var det äntligen dags igen då. Jag dammade av böckerna för att spela lite Eon med mina kompisar.
Spelmötet var sagt att börja klockan 1800 men folket kom redan vid 17.50
Det verkade bli ett bra möte redan från början. Vi satte igång med att göra en bunt karaktärer eftersom det var ett tag sedan vi spelade sist. Efter upfräshning av regler och skapandet av karaktärer var klockan 2100 men vad katten, vi skulle ju spela.
Karaktärerna: en riddare (sir Creigh), en prisjägare (kommer inte ihåg namnet just nu), en präst/riddare (Mortifer) samt min rp, också en riddare (sir Egin).
Det började lugnt med att de skickades ut från Dunreith i consaber för att finna en artefakt som sades kunna göra hela arméer odödliga. De bestämde sig för att resa söderut med flodbåt på Touk-floden ner till sir Creighs hemstad Intouk och proviantera lite där. Sedan fortsatte färden söderut längs kusten.
De överraskade en grupp tiraker som försökte ligga i bakhåll för dem. Fyra tiraker som inte hade tillräckligt bra rustning för att klara en träff av en stridslans (oops).
De var väl inte särskilt svårt att nedgöra dem.
De kom vidare söderut och bestämde sig för att gina över bergen ner mot Calnia.
Hur som helst, de slog läger vid foten av berget och under natten så vaknade en av rollpersonerna (prisjägaren) av ett ljud. Han såg sig om i lägret och såg en skugga som gick omkring. Han försökte sakta resa sig men varelsen upptäckte honom. Han låtsades vända på sig i sömnen (vilket lyckades).
Varelsen lutade sig ned över sir Creigh men prisjägaren lyckades smyga upp bakom honom och överraska honom. Han måttade ett slag med knytnäven men när han slog träffade han bara luft. Varelsen var inte längre framför honom utan bakom och han slogs omkull.
Han försökte sparka bakåt men han träffade sir Creigh som inte blev särskilt glad av att väckas mitt i natten.
Varelsen var borta och ingen i lägret trodde honom.
Nästa morgon vandrade de upp i bergen och passerade den sträckan. Allt gick bra sånär som på ett möte med ett grottroll som var hungrigt. Det trollet kommer inte att äta någonting mer nu, sir Egin tryckte upp ett storsvärd i hjärnan på den (grymt men effektivt).
När de kommit ned från bergen var det redan natt och de bestämde sig för att slå läger (de slog och slog och tillslut var lägret färdigt/images/icons/smile.gif). Under natten vaknade sir Creigh av någonting och han började kolla runt lägret. Han gick en bit och efter ett tag så tyckte han att han kände igen sig. Området liknade det runt hans gods hemma i Intouk men det kunde ju inte stämma. Han såg en rörelse och vände sig mot lägret.
Varelsen stod böjd över någon och han gav till ett rop. Springande med sitt storsvärd riktad mot skuggan försvann den. Han fick en smäll i ryggen och vände sig om.
Med fruktansvärd kraft slungades han emot ett träd där han rasade ihop. Skuggan kom mot honom och med två rappa slag i ansiktet svimmade han av.
Precis när han blir slagen tittar en av de andra personerna upp och ser hur någonting slår honom och sedan försvinner.
Han väcker de andra och prisjägaren skyndar fram til sir Craigh. Han kommer på att sir Egins väpnare hade kunskaper inom läkekonst och försökte väcka honom. Han fann att väpnarens hals var avskuren med ett nästan kusligt fint snitt. Inget blod var utanför kroppen och såret såg flera dagar gammalt ut.
Efter det blev rollpersonerna så oroliga att de sprang MYCKET fort mot Calnia.
Sista delen av äventyret spelades mitt i natten med bara tända stearinljus. Jag tror inte jag varit med om en bättre stämning under spelmötet. Spelarna behövde inte spela att deras karaktärer var rädda, det kom automatiskt.
Nu är det bara för dem att överleva resten av äventyret... =) Ett felsteg och du blir av med huvudet (det är iaf så som de tänker).
Oj oj oj. om de bara visste vad de har att göra med.
Henrik Bergvin
Spelmötet var sagt att börja klockan 1800 men folket kom redan vid 17.50
Det verkade bli ett bra möte redan från början. Vi satte igång med att göra en bunt karaktärer eftersom det var ett tag sedan vi spelade sist. Efter upfräshning av regler och skapandet av karaktärer var klockan 2100 men vad katten, vi skulle ju spela.
Karaktärerna: en riddare (sir Creigh), en prisjägare (kommer inte ihåg namnet just nu), en präst/riddare (Mortifer) samt min rp, också en riddare (sir Egin).
Det började lugnt med att de skickades ut från Dunreith i consaber för att finna en artefakt som sades kunna göra hela arméer odödliga. De bestämde sig för att resa söderut med flodbåt på Touk-floden ner till sir Creighs hemstad Intouk och proviantera lite där. Sedan fortsatte färden söderut längs kusten.
De överraskade en grupp tiraker som försökte ligga i bakhåll för dem. Fyra tiraker som inte hade tillräckligt bra rustning för att klara en träff av en stridslans (oops).
De var väl inte särskilt svårt att nedgöra dem.
De kom vidare söderut och bestämde sig för att gina över bergen ner mot Calnia.
Hur som helst, de slog läger vid foten av berget och under natten så vaknade en av rollpersonerna (prisjägaren) av ett ljud. Han såg sig om i lägret och såg en skugga som gick omkring. Han försökte sakta resa sig men varelsen upptäckte honom. Han låtsades vända på sig i sömnen (vilket lyckades).
Varelsen lutade sig ned över sir Creigh men prisjägaren lyckades smyga upp bakom honom och överraska honom. Han måttade ett slag med knytnäven men när han slog träffade han bara luft. Varelsen var inte längre framför honom utan bakom och han slogs omkull.
Han försökte sparka bakåt men han träffade sir Creigh som inte blev särskilt glad av att väckas mitt i natten.
Varelsen var borta och ingen i lägret trodde honom.
Nästa morgon vandrade de upp i bergen och passerade den sträckan. Allt gick bra sånär som på ett möte med ett grottroll som var hungrigt. Det trollet kommer inte att äta någonting mer nu, sir Egin tryckte upp ett storsvärd i hjärnan på den (grymt men effektivt).
När de kommit ned från bergen var det redan natt och de bestämde sig för att slå läger (de slog och slog och tillslut var lägret färdigt/images/icons/smile.gif). Under natten vaknade sir Creigh av någonting och han började kolla runt lägret. Han gick en bit och efter ett tag så tyckte han att han kände igen sig. Området liknade det runt hans gods hemma i Intouk men det kunde ju inte stämma. Han såg en rörelse och vände sig mot lägret.
Varelsen stod böjd över någon och han gav till ett rop. Springande med sitt storsvärd riktad mot skuggan försvann den. Han fick en smäll i ryggen och vände sig om.
Med fruktansvärd kraft slungades han emot ett träd där han rasade ihop. Skuggan kom mot honom och med två rappa slag i ansiktet svimmade han av.
Precis när han blir slagen tittar en av de andra personerna upp och ser hur någonting slår honom och sedan försvinner.
Han väcker de andra och prisjägaren skyndar fram til sir Craigh. Han kommer på att sir Egins väpnare hade kunskaper inom läkekonst och försökte väcka honom. Han fann att väpnarens hals var avskuren med ett nästan kusligt fint snitt. Inget blod var utanför kroppen och såret såg flera dagar gammalt ut.
Efter det blev rollpersonerna så oroliga att de sprang MYCKET fort mot Calnia.
Sista delen av äventyret spelades mitt i natten med bara tända stearinljus. Jag tror inte jag varit med om en bättre stämning under spelmötet. Spelarna behövde inte spela att deras karaktärer var rädda, det kom automatiskt.
Nu är det bara för dem att överleva resten av äventyret... =) Ett felsteg och du blir av med huvudet (det är iaf så som de tänker).
Oj oj oj. om de bara visste vad de har att göra med.
Henrik Bergvin
urple]Jag kom !