Nekromanti ...lek i DoD6 [Spoiler Snösaga]

Re: And here we go again

Nåväl, när rollspelsgruppen träffar Maria så tittar du i ögonen på din Heliga Krigaren spelare och ignorerar de andra ett slag. Sedan snackar du lite poetiskt (som inte jag kan men jag försöker iaf): "Vilken uppenbarelse, vilken skönhet, en aura av livsglädje flödar runt henne och du kan inte ta ögonen ifrån henne, du här änglarna spela harpa i fjärran och när hennes ögon möter dina känner du hur ett fånigt leende sprids på dina läppar"

Något sådant skulle jag inte vågat med mina spelare. Risken är för stor att de tror "Åh nej, mind control. Hon är säkert vampyr eller demon eller nåt." och överreagerar. Kampanjplaner blir papperskorgsutfyllnad.
 
Re: And here we go again

Det är i princip det jag försöker undvika med denhär tråden. Att trycka på spelarna känslor alltså. Det enklaste alternativet är ju ändå att skicka en lapp där det står: "Du blir ögonblickligen kär i henne", men hur kul är det?

Ganska enkelt och kul faktiskt, du tar några apor och... jaha, det var en ny tråd. Jaha. Nåja. Jag har samma trubbel som dig, Snösaga är en jättegullig kampanj (plus att det är kul att säga "orkhir" högt) men den har på tok för mpnga moment där spelarna sa göra en sak annars dör de eller så är hela skiten förlorad. Faller ingen för tösen så... poof, halva kampanjen borta. Om ingen kommer på idéen att hoppa på vakterna trots att varje gång de gjort det tidigare så sitter de i sin fånghåla i tre år eller något... Förjäkligt.
Dessutom anser jag att alverna i DoD har finskklingande namn. Och dvärgarna tycker jag låter som ryssar hela bunten. Är det bara jag eller...?


Storuggla, "orkhir orkhir ORKHIR"
 
Re: And here we go again

Något sådant skulle jag inte vågat med mina spelare. Risken är för stor att de tror "Åh nej, mind control. Hon är säkert vampyr eller demon eller nåt." och överreagerar.

Tja, de gånger jag använt en sån metodik så har det varit frågan om mind control, så reaktionen förefaller mig inte ologisk...

--
Åke
 
Re: And here we go again

Något sådant skulle jag inte vågat med mina spelare. Risken är för stor att de tror "Åh nej, mind control. Hon är säkert vampyr eller demon eller nåt." och överreagerar. Kampanjplaner blir papperskorgsutfyllnad.

Nu känner jag ju varken dina eller BlackDwarfs spelare så jag har lite problem med mina försök till inspiration...... de jag spelar med skulle nog inte tolka det som mindcontrol men vad vet jag, det skulle de kanske.
 
Last ride

/Black Dwarf, som vet att det ska gå att lösa på något sätt.

Jag är ledsen, men utan att ha läst Snösaga och utan att veta nåt om din spelgrupp så kommer jag inte på något mer som skulle kunna hjälpa dig... :gremcrazy:

Om inte den Helige Krigarens gud helt plötsligt talar med honom: "ödet har bestämt att ni båda ska förenas, världens överlevnad hänger på er, ni kan inte svika den..." ... eller nåt annat dumt.
 
Re: And here we go again

Dessutom anser jag att alverna i DoD har finskklingande namn. Och dvärgarna tycker jag låter som ryssar hela bunten. Är det bara jag eller...?

Rätta mig om jag har fel men det är väll ändå tanken, eller hur? Att alverna ska ha finskinspirerade namn och dvärgar ryska. Har för mig att jag har rätt men det är inte säkert, bara troligt.
 
Re: And here we go again

Rätta mig om jag har fel men det är väll ändå tanken, eller hur? Att alverna ska ha finskinspirerade namn och dvärgar ryska. Har för mig att jag har rätt men det är inte säkert, bara troligt.

Jaha, då är det iallafall inte bara jag då ^_-


Storuggla, glad lymmel
 
Dilemma

Jag har ett annat problem i samma fråga. Jag kan inte bestämma vilken av mina spelares RP som skall få vara ljusets barn. Anledningen är enkel: En av spelarna har en RP som skulle passa perfekt som ljusets barn. Det är en alv, som värnar om djur, natur och kärlek. Han är typ godheten personifierad. Problemet är att spelaren är lite knepig. Han har vid tidigare tillfällen suckat högt åt mina försök att få in lite romantik i spelet. Det skulle vara väldigt svår att få honom att spela med.

Sedan har vi en annan RP, som inte skulle passa lika bra. Det är en människa, med ganska låg karisma (inte överdrivet låg, men tillräckligt). Han är ganska hård av sig och har vid olika tillfällen sökt upp glädjeflickor. Grejen är att jag tror att det skulle vara mycket enklare att få den här spelaren att spela med. Han skulle nog bara tycka att det var kul om hans RP blev förälskad.

Vad ska jag göra? Skall jag välja efter RP eller efter spelare?
 
Re: Dilemma

Vad ska jag göra? Skall jag välja efter RP eller efter spelare?

Beror lite på.... om spelarna verkligen spelar sina roller så låter ju alven bättre lämpad. Mina spelare har dock alldeles för mycket :gremsmile: av sig själva i sina karaktärer för att jag skulle våga anpassa ett sådant val helt till rollpersonen.... Man får granska alla för och nackdelar och sedan välja det som du tror håller i längden.

Han har vid tidigare tillfällen suckat högt åt mina försök att få in lite romantik i spelet. Det skulle vara väldigt svår att få honom att spela med.

Är du beredd på att utsätta dig själv som SL för en sådan motsträvig typ att tvinga på en förälskelse?

Han är ganska hård av sig och har vid olika tillfällen sökt upp glädjeflickor. Grejen är att jag tror att det skulle vara mycket enklare att få den här spelaren att spela med. Han skulle nog bara tycka att det var kul om hans RP blev förälskad.

Den här typen tycker jag verkar mer lämplig som "offer". Fördelen att han troligtvis spelar förälskad bra är större än nackdelen att han är lite hård av sig (som iofs jag kanske tolkar för milt). Du kan väl se det här som hans chans att välja den smala vägen. :gremwink:
 
Re: Dilemma

"Jag har ett annat problem i samma fråga. Jag kan inte bestämma vilken av mina spelares RP som skall få vara ljusets barn."

Jag tycker helt klart du skall ta den spelaren som du tycker verkar lämpligast för jobbet. Vilken rollperson han har är inte lika viktigt.

"Han är ganska hård av sig och har vid olika tillfällen sökt upp glädjeflickor."

Vet du vad, det kan nästan bli en effekt i sig om just han visar sig vara ljusets barn. Tänk själv; han är en hård typ som sedan mjuknar upp när han träffar den älskvärda Maria och förändras. Det är ju faktiskt mycket häftigare än om deras romans skulle vara friktionslös från start. Jämför med Han Solo och Leia, de är ett omaka par från början som sedan finner varandra. Något liknande kunde du sikta efter.

Det låter faktiskt hur häftigt som helst; rollpersonen har i hela sitt liv levt som en burdus hårding, men till slut mognar han alltså och blir en viktig spelpjäs i spelet om världens öde. Rena poesin.

Så skulle jag köra!

/Rising
som rekommenderar att du pratar lite med spelaren mellan spelsessionerna om det skulle braka iväg åt fel håll på ett tidigt stadie, men jag tror faktiskt att du inte kommer behöva det.
 
Back
Top