Liturgier och folkliga ritualer [I Ereb Altor?]

Mogger

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,958
Location
Ereb Altor
Jag tycker gudar eller ffa gudars (och religioners) inverkan på RP och deras värld ofta är alldeles för svag. Om det inte rör sig om en profetia och en överstepräst som mördas så påverkas deras vardag sällan eller aldrig av templens idoga arbete med uttolka gudarnas vilja. Vilket är märkligt. Jag har några jag brukar använda när jag är SL i Ereb Altor, men jag tänker att mycket av detta gäller andra settings med:

- Solguden Utu är sanningens gud. Solen är hans allsende öga. Runt Kopparhavet, och annorstädes, är det vanligt avsluta särdeles sanningsenliga utfästelser (eller sådana man vill ska framstå på det viset) med orden "så Utu ser mig" och snegla/peka/etc mot solen.

- Solguden Utu är solens och sannings gud. Därför hålls ofta juridiska förhandlingar (rättegångar, affärsuppgörelser m.m.) under solens hetta. Om detta är ett sätt att få offret att svettas eller om det i sanning är gudens vilja är högst oklart.

- Vardagsoffer är vanligt. Första munnen vin, de första dadeln etc skänks till gudarna eller ställs på något litet husaltare. Ett sätt att härma överklassen (se nedan)?

- Större offer är vanligt, men sker främst vid mässor/högtider. För att blidka gudarna och be om välstånd och förlåtelse. Detta är också ett världsligt sätt att berika det lokala templet på då det nästan alltid är rika potentater som bekostar kalaset.

- Sötvattengudinans Enkis prästerskap varnar för att dricka saltvatten då det är en ogudaktig (och såklart livsfarlig) handling.

- Att binda färgglada flaggor och vimplar åt Sankma för lek är vanligt i såväl rigg som runt tempel och torg. Det ser dessutom fint ut.

- Tvagning skall ske i kylat vatten, morgon och afton, ty SHAMASH lär: den som söker värme flyr sanningen, men i köldens skärpa bor insikt. (men att tvätta sig är i grunden bra)

O.s.v
 
Hur är det med de eviga frågorna i en värld med gudar? Är de mer besvarade än i vår och hur förändrar det det mänskliga tillståndet?

Saker som, vad är medvetandet, vad händer efter döden, vad är meningen, varför finns världen, är evighet möjlig, vem styr verkligheten, finns det ett öde, etc.
 
Nu har jag inte spelat i Ereb Altor men om man vill spela i någon form av dåtida setting så är det ju en anakronism med ateism. Att gudarna fanns för var ju en objektiv sanning, sen hur stor påverkan deras dyrkan hade på ditt vardagsliv kan ju variera.
Att smeden ber en kort bön till eldens gud när han ska börja jobba, att bonden offrar för en bra skörd, att soldaten svär en ed till krigets gud, det är inget du behöver vara präst för. Alla vill väl klara sig så bra som möjligt, så varför inte be till de makter som finns.

För övrigt så älskar jag scenen i Conan barbaren där han och Subotai sitter och tävlar om vilkens gud som är mäktigast. Ingen blir arg, ingen blir våldsam, de sitter bara och skryter om deras gudar.
 
Lite för intressant frågeställning för att ignorera. Jag tänker att det är samma dilemma som med kulturgajming eller att man spelar i en värld mer än framför en kuliss. Min ingångspunkt blir nog att ge spelaren verktyg, mer än att lära dem hur allt hänger ihop.

Kanske hänga upp allt kring ett enkelt koncept, som också är spelbart.

Till exempel att ”allt är en strävan efter balans”, spelaren får då fundera vad det betyder och hur denna ska spela ut det. Är det att varje handling ska vara balanserad, eller ska det du gör balansera det andra gör eller kräver allt man gör en motsatt handling om resultatet inte är i balans…

Liturgiskt blir det lite samma sak. Varje dag ska du göra något som strävar att uppnå mantrat.
 
Jag tror många av frågorna besvaras relativt enkelt när en väl har definierat hur aktiva gudarna är. Om smeden skall be en bön till eldens gud behöver filosofen också besvara, i mitt tycke, följande frågor: Kommer guden höra bönen och kommer denne att agera på den? Kommer guden att vidta åtgärder om smeden inte ber? Detta förutsätter på något vis att guden är allestädesnärvarande. Är det så att guden ofta traskar runt i världen? Hör denne i så fall böner även i fysisk hamn? Hur märker guden att smeden inte ber? Tillbringar gudarna sin vistelse på samma tidplan som de levande? Om smedens 70-åriga liv inte är annat än en gnista i eldgudens uppfattning spelar bönen ingen roll för den hinner inte att uppfattas. Hur är det att vara en gud där 50000 smeder varje dag säger en bön för varje aktivitet de gör? Det blir ett ohemuligt tjatter! (Klart de blir griniga om de har permanent huvudvärk!)

Jag är mycket förtjust i Terry Pratchetts lösning att tro är en kraft som föder gudarna; om smeden tror att bönen ger effekt får guden lite mer kraft och kan då ge ässjan mer värme som smälter järnet. Det gör att gudarna är beroende av sina troende och måste se till att de fortsätter att tro på just dem – samtidigt som det ger en konkurrens på (offer)knivspetsen mellan gudarna om tillbedjare.

Jag funderar på om det inte är lämpligt att låta gudarna leva lite långsammare än de levande, främst för att de mäktigare kommer inte ha något problem med att instifta heliga krig emot alla som inte tror på just dem. Det kommer snabbt utplåna världen. Det kan hållas tillbaka om det finns någon form av urgudar som är ändligt mäktiga men som inte är beroende av tillbedjare för sin makt – och dessa är någon form av vaktmästare och rättsväsende som stoppar större excesser.

Jag har länge funderat över hur en värld med aktiva, existerande gudar skulle fungera och finns tråden mycket intressant!
 
För ta parallel till CR säsong 3 så var det en del som irriterade mig. Handlingen där är att utrota gudarna. Och spelarna verkar föga brydda om det.
Då får gudar ingen större betydelse.
Tänker man annars i andra banor att anledningen till att saker och ting fungerar som de ska beror på gudar blir det lite mer allvar av. Som att vampyrer inte kan gå in oinbjudna in ett hem. Det beror på att hemmets gud beskyddar hemmet. Eller att vampyrer inte kan korsa strömmande vatten. Också någon gud som ger detta.
Men det är smågudar. Så vad händer om fruktbarhetens gud inte längre har kraft? Inga barn blir gjorda. Skördarna blir små.
Då blir också så att den där dalen som är så bördig beror på att de står på god fot med skördeguden.
Lite svårare att tänka sig vore om solguden skulle sluta. Då kommer ingen dra solen över himmeln längre. Det blir evig natt.

Något äventyrsuppslag jag lekte med en gång var två grannbyar som försökte övermanna varandra i att tillbe skördeguden mest för att få bäst skörd. Landet var lagom bördigt normalt för två byar att klara sig. Men med lite girighet så ville man ha mer och den förlorade byn skulle då drabbas av svält.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top