Fridigern
Swordsman
- Joined
- 23 Sep 2014
- Messages
- 404
SPOLIERS Walking Dead, tv-serie + lite seriealbum
Efter att ha sett den nya säsongsstarten och fått tid att jaga upp mig lite, så har jag helt tappat hoppet om Walking Dead. Syndromet är väldigt likt en rollspelskampanj som är körd i botten, grundat en fifflande spelledare som vill undvika rollpersonsdöd men ändå ha med många strider.
I tv-serien har dödligheten gått från att vara brutal - i början kunde vem som helst dö av en zombie, när som helst. I mellansäsongerna var det ett stående gäng, men vissa av dem kunde fortfarande dö mitt i en säsong. I det sista har dödligheten sjunkit väldigt, nästan ingen farlig situation har lett till någon allvarlig konsekvens. Det här brukar man se i rollspelskampanjer också - efter att ha spelat med sin rollperson i 3 år så är det jävligt tråkigt om den dör, och rollspel skall ju vara kul. Tyvärr blir ju då striderna mindre spännande, eftersom man faktiskt räknar med att komma igenom dem levande.
Vad som därefter kan hända - både i rollspelskampanjer (och lustigt nog i tv-serien WD) - är att rollpersonerna börjar agera baserat på sin plot armour. Om de inte kommer på något smart, så kan de helt enklet lösa problem genom frontalanfall. "SL kommer inte att döda oss i en sån här skitstrid", liksom. I WD stormar de ett ställe med 30 välbeväpnade banditer, och bara litar på att ingen av dem kommer att dö. Och de klarar sig helt oskadda också. Finns det någonting de inte kan klara av?
Kruxet kommer sen, när SL inser att ingenting är spännande längre, och inser att dödligheten måste öka för att standardstriderna skall förbli spännande. Men när skall man döda, och hur? Efter 2 år utan en rollpersonsdöd, när är det läge? Svårigheten blir större i ett spel med komplext regelsystem, där SL kan låta SLP:er agera otaktiskt eller taktiskt efter behov.
Problemet kommer sig av att spelaren kan bli ledsen över att just dennes hjältekontrakt har brutits, och innerst inne klandra spelledaren och känna sig utpekad. För att den inte skall bli det måste faran vara större än den någonsin varit förut, och om tärningarna då visar att ingen dör ändå, så riskerar man faktiskt att problemet förvärras ytterligare!
I Walking Dead hade man faktiskt ett perfekt läge i mitten av förra säsongen. Ett vanligt uppdrag ballade ur, Glenn hamnade i en fruktansvärd zombiehord, hade precis uppnått katharsis genom att få en syndare på benen, och dog fruktansvärt heroiskt och tragiskt framför våra ögon! Hurra! Dödligheten återupprättad, på ett snyggt sätt! Nu kommer vi tittare att frukta varje slumpmöte med zombier igen, och bita våra naglar varje gång något farligt dyker upp!
...om inte SL hade mjäkat ur och låtit Glenn kravla fram, oskadd, ur zombiehopen. Magen som vi sett sprättas upp var i själva verket hans kompis. Fan, det var faktiskt kass. Ingenting är farligt för hjältarna ändå, han dog inte ens av det liksom.
Walking Dead-SL inser också detta och gör ett jävligt dåligt drag. Han ritualmördar rollpersoner för att få en ny huvudskurk att framstå som läskig! Eftersom döden inträffar i en säsongsavslutning, och sker under extraordinära omständigheter, ökar det inte alls spänningen vid vanliga farliga grejor i serien. Att ett helt avsnitt vigs åt ritualmordet, och avsnittet efteråt vigs åt flashbacks av ritualmordet till sorglig musik, gör ju knappast att vi blir rädda när någon annan av rollpersonerna stöter på en zombie, även om hon är sårad. Och att WD-SL ritualmördar två rollpersoner på samma gång gör verkligen inte saken bättre! Snarare sämre, eftersom det blir för mycket hack i historien om ytterligare någon skulle trilla av pinn i ett slumpmöte i den närmsta framtiden.
SÅ JÄVLA KLANTIGT!!!
Manusskrivarna borde verkligen konsultera en erfaren spelledare för att undvika den här typen av klantigheter. "Gör inte en situation farligare än den någonsin varit förut om du inte verkligen är beredd att mörda en eller flera rollpersoner", skulle man säga åt dem. "Om rollpersoner dör till och från, under oheroiska omständigheter, så kommer spänningen att ligga hög bara en farlig situation är möjlig - rollpersonerna behöver inte ens hamna i den farliga situationen!". Det borde de få veta.
I seriealbumet sköts det grymt mycket bättre. Abraham dör ett tag innan, i ett helt poänglöst slumpmöte. Armborstpil i huvudet från bakhåll! Perfekt! Världen är farlig. Det är fanimej spännande när det blir spännande. Glenn mördas på samma sätt som i tv-serien, också av samma dolska SL-motiv, men det sköts snyggare.
Efter att ha sett den nya säsongsstarten och fått tid att jaga upp mig lite, så har jag helt tappat hoppet om Walking Dead. Syndromet är väldigt likt en rollspelskampanj som är körd i botten, grundat en fifflande spelledare som vill undvika rollpersonsdöd men ändå ha med många strider.
I tv-serien har dödligheten gått från att vara brutal - i början kunde vem som helst dö av en zombie, när som helst. I mellansäsongerna var det ett stående gäng, men vissa av dem kunde fortfarande dö mitt i en säsong. I det sista har dödligheten sjunkit väldigt, nästan ingen farlig situation har lett till någon allvarlig konsekvens. Det här brukar man se i rollspelskampanjer också - efter att ha spelat med sin rollperson i 3 år så är det jävligt tråkigt om den dör, och rollspel skall ju vara kul. Tyvärr blir ju då striderna mindre spännande, eftersom man faktiskt räknar med att komma igenom dem levande.
Vad som därefter kan hända - både i rollspelskampanjer (och lustigt nog i tv-serien WD) - är att rollpersonerna börjar agera baserat på sin plot armour. Om de inte kommer på något smart, så kan de helt enklet lösa problem genom frontalanfall. "SL kommer inte att döda oss i en sån här skitstrid", liksom. I WD stormar de ett ställe med 30 välbeväpnade banditer, och bara litar på att ingen av dem kommer att dö. Och de klarar sig helt oskadda också. Finns det någonting de inte kan klara av?
Kruxet kommer sen, när SL inser att ingenting är spännande längre, och inser att dödligheten måste öka för att standardstriderna skall förbli spännande. Men när skall man döda, och hur? Efter 2 år utan en rollpersonsdöd, när är det läge? Svårigheten blir större i ett spel med komplext regelsystem, där SL kan låta SLP:er agera otaktiskt eller taktiskt efter behov.
Problemet kommer sig av att spelaren kan bli ledsen över att just dennes hjältekontrakt har brutits, och innerst inne klandra spelledaren och känna sig utpekad. För att den inte skall bli det måste faran vara större än den någonsin varit förut, och om tärningarna då visar att ingen dör ändå, så riskerar man faktiskt att problemet förvärras ytterligare!
I Walking Dead hade man faktiskt ett perfekt läge i mitten av förra säsongen. Ett vanligt uppdrag ballade ur, Glenn hamnade i en fruktansvärd zombiehord, hade precis uppnått katharsis genom att få en syndare på benen, och dog fruktansvärt heroiskt och tragiskt framför våra ögon! Hurra! Dödligheten återupprättad, på ett snyggt sätt! Nu kommer vi tittare att frukta varje slumpmöte med zombier igen, och bita våra naglar varje gång något farligt dyker upp!
...om inte SL hade mjäkat ur och låtit Glenn kravla fram, oskadd, ur zombiehopen. Magen som vi sett sprättas upp var i själva verket hans kompis. Fan, det var faktiskt kass. Ingenting är farligt för hjältarna ändå, han dog inte ens av det liksom.
Walking Dead-SL inser också detta och gör ett jävligt dåligt drag. Han ritualmördar rollpersoner för att få en ny huvudskurk att framstå som läskig! Eftersom döden inträffar i en säsongsavslutning, och sker under extraordinära omständigheter, ökar det inte alls spänningen vid vanliga farliga grejor i serien. Att ett helt avsnitt vigs åt ritualmordet, och avsnittet efteråt vigs åt flashbacks av ritualmordet till sorglig musik, gör ju knappast att vi blir rädda när någon annan av rollpersonerna stöter på en zombie, även om hon är sårad. Och att WD-SL ritualmördar två rollpersoner på samma gång gör verkligen inte saken bättre! Snarare sämre, eftersom det blir för mycket hack i historien om ytterligare någon skulle trilla av pinn i ett slumpmöte i den närmsta framtiden.
SÅ JÄVLA KLANTIGT!!!
Manusskrivarna borde verkligen konsultera en erfaren spelledare för att undvika den här typen av klantigheter. "Gör inte en situation farligare än den någonsin varit förut om du inte verkligen är beredd att mörda en eller flera rollpersoner", skulle man säga åt dem. "Om rollpersoner dör till och från, under oheroiska omständigheter, så kommer spänningen att ligga hög bara en farlig situation är möjlig - rollpersonerna behöver inte ens hamna i den farliga situationen!". Det borde de få veta.
I seriealbumet sköts det grymt mycket bättre. Abraham dör ett tag innan, i ett helt poänglöst slumpmöte. Armborstpil i huvudet från bakhåll! Perfekt! Världen är farlig. Det är fanimej spännande när det blir spännande. Glenn mördas på samma sätt som i tv-serien, också av samma dolska SL-motiv, men det sköts snyggare.
