Nekromanti KULT tugg

imni

Veteran
Joined
26 Sep 2003
Messages
10
Location
Metropolis... eller?
Nu har jag fått det omtalade spelet :gremlaugh:. Böckernas kvalité är inget att klaga på, så där lite härligt nednötta.

Det jag undrar om nu är helt enkelt lite allmänna tips. Ja, jag har redan sökt. Men det gav inte så jätte mycket. Kankse missa jag nått.
Har ni några husregler som rekommenderas? Fått bilden av att allt inte är så värst bra.
Hur tycker ni att jag ska lägga upp de första äventyren? Spelarna vet inget om världen, så det är ett bra utgångsläge. Jag antar att det bäst måste vara att hålla lite på illusionen. Men jag en nybörjare på området, undrar därför vad ni tycker? Finns det nått speciellt äventyr/kampanj som lämpar sig bra som intro?

Allt annat som kan vara bra att veta (som inte skrivits om tusen gånger förut) uppskattas varmt.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,663
Location
Uppsala
Tror det enda minnesvärda Kult-scenario jag spelat var ett otroligt lågmält sådant. Vi spelade tiggare i någon nedgången stad under julfirandet och kunde bara titta genom skyltfönstren när samhällseliten spenderade sina dollar.

Har för mig att vi försökte stjäla en julskinka eller dylikt, men poliserna var väl redan beredda på något sådant så det gick inte riktigt vägen. Istället blev det stryk.

Precis så nedgånget var hela scenariot, fram till dess då vi började undersöka en jättegammal övergiven fabrikslokal i stadens utkanter. Här minns jag i ärlighetens namn inte vad som utspelade sig, men det hade med enorma monstruösa maskiner och fruktansvärt perverterade experiment att göra...

Poängen med upplägget var hur som helst perspektivet. Att se världen utifrån, ur ögonen på individer som aldrig kunde ta sig in i den. Ingen ischoklad, ingen julkalkon/-skinka eller ens en present annat än så stark alkohol som möjligt som kunde döva sorgkänslorna och nedstämdheten.

Och glöm då för all del inte kylan. För den här vintern var exceptionellt kall, och alla andra hade särskilt tjocka och vackra vinterkläder...

Så det som är minnesvärt från scenariot är utanförskapen. Den personliga skräcken. Än idag kan jag se framför mig när vi står utanför köpcentrat och hackar tänder...
 

Insignia

Swashbuckler
Joined
8 Oct 2001
Messages
1,813
Location
Uppsala
"Jag antar att det bäst måste vara att hålla lite på illusionen."

Det beror på vem man spelar med, men jag skulle inte rekommendera att vara alltför diskret. Jag avskydde Kult tills jag hade läst boken och visste vad det rörde sig om o_O
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,568
Location
Fallen Umber
Reglerna lider väl främst av att våld lönar sig lite väl bra. Ibland övergår det hela i våldsorgier istället för skräck. Så var försiktig med tunga vapen, stridskonster och liknande, och släng definitivt ut ki-krafterna. Hur man ska lägga upp äventyren har jag inga direkta bra svar på, eftersom jag aldrig har spellet Kult själv.


/Dimfrost
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Wow, ashäftigt att du får uppleva allt från början. Jag är sååå avis på dig, och vill gärna hjälpa till så du slipper uppleva de missar och snedsteg som jag har gått igenom.

Det första och största problemet med Kult är att det verkar helt omöjligt att skriva ett någorlunda vettigt äventyr som kan dra in rollpersonerna i handlingen. Det kan vara ett särskilt stort problem om man låter spelarna skapa sina rollpersoner fritt så att de inte har något gemensamt med varandra. Undvik den sortens lösa äventyrsgrupper. Du kan gott tvinga rollpersonerna att spela som någon form av antingen poliser, kriminella, bohemer eller lösdrivare om du vill att gruppen skall ha en stark sammanhörighet.

Sedan; som spelare kan man först vilja spela som en "ball" karaktär, som storstadssamurajen. Undvik det, och försök istället styra in dem på att spela som trasiga människor. De mörka hemligheterna är det viktiga. Gör det verkligen klart för dem att ta det lugnt med det "balla", och var noga med att skriva äventyr där man inte tjänar något på att vara en actionhjälte.

Sedan har vi hemligheten. Illusionen. Jag fick en hyfsad effekt i början när jag spelledde Kult för spelare som inte kände till någonting om världen, men jag tror att det skulle kunna gå att göras mycket värre. Det jag gjorde fel var att låta spelets monster komma ut i verkligheten. Liksom, när rollpersonerna började se igenom illusionen så kändes det som att de hittat till en främmande värld och att de konfronterades med något mystiskt och läskigt från en annan värld. Det är visserligen ingen dålig effekt, men om jag vore du så skulle jag istället satsa på en annan känsla; nämligen att "shit! Det här är verkligheten! Inte det jag är van vid!"

Liksom, om monsterna är konstiga och främmande så tänker man bara "jaha, en demon som kommer hit till verkligheten", men om man istället börjar fatta att det inte är dessa väsen som är konstiga, utan att det är en själv som hela tiden varit lurad, då blir nog effekten mycket bättre och man behöver inte ta till med några överdrifter för att kunna skrämma spelarna.

Skala löken. Ta god tid på dig. I det första äventyret kan du undvika att använda några monster eller märknadsvärda effekter. Du skulle kunna använda en Kult, men få dem att framstå som ett gäng galningar bara, och låta rollpersonerna få tro att det inte behöver finnas något övernaturligt i det här rollspelet. Sedan skulle rollpersonerna kunna förstå att kulten var grundad av en person som verkar vara inblandad i andra mystiska saker, fast även denna person är bara en människa som inte nödvändigtvis vet något om några arkonter eller dödsänglar. Men han är å sin sida styrd av en person som har fått viss inblick i hur verkligheten egentligen ser ut. Kanske är denna person en mäktig mystiker som försöker hitta lösningen på odödlighetens gåta, för att han vet att en riktigt otäck desparit har ett uppvärmt purgatorium i beredskap åt honom så fort han dör.

Men kanske är det så att inte ens han har riktigt full koll på hur hela sanningen bakom illusionen känner till, så rollpersonerna måste hela tiden skala av lager på lager på löken och hela tiden närma sig den slutgiltiga insikten om fängelset, demiurgens försvinnande, de oliak världarna och om hur man till slut kan bli uppvaknad.

Jag tror att många Kultspelare stressar fram möten med det okända alldeles för tidigt. Dra ut på det så länge som möjligt, och låt dem få bilda sig sina egna förklaringar i sina huvuden. bygg upp en riktigt tät konspirationsskräck genom att hitta på hela organisationen och nätverket med liktorer, razider och nefariter, och glöm inte att använda många mänskliga tjänare i bottenskikten som inte nödvändigtvis måste förstå att deras ledare är något annat än människor.

Ta det förresten lugnt med våldet. Det är ett antiklimax att avsluta ett psykologiskt skräckscenario med hjälp av okonstlad splatteraction. Ta det väldigt lugnt med våld.

Jag tycker en bra äventyrsmodell är när två stora krafter börjar hamna i luven på varandra och rollpersonerna hamnar emellan dem. Då gäller det att kunna spela ut de ena mot de andra och försöka undvika att själv bli klämd i mitten. Det kan varieras på miljoner olika sätt, men det blir nästan alltid bra.

/Rising
skriver ostrukturerade saker, för att han är dödstrött efter sin första dag som monterpersonal på en mässa. Jag var rätt oduglig i början, men fick värsta snitsen på slutet och ser fram emot att få möta nya besökare imorgon och övermorgon.
 

imni

Veteran
Joined
26 Sep 2003
Messages
10
Location
Metropolis... eller?
Tackar för ett bra svar.

Få ta o styra upp skapande att rollpersoner ordentligt då. Klura lite på ett äventyr också...
Va använder ni för insperationskällor?

Men Hjältepoäng... ehe.. Känns lite sådär. Kör ni med det?
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
"Klura lite på ett äventyr också..."

Ett rätt okej förstagångsäventyr skulle kunna vara det jag började småklura lite på för länge sedan i det här inlägget. Men alla Kultspelledare har sina egna stilar, så var inte rädd för att hitta din egen sorts "känsla" i dina äventyr.

"Va använder ni för insperationskällor?"

Inte Hellraiser, men Clive Barkers böcker kan faktiskt vara rätt användbara, huvudpersonerna är ofta rätt trasiga i hans böcker, och det övernaturliga är ofta andaktsfullt och förföriskt beskrivna: De är inte fula ogudaktiga monster, utan de är vackra på sätt och vis. En sorts exotisk och gåtfull skönhet som är skrämmande på ett mycket intressantare sätt än vad fula, otäcka vidunder kan vara.

Men mest inspireras jag av själva Kultregelboken, jag tycker särskilt att kapitlerna om drömfurstarna och om artefakter och portaler är särskilt inspirerande.

"Men Hjältepoäng... ehe.. Känns lite sådär. Kör ni med det?"

Nej, när det gäller regler för karaktärsutveckling så är det egentligen bara den mentala balansen som jag kör med. Den är intressant, eftersom man blir en rätt osympatisk typ oavsett om man börjar få ett onaturligt högt eller lågt värde.

/Rising
just hemkommen från sin andra mässdag (som representant för AMS på ID-dagarna, där det visas handikapphjälpmedel). Vad jag kan konstatera är:

1. Blinda är kusligt säkra på att avgöra var man är någonstans även om man går runt dem, och de har en oerhört säker rumsuppfattning även i okända lokaler.

2. Det är rätt jobbigt att prata om en produkt för döva som har en tolk med sig, eftersom man inte får ett direkt intuitivt gensvar på vad man säger.

3. Jag såg en person som var både blind och döv, och vars tolk gjorde tecken med fingrarna i hennes handflata. Jag skulle gärna ha velat prata med henne och fråga henne om vad hon egentligen anser gör livet värt att leva.

4. Jag måste skaffa ett jobb i den offentliga sektorn, alltså. Alla brudar stämmer precis in på mina skönhetsideal:

- Försynta radhushippie-vänsterbrudar med mycket empati och sexiga bibliotekarieglasögon.
- Punkestetiska Emma Gray-brudar med korpsvart hår och smarta, rappa åsikter.
- Kortkortklippta gracila blondiner med mycket mascara, som ser ut som tuffa, urbana flator. De är mina all-time-high-favoriter.
- Smala, försiktiga brunetter med söta blusar och insiktsfulla påpekanden.
- Tuffa, snillrika strebrar i propra dressar som tänker och talar såsom politiker.

5. Jag är djävligt dålig på att gå upp innan klockan sju och börja arbeta redan klockan 9 (vaknar vanligtvis runt 11:30 ungefär).

/Rising
 

imni

Veteran
Joined
26 Sep 2003
Messages
10
Location
Metropolis... eller?
Ingen rök utan eld (kampanjidè)

När jag satt på tåget hem idag (satt där rätt länge, råkade åka åt fel håll först :gremsmirk:. Men det gör inte så mycket, hade ju med mig kult att läsa.) kom jag på en intrig som va lite småintressant. Men det fattas mycket. Jag kallar den Ingen rök utan eld tills ett bättre namn dyker upp.



Rollpersonerna jobbar alla på en stor skabbig tobaksfabrik (nyanställda?). Förmodligen är de allihopa kedjerökare också, 5% billigare cigaretter i arbetsförmån. Det är en sorglig skara, som lever i hård tillvaro. Men de ska sammtidigt känna att de vill ha jobben kvar, en fast punkt i en annas kaotisk tillvaro.
Ibörjan handlar det mest om att lära känna miljön och de andra som jobbar på fabriken. Hänga på den lokala krogen o liknade. Men någon liten småsak borde kanske får inträffa för att det inte ska bli för segt. Inget onaturligt förståss. Stöld, olycka...
I tidningen kan man läsa om någon höjdare som ska stämma bolagen som RPna jobbar åt på ett skyhögt skadestånd pågrund av att hans/hennes hustru/man dött av lungcancer eller nått i den stilen. Men myrorna på marken bryr sig föga om va de där uppe sysslar med. Så det rullar vidare.
Men som sagt mest handlar det om att bygga upp stämning och lär känna.

Senare kan man läsa om att stämningen inte gick igenom.
Sakta krypande märker rollpersonerna hur ett missnöje börjar sprida sig. Det börjar viskas om en strejk. Redan här kan man låta stackarna välja sida. Är det värt risken att förlora jobbet för bättre arbetsvilkor och lite mer stålar i fickan? Blir de strejkare eller strejkbrytare, kanske lyckad de hålla sig neutrala? Förmannen anar oro, men litar inte på sina anstälda. Därför låter han de nyanställda rollpersonerna "spionera", annas riskerar de sina kära jobb.

Det hela rullar vidare, trappas upp mer och mer. Arbetarna (som för övrigt har en väldigt karismatisk ledare) tvingas genomföra en olaglig strejk, om de vill ha någon överhuvd taget.
Så sätts strejken igång (hur förhållersig rpna?), polisen sätts in. Det blir väldigt spänt läge, kanske till o med skottlossning. (stackars strejkarna som inte har några vapen, eller?).

När strejken tillslut slås ner blir det ännu värre. Nu försöker man istället sabbotera fabriken. Beroende på vilken sida rpna står får dom antingen utföra räder, eller vakta byggnaden.
Den här delen kan man förmodligen göra riktigt kuslig, när de smyger runt i stora tysta mörka fabrisklokaler.
Man skulle lägga in nått onaturligt här, men ytterst lite. En ytterst liten repa i illusionen, så liten att de förmodligen inte märker det. Nått som bara glimtar till jättefort. Fast vad det ska vara förnått har jag ingen arning om. Men det kan bli effektfullt.

Vidare (bros lite på vilken ställning dom tar) kan de tvingas utföra dektektivjobb, mord, skyddapersoner, spionera o alltmöjligt. Har kan de ju spela värst dubbelspelet :gremlaugh:.


Länger en såhär har jag igentligen inte kommit. Givetvis så är det två mörka makte som tampas med varandra, riktigt vilka o varför vet jag inte ännu. Kanske något så enkelt som att den ena sidan vill plåga människorna men "onskans cigaretter" o den andra sidan vill igentliga bara sätta käppar i hjulet. Den karismatiske strekjledaren har inte hamnat på fabriken av en slump... Polisen ingriper lite väls snabbt och hårt... Är det verkligen "vanliga" cigaretter... Var det verkligen en "olycka" i början...

Men som sagt, det fattas mycket, det här är ju bara början. Men det kan nog bli lite småläbbigt utan att blanda in några demoner på ett tidigt stadium. Som det var tänkt.
Problemet är att jag inte har någon som hellst erfarenhet av skräckspelande, jag kanske är inne på helt fel spår. Därför la jag ju upp det på forumet :gremwink:

Sen passar man ju på att sprida lite propaganda mot de stygga tobaksbolagen, alltid härligt.


Är väldigt trött nu, skriver därför mindre bra. men ni får helt enkelt ha översende med det.
 

Ghoulz

Swordsman
Joined
27 Jan 2002
Messages
496
Location
Handen
Bra, men...

Det här känns som en strålande intrig, men kanske mer lämpad för en roman, film eller så. Upptakten känns lite för långsam för ett rollspel. Men det är klart - om du och dina spelare gillar karaktärsrollspel med djup inlevelse, more power to you! Det här känns som en genuint god idé. Fast jag föreslår att du bygger en "metaplot" och bestämmer vilka syften och krafter som brakar samman innan ni börjar spela - det ger en mer helgjuten kampanj och en känsla för vartåt det hela barkar hän. Oplanerade metaplotter kombinerade med en så pass öppen, spelarstyrd intrig riskerar att flyta iväg fullständigt. Jag föreslår att du har en strikt tidsplan där du bestämt i förväg vad som ska hända vid givna tillfällen för att tvinga fram reaktioner hos spelarna. Jag föreslår också att du funderar kring att introducera mer våldsamma, skräckfyllda element rätt tidigt för att skapa en stressad stämning. Inte direkt några monster, men kanske arbetsplatsolyckor eller privata problem som ställer till det. Och varför inte hemliga nattliga leveranser av okända ämnen till fabriken för tillsättning i cigaretterna? Samt en allt mer apokalyptisk stämning i samhället i stort (upplopp, oroligheter, våldsamheter, värmebölja, smog - bygg upp en stämning där det är "svårt att andas" för att anknyta till cigaretttemat...). En total situation av hopplöshet, utsatthet och så vidare för att skapa en effektiv "backdrop" som i sin tur kan skapa rollspelsmöjligheter. Att kallprata i fikarummet är en bra strategi för att överleva sitt dagliga skift (jag vet av egen industrierfarenhet) men inte lika bra material för rollspelande.
 

imni

Veteran
Joined
26 Sep 2003
Messages
10
Location
Metropolis... eller?
Re: Bra, men...

Nej givetvis har jag ju inte tänkt att köra igång nått före det hela är klart. Sen har jag ju inte heller bestämt hur lång tid introt tar, går ju att spela över väldigt fort.
Men det är bra det du säger. Det där med smogen gillar jag. Hade faktiskt i bakhuvudet en tanke att det skulle råda en tryckande stämning, smogen får gestalta det. Ju längre tiden går blir smogen bara värre o värre. Tillslut ligger hela området i ett outhärdlig tjock stinkande dis. Det kanske e nått...
 

-BoNe-

Warrior
Joined
9 Jun 2003
Messages
209
Location
Kalmar
Låter helt underbart.

Ja är mer för att lämmna splatter delen ute och ha mer stämmning i spel. Ja gillar hur allt sakta med säkert blir sämmre och mer förvirrande för rollspelarna och att det är en stor oro för arbetslöshet.

Försök att spela på att folk kan bli väldigt desperata vid hot om arbetslöshet.

Här har vi en arbetskamrat:
Tänk dig en människa som är väldigt sjuk och kedjeröker, denne är väldigt fattig och har som exempel tre barn. överviktig och mentalt labil. Hur skulle en sån människa agera om det viskas om en strejk och att dom ska sparka folk.
Vill du göra det lite mer med moral och människo syn så kan du låta den människan vara ex afro-amerikan. Detta ska såklart utspela sig i USA för den egoistiska mentaliteten är så stark där.
 
Top