Inte rollspelsrelaterat, men...
Jag instruerar på en kampsportsklubb, och på ett pass dök det upp en medelålders man med knackig svenska. "Hej, första dan!" sa han till mig och den andra instruktören.
Under resten av passet hade den andra instruktören en ganska oskön attityd mot den här mannen – "Kom igen då, kör då." Medan jag gick och hejade på honom – "Det är lugnt, det är bara att kämpa på så gott det går, det lossnar med tiden!" Efter passet var stackaren helt slutkörd.
Andra instruktören kom fram för att prata med mig efteråt.
Han: "Ja du, det där går ju aldrig..."
Jag: "Vad menar du?"
Han: "Han kunde ju ingenting. Varför höll du på och heja på honom så där?"
Jag: "Nej, så klart inte? Jag ville vara lite välkomnande. Varför hade du så skum attityd mot honom?"
Han: "Han klampade ju in här och det första han säger är 'Jag har svart bälte!' och tror att han är något."
Jag: "Va...? Han sa ju att det var hans första pass!?"
Han: "Nej, 'första dan' – första svarta bält-"
Jag: "Nej, 'första dagen'!"
Han: "..."
Jag: "..."
Han: "Ajdå."
