----------
Med tunga och mäktiga steg stövlade de fem dvärgar in i byn. Med väldiga yxor på ryggen, långa svärd vid sidan, med härdade solbrända ansikten och grova händer såg man på långa vägar att det var krigare som kommit.
Men byn var öde och tom, och dvärgarna fruktade att byn var folktom, men då tittade det fram en halvlängdsman fram, sedan en till och efter en liten stund stod det en hel hop runt dvärgföljet. De tiggde och bad om att dvärgarna skulle hjälpa dem, med deras rykte (dvärgarna hade gjort många hjältemodiga räder mot trollen som bodde i skogen ett par dagars fotvandring bort) och deras vapen skulle de säkert kunna lösa situationen åt byborna.
En människousling hade under gårdagen nekats tak över huvudet, istället för att lämna byn hade människan tagit ett barn tillfånga och satt sig i ett utav husen. Han hade hotat med att döda barnet ifall om någon kom in till honom. I morse hade han dessutom krävt 100 guld i lösen för barnet, om byborna inte skaffade fram pengarna skulle barnet dö.
En bypräst kom springande och slängde sig på knä inför krigarna, han var så tacksam för att gudarna hade hört hans bön och skickat krigarna (inte vilka krigare som helst, de var ju dvärgkrigare) för att hjälpa dem, att han grät.
Ledaren för dvärgföljet tog ett steg fram mot prästen, och bad prästen att ge hans prästkläder åt honom. Prästen blev lite fundersam när han gav den krigaren sina kläder och blev ännu mer fundersam när dvärgen bad honom att hålla alla hans vapen åt honom. I den samlingen ingick yxan Draktunga, svärdet Månsken, pilbågen Blixt och dolken Blodtörstaren, alla vapen som var så legendariska att jag skulle kunna sitta här och skriva ett helt månvarv om bara ett utav dem.
Ledaren drog på sig prästklädseln och bad en utav sina följeslagare att hjälpa honom att raka av skägget.
När rakningen var klar och alla kläder påsatta ordentligt bad krigaren om två brödbitar, sedan begav han sig till huset där människouslingen satt med barnet som gisslan.
När uslingen såg krigaren skrek han att han skulle döda barnet ifall om prästen gick innanför dörröppningen. Krigaren höll fram brödbitarna och sa;
-"Jag har tagit med en brödbit till barnet och en bit till dig, för jag hörde att ingen av er har ätit sedan igår. Jag skall inte gå in i huset utan jag kastar brödbitarna till er."
Uslingen höll sitt svärd i ena handen och barnet i andra. När första brödbiten kom släppte han barnet och tog brödbiten, när den andre kom nästan direkt efter släppte uslingen svärdet och tog den andre biten. Direkt efter hoppade dvärgkrigaren in och efter inte alltför många sekunder kom dvärgkrigaren ut med det oskadda barnet...
-----
Det var ett bra tag sedan jag skrev om krigaren sist. Det är inte i brist utav historier utan jag har inte tagit mig tid att göra det.
Denna historia är väl ganska välkänd, jag vill påstå att den har varit med i otaliga filmer, men kanske mest känd i den formen som man kan se i Kurosawas film underbara film De sju samurajerna. Här skall alltså dvärgkrigaren bytas ut mot en samuraj, brödbitarna mot risbollar...
Såja, nu vet väl alla var historien kommer ifrån.. eller? Det är faktiskt så att denna lilla händelse är mycket äldre än så. Det är faktiskt så att den här historien förknippas med en samuraj som hette Hidetsuna (1508-1577), så varför alla uslingar (i filmer i alla fall) fortfarande går på det här tricket, det vet jag inte...
MEN, vad har detta med övermäktiga vapen att göra? Jo, jag fick ett ryck efter att ha läst lite trådar om supermäktiga vapen lite här och var, och hur tråkigt och fjantigt det är att spela med sådana saker (om man dessutom har massor utav dem så är det extra fjantigt och dåligt).
Vilket är det mest övermäktiga vapnet? Jag försöker få fram det genom den här lilla historien. Är det dvärgkrigarens alla legendariska vapen? Det kanske är så att det är en brödbit (eller risboll) som är det ultimata vapnet... eller det kanske är tom så att det är den ca 1400gram tunga geleklumpen som sitter bakom ögonen och mellan öronen som är det ultimata vapnet?
Om det nu är så att det är denna geleklump som är det övermäktiga vapnet, vad skall man då ändra på ifall om man inte vill spela extra fjantigt och extra "dåligt"? Är det antal magiska vapen? Tåls att tänka på tycker jag.
Det går att se detta på flera olika håll och sätt, både ur rollpersonens synvinkel, ur spelarens synvinkel och faktiskt från det "verkliga" livet.
Nog med fissnack!
Här är utmaningen;
Skapa det ultimata vapnet utifrån de magier som finns DoD6 regelbok! Den enda begränsningen är att det skall vara regelmässigt korrekt!
Något pris? Ne, det kan jag inte skaffa fram, lev med äran vetja!
Med tunga och mäktiga steg stövlade de fem dvärgar in i byn. Med väldiga yxor på ryggen, långa svärd vid sidan, med härdade solbrända ansikten och grova händer såg man på långa vägar att det var krigare som kommit.
Men byn var öde och tom, och dvärgarna fruktade att byn var folktom, men då tittade det fram en halvlängdsman fram, sedan en till och efter en liten stund stod det en hel hop runt dvärgföljet. De tiggde och bad om att dvärgarna skulle hjälpa dem, med deras rykte (dvärgarna hade gjort många hjältemodiga räder mot trollen som bodde i skogen ett par dagars fotvandring bort) och deras vapen skulle de säkert kunna lösa situationen åt byborna.
En människousling hade under gårdagen nekats tak över huvudet, istället för att lämna byn hade människan tagit ett barn tillfånga och satt sig i ett utav husen. Han hade hotat med att döda barnet ifall om någon kom in till honom. I morse hade han dessutom krävt 100 guld i lösen för barnet, om byborna inte skaffade fram pengarna skulle barnet dö.
En bypräst kom springande och slängde sig på knä inför krigarna, han var så tacksam för att gudarna hade hört hans bön och skickat krigarna (inte vilka krigare som helst, de var ju dvärgkrigare) för att hjälpa dem, att han grät.
Ledaren för dvärgföljet tog ett steg fram mot prästen, och bad prästen att ge hans prästkläder åt honom. Prästen blev lite fundersam när han gav den krigaren sina kläder och blev ännu mer fundersam när dvärgen bad honom att hålla alla hans vapen åt honom. I den samlingen ingick yxan Draktunga, svärdet Månsken, pilbågen Blixt och dolken Blodtörstaren, alla vapen som var så legendariska att jag skulle kunna sitta här och skriva ett helt månvarv om bara ett utav dem.
Ledaren drog på sig prästklädseln och bad en utav sina följeslagare att hjälpa honom att raka av skägget.
När rakningen var klar och alla kläder påsatta ordentligt bad krigaren om två brödbitar, sedan begav han sig till huset där människouslingen satt med barnet som gisslan.
När uslingen såg krigaren skrek han att han skulle döda barnet ifall om prästen gick innanför dörröppningen. Krigaren höll fram brödbitarna och sa;
-"Jag har tagit med en brödbit till barnet och en bit till dig, för jag hörde att ingen av er har ätit sedan igår. Jag skall inte gå in i huset utan jag kastar brödbitarna till er."
Uslingen höll sitt svärd i ena handen och barnet i andra. När första brödbiten kom släppte han barnet och tog brödbiten, när den andre kom nästan direkt efter släppte uslingen svärdet och tog den andre biten. Direkt efter hoppade dvärgkrigaren in och efter inte alltför många sekunder kom dvärgkrigaren ut med det oskadda barnet...
-----
Det var ett bra tag sedan jag skrev om krigaren sist. Det är inte i brist utav historier utan jag har inte tagit mig tid att göra det.
Denna historia är väl ganska välkänd, jag vill påstå att den har varit med i otaliga filmer, men kanske mest känd i den formen som man kan se i Kurosawas film underbara film De sju samurajerna. Här skall alltså dvärgkrigaren bytas ut mot en samuraj, brödbitarna mot risbollar...
Såja, nu vet väl alla var historien kommer ifrån.. eller? Det är faktiskt så att denna lilla händelse är mycket äldre än så. Det är faktiskt så att den här historien förknippas med en samuraj som hette Hidetsuna (1508-1577), så varför alla uslingar (i filmer i alla fall) fortfarande går på det här tricket, det vet jag inte...
MEN, vad har detta med övermäktiga vapen att göra? Jo, jag fick ett ryck efter att ha läst lite trådar om supermäktiga vapen lite här och var, och hur tråkigt och fjantigt det är att spela med sådana saker (om man dessutom har massor utav dem så är det extra fjantigt och dåligt).
Vilket är det mest övermäktiga vapnet? Jag försöker få fram det genom den här lilla historien. Är det dvärgkrigarens alla legendariska vapen? Det kanske är så att det är en brödbit (eller risboll) som är det ultimata vapnet... eller det kanske är tom så att det är den ca 1400gram tunga geleklumpen som sitter bakom ögonen och mellan öronen som är det ultimata vapnet?
Om det nu är så att det är denna geleklump som är det övermäktiga vapnet, vad skall man då ändra på ifall om man inte vill spela extra fjantigt och extra "dåligt"? Är det antal magiska vapen? Tåls att tänka på tycker jag.
Det går att se detta på flera olika håll och sätt, både ur rollpersonens synvinkel, ur spelarens synvinkel och faktiskt från det "verkliga" livet.
Nog med fissnack!
Här är utmaningen;
Skapa det ultimata vapnet utifrån de magier som finns DoD6 regelbok! Den enda begränsningen är att det skall vara regelmässigt korrekt!
Något pris? Ne, det kan jag inte skaffa fram, lev med äran vetja!
