Lovecraft - Mys eller rys?

JohanL

Swashbuckler
Joined
23 Jan 2021
Messages
2,140
Du missar var problemet är.
Problemet är regelmotorn: BRP.
CoC-motorn är gjord för att spela Indiana Jones-äventyr, inte skräck.
Här tycker jag exakt tvärtom. BRP är ofta dåligt för actionäventyr och pulp, eftersom man gärna misslyckas, fumlar, och dör av ren otur. Men just det gör det jättebra för Lovecraft, då världen är kall, godtycklig och inte bryr sig ett vitten om att din rollperson vill något jättemycket. Ett Mythos-spel ska inte ha några jämrans Fate Points eller liknande - det vore att universum bryr sig om dig!
 

JohanL

Swashbuckler
Joined
23 Jan 2021
Messages
2,140
Eftersom det var jag som skrev det kan jag utveckla det hela.

Mitt problem är att jag ofta inte tycker att det är läskigt som Lovecraft tyckte var läskigt. Vad är det som ska vara skrämmande hos Lovecraft? Ofta handlar det om hans egna neuroser eller saker i hans bakgrund - han ville känna sig som en naturlig aristokrat men hade svårt med det i sin situation, hans far blev mentalsjuk av syfilis, och så vidare. En icke uttömmande lista:
  • Kosmos är kallt, fientligt och okänsligt och Gud finns inte (och om han gör det är han ond)
  • Raslig degeneration, antingen genom inavel eller blandäktenskap
  • Krossandet av aristokratiska illusioner - en eller flera förfäder var apor, kannibaler, eller något liknande, eller något liknande som skadar din aristokratiska självbild
  • Att Amerika förpestas av icke-anglosaxiska invandrare (en del av dem utomjordiska)
  • Havsdjupen och fisk- och skaldjur, och även djup under jorden
  • Risken att bli galen
Det första är ett av fundamenten, men so what? Det här är något som moderna människor - eller i alla fall jag - internaliserat i vilket fall. Vi vet att vi är en fluglort i ett universum som är fientligt till liv nästan överallt, som är ännu gigantiskt mycket större än Lovecraft visste, och som bäst vi vet oundgängligen kommer att gå under i entropi. Det här är inte skrämmande.

Blocket av förlorad aristokrati, degeneration och rasligt förfall är inte heller det något de flesta av oss ligger sömnlösa på nätterna av. Havsdjupen är good stuff dock - de är en kombination av främmande, coola och märkliga.

Galenskapsgrejen går absolut att jobba med, men vi har en betydligt mer avancerad inställning till det idag än då, där känslan hos folk var att plötsligt vansinne var något som kunde komma när som helst, och som då också lätt resulterade i inspärrning på ett antagligen mycket otrevligt mentalsjukhus. Vår känsla är normalt inte att vansinnet alltid finns där så fort fernissan av rationalitet knäcks.

Jämför här med Kult, som på en gång går all-in på både psykologisk skräck och body horror. Hjälplöshet, plåga och tortyr, övergrepp i alla dess former, hur du själv kan vara eller bli ett monster... det är väldigt mycket matigare och mer närliggande som skräckelement. Och mycket riktigt är (IMNSHO) den klart bästa Lovecraftberättelsen The Colour Out of Space, som är mesta body horror av allt han skrev.

Så vill man ha ett faktiskt skrämmande Lovecraft, tror jag att man får fokusera på andra element, som faktiskt är läskiga. Det är en ironi att Lovecraft ville skapa skräckberättelser som inte var så uttjatade som de gotiska skräckberättelserna blivit, men att det nu är han själv som hamnat i ett sådant slitet och överutnyttjat fack.
 

entomophobiac

Mysteriemarodör
Joined
6 Sep 2000
Messages
7,149
Location
Uppsala
Det är en ironi att Lovecraft ville skapa skräckberättelser som inte var så uttjatade som de gotiska skräckberättelserna blivit, men att det nu är han själv som hamnat i ett sådant slitet och överutnyttjat fack.
Det här händer oundvikligen när saker blir franchises mer än idéer. Så fort det finns plushies och brädspel med tio kilo plastfigurer så är "striden" förlorad och det bästa du kan göra är gå vidare. :)

Eller som Leigh Alexander uttryckte det i mycket vidare termer kring spelkultur:

"'Game culture' as we know it is kind of embarrassing -- it’s not even culture. It’s buying things, spackling over memes and in-jokes repeatedly, and it’s getting mad on the internet."

Slå SAN-loss!
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
5,020
Håller med om att CoC-BRP är en gedigen motor för CoC-'skräck'. Därmed inte sagt att den inte blivit omsprungen på flera områden av nyare regelsystem, men tycker ändå att motorn fortfarande puttrar på riktigt bra.

För mig är poängen med SAN inte att spegla galenskap (det är systemet uselt på), utan att underlätta för skräck genom att skapa en ytterligare stress/mätare som tickar ned. Det ökar stressnivån, helt enkelt, och visar hur bräcklig din utforskare är, inte bara kroppsligen (låga KP i CoC) utan även själsligen.
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
3,326
Det här händer oundvikligen när saker blir franchises mer än idéer. Så fort det finns plushies och brädspel med tio kilo plastfigurer så är "striden" förlorad och det bästa du kan göra är gå vidare. :)
Mitt problem med Lovecraft är precis det här. Jag kan inte ta Cthulhu på allvar efter alla skämt och gosedjur. Efter att ha köttat shoggoths med tommygun i Arkham Horror är de inte läskiga längre. När jag hör ordet Lovecraft tänker jag inte på kosmisk skräck och fasa, utan tankarna går långt fortare till alla pryttlar och bôs runt.

Första gången jag genuint kände Lovecraft-känslan utanför originaltexterna var när vi spelade Lovecraftesque i Vrålan för något år sedan. Det blev väl ingen magiskt bra historia, men det blev i alla fall en långt mycket mer lovecraftig story än något jag någonsin spelat i CoC, Arkham Horror, eller något annat spel. Mer sånt.
 

JohanL

Swashbuckler
Joined
23 Jan 2021
Messages
2,140
-Det ska utspela sig nu! Lovecraft skrev sci-fi med ultramoderna koncept, varför i helvete gör vi en 20-tals pastisch av det?

-Använd INGENTING från mythosen. Inte ett enda av monstren eller gudarna. Lovecraft skapade nytt för att det gammal var uttjatat. Han levde närmre Dracula än vi lever till Cthulhu så ja, hitta på nytt.

-Väv in det i vårt samhälle där det är obehagligt. Kulter med kåpor är ju ett skämt! Pro-Ana grupper? Fucking creepy.

-Ingenting är magiskt. Sluta med den moraliska vinkeln. Sluta försöka beskriva saker systematiskt. ”Hyper-geometri” är inte vad grejen är utan det är ett desperat försök att beskriva något som man inte kan. Det är inte ”sanity”.
- Om man ska krossa idealistiska föreställningar folk gör sig, så se till att det är relevanta sådana. Inte människan som skapelsens rationella krona med en unik gudagiven plats i universum - utan mänsklig värdighet, fri vilja och ansvar, kärleken till sin familj, rätten till kroppslig integritet, tron på sina medmänniskor... Det blir förstås mycket känsligare på det viset, men det är för att man är på rätt ställe för obehaget nu.
 

JohanL

Swashbuckler
Joined
23 Jan 2021
Messages
2,140
Det har många gånger noterats att skräckfilmer gärna handlar om sådant som anspelar på mondäna saker vi är rädda för. Ert nyinköpta hus är hemsökt? Anknyter till oron att det är något fel på ert livs största investering, bara med poltergeists i stället för vattenskador. Ert barn är Satan? Oron kring om det kanske är något fel på ert barn... beter det sig verkligen som andra? Och så vidare. Men inte katolska munkar eller degenererade holländare.

Antagligen ett bra sätt att få in ett skräckelement på. Kanske det är dags för något som anknyter till studieskulder i USA? :)
 

Brödbane

Kristallkrönikör
Joined
1 Oct 2020
Messages
373
Det har många gånger noterats att skräckfilmer gärna handlar om sådant som anspelar på mondäna saker vi är rädda för. Ert nyinköpta hus är hemsökt? Anknyter till oron att det är något fel på ert livs största investering, bara med poltergeists i stället för vattenskador. Ert barn är Satan? Oron kring om det kanske är något fel på ert barn... beter det sig verkligen som andra? Och så vidare. Men inte katolska munkar eller degenererade holländare.

Antagligen ett bra sätt att få in ett skräckelement på. Kanske det är dags för något som anknyter till studieskulder i USA? :)
Delta Greens The Labyrinth har flera sådana bra exempel. Bland annat The Lonely, och The Sower är bra exempel på hur man modifierat Lovecraftiansk skräck till modernt USA.
 

Gamiel

Hero
Joined
22 Dec 2013
Messages
1,698
Location
Stockholm
- Om man ska krossa idealistiska föreställningar folk gör sig, så se till att det är relevanta sådana. Inte människan som skapelsens rationella krona med en unik gudagiven plats i universum - utan mänsklig värdighet, fri vilja och ansvar, kärleken till sin familj, rätten till kroppslig integritet, tron på sina medmänniskor... Det blir förstås mycket känsligare på det viset, men det är för att man är på rätt ställe för obehaget nu.
En del av grejen är väll att Lovecrafts karaktärer inte egentligen blir skärade av att det visar sig att människan inte är "skapelsens rationella krona" utan de blir skärrade när för att de är akademiker och de får reda på saker som förstör den etablerade världsbilden. Saker som inte vore fysiskt möjliga sker, omöjlig matematik, den naturvetenskapliga världsbilden blir helt omkullkastad, med mera - det är fult möjligt att mindre naturvetenskapligt folk inte skulle det traumat detta ger huvudpersonerna för de inte förstår hur fel det de ser är.
[Edit]Sedan blir flera personer traumatiserade för att de genomlever traumatiska upplevelser: jagade av monster, ensamma i rum med mördare, ser folk bli dödade, motsvarigheter till lokaliserade naturkatastrofer, med mera.

Sedan är en grej som har förekommit som skräck element i några av historierna är rädslan för att de är där ute, du kan inte bevisa något, kan du helt lita på vad du vet, o de är fult möjligt ute efter dig - But I do not think my life will be long. As my uncle went, as poor Johansen went, so I shall go. I know too much, and the cult still lives.
 

JohanL

Swashbuckler
Joined
23 Jan 2021
Messages
2,140
Delta Greens The Labyrinth har flera sådana bra exempel. Bland annat The Lonely, och The Sower är bra exempel på hur man modifierat Lovecraftiansk skräck till modernt USA.
Ja, DG känns mycket effektivare än CoC som skräckspel. The Esoterrorists lånar upplägget hårt från DG, men är ännu tydligare med att monstren bara är ett symptom - problemet är kulter och andra aktiviteter som river upp verkligheten, och de i sin tur fungerar genom att hitta mänskliga svagheter att utnyttja. Människor, inte monster, är det fundamentala problemet.

(För den som har spelat Mage: the Ascension: ja, i praktiken är man Men In Black som stoppar hänsynslösa magiker som försöker repa upp verkligheten. :) )
 

koraq

Warrior
Joined
1 Jan 2016
Messages
286
Location
Uppsala
Vad gäller regler så skulle jag råda alla som är intresserad av ursprungsfrågan att lämna det fullständigt därhän. Fokusera på vad i spelstilen som ger den känsla du vill ha, och använd sedan det regelsystem som dina spelare känner de kan bäst. Skräck handlar i grunden om att spelarna ger sig hän, och det är individuellt.
 

entomophobiac

Mysteriemarodör
Joined
6 Sep 2000
Messages
7,149
Location
Uppsala
Skräck handlar i grunden om att spelarna ger sig hän, och det är individuellt.
Totalt medhåll! Och jag skulle vilja argumentera för att det här gäller alla rollspel. System doesn't matter, som vi alla vet. (Det sista är medvetet snarky och inte allvarligt menat.)
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
3,151
Location
Umeå
För egen del tycker jag det är helt obegripligt att inte CoC under någon gång under sin existens släppt mythoset och fokuserat på hur det faktiskt skapandet av mythoset som en interaktion och dialog mellan flera författare genom sina olika verk och där alla la till, använde delar av varandras skapelser eller bara nämnde dem vid namn men oftast som fokus stod det egna. Så varför har vi inte en gedigen struktur eller regler för att bygga ut och vidare, nämna Necronomicon eller Unaussprechlichen kulten vid namn eller som vag referens eller som böcker fyllda med lögner, till skillnad från de egna uråldriga skrifterna och med fokus helt på den egna.

Själv tycker jag tidiga CoC gör ett rätt bra jobb (min intro är femman, men backar nu bakåt till andra utgåvan), senare pallar jag inte med när det både är hängslen och livrem för att garantera att tåget inte spårar ur (bara jämför antal procentpoäng som sätts ut mellan senaste och andra utgåvan tex, plus möjlighet att bränna luck och slå om slag, osv osv). Men att läsa exempelscenariona i någon av de första utgåvorna, framförallt tex The Madman, och se hur mycket systemet kommer bidra till att skapa avsteg från saker som är helt direkta, bidra till att vi kommer frysa ihjäl uppe på berget i snöstormen och kanske inte ens kommer få något avslöjat för oss!? Där tycker jag CoC skiner och är högst intressant! Jag är just nu i full färd med att skissa upp (extremt långsamt) ett öppet upplägg för CoC 2nd ed med ingången : noll mysterier som måste lösas, inga ledtrådar som ska hittas, full on drama och relationer och noll mythos som inte är skapat för den specifika situationen och platsen, sjukt härligt process som jag måste säga känns fräsch, rolig och är helt plötsligt pepp på att se vilka val som kommer göras och hur tärningarna kommer landa och vad som kommer hända i spel!

Edit: Och som svar på frågan, inget rys, men lite den mysiga/ångestfyllda (beroende på vem en är) känslan av litenhet och meningslöshet som kan inträffa när en tittar på stjärnorna och tänker att ingenting spelar någon som helst roll och en då ruckas lite ur självklarheten att ens subjekt är centrum för hela universum.
 
Last edited:

gabrielledebourg

Twittertitulerad ”Nördarnas drottning”
Joined
5 Feb 2018
Messages
615
Det är ju i princip Delta Green du beskriver där, vilket är rimligt då det ju är (i mitt tycke) ett betydligt läskigare spel än CoC.
Jag kommer ihåg när jag började spela Delta Green och insåg att det gjorde ett makalöst bra jobb på att fånga skräcken som faktiskt fanns i Lovecrafts tyngre noveller än vad CoC gjorde. Där fanns nihilismen och bristen på förståelse för hur små och obetydliga vi är, ihop med den underliggande tragedin i vissa av Lovecrafts verk.

Grejen är bara att Lovecraft är ganska mångsidig. Han må ha haft en väldigt tydlig stil, men det är ändå ganska växlande från novell till novell hur läskiga de är, eller hur de är läskiga. I sjunde upplagan av CoC bytte de till exempel den tillhörande novellen från Call of Cthulhu till Dunwich Horror, som är en novell där en grupp ledda av en akademiker spränger saker med dynamit, skjuter mot en monster och ska framställa ett pulver för att besegra en varelse. Kort sagt är det väldigt mycket som ett CoC äventyr och ett klart mer pulpigt sådant! Fortfarande läskigt, men med en lättsammare touch. Andra exempel på de lite mer rollspelsäventyrliga berättelserna är Herbert West: Re-Animator och The Shadow Over Innsouth (om ni spelat det första äventyret i Escape from Innsmouth eller spelet Call of Cthulhu: Dark Corners of the Earth). Eller ta bara The Call of Cthulhu: en sjöman rammar Cthulhu med en BÅT och "dödar honom". Ibland är vi rätt duktiga på att glömma att Lovecraft faktiskt är rätt pulpig.

Problemet med Lovecraft är ju (utöver rasismen) ofta hur du ska arbeta med agens; om det blir för nihilistiskt så finns det ju ingen anledning att spela. Det andra problemet är hur många berättelser som ibland hänger på en "twist" som kommer på slutet, vilket blir problem om någon läst Lovecraft (och vet vad som ligger bakom) eller bara har spelat spelet mer än en gång och möter en varelse igen. Så därför måste det äventyrifieras lite grann för att funka.

Det som jag haft mycket som utgångspunkt i hur jag konstruerar äventyr och hur jag ser på Call of Cthulhu är John Carpenters apokalypstrilogi; The Thing (speciellt!), Prince of Darkness och In the Mouth of Madness. De lyckas få en bra blandning av apokalyptisk nihilism och att vara liten i universum, blandat med mysterier och lite action. Plus att två av filmerna handlar om grupper, vilket gör de extra lämpade för rollspelsnarrativ. Det är ju ett annat "problem" med vissa Lovecraft-berättelser, som bara fokuserar på en ensam protagonist.
 

krank

Wokevänster-ödleman från Epsilon Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
32,553
Location
Nynäshamn
Herbert West: Re-Animator
Lite OT, men den här tyckte jag framför allt var lysande rolig när jag läste den. I mitt huvud kändes den 100% som en tokrolig sitcom-sketchserie med lite lovecraft-mysrys. "Jag undrar vad den här tokige Frankenstein-forskaren tänker hitta på den här veckan!" Berättaren är ju en klockren straight man.

Det borde göras en sådan komediserie. Jag tänker 20-minutersavsnitt som alla handlar om hur West går för långt och hilarity ensues.
 

Theo

Swordsman
Joined
20 Nov 2017
Messages
592
Lite OT, men den här tyckte jag framför allt var lysande rolig när jag läste den. I mitt huvud kändes den 100% som en tokrolig sitcom-sketchserie med lite lovecraft-mysrys. "Jag undrar vad den här tokige Frankenstein-forskaren tänker hitta på den här veckan!" Berättaren är ju en klockren straight man.

Det borde göras en sådan komediserie. Jag tänker 20-minutersavsnitt som alla handlar om hur West går för långt och hilarity ensues.
Om jag inte minns helt fel så skrev Lovecraft den mer eller mindre som en (själv)parodi, eller åtminstone så avsiktligt pulptrashig han kunde.
 

Theo

Swordsman
Joined
20 Nov 2017
Messages
592
Andra exempel på de lite mer rollspelsäventyrliga berättelserna är Herbert West: Re-Animator och The Shadow Over Innsouth (om ni spelat det första äventyret i Escape from Innsmouth eller spelet Call of Cthulhu: Dark Corners of the Earth). Eller ta bara The Call of Cthulhu: en sjöman rammar Cthulhu med en BÅT och "dödar honom". Ibland är vi rätt duktiga på att glömma att Lovecraft faktiskt är rätt pulpig.
För att inte tala om The Case of Charles Dexter Ward som har en sannskyldig dungeon crawl som en av sina centrala episoder. :)
 

gabrielledebourg

Twittertitulerad ”Nördarnas drottning”
Joined
5 Feb 2018
Messages
615
Lite OT, men den här tyckte jag framför allt var lysande rolig när jag läste den. I mitt huvud kändes den 100% som en tokrolig sitcom-sketchserie med lite lovecraft-mysrys. "Jag undrar vad den här tokige Frankenstein-forskaren tänker hitta på den här veckan!" Berättaren är ju en klockren straight man.

Det borde göras en sådan komediserie. Jag tänker 20-minutersavsnitt som alla handlar om hur West går för långt och hilarity ensues.
Vilket är varför jag tycker filmens svarta humor passar så perfekt.
 

entomophobiac

Mysteriemarodör
Joined
6 Sep 2000
Messages
7,149
Location
Uppsala
Ibland är vi rätt duktiga på att glömma att Lovecraft faktiskt är rätt pulpig.
Håller iofs inte alls med om exemplets "pulpighet", eftersom det i sitt originalutförande är en tredjehandsberättelse. Bland Francis Wayland Thurstons papper hittas en redogörelse för en undersöking där flera saker är vittnesmål. Ett upplägg som lämpar sig bättre för att lägga grunden för frågan "stämmer det här verkligen?" än för någon pulpaction. Men det är ett tacksamt exempel för mångas syn på rollspelet, eftersom det i praktiken ÄR ett långt gräv där huvudpersonen endast har en indirekt kontakt med det undersökta.

Lovecraft var långt mycket mer nyanserad än vad rollspelet blivit med åren, vill jag mena.
 
Top