I de flesta äventyr aktiverar iaf jag mina spelare med ett mål som dom ska uppnå, att skaffa kunskap till en kult, stoppa ondingar osv. I nadra fall så blir rollpersonernas egiosm drivkraften. Båda dessa tycker jag funkar tämligen dåligt då det är svårt att få spelarna att engagera sig i sina karaktärer så bra. Om man vill ha en lång kampanj så känner jag att jag vill knyta karaktärerna till min värld med relationer till slps. Att ge mina spelare massor med vänner, fiender och bekanta. Dessa kommer ju kunna dra med mina karaktärer i allehanda äventyr mkt bättre än en nyss introducerad avliden släkting (till exempel) kan. Är det några andra som har prövat denna metod eller är den för jobbig? Blir det lätt aldeles för många karaktärer inblandade?
Jag ska använda mig av bilder och försöka lära mig att iklä mig olika roller för att göra personerna mer levande och enklare att komma ihåg...
Dessutom så kommer karaktärerna att lyda under spelarnas regler för liv/död, kan dom göra något beror det på hur denne är som person och inte för att sl vill ha en sån twist på plotten..
Det jag är mest orolig för är att spelarna skiter i att knyta kontakter överhuvud taget, just för att dom aldrig gjort nåt liknande förut...
Tankar? Idéer? Och sist men inte minst, för att göra tråden lite intressant, får alla gärna posta färgstarka karaktärer som de haft med i äventyr!
Jag ska använda mig av bilder och försöka lära mig att iklä mig olika roller för att göra personerna mer levande och enklare att komma ihåg...
Dessutom så kommer karaktärerna att lyda under spelarnas regler för liv/död, kan dom göra något beror det på hur denne är som person och inte för att sl vill ha en sån twist på plotten..
Det jag är mest orolig för är att spelarna skiter i att knyta kontakter överhuvud taget, just för att dom aldrig gjort nåt liknande förut...
Tankar? Idéer? Och sist men inte minst, för att göra tråden lite intressant, får alla gärna posta färgstarka karaktärer som de haft med i äventyr!