Absolut kan man minimaxa om man vill när man gör RP. Men kan själv tycka det är tråkigt.Agree to disagree, eller delvis i alla fall
När vi spelade Dimmornas dal med en hantverkare, tjuv o en riddare så brände de igenom sina VP rätt fort i striderna och utforskandet. Några extra parader/undivka för att få någon fler handling och 6-9 vp gick åt. Tjuvens köttmixerspecial drog 9 vp utan problem.
Ja, det stämmer att VP är inte lika viktigt för en nyskapad rollperson med bara de initiala förmågorna (men de flesta startförmågorna kostar fortfarande 3 VP), men så fort mer förmågor kommer i spel är de kritiska för alla.
En RP med låg PSY behöver investera i Viljestark för att det ska vara värt att införskaffa andra förmågor som kostar 3 per användning.
(och investera i Orädd, eftersom det är skräckslag i varje monsterstrid)
Ligan tänkte rätt med att VP är en begränsare för något som skulle kunna bli totalt OP, tjuvens one-shot med dolk, tjuvhugg, lönnmord och två vapen var brutal, men o andra sidan kunde han bara göra den en gång.
Mina spelare insåg snabbt att när de gjorde gubbar enligt reglerna så försökte de få den högsta på FYS, sedan den viktigaste för yrket (STY/SMI för skadebonusen) och sedan alltid PSY. Inte ens karisma var särskilt viktig för den som spelade bard när den väl kommit i spel.
Jag jobbar hårt på att än en gång inte hamna i det husregelträsk som vi hamnade i för att Expert skulle vara spelbart.
Vill inte hamna i det träsket (igen..,)
Det finns inget som säger att alla grundegenskaper ska vara lika värda eller balanserade, men alltid kul att diskutera.
Men idéer liknande luddvigs där man lyfter de andra grundegenskaperna kommer jag att lusläsa.
Inte helt vingklippt men begränsad/sårbar och delikat hantering/användning av förmågor?
/C
Sedan går det göra andra egenskaper viktigare som spelledare eftersom de kan ersätta färdigheter som inte finns.