Lovecraft - Mys eller rys?

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
6,333
Mustig tråd!

Kort inpass: vill vi spela psykologisk skräck, där spelarna sitter och ryser vid spelbordet krävs det nog någon sorts anpassning av CoC-universat.

Problemet då skulle jag säga handlar om att Lovecrafts rika mythos dels är välkänd i sig och dels bär med sig förväntningar på att händelser ska utvecklas i en viss riktning.

Vi som spelar hamnar snabbt i en distanserad åskådarroll: "Åh va' coolt, nu ska vi få fajtas med Nyllet! Jag tar upp min magiska hagel rakare som gör 6d6+6!!"

För att få ryset på plats skulle jag fokusera på att rollpersonerna kan lyckas med uppgifter och utmaningar, även om de ställs inför Cthulhus övermakt. Om rp är dömda att förlora redan från början finns ju inget att hoppas på, och därigenom ingen förutsättning att känna spänning.
 

entomophobiac

Mysteriemarodör
Joined
6 Sep 2000
Messages
7,149
Location
Uppsala
Problemet då skulle jag säga handlar om att Lovecrafts rika mythos dels är välkänd i sig och dels bär med sig förväntningar på att händelser ska utvecklas i en viss riktning.
Totalt medhåll. Problemet är att det blivit franchise.

Titta på bilden nedan och läs efter mig:

In his house at R'lyeh dead Cthulhu waits dreaming.

1653205977629.png

Det får liksom en helt annan innebörd att ligga och drömma när du är en myspysig plushy med söta fluffiga tentakler.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,356
Location
Umeå
Nu är inte skräck min genre of choice, men jag har lite svårt att köpa premissen i den här tråden att det skulle bli oläskigt bara för att folk har koll på mythoset.

Skräck uppstår väl hur som helst inte på grund av blotta kännedomen om att det finns en bläckfiskgud nånstans, utan i den konkreta situationen i spelmötet.

Inget monster är väl läskigt bara i sig. Det blir läskigt när man befinner sig i en situation där man inte vet vad monstet har för sig eller vad det kan åstadkomma eller var det kommer att dyka upp härnäst. Jag menar, folk tycker fotfarande det är läskigt med spöken, och spöken har vi ju haft gott om tid att vänja oss vid.
 

entomophobiac

Mysteriemarodör
Joined
6 Sep 2000
Messages
7,149
Location
Uppsala
Nu är inte skräck min genre of choice, men …
Så sant som det var sagt! ;)

Det gör all skillnad. Och skräck är min genre of choice, när läget infinner sig.

Vill du spela Lovecraftiansk skräck och det mynnar ut i fågelskådning eller Old One-quiz för att gruppen kan allt så blir det helt enkelt sällan bra.

“Spöken” är inte alls samma sak.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
3,936
Vill du spela Lovecraftiansk skräck och det mynnar ut i fågelskådning eller Old One-quiz för att gruppen kan allt så blir det helt enkelt sällan bra.
Fast det måste väl vara en spelstilsfråga och inte bero på spel/setting? Jag säger inte att man aldrig ska använda sin metakunskap men som spelare är det, för mig, min roll att hålla mig själv i tyglarna och utgå från min RP, i alla fall under spelmötet. Upprätthålla den kollektiva illusionen typ. Kanske är det särskilt viktigt i skräck, men det mesta spel blir lidande av att spelarna metasnackar om sådant deras RP rimligen inte kan veta.

(Sen kan så klart vara så att gruppen är sådan och då är det givetvis bara att anpassa sig och välja spel därefter. Inget fel i det så klart.)
 

JohanL

Swashbuckler
Joined
23 Jan 2021
Messages
2,140
Nu är inte skräck min genre of choice, men jag har lite svårt att köpa premissen i den här tråden att det skulle bli oläskigt bara för att folk har koll på mythoset.
"The oldest and strongest emotion of mankind is fear, and the oldest and strongest kind of fear is fear of the unknown."
–H.P. Lovecraft, Supernatural Horror in Literature
 

McKatla

Utan titel
Joined
2 Aug 2010
Messages
726
System does matter - och brp fungerar uselt för Lovecraft-skräck; det är på tok mycket siffror och mekanik som kommer i vägen, och systemet för sanity är inte alls bra.

Med det sagt KAN Lovecraft-spel vara hemska, men blir det sällan. För mycket fokus på att hitta ledtrådar, att prata med npc:s etc.

Mina råd:
- Spela med enkla regler. Cthulhu Darks nivå räcker.
- Spela in caharcter rakt igenom, minimera mekaniken, behåll inlevelsen.
- Kan du inte som GM fånga 20-talet så att spelarna känner att de är där, utan spelar teater OM 20-talet, så spela i nutid.
- Poängen är inte Lovecrafts monster utan människans existentiella utsatthet och ensamhet. Universum vill oss inte väl, utan är oss likgiltigt. Hitta sätt att förmedla den känslan som fungerar för dagens människor.
 

Gerkub

Warrior
Joined
8 Mar 2021
Messages
278
Universum vill oss inte väl, utan är oss likgiltigt.
Det här nämns ofta i de här sammanhangen men för mig är det viktigare med den krypande skräcken (som diskuteras närmare i Lovecraftesque och Cthulhu Dark). En stigande känsla av närmast psykotiskt äckel, att det känns som att verkligheten håller på att gå sönder.
 

McKatla

Utan titel
Joined
2 Aug 2010
Messages
726
Det här nämns ofta i de här sammanhangen men för mig är det viktigare med den krypande skräcken (som diskuteras närmare i Lovecraftesque och Cthulhu Dark). En stigande känsla av närmast psykotiskt äckel, att det känns som att verkligheten håller på att gå sönder.
jag ser inte detta som motsatser! Det krypande obehaget du tag upp (och som är fantastiskt om en kan få till i spel!) är det sätt på vilket insikten om att världen inte är till för oss kan gestaltas.
 

Gerkub

Warrior
Joined
8 Mar 2021
Messages
278
jag ser inte detta som motsatser! Det krypande obehaget du tag upp (och som är fantastiskt om en kan få till i spel!) är det sätt på vilket insikten om att världen inte är till för oss kan gestaltas.
Nej precis de är inte motsatser, jag tänkte bara som nån skrev tidigare i tråden att just att känna sig obetydlig i universum är kanske inte det *mest* skrämmande för en nutida spelare (så klart beroende på hur man är lagd). Det kanske är en obehaglig tanke men sen kanske man rycker på axlarna och går vidare i livet. Jag tror att det som lockar mig mest med Lovecraft är mer den där obeskrivbara känslan av att något är fel, att världen (eller ens upplevelse av världen) är trasig på nåt vis. En mardröm.

Som exempel tycker jag True Detective säsong 1 fångade den känslan ganska bra i nutid (vad jag minns, det var ett tag sen jag såg den). Och Henrik Möller!
 

Girighet

Veteran
Joined
22 Oct 2015
Messages
104
Jag tycker att det är en stor skillnad på om Lovecraft eller CoC är skräck.
Många här har beskrivit bra den typen av skräck som finns i böckerna.
För mig har CoC aldrig varit skräck, det har kanske varit det rollspelet där man rollspelar sina karaktärer minst. Det är perioder av rollspel mellan långa stunder av OOC diskussioner om pergament och vad olika ledtrådar betyder och vad man ska göra härnäst. Det är kanske vi som spelar "fel" men för mig kan det aldrig uppstå skräck från ett helikopterperspektiv i rollspel.
 

krank

Wokevänster-ödleman från Epsilon Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
32,553
Location
Nynäshamn
Det är perioder av rollspel mellan långa stunder av OOC diskussioner om pergament och vad olika ledtrådar betyder och vad man ska göra härnäst. Det är kanske vi som spelar "fel" men för mig kan det aldrig uppstå skräck från ett helikopterperspektiv i rollspel.
Menar du att rollpersonerna inte diskuterar de ledtrådar de hittat, eller vad de ska göra härnäst?
 

Girighet

Veteran
Joined
22 Oct 2015
Messages
104
Menar du att rollpersonerna inte diskuterar de ledtrådar de hittat, eller vad de ska göra härnäst?
Precis, det är spelarna och inte rollpersonerna som diskuterar. Eftersom ledtrådarna är en så viktig del av spelet är inte ingen som rollspelar sin INT utan alla hjälps åt för att lösa dem.
 

krank

Wokevänster-ödleman från Epsilon Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
32,553
Location
Nynäshamn
Precis, det är spelarna och inte rollpersonerna som diskuterar. Eftersom ledtrådarna är en så viktig del av spelet är inte ingen som rollspelar sin INT utan alla hjälps åt för att lösa dem.
Ah, visstja. CoC är ett sånt spel. Ett med INT och grejer som ska hindra spelare från att få vara alltför smarta. Ytterligare en anledning till att jag föredrar att spela lovecraftskt i andra system…

(Eller att alla bara maxar INT, vi är väl ändå där för att lösa mysterier snarare än att skjuta pickadoll eller slåss?)

För egen del har jag nog rätt hög tolerans för att folk "inte rollspelar sin INT", kanske för att rollspelare som spelar korkade är bland det mest deprimerande jag vet kring ett spelbord. Åtminstone när det finns element i spelet av mystrium att lösa. Jag tycker gott man kan räkna diskussioner om ledtrådar och annat som är in-game som in-character ändå.

Annat vore om de satt och diskuterade metapoäng, färdighetsvärden, SAN eller tärningsresultat… Där kan man snacka "inte rollspela"… =)
 

Svarte Faraonen

Alternative sexual archetype ('fastest mario')
Joined
12 Oct 2000
Messages
9,855
Location
Värnhem, Malmö
Ah, visstja. CoC är ett sånt spel. Ett med INT och grejer som ska hindra spelare från att få vara alltför smarta. Ytterligare en anledning till att jag föredrar att spela lovecraftskt i andra system…

(Eller att alla bara maxar INT, vi är väl ändå där för att lösa mysterier snarare än att skjuta pickadoll eller slåss?)

För egen del har jag nog rätt hög tolerans för att folk "inte rollspelar sin INT", kanske för att rollspelare som spelar korkade är bland det mest deprimerande jag vet kring ett spelbord. Åtminstone när det finns element i spelet av mystrium att lösa. Jag tycker gott man kan räkna diskussioner om ledtrådar och annat som är in-game som in-character ändå.

Annat vore om de satt och diskuterade metapoäng, färdighetsvärden, SAN eller tärningsresultat… Där kan man snacka "inte rollspela"… =)
Är inte "jag kan inte säga min lösningar, min rollperson är inte smart nog" lite av ett sorgligt skryt också? "Ja, min rollperson har ju INT 15, men det går ju inte upp mot mitt skimrande intellekt...".
 

Henke

Konventsarkeolog @ www.alexandria.dk
Joined
8 Mar 2009
Messages
3,474
Location
Kullavik
För egen del har jag nog rätt hög tolerans för att folk "inte rollspelar sin INT", kanske för att rollspelare som spelar korkade är bland det mest deprimerande jag vet kring ett spelbord. Åtminstone när det finns element i spelet av mystrium att lösa. Jag tycker gott man kan räkna diskussioner om ledtrådar och annat som är in-game som in-character ändå.
Det omvända hände mig för många år sedan då en spelare (som inte själv ansåg sig vara så smart) ville att jag skulle hjälpa honom att få spela sin rollperson som högintelligent. Lite småklurigt till skillnad från att göra rollpersonen stark eller vacker, och jag minns inte om vi egentligen lyckades lösa det på något bra sätt.
 

krank

Wokevänster-ödleman från Epsilon Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
32,553
Location
Nynäshamn
Det omvända hände mig för många år sedan då en spelare (som inte själv ansåg sig vara så smart) ville att jag skulle hjälpa honom att få spela sin rollperson som högintelligent. Lite småklurigt till skillnad från att göra rollpersonen stark eller vacker, och jag minns inte om vi egentligen lyckades lösa det på något bra sätt.
Alltså, det närmaste jag vet är väl ifall man helt plockar bort "lösa mysteriet" från listan med saker spelarna faktiskt får vara med och göra, och helt enkelt löser alla såna delar med INT-slag istället.

Så kanske i något slags spel med annat fokus – t.ex. strid?

Jag undrar ifall det är vanligt i t.ex. D&D att spelare vill ha ett tärningsslag (eller ett högt värde) som innebär att SL alltid måste berätta för dem vilket som är det mest taktiskt riktiga sättet att spendera varje handling i strid. "Jamen min ROLLPERSON vet ju vilka vapen och spells som funkar bäst i olika situationer, inte ska väl JAG behöäva ta några beslut i striden heller. Jag kan ju inget om strid!" =)
 

Genesis

Pa' ti 泣き, chicken teriyaki
Joined
17 Aug 2000
Messages
11,610
Location
Göteborg
Jag undrar ifall det är vanligt i t.ex. D&D att spelare vill ha ett tärningsslag (eller ett högt värde) som innebär att SL alltid måste berätta för dem vilket som är det mest taktiskt riktiga sättet att spendera varje handling i strid. "Jamen min ROLLPERSON vet ju vilka vapen och spells som funkar bäst i olika situationer, inte ska väl JAG behöäva ta några beslut i striden heller. Jag kan ju inget om strid!" =)
Kanske inte i D&D, men det är ju supervanligt i Apocalypse World.
 

Henke

Konventsarkeolog @ www.alexandria.dk
Joined
8 Mar 2009
Messages
3,474
Location
Kullavik
Alltså, det närmaste jag vet är väl ifall man helt plockar bort "lösa mysteriet" från listan med saker spelarna faktiskt får vara med och göra, och helt enkelt löser alla såna delar med INT-slag istället.

Så kanske i något slags spel med annat fokus – t.ex. strid?

Jag undrar ifall det är vanligt i t.ex. D&D att spelare vill ha ett tärningsslag (eller ett högt värde) som innebär att SL alltid måste berätta för dem vilket som är det mest taktiskt riktiga sättet att spendera varje handling i strid. "Jamen min ROLLPERSON vet ju vilka vapen och spells som funkar bäst i olika situationer, inte ska väl JAG behöäva ta några beslut i striden heller. Jag kan ju inget om strid!" =)
Ett sätt skulle kunna vara att briefa den aktuella spelaren med extra ledtrådar eller kanske ledande frågor, men det känns som det finns risk för att balansen i en mysterielösargrupp skulle fallera ganska snabbt om någon fick sådan stöttning.
 
Top