entomophobiac
Low Prep High Play
Spoilervarning: The God That Crawls.
Jag har inte spellett en dungeon crawl sen jag gick i högstadiet, antagligen, vilket gör det till ett sekretessbelagt antal år. Men när jag läste The God That Crawls så blev jag väldigt sugen på att spelleda det.
Så, under ett spelmöte så var det en av rollpersonerna—biskopen av Saint-Nazaire i Frankrike—som själv var satt i mer eller mindre arrest i staden och som ville ha en anledning att dra därifrån. Så han hittade på att det fanns en kyrka som Vatikanen gett sitt skydd som låg utanför staden och rollpersonerna kunde plundra, om de bara lovade att även ta med honom ut ur staden. Föga anade spelaren vilken perfekt inkörsvinkel han gett mig för att slänga ned dem i S:t Augustines håla.
I kampanjen är Frankrike härjat av digerdödliga nivåer pest, som gjort byar avfolkade och städer satta i karantän. Tjänstemän tar tacksamt emot mutor, kungens armé har använts till att stjäla försvagade godsherrars gods, och märkliga sekter har uppstått som tillber alla möjliga olika gudar för att de tror att den kristna guden övergett dem. Det är helt enkelt dålig stämning.
När gruppen når byn där biskopens utlovade kyrka finns så är det en aktiv by. Byborna gör sånt bybor gör. Detta sätter genast gruppen på helspänn. I kyrkan möter de sedan prästen (som i originalscenariot heter Elroy Bacon), men som i Frankrike fick heta Lumière istället när jag greppade efter spontana franska namn...
En i gruppen blir genast skeptisk till prästen, som annars är väldigt tillmötesgående och karismatisk. Eftersom biskopen har sitt ämbete så tror Lumière att han är här i officiell kapacitet och är extra tillmötesgående mot honom, men han förstår vad som är i görningen när biskopen vill gå ned i grottorna under kyrkan och säger sig vilja leta reda på "den heliga graalen". Men prästen går med på det hela och säger att han är villig att hjälpa dem när som helst. Biskopen säger att han vill vila upp sig och vänta till nästa dag. Det leder till ett tjafs i gruppen, som tycker det är onödigt att vänta så länge bara för att kila ned och hämta upp en löjlig mugg.
De klättrar istället ned direkt, efter lite kreativ problemlösning, och när de alla klättrat ned kommer repstumpen ned efter dem och prästen ringer i en gongong och ber så hemskt mycket om ursäkt.
Här följer sedan bland de märkligaste dungeon crawls jag varit med om. Gruppen irrar först runt, innan de stöter på det gröna slem som är S:t Augustine. De flyr. De lyckas klanta sig rakt in i en återvändsgränd och blir fångade där av slemmet som jagar dem. Trots att de har gott om tid på sig. En ganska brutal strid utspelar sig, där biskopen till slut blir knockad och S:t Augustine börjar absorbera denne. Resten av gruppen flyr, utan dåligt samvete eftersom de anser att det är biskopens fel att de fastnat här i alla fall.
Med tilltagande panik, utmattning, och lampolja som sakta tar slut, så lyckas de sedan plundra majoriteten av de (i praktiken förbannade) artefakterna de kan ta med sig—även om de lämnar kvar minotaurbajset—och har sådant löjligt flyt att de teleporteras rakt in i S:t Augustines håla, hittar lönngången ut, tar Lumière hårt i kragen för att sedan kasta ned honom i hålet, och beger sig på sin väg hemåt.
De åt inte den konstiga frukten. De försökte inte ta några skatter som såg suspekta ut. De gjorde knappt något av allt galet. Men det var åtminstone en rollperson som dog... Och flera av böckerna de har med sig ut kommer ha konsekvenser för resten av kampanjen, när deras magiker blir dumdristig nog att läsa dem.
Jag har inte spellett en dungeon crawl sen jag gick i högstadiet, antagligen, vilket gör det till ett sekretessbelagt antal år. Men när jag läste The God That Crawls så blev jag väldigt sugen på att spelleda det.
Så, under ett spelmöte så var det en av rollpersonerna—biskopen av Saint-Nazaire i Frankrike—som själv var satt i mer eller mindre arrest i staden och som ville ha en anledning att dra därifrån. Så han hittade på att det fanns en kyrka som Vatikanen gett sitt skydd som låg utanför staden och rollpersonerna kunde plundra, om de bara lovade att även ta med honom ut ur staden. Föga anade spelaren vilken perfekt inkörsvinkel han gett mig för att slänga ned dem i S:t Augustines håla.
I kampanjen är Frankrike härjat av digerdödliga nivåer pest, som gjort byar avfolkade och städer satta i karantän. Tjänstemän tar tacksamt emot mutor, kungens armé har använts till att stjäla försvagade godsherrars gods, och märkliga sekter har uppstått som tillber alla möjliga olika gudar för att de tror att den kristna guden övergett dem. Det är helt enkelt dålig stämning.
När gruppen når byn där biskopens utlovade kyrka finns så är det en aktiv by. Byborna gör sånt bybor gör. Detta sätter genast gruppen på helspänn. I kyrkan möter de sedan prästen (som i originalscenariot heter Elroy Bacon), men som i Frankrike fick heta Lumière istället när jag greppade efter spontana franska namn...
En i gruppen blir genast skeptisk till prästen, som annars är väldigt tillmötesgående och karismatisk. Eftersom biskopen har sitt ämbete så tror Lumière att han är här i officiell kapacitet och är extra tillmötesgående mot honom, men han förstår vad som är i görningen när biskopen vill gå ned i grottorna under kyrkan och säger sig vilja leta reda på "den heliga graalen". Men prästen går med på det hela och säger att han är villig att hjälpa dem när som helst. Biskopen säger att han vill vila upp sig och vänta till nästa dag. Det leder till ett tjafs i gruppen, som tycker det är onödigt att vänta så länge bara för att kila ned och hämta upp en löjlig mugg.
De klättrar istället ned direkt, efter lite kreativ problemlösning, och när de alla klättrat ned kommer repstumpen ned efter dem och prästen ringer i en gongong och ber så hemskt mycket om ursäkt.
Här följer sedan bland de märkligaste dungeon crawls jag varit med om. Gruppen irrar först runt, innan de stöter på det gröna slem som är S:t Augustine. De flyr. De lyckas klanta sig rakt in i en återvändsgränd och blir fångade där av slemmet som jagar dem. Trots att de har gott om tid på sig. En ganska brutal strid utspelar sig, där biskopen till slut blir knockad och S:t Augustine börjar absorbera denne. Resten av gruppen flyr, utan dåligt samvete eftersom de anser att det är biskopens fel att de fastnat här i alla fall.
Med tilltagande panik, utmattning, och lampolja som sakta tar slut, så lyckas de sedan plundra majoriteten av de (i praktiken förbannade) artefakterna de kan ta med sig—även om de lämnar kvar minotaurbajset—och har sådant löjligt flyt att de teleporteras rakt in i S:t Augustines håla, hittar lönngången ut, tar Lumière hårt i kragen för att sedan kasta ned honom i hålet, och beger sig på sin väg hemåt.
De åt inte den konstiga frukten. De försökte inte ta några skatter som såg suspekta ut. De gjorde knappt något av allt galet. Men det var åtminstone en rollperson som dog... Och flera av böckerna de har med sig ut kommer ha konsekvenser för resten av kampanjen, när deras magiker blir dumdristig nog att läsa dem.