Nekromanti Ledare i gruppen

Muggas

Hero
Joined
16 Nov 2001
Messages
1,015
Location
Stockholm
Tvärtom

För egentligen spelar rollpersonen föga roll på om spelarna hyser respekt för denne.. Respekt är något som personen har fått IRL utav de andra..

I det flesta fall stämmer nog det här, och åtminstone en spelare i min gamla grupp gillade att alltid ta kommandot och helst av allt ville han nog störta mig som spelledare och ta över hela kampanjen... :gremsmile:

Sen finns det de som är tvärtom. De som i verkliga livet är tystlåtna, har ett skakigt självförtroende och/eller ofta har en underordnad roll i olika gruppkonstallationer.

Sen börjar spelmötet, och den där socialt understimulerade enstöringen blir som förändrad och tar genast kommandot, emedan de mer utåtriktade osäkert trevar sig fram med rollpersoner som inte alls speglar deras personlighet IRL. Ett sådant solklart exempel har jag också, en kille som är riktigt inbunden och aldrig tar sig ut och umgås (åtminstone var det så för en handfull år sedan). Men i rollspel blev hans karaktärer alltid de största hjältarna. Hjältar med sarkastiska, överlägsna, dryga yttren som styr och ställer, men med hjärtan av guld när det verkligen gäller. Plågade själar med ädla motiv under ett hårt skal - iofs med exhibitionistiska drag.

På senare tid har han förverkligat sig själv genom ett bra jobb och med det nya vänner och nytt socialt umgänge, och först nu börjar hans rollpersoner bli lite mer nedtonade och mindre bombastiska (inte för att jag spelar så ofta längre, men ett längre uppehåll har gett mig distans till den gamla spelgruppen och fått mig att analysera alla - lite taskigt av mig :gremwink: ).

Beslut IRL ger konsekvenser, emedan de i rollspel endast ger fiktiva konsekvenser. Det finns ingen ångest över att umgås med någon som inte finns, eller att ta upp saker som kan kännas obehagliga för den konflikträdde. För i rollspel händer det ju inte på riktigt.

Lite mer input till ett intressant ämne.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,674
Location
Uppsala
Jag vet inte hur det är för övriga spelvärlden, men de grupper jag spelleder är väldigt tacksamma på det här området. Antingen finns en naturlig ledargestalt som kommer med idéer, synpunkter och så vidare, eller så rollspelar de helt enkelt ledarskapet. Sådant är dock enklare i scenarier som är strikta från början - exempelvis militära sådana, där någon har grad per automatik.

Att då inte lyda får konsekvenser i spelet som inte alltid kan vara helt önskvärda. För när någon är ledare så skapar det väldigt onödiga konflikter att opponera sig av ren princip, vilket jag har erfarenheter av sedan tidigare. Spelare som inte kommer överens.

Så jag ser den enda naturliga lösningen på det hela att spelarna avkrävs att rollspela - vilket väl är hela meningen?

Spelledaren kan ju samtidigt underlätta ledarskapet och markera det tydligt genom att placera SLPs under samma ledarskap som visar tillbörlig respekt.
 

Gordeg

Hero
Joined
22 Jul 2004
Messages
1,796
Location
Västervik
Annars kommer det helt enkelt inte fungera och bara vara ett formell titeln och inget faktiskt ledarskap.
Det är ju det som är något av kärnan - ledarskap bland rollpersonerna är praktiskt taget en formell titel, oftast fyller det ingen nödvändig funktion. Till skillnad från ledarskap i verkliga livet.

Har spelaren inte sakkunskaper som krävs för att, till exempel, leda en grupp till fots genom en tjock och farlig djungel? Det är av mindre betydelse eftersom 99% av spelarna inte heller har den kunskapen. Färdigheterna regerar.

Vill spelaren inte ta ansvar för alla delar av den organisation han leder? Det är av mindre betydelse eftersom man oftast inte dyker ner i detaljer som bokföring och liknande.

Organisationsförmåga? Kanske har betydelse i en grupp med väldigt passiva spelare, men de jag har spelat med behöver ingen som sysselsätter dem, och en plan uttänkt av en rollperson fungerar sällan bättre än en plan som spelarna har diskuterat fram gemensamt.

Och så vidare.

Gordeg
 

Balderk

Swashbuckler
Joined
27 Apr 2002
Messages
2,723
Location
Umeå
Jo, det är bara naturligt att dte är samma spelare varje gång., Den som tar kommando en gång på eget initiativ gör det nog gärna igen. Klart det blir tjatigt.

För oss höll det på sådär ett tag, men nu händer det typ aldrig. Handlar väl om att vi växt upp skulle jag tro, och eftersom det är samma grupp nu som då har vi väl vant oss vid att spela tillsammans också.
 

Gordeg

Hero
Joined
22 Jul 2004
Messages
1,796
Location
Västervik
För oss höll det på sådär ett tag, men nu händer det typ aldrig. Handlar väl om att vi växt upp skulle jag tro, och eftersom det är samma grupp nu som då har vi väl vant oss vid att spela tillsammans också.
Låter bra för dig, men lite besvärligt för mig eftersom mitt reguljära spelgäng har en medelålder uppåt 30 och de flesta har spelat rollspel i 15-20 år.

Om vi inte ändrat oss hittills kommer vi inte att göra det senare heller. Våra charmiga personligheter är fett cementerade. Ja, gjutna i betong är just vad de är.

Gordeg
 

Balderk

Swashbuckler
Joined
27 Apr 2002
Messages
2,723
Location
Umeå
Låter bra för dig, men lite besvärligt för mig eftersom mitt reguljära spelgäng har en medelålder uppåt 30 och de flesta har spelat rollspel i 15-20 år.

Om vi inte ändrat oss hittills kommer vi inte att göra det senare heller. Våra charmiga personligheter är fett cementerade. Ja, gjutna i betong är just vad de är.
Ja, då är det kanske kört. Man kan alltid pröva med att spela en ny typ av rollspel, testa något nytt helt enkelt. Om du kan komma på nått där ledarroller helt enkelt inte är lika intressant. Men det kanske inte helle e är intressant när ni är vana vid en viss typ av spel. Jag vet inte.

Lycka till
/Jonas, som väl kommer upp i tio år av rollspelande nästa år.
 

_-olle-_

Veteran
Joined
12 May 2004
Messages
83
Location
Stockholm
Ahhh... ledaren...

Det brukar ofta vara ganska praktiskt med en ledare och oftast så kommer det ganska naturligt... det är ju knappas sannolikt att den alkoholiserade vägvisaren tar ledningen i sammanhang utanför hans expertisområde, såvida det inte gäller att skaffa mer sprit eller något som direkt är knutet till hans karaktär... ofta tycker jag att rollspelandet kommer i gång på allvar när folk har hittat hem i sina karaktärer och nischat dem så de själva vet när de kan kräva utrymme och känner på sig när det är läge att låta andra ta till scenen... på så sätt får man olika ledargestalter i olika sammanhang, inte nödvändigtvis strukturerade efter expertisområden... personligen kan jag tycka att det är ganska bekvämt när andra karaktärer tar tag i saker min karaktär inte skulle röra i ens med en tång... då kan man agera mot bättre vetande precis när man tycker att det passar! Det blir till och med möjlig att spela någon slags palladin eller enkelspårig bärsärk när man vet att det finns karaktärer omkring en som tar tag i alla trådar man själv missar...
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,604
Location
Helsingborg
"Mitt problem är att det har stagnerat lite, det tycks alltid vara samma personer som tar för sig och den lilla 'tävlingen' ser nästan alltid likadan ut oavsett spel, oavsett spelledare. Det är tjatigt!"
Själv tycker jag att det låter som om du vill ha lite variation på spelmötena.. Frågan är om verkligen ledarrollen är rätt del att ändra på? Den är, precis som du säger, djupt rotad och är svår att ändra på..

Försök ta och byt rollspel istället och då menar jag ett rollspel som tvingar er att byta spelstil.. Feng Shui, Nobilis, Universalis, Paranoia eller andra lite halvurflippade spel.. Du kan också försöka leta reda på lite annorlunda scenarior eller försöka ändra på upplägget på dina egna scenarior.. Sök runt lite på forumet (på upplägg, fisktank, minnesförlust) och läs lite..

Om du nu verkligen vill försöka byta ledare så kan jag väl föreslå två saker som du kan experimentera med.. Jag skriver "föreslå" och "experimentera" för att jag vet inte om det funkar då flockbeteendet är rätt djupt rotat i människan (sedan finns det dem som inte tycker det men det är bulle och de vet inte bättre (eller snarare har inte tänkt på eller upptäckt det)).. Det första sättet jag kan komma på är att låta spelarna få perspektiv till ledaren.. Låt ledaren ha några spelledarpersoner som ser upp till rollpersonen och behandlar denne med respekt.. Kanske kan det få spelarna att börja (rollspela och) uppföra sig jämtemot ledarrollpersonen..

Det andra är att snacka igenom det med spelaren privat.. Inte direkt ge råd men förslag till hur denne ska spela.. Tala igenom vad du har för planer och säga saker som "Du kanske kan..." eller "Typ göra [såhär] eller något".. Alternativt så kan spelaren bli en stödspelledare som hjälper till att föra handlingen framåt.. Spelledaren får oftast (OBS! inte alltid) en ledarroll automatiskt, så utnyttja detta.. Märker spelarna att (stödspel)ledaren håller kommandot så kan de bli mer benägna att följa denne..

/Han som säger "Bä, bä-ä. Människor är som får!" (i brist på bättre signatur)
 

Gordeg

Hero
Joined
22 Jul 2004
Messages
1,796
Location
Västervik
Oj, jag kanske fick det här att låta värre än det är...

Det är egentligen inget stort problem, men det är återkommande. Vi har kört en uppsjö av olika scenarion, vi använder oss av flera olika spelledare, och vi har spelat en lång rad olika rollspel. Så jag tror inte att variation är det som saknas. Det är inte heller en enskild spelare som är bekymret. Jag tror helt enkelt att vi behöver koppla bort ledarskapet i min grupp eftersom det egentligen inte fyller någon funktion.

Jag startade tråden för att jag ville se vad andra har för erfarenheter kring detta. Några verkar uppleva ungefär samma fenomen som jag, andra gör det inte. Vet dock inte hur representativa trådskribenterna är. Och dessutom upplever olika spelare samma situation på olika sätt, det märks tex när jag diskuterar detta med mina kompisar. Någon skulle kunna skriva en beteendevetenskaplig uppsats om detta. :gremgrin:

Gordeg
 

hraufnir

Swordsman
Joined
25 Sep 2003
Messages
772
Location
Luleå
Det är ju det som är något av kärnan - ledarskap bland rollpersonerna är praktiskt taget en formell titel, oftast fyller det ingen nödvändig funktion. Till skillnad från ledarskap i verkliga livet.
Jag, som jag sagt tidigare i ett inlägg precis nedanför detta, är en person som tar på mig ledarroller i rollspel. Men ibland spelar jag inte ledartyper, och då tar antingen någon annan upp den tråden eller så faller det för döva öron och det blir likförbannat jag som gör något i ledarhållsväg.

Alla grupper behöver någon form av ledare, sen om det är 5 likstarka personer i en grupp, då är det 5 ledare i den gruppen... är det en stark, en som är lite stark och resten svaga har du en tydlig ordning för ledarskapet.

Som jag ser det, och som jag ofta upplever, så är det så att du har flera spelare i en grupp som är lika ledartypiga... då har du inte en grupp utan flera individer... se det som du vill, men det krävs ett fungerande ledarskap i varje grupp, för människor (och ja, spelarna är alltid människor) är flockdjur och följer en ledare, eller utmanar denne om man känner att så behövs...
 

Jaggernaut

Hero
Joined
6 Aug 2003
Messages
941
Ha ha!

och ja, spelarna är alltid människor

Det skulle någon behöva tala om för mina spelare :gremlaugh:

Jaggernaut känner sig ovanligt oseriös för tillfället.
 
Top