Nekromanti Leka med verklighetsuppfattningen

[ripperdoc]

SPOILERVARNING FÖR SPELGRUPPEN NERO
LÄS INTE VIDARE



----


Med det avklarat. Jag planerar att spela en till ytan ganska normal framtidskampanj (något moddat Neotech) där karaktärerna är superagenter. Emellertid vill jag få in en ytterligare dimension än action och problemlösning. Agenterna har nämligen av vissa orsaker problem med sina medvetanden - de minns inte vissa saker, minns andra som inte har hänt, etc, etc.

På detta spåret ville jag spinna vidare. Hur kan man effektivt få spelarna/karaktärerna att börja fundera på vad som är verkligt och inte? Hur kan man göra dem illa till mods? Tvekande? Tillåt mig illustrera ett klassiskt (?) exempel. En av spelarna tas ut separat och för de andra spelarna berättar spelledaren att den frånvarandes karaktär gör en del misstänkta saker. När spelaren sedan kommer in förnekar han vad som skett. De flesta spelare jag känner skulle genast tolka det som att spelledaren bara försökte lura dem och att spelarens ord är sanning (om han inte visat tydlig anledning att göra liknande tidigare). En variant på denna är att en spelare tas ut och får höra en serie händelser, som sedan inte stämmer med de övriga spelarnas. Spelaren kommer då anta att det spelledaren sade var en dröm eller ett försökt att föra spelaren bakom ljuset.

Hur kan man modifiera denna situation för att få spelarna att verkligen tveka på vad som hänt eller inte, vem som ljuger eller inte? Jag kan ge ett par egna förslag för att slå an tonen:
* Ändra på en liten vardaglig detalj som spelarna har vant sig vid (problemet är dock att den detaljen skall ha beskrivits som vardaglig först innan den ändras)
* Deja vu - upprepa en händelse som är identisk eller väldigt lik en någon timma tidigare eller motsvarande
* Spelarna möter SLP:er som tycks känna dem sedan länge, vet allt om dem, antar något konstigt eller bara beter sig surrealistiskt
* Det som hände på förra spelmötet verkar inte ha haft någon effekt på världen (banken vi sprängde står oskadad dagen därpå).

/RipperDoc

 

[Phelan]

Det blir kanske lättare om du gör så att det inte bara är en RP som uppfattar en situation annorlunda och att de andra ser den "som vanligt" för då kommer de kanske bara gå på majoritetens uppfattning. Om däremot flera olika RP presenteras med varianter på samma situation så blir det hastigt jobbigare för spelarna att fundera kring vem av dem, om någon, som ser saker som de verkligen är.

Mvh / Phelan

 

[--nix--]

Är det bara handlingar som är oklara? RPna vet allt om sina egna potential?

Om du skapar osäkerhet kring deras person kommer resten att följa. Sven gjorde ett äventyr till Runan (Till minne av kärleken) för länge sedan med ett liknande upplägg som utspelar sig i modifierad Neotech. Rollpersonerna vaknade ur kryosömn utan minnen. Under spelets gång byggs karaktärerna ut och tillfälliga blixtar av minnen kan få oanade konsekvenser då de i fel sammanhang tolkas väldigt konstigt.

Detta är bara gångbart om dina rollspersoner inte bara har svårt att tolka verkligheten, utan även inte vet allt om sig själva.

 

[Gordeg]

* Spelarna möter SLP:er som tycks känna dem sedan länge, vet allt om dem, antar något konstigt eller bara beter sig surrealistiskt

Det här är en bra grej att bygga på tror jag. Det funkar inte för spelarna att bara klampa på om det finns personer som kan känna igen dem och utnyttja situationen. Filmerna Long kiss goodnight och Memento är exempel på hur det kan utvecklas.
"Den här personen verkar känna mig, men jag vet inte varför. Kan jag lita på honom?"

Gordeg

 

[Demnogonis_UBBT]

En bra grej för att skapa osäkerhet är om rollpersonerna verkar ha förlorat kunskaper som är nödvändiga för att överleva.

Exempel från filmen Memento (lite spoilers om ni inte sett den):
Huvudpersonen talar länge i telefon och berättar hela sitt livs historia samtdigt som han sköter om sina tatueringar och liknande. Plötsligt lägger han märke till en tatuering med texten: "Don't answer the phone". Han upptäcker då att han inte vet vem som är i andra luren. "Who is this?" frågar han varpå samtalspartnern lägger på.

Ett annat exempel är när någon ringer på huvudpersonens dörr. Han tittar igenom sina polariodbilder och märker att han har en bild på mannen som står utanför dörren. På baksidan står: "don't trust this man". Vad ska han göra nu? Hur farlig är mannen egentligen?

Detta blir väldigt läskigt. Mycket läskigare än om någon annan skulle skickat bilden med texten "don't trust this man". Nu är det sig själv som rollpersonen tvekar på.

 

[Isletbranch]

Don't trust his lies [NT]

DoN't trusT his lies

 

[Marcus J]

Eftersom de är superagenter så borde det inte vara alltför svårt att göra (jag antar att de har blivit kraftig moddade med cyber). Säg bara att de inte har några minnen av tiden innan operationerna. Som om de precis blivit födda. Det kan kanske luska ut lite om vad de kan göra genom att glo lite på sin utrustning, men tänk då om någon fått fel utrustning? Då kommer de dra förhastade slutsatser om vilka (rätta mej om det inte finns sådant, har bara spelat neotech) kunskaps plugins de fått. Set bästa om du ska köra något sådant är helt klart att du har rollformulären och att de inte får titta på dem. Det blir ännu coolare om de är cloner och inte har några minnen om sitt tidigare liv eftersom de inte har något dylikt.

/Marcus ,spånar lite

 

[Härolden]

SPOILERVARNING för mina Fading Suns-spelare






Jag hade en ide om att låta mina spelare spela kloner av sej själva i ett scenario. Lite kufiskt sen när de upptäcker sina "orginal". Speciellt om man blandar och ger lite.

 

[Feuflux]

Hoppas detta kan ge nåt

Agenterna har nämligen av vissa orsaker problem med sina medvetanden - de minns inte vissa saker, minns andra som inte har hänt, etc, etc.

Låter lovande.


En av spelarna tas ut separat och för de andra spelarna berättar spelledaren att den frånvarandes karaktär gör en del misstänkta saker. När spelaren sedan kommer in förnekar han vad som skett. De flesta spelare jag känner skulle genast tolka det som att spelledaren bara försökte lura dem och att spelarens ord är sanning (om han inte visat tydlig anledning att göra liknande tidigare).

Sånt här tycker jag är svårt att få till bra, men snarare än att skicka ut spelare A och säga till resten av spelarna att han gör något mystiskt skulle jag ge spelare A information som gör det logiskt för honom att göra sak B vilket dock inte alls är logiskt om man saknar den informationen. Då kommer de andra spelarna se att han gör mystiska saker och inte bara höra om det. Sedan kanske det ingår att spelare A inte kan berätta om vad han gör av någon anledning och försöker dölja det och då kan det blir rätt intressant när de andra börjar komma honom på spåren.


En variant på denna är att en spelare tas ut och får höra en serie händelser, som sedan inte stämmer med de övriga spelarnas. Spelaren kommer då anta att det spelledaren sade var en dröm eller ett försökt att föra spelaren bakom ljuset.

Inte helt säker på om jag greppar vad du menar här. Om vi har ett gäng rollpersoner som står och blickar ut över ett stort torg och du säger att de alla lägger märke till tre olika saker.
1. En person gick precis in i byggnaden med det höga snipertornet som enligt en skylt var stängd för renovering. Han såg inte alls ut som en byggnadsarbetare.
2. Mannen som säljer halsband i ett stånd verkar titta nervöst runt omkring sig lite väl ofta.
3a. Kvinnan i grå överrock har alldeles för mycket smink på sig.
3b. Kvinnan i grå överrock har en revolver i bältet.
Sedan så säger man 3a till alla rollpersoner utom en och ser vad som händer. Kanske inte så bra exempel men du fattar vart jag vill komma. b är övertygad om att kvinnan är en ful fisk medan de andra har 2 mycket mer intressanta personer att kolla upp. (Är spelarna paranoida så lär de bergis kolla upp kvinnan bara för att hon lät minst farlig... )


Hur kan man modifiera denna situation för att få spelarna att verkligen tveka på vad som hänt eller inte, vem som ljuger eller inte?

Rollperson A (RPA) och den småbekante NPCn
En NPC dyker upp behöver hjälp med att utföra någonting. Han säger sig känna RPA sedan gammalt och när han dyker upp så får RPA mycket riktigt en minnesbild av NPCn. Deras vägar har helt klart korsats tidigate. SL matar RPA med ytterliggare minnesbilder allt eftersom: de har jobbat ihop som agenter, senast de jobbade ihop var i staden Blaha, senaste uppdraget blev de förådda och hela styrkan blev utplånade... Är det NPCn som är förrädaren eller är han en viktlig kunskapslänk för att komma åt den riktiga förrädaren... förrädaren som nu jobbar på att döda samtliga medlemmar från den specialstyrkan då de har kunskap som inte får komma ut. Kunskap som RPA inte alls minns att han har.... än.

Rollperson B och ledtrådarna
RPB drömmer varje natt om en speciell byggnad, någon kyrka eller museum borde det vara, eller åtminstone en väldigt stor byggnad. Någon gång i äventyret så kommer hjältarna (rollpersonerna då) till just denna byggnad och RPB får en minnesbild av att en viktig ledtråd finns gömd här, en ledtråd som hon i något gammalt uppdrag var tvungen att följa men som blev avbruten. Ledtråden leder till en annan ledtråd osv ända tills den leder till faktumet att rollperson C är en kontrakterad lönnmördare ute efter att döda presidenten (eller whatever). Kan RPB verkligen tro på detta, hon har ju jobbat ihop med C och känner honom väl, eller gör hon inte det...

Rollperson C och den mystiske mannen
RPC tar mycket illa vid sig av det som kommer upp ovan... han skulle aldrig arbeta som lönnmördare, inte frivilligt iaf. Så vad kan ha förmått honom att acceptera något sådant, om han nu ens gjort det. Är det någon som försöker skapa splittring i gruppen eller finns det någon gammal glömd händelse som tvingade RPC att försöka döda presidenten? Kanske den mystiske mannen i svart som dyker upp i vissa flimmrande minnesbilder vet, men hur hittar man honom?

 

[ripperdoc]

Re: Hoppas detta kan ge nåt

Jag tackar för idéerna! Jag ska försöka knyta ihop nutiden i kampanjen med tidigare händelser, men händelser som de inte minns. De kommer alltså att upptäcka något om sig själva genom att räkna ut "baklänges" vad som hänt...

Om jag lyckas få till det, vill säga.

/RD