Nekromanti Låt oss tala om Tropes- The End

!Paxen

Swashbuckler
Joined
2 Sep 2008
Messages
2,627
Location
Peking
SPOILERVARNING: Jag ska så gott jag kan använda spoilertaggs och namn på vad jag spoilrar, men var beredd på att det kan komma en spoiler som du inte är beredd på att få läsa.

I denna tråd (och förhoppningsvis i efterföljande trådar) ska jag försöka prata om tropes. Om det blir som jag har tänkt mig så kommer det varje vecka vara en ny trope som jag kommer skriva om.

Jag kan komma att använda mig av externa sidor, som tv-tropes för att förklara och redovisa tropes, men jag ska så gott jag kan försöka göra egna exempel. Var inte rädd för att själv ta med ett eget exempel. Jag ber om ursäkt för ev felstavningar och dålig grammatik. Kom gärna med saklig kritik.

Denna vecka handlar det om tropesen "The End".

Med "The End" så menar jag allt mellan att en karaktär dör, till att en serie slutar (detta handlar alltså om flera olika tropes). "The End" betyder dock inte nödvändigtvis att det är slut. Jesus återuppstår, det blir en spin-off på Family Guy eller så tycker "the unreliable narrator" att det inte kan ta slut på ett visst sätt.


Vi börjar med avslut på serier. Många serier avslutas tidigare än väntat, vissa fortsätter längre än vad folk trodde. I många fall så är slutet fyllt av besvikelser (ett oväntat, tråkigt slut) i andra fall så slutar det på ett sätt som många hade förväntat sig, men gör betraktaren tillfredställ för att det är gjort på ett respektfullt sätt.

Exempel på "dåliga slut"

I Dexters fall så fanns det endast 2 olika sätt för Dexter att sluta på: Dexter fängslas för sin brott, eller Dexter dödas.

Många blev besvikna över det slutet som istället inträffade, där Deborah (Dexters syster) hamnar i koma, för att sedan dödas av sin bror. Men detta skulle kunna fortsätta vara helt okej, om inte Dexter försvinner in i orkanen som härjar i Miami för att sedan, några minuter senare (i avsnittet) befinna sig i norra USA som en lumberjack.

I det här fallet så hade serien ifråga redan gått ner sig. Många tycker nog att serien, i sin helhet, hade kunnat avslutas redan säsong 5. Sista avsnittet var till en början rätt okej, men gick totalt ner sig. Dexter, som hela tiden har varit en anti-hjälte, får ett slut som inte lämnar någon nöjd. Det är svårt att tycka om slutet överhuvudtaget, och får ses som ett misslyckande av manusförfattarna.

Avsnittet i sig börjar bra med att lösa trådar ska knytas ihop, vilket görs på ett väldigt bra sätt. I dom sista minutrarna så ska Tony Soprano, med sin familj, äta middag. En av dom andra gästerna på restaurangen beter sig underligt och det är oklart om det kommer vara Sopranos sista middagar som familj, när det helt plötsligt bara slutar. Helt tvärt.

När avslutet sändes så vart det refererat som det sämsta slutet på en serie, någonsin. Det parodierades flitigt av både serier och talkshows, och det lär nog ta tid innan någon av seriens fans glömmer det. Slutet är dock, om man ska försöka vara objektiv, ett bra sätt att avsluta om man hellre vill att det ska vara helt upp till publiken att bestämma. Dock så är detta ett fegt avslut.

I just detta fall så menar jag Desmonds historia. Desmond, som har fått lite delade reaktioner genom spelens gång, skulle få avsluta sin historia med AC 3. Redan där förväntar man sig något stort, då Desmond hade varit huvudkaraktären i 5 spel och åtskilliga DLCS. Efter en ganska medioker huvudstory (med en ganska tråkig huvudkaraktär) så får vi äntligen slutet på Desmonds story. Vilket är att karaktären får ett val som han själv tar. Och dör. Visserligen räddar Desmond världen, men du som spelar får inte göra något aktivt. Desmond sköter det automagiskt, och slutet är bara en sekvens. Det är enbart tråkigt, och gör så att Desmonds slut ger en bitter eftersmak på ett ganska mediokert spel.

Desmonds story hade kunnat sluta på flera andra sätt (ta t.ex. Red Dead Redemption som exempel) men det slutet vi som spelare får se är bara ett väldigt tråkigt slut. Du som spelare får bara sitta och titta, för att sedan köra något extrauppdrag som bara förvirrar en då det ska vara slut på Desmond. Detta lämnade fans av franchisen besvikna (dock efter Black Flag så finns det hopp).

Exempel på "bra slut".

Dexter-författarna borde ha väntat på att Breaking Bad var slut för då hade dom fått se hur man ska avsluta en serie med en riktig anti-hjälte. Om du inte har sett slutet, gör det, för jag kommer inte kunna förmedla slutet på ett tillräckligt bra sätt.

Manusförfattarna behandlar storyn med värdighet, iallafall med så mycket värdighet man kan ge en meth-kock. Efter att ha mött upp Gretchen och Eliott för att se till så att Walts barn kommer få drogpengarna han har tjänat ihop tidigare så tar han sig till neonazisterna från tidigare för att döda alla, inklusive sig själv. Väl där så upptäcker han att Jesse är fången, tvingad att tillverka meth och Walt gör en sista gärning och räddar honom från att bli dödad. Walt, skadeskjuten av sitt eget vapen, ligger på marken döende under tiden som DEA har tagit sig dit.

Det här slutet är gjort på ett sånt sätt så att man känner sig nöjd som tittare. Trådar knyts ihop på ett bra sätt och du som tittare blir inte tvungen att själv välja slutet, vilket enbart gör en besviken då man oftast har sämre fantasiförmåga än en manusförfattare för en succéserie.

I detta fall så har jag svårt att skriva något överhuvudtaget, då avsnittet är fullt med händelser. Det är så många trådar som ska knytas ihop, relationer som ska avslutas och så många ögonblick som man gråter åt att jag endast kan berätta om en sak: när den sista helikoptern lämnar MASH-området och Hawkeye får se hälsningen "Goodbye!". Det är ett väldigt vackert sätt att avsluta på, utan att få för mycket sentimentalitet dom sista sekunderna.

Okej, jag erkänner: jag kastade in MASH bara för att jag inte kom på en annan serie med ett bra slut. Men, jag måste säga att det är ett avslut på en sitcom-drama som inte lämnar dig utan blöta kinder. Detta är slutet som klådde Super Bowl-siffrorna i flera år! Likt Breaking Bad så är det svårt att förklara utan att förstöra slutet. Det finns ett par saker som skulle kunnat förstöra slutet, men ihop med allt så blir det perfekt.

Jag avslutar inlägget här och kommer återkomma med del 2 av denna tråd senare. Då kommer det, troligtvis, avhandlas död.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,198
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Jag gillar det klassiska Shakespeare-slutet där alla blir galna. Ofta känns det som att det knyter ihop säcken på ett fint och naturligt sätt, några intressanta exempel:

Quills - huvudpersonen har varit förövaren som plågat Marquis de Sade, men efter att händelserna har spelat ut sina naturliga följder blir han själv Marquis de Sade, en förvirrad galning med skrivklåda inspärrad i en cell på mentalsjukhuset. Det sluter väldigt snyggt hela den narrativa cirkeln i denna tragedikomedi.

Den röda lyktan - huvudpersonen kom till den själamördande haremsstrukturen som ett offer, hade nästan inget annat val än att själv bli en förövare som deltog i strukturen med entusiasm och sadism, men i slutändan blir hon likfullt ändå ofelbart krossad av strukturen, och slutar upp som ett apatiskt, sinnesrubbat skal som inte ens kan gå på toa själv. Eftersom Den röda lyktan handlar om oövervinnerligt misogynt strukturellt förtryck hade den inte gärna kunnat sluta på så många andra sätt, och vansinnet knyter därför återigen ihop säcken på den nedåtgående spiralen ganska snyggt.

Apocalypse Now - klassiskt, såå klassiskt. Eftersom hela ståryn egentligen är nån slags Yin-trappa ned i febbrigt vansinne var det liksom tvunget att sluta med febrigt vansinne, men, vad många inte vet, är att förlagan som Apocalypse är inspirerad av faktiskt gjorde det lika bra, and how!:

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/ZDlra8SsuXc"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/ZDlra8SsuXc" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>


Neon Genesis Evangelion - här är det lite...err...subjektivt, vilket också är ett tecken på ett intressant narrativ. Man kan göra tolkningen att Shinji höjer sig över vansinnet och uppnår freudiansk subliminering (originalserien), man kan göra tolkningen att hela End of Evangelion är en bisarr mardröm, eller bara mer av Shinjis schizoida fantasier, att han fortfarande har grava mentala problem... men antagligen måste origialserien visavis EoE förstås som två olika slut på ståryn, det ena där Shinji accepterar instrumentaliteten, och det andra där han nekar den. Någon slags vansinnesslut är det iaf.

Bra galenskap är också intressant därför att det kräver sina skådisar för att funka, det är inte en slump att vi sett giganter som Gong Li och Klaus Kinski i exemplen ovan liksom. Jag vet inte, men på något vis känns 'Ending in Madness' som att det symboliserar en, misslyckad, mental resa, men inte lika Final som 'Ending in Death'; när vi ser galenskapsslutet känns det väldigt mycket som ett Slut, men inte tvunget som att allt hopp är ute forever and ever, och det har psykologiska dimensioner som 'alla dör'-Shakespeare-slutet inte har (om man inte kombinerar dem, som Kurosawa gjorde i 'Ran'....brilliant, that)...därför blir det ofta mer tillfredställande än Dödsslutet, to my mind. Det är också något 'moget' med galenskapsslutet, det är lite modigare, lite koolare, lite mer edgy än dödsslutet, somehow.

Dock! Galensskapsslut som slutar med ett postscript om att personen senare blev bra igen (tm) är INTE okej. Det sabbar hela dramaturgin och underminerar galenskapsslutets 'finality'; att galenskapsslutet öppnar upp för att tänka sig att det -kanske- (men sannolikt inte...) kan ha blivit bra en dag är -inte- detsamma som att -etablera- att det blev det.
 

!Paxen

Swashbuckler
Joined
2 Sep 2008
Messages
2,627
Location
Peking
Galenskap som avslut är väldigt intressant. Du har redan listat flera exempel (själv kommer jag inte på någon just nu) och jag måste kolla på just dom innan jag kan säga om dom fungerar eller inte (Apocalypse Now fungerade det definitivt i).

Närbesläktat är väl "galenskap twisten" eller The Reveal, som det troligtvis hamnar under, där man får veta att A hela tiden var galen, B var Keyser Söze eller All Just A Dream .
 

!Paxen

Swashbuckler
Joined
2 Sep 2008
Messages
2,627
Location
Peking
Arfert said:
Vafan, Sopranos-slutet var ett av det bästa någonsin! Genialt!
Alltså, det är ett bra slut, som helhet. I vissa filmer/serier så kan det vara ett bra slut att göra som dom gjorde i Sopranos. Men för mig, och många andra, så blev det snarare en besvikelse i Sopranos fall.

En annan slutscen skulle kunna göra Sopranos sista avsnitt perfekt (för mig), men manusförfattarna fegade ur.
 

Jocke

Bäst i rollspel
Joined
19 May 2000
Messages
4,028
Location
Sthlm
Arfert said:
Vafan, Sopranos-slutet var ett av det bästa någonsin! Genialt!
Och det är precis vad jag mindes att folk tyckte om det redan när det sändes, både i tidningarna på internet och hos folk jag kände som såg serien.
 

!Paxen

Swashbuckler
Joined
2 Sep 2008
Messages
2,627
Location
Peking
Jocke Kofot said:
Arfert said:
Vafan, Sopranos-slutet var ett av det bästa någonsin! Genialt!
Och det är precis vad jag mindes att folk tyckte om det redan när det sändes, både i tidningarna på internet och hos folk jag kände som såg serien.
Vi har uppenbarligen upplevt olika saker.
 

Jocke

Bäst i rollspel
Joined
19 May 2000
Messages
4,028
Location
Sthlm
!Paxen said:
Vi har uppenbarligen upplevt olika saker.
Ja och efter som jag har en hangup på populärkultur så slutade det med att jag var tvungen att läsa washington post och new york times texter dagen efter sista avsnittet en gång till samt kolla vad det stod på wikipedia om intial reviews.
 
Top