Nekromanti Lejonorden

[Carl Johan Ström]

Jag håller på med lite utfyllnadsarbete till Jargienmodulen på uppmaning av Avatarex. Avser att skriva några extra rader om Tibaras historia, och upptäckte då att jag inte skrivit något om Lejonorden (som omnämns i Geografica Mundana och Encyklopedia Mundana).

Är det någon som vet om denna orden beskrivs eller omnämns någon annanstans?

Jag misstänker att deras nära utplåning inträffade under den andra mûhadinska invasionen. Eller?

Min idé (om det funkar) är att låta orden ha blivit upplöst av St Keron efter att mûhadinerna besegrades. Som tvist tänkte jag låta det finnas nutida personer som vill återuppliva orden, möjligen med [obligatoriska] mörka motiv... Synpunkter?

/ CJ

 

[Telephalsion]

Minns inte hur det står i geografica/encyklopedia, men om ordern inte uttryckligen är helt raserad föreslår jag att den har rätt stora ägor, men att antalet medlemmar är oerhört litet, till den del att många av orderns borgar och ägor är till låns till diverse personer, eller står tomma. Detta skulle göra att Lejonordern är en ordern som RP kan överta och börja rusta upp, om man vill ha en sån kampanj, eller så kan man låta de övergivna och arrenderade gamla lejonordersfästena bli samlingsplatser och dylika anti-jargiska/anti-daak rörelser.

Ordern kanske bara har en aktiv och befäst borg i närheten till tibara/daval med en skara seniga gamla riddare som har sett bättre dagar.

My 2 cents.

 

[duncan_UBBT]

En utbyggnad på det kan vara att ordern förr hade en del ganska viktiga uppdrag som inte ens alla Aborater kände till, och att detta uppdrag mer och mer förfallit i glömska i och med orderns dekadens. Det skulle kunna ge ytterliggare ett djup till ett äventyr/kampanj centrerat kring att återuppbygga ordern om man då och då finner nya djup i vad ordern verkligen sysslade med och vad som ledde till dess förfall.

Jag tänker mig ett scenario där ordern finner sig själva i en position där en enorm börda läggs på deras axlar av ödets nyck, och de bestämmer att det vore en allt för stor risk att involvera mer personer i ploten än absolut nödvändigt. De samlar resurser och bygger upp en täckmantel för vad de verkligen sysslar med, men en av Aboraterna kommer på dem och misstolkar det hela som en konspiration mot den heliga tronen. Ordern blir halvt tillintetgjord och de resterande delarna förlorar kunskapen kring vad deras syfte verkligen var i och med att deras ledare blir avrättade för förräderi, och de flesta av de resterande krigarna dog i slaget vid Tabera mot Mûhadinerna.

Någonstans i orderns tidigare högkvarter lurar hemligheterna kring orderns syfte, bortglömda och väntandes.

 

[Durin]

Jag har inte geografika-boken hos mig nu, men jag har för mig att det står ungefär att självaste Tibara var nära att falla då alla klockor beordrades ringa. Då först stoppades mûhadinerna, men inte förrän nästan alla riddarna ur lejonorden blivit brutalt slaktade. Jag tänker mig att lejonriddarna var typ den sista försvarslinjen.

Jag brainstormar lite:

En jargisk adelsman fick för länge sedan en profetia av oraklet i salan (var det så staden med oraklet hette?) att han skulle grunda en orden. Denna orden skulle få en avgörande betydelse för Jargiens frälsning eller fall.

Efter profetian grundade adelsmannen Lejonorden. (Kanske innehöll profetian ordet "lejon" någonstans?) Med tiden blev orden mäktig, och hade ägor främst norr om Tibara i bergsområdena i Sardan.

Efter att den siste mûhadinske soldaten blivit dräpt och kriget var till ända så upplöste St Keron orden. Profetian, som stått graverad i guld på ordens vapensköld, ansågs uppfylld. Aboraten förklarade att riddarna som stupat befann sig i Daaks fäste och att de som överlevde skulle sluta upp med sina bröder efter sin död.

Endast ett dussin riddare överlevde, och dessa blev hyllade som hjältar av både prästerskapet och folket.

Allt kunde varit frid och fröjd, men riddarna, uppfyllda av sin egen prestation och av vissheten att en plats i Daaks himmel var reserverad åt dom, förföll med tiden i dekadens. Ordens gamla ägor hade till största delen återgått till kyrkan, men några avlägsna dalar i östra Sardan delades ut till de överlevande riddarna.

I dessa avlägsna delar av landet ägnade dom sig mer och mer åt kätterska ting (otäckheter som involverar demoner/lamior/nekromanti eller nått annat
otäckt?). Allt eftersom dom isolerade sig från världen föll dom i glömska. Dimman rullade ner från bergen och täckte ordens en gång så vackra dalar. Nu har många århundraden passerat, men dimman ligger alltjämt tung över området.

Vad hände med riddarna? Fann dom till slut Daak, eller hade dom fortfarande inte uppfyllt profetian då det faktiskt sades att orden skulle "få en roll i rikets frälsning eller fall"?

Kanske någon nutida grupp personer vill uppfylla profetian på det sistnämnda sättet...