Bakgrund
När hjältarna Niami från Baar, Jebat från Ugdir och Nasir från Dammvidderna återbördade Navelstenen till dess rätta plats vid ruinerna av Golwyndazigguraten (vars position de återfunnnit) mötte de gudarnas härold som visade vägen för Den store ökenkrigaren och gave henne hennes vingar. Efter att Den store ökenkrigaren hade uppstigit till skyarna och anslutit sig till gudomarna och Golwyndastjärnan tänts erhöll hjältarna en skriftrulle av gudarnas härold. Skriftrullen var skriven under tiden för den golwyndiska högkulturen och obegriplig för de flesta även bland lärda runt Kopparhavet. Lyckligtvis var Jebat Vindburne en av de som kunde det urgamla språket farish som var snarlikt rullens språk. Med hjälp av de vise i Rabul som hade bättre kunskap kring det skriftspråk som använts än Jebat lyckades de till sist översätta rullen till en bok på akkariska. Det var inget lätt jobb och Jebat och Niami skulle komma att göra många justeringar av översättningen under åren som följde när de började arbeta med innehållet. Den digra rullen visade sig vara en beskrivning av någon sorts mekanism som tydligen kunde byggas när Golwynda var på sin civilisationstopp men sedan gått förlorat. Då den var skriven i äldre tid fanns inga moderna ritningar i den, inte ens den typ av mekaniska skisser som förekommit en tid runt Kopparhavet. Detta visade sig vara en stor utmaning, att översätta en rent textmässig beskrivning av en mekanism. Niami, Jebat och sedermera Mira bestämde sig för att man skulle behöva göra en stor prototyp först för att sedan gå vidare med den egentliga mekanismen. Innan dess skulle de dock behöva en sponsor, både för alla nödvändiga hantverksresurser och för någonstans att bygga. Denna sponsor visade sig bli Lejonorden i Tyrus som mot exklusivitet valde att sponsra byggandet av prototypen som skulle bli känd som kronolaben och den egentliga mekanismen efter det. Med hjälp av snidesmästaren Bashbat Uul från Dors damm och dvärgen Kuhla från Yere Batur blev det till slut en verklighet och mot väggen till höger om huvudingången på Melkarttemplet i Tyrus reste sig till slut Kronolaben.Kronolaben i Tyrus eller Melkartkronolaben byggdes med Lejonorden som sponsor och beskyddare under ledning av Niami från Baar, riddar Jebat Vindburne av Lofos, Mira av Opillion från Dammslätterna och snidesmäster Bashbat Uul från Dors damm med benägen hjälp på slutet från mäster Kuhla från Yere batur. Det var ett långt arbete som tog långt över ett år av beräkningar, testgjutningar, många kugghjulsfilningar och modultester. Till slut stod dock kronolaben vid Melkarttemplet.
Melkartkronolaben i Tyrus är en så kallad astronomisk klocka och den första i sitt slag runt Kopparhavet. Den består av en cirka tio meter hög och fyra gånger fyra meter stor tillbyggnad på Melkarttemplet. Över en dörr in till mekanismen finns över varandra två urtavlor, vardera drygt tre meter i diameter. Dessa visar en mängd saker och kompletteras även med divrse mekaniska dockor, figurer och klockspel. Klockspelen är endast lokalt hörbara vid templet men vissa tidpunkter så som gryning, middag, arbetsdagens slut (mitt på eftermiddagen) och skymningen (dygnsbryt) rings i stora Melkartklockan i templets klocktorn. Sedan tidigare har middagstimmen ringts med god precision men nu rings alla dessa tider med noggrannhet med hjälp av kronolaben.
Kronolaben
Övre urtavlan
Jorden i centrum och solen och de andra fem som rör sig runt.- Tolv plus tolv timmar med kvartsinterval.
- Man ser vilken innevarande kvart det är och på ett ungefär var i kvarten man är.
- Tolv timmar för den ljusa delen av dygnet och tolv för den mörka delen av dygnet.
- Visaren rör sig i jämn takt runt hela varvet men markeringar längs timcirkeln förflyttar sig över året så man hela tiden får tolv timmar under den ljusa tiden och tolv timmar under den mörka tiden av dygnet.
- Visare med roterande måne runt sin egen axel, till hälften ljus och till hälften mörk.
- När den mörka sidan syns är det nymåne, när den ljusa syns är det fullmåne. Graderna däremellan visar av den gradvisa cirkulationen.
- När månvisaren passerar mörkt fält på timcirkeln är den under horisonten och över ljust fält över horisonten
- Visare med sol
- När solvisaren passerar mörkt fält på timcirkeln är den under horisonten och över ljust fält över horisonten. Rött kvartsfält för skymning och gryning.
- Roterande cirkel med de tretton zodiaktecknen, syns var solen, månen och de övriga himlakropparna förhåller sig till de olika tecknen.
- Sjölejonet
- Den store ökenkrigaren
- Sirenerna
- Sankma och Imhulluvinden
- Sjöfararen
- Satyren
- Galären
- Sylfiden
- Navelstenen
- Mušḫuššun
- Zigguraten
- Vågen
- Vindskyffel
- Solförmärkelse
Undre urtavlan
- Kalender
- En rörlig ring som flyttar sig ett snäpp för varje dag och gör ett varv på ett år (366 dagar)., visar även veckodag som tyds med hjälp av den inre ringen.
- Inre fasta ringen innehåller information för att räkna ut veckodag och vissa högtider,
- Felikisk kalendercikel
- Melkartdagen
- Krunsk kalendercirkel
- Melkartdagen
- Jorisk kalendercirkel
- Dagen på året
- Melkarts dag
- Invigningsdagar för Lejonorden
- Invigningsdagar för Lejonmysterierna
- Avtalsdagar
- I mitten innanför kalendercirklarna finns en bild av Melerat
Utsmyckningar
- Rörlig figur, Skolak hälsar gryningen
- Rörliga figurer, Eilana och Luvena dansar iväg backanaliskt i skymningen.
- Olika klockspel för de olika veckodagarna som ringer i skymningen när varje nytt dygn börjar.
- Rörlig figur, riddare rider ut en vecka innan melkartdagen för att göra ett myntoffer på melkartdagen.
- Melkartrelief presiderar över hela klockan och dess dockspel.
- Flankeras av sjölejon, sjögetter (sylfiter), sjöhästar och andra mytologiska väsen, både på sidan av urtavlorna och på sidan av själva urverksbyggnaden.
- Liksom själva Melkartkatedralsbyggnaden fylld av gudomar (både äldre och yngre), sirener, muser, gracer, galluer, lejonordensriddare och -dignitärer, Melkarts serafer och keruber.
- De runda kalenderringarna lämnar utrymmen vid varje hörn av den kvadratiska plats de upptar. Där finns snidade figurer bland annat Den store matematikern, en pytagoreisk gestalt ur Tyrisk eller kanske krunsk historia.
Inne i Melkarttemplet
- Pilar mot fixstjärnorna
- Peka ut Björnstjärnan (inne i templet, fast pil i vinkel mot golwyndastjärnepilen, färdiga vinklar säljs med gradskiva.)
- Peka ut Golwyndastjärnan (sjölejonpil inne i templet, fast pil i vinkel mot björnstjärnepilen, färdiga vinklar säljs med gradskiva.)
Färidgställandet och tiden efter färdigställandet
Under färdigställandet av kronolaben uppstod många nya intriger. Tyrus bronsgjutare och de hantverkare som sysslade med bronsarbeten så som att färdigställa kugghjul och andra bronsdelar intrigerade kring att framstå i god nog dager för att få delta eller mutade sig in eller hotade sig in. Missnöjen uppstod i delar av Tyrus när annan produktion bromsades av byggets och alla testers nyttjande av koppar, tenn och brons samt resurser kring gjutning och kugghjulsproduktion. Handelsmän så väl som kunder påverkades. Så småningom började organisationen utöver de gesäller som bjöds in infiltreras av andra som ville försöka hålla takt med utvecklingen för att kunna bygga ett eget ur så snart tyrusuret skulle stå klart.Vid ett tillfälle utfördes till och med ett fruktansvärt sabotage av Den sanna solens syskonskap. Några arbetare i stadens gjuteri övertalades att dels anlägga en brand i en verkstad och dels läsa en förbannelse över en annan verkstad. Förbannelsen visade sig vara en ritual för att åkalla en eldelementar. Det gick så klart inte så kontrollerat när en ickemagiker läste en besvärjelse. Instruktionerna var dock tillräckliga för att den begåvade mästaren skulle lyckas åkalla en liten eldelemntar som mästaren inte hade någon som helst kontroll över vilket man i efterhand från Lejonordens håll tror var avsiktligt. Det två koordinerade attackerna mot bronsgjutarkvarteren ledde till en fruktansvärd brand som allvarligt skadade Tyrus bronsproduktion och förmåga att tillverka saker av brons samt förstörde stora delar av de mindre bemedlades bostadskvarter. Branden kunde blivit än värre om inte den inre stadsmuren hade bromsat upp den samt att Jebat Vindburne, vindviskare, hade lyckats kalla lite vindandar till staden hjälp. Vindandarna drev elden utåt staden ytterområden snarare än inåt och mildrade även effekterna genom i sin lek blåsa ut en del av brandens lågor.
Under branden då det av Lejonorden utlånade hemmet till Jebat, Niami och Mira lämnades obevakat skedde ännu en koordinerad attack mot tjänstefolket och en stor mängd av originalöversättningar och -beräkningar stals varvid arbetet kunde fördröjts med lång tid. Ett snabbt agerande från Lejonorden och de tre hjältarna ledde dock till att man lyckades ta akter på två misstänkta skepp som lämnade ön Tyrus ligger på. Skeppen seglade med okänd släktflagg för sina kaptener men båda seglade även med flagg från Den sanna solens syskonskap. Skeppen förföljdes till en ögrupp där en fin naturlig hamn nyttjades vid en gammal övergiven gruva. Hur denna sedan länge bortglömda hamn kunde vara känd för folk så långt borta i väster visade sig när de de stämt möte med var Suleiman, en av amiral Xassars främsta kaptener. Uppenbarligen var Suleiman involverad i sabotaget och mottagande av de stulna dokumenten som var höggradigt relevanta för att få ett försprång framför alla andra och samtidigt försena Lejonorden i deras byggande. Suleiman lämnade solriddarorden åt sitt öde och påstod sig att blockerat skeppen i hamnen vid jakt på sjörövare. Solriddarskeppen skadades svårt och solriddarna förhördes efter att en av dem nästan lyckats fly över ön med delar av skrifterna. De flesta skrifter återfanns dock inte på skeppen. Lejonorden och hjältarna litade dock aldrig riktigt på Suleiman eller för all del hans överordnade amiral Xassar, något som hängt i sedan tilldragelserna med titanen på samma ö. Därför lade de sig i en halvblockad utanför hamnen som var lite trång med de andra skeppen. Detta visade sig vara vist då Suleimans skepp redan första natten försökte smita och seglade rakt i fällan. En hård strid mellan fyra skepps dugliga besättning vidtog och Lejonorden fick överhanden delvis p grund av de deltagande hjältarna. När Suleimans infångande var nära valde han att ta sitt liv för att undkomma både väsen han inte uppfyllt löften till och familjens vanära. I detta gav han även Xassar möjligheten att tala sig ur händelsen och hänga ut sin kapten som kollaboratör med det förhatliga syskonskapet. Den tidigare relativt hälsosamma rivaliteten mellan Sidon, Felikien, Xassar å ena sidan och Tyrus, Jorien och Derekon å andra sidan som hade börjat hårdna under händelserna med titanen tog nu en under ytan närmast fientlig karaktär. Inget blev bättre av att Xassar verkar bygga upp flottan lika mycket för egna syften som för Edsförbundets skydd eller att Xassar lyckats samla titlarna amiral, ordförande i Sidons stadsråd och Landsfurste i Felikien på sin person. Å andra sidan sitter Derekon på katedralen i Melkarttemplet och som ordförande i Tyrus stadsråd samtidigt som Lejonorden kraftigt utökat sitt inflytande och sina marker efter flera års krig som till slut slagit ned det hynermarkiska upproret (kallat det hynsolgiska befrielsekriget av somliga) bland de joriska stadsstaterna (men det rasar vidare i Kruns nordliga provins).
Efter kronolabens färdigställande har även speldosor blivit en betydligt vanligare företeelse i Tyrus. I mångt och mycket beroende på de svartalfer som flyttat med snidesmäster Bashbat Uul från Dors damm. Över lag verkar svartalfer, tack vare Bashbat och hans svartalfer, fått bättre rykte i Tyrus då de så uppenbart bidragit till staden och Lejonorden.