JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 9,937
Kontext: Vi spelar Suvorovs kampanj i Italien 1799, men tyvärr är vi på den franska sidan. Utnumrerade två till ett av koalitionen Ryssland/Österrike, och av Ryssland kanske främste militäre ledare någonsin (som tur är simulerar Kriegspiel sällan sådant, utan det är upp till spelaren att vara så duktig i så fall).
Vi har redan tappat bort våra opålitliga italienska allierade efter litet tvivelaktiga reträtter och tveksamt ledarskap av Moreau, men vi har i alla fall duckat in bakom floden Ticino, vid Pavia. Den överoptimistiska planen från Moreau är att fånga en liten styrka österrikare när de försöker korsa Ticino. Tyvärr gör morgondimma och dåliga slag att det här händer:
Hela den österrikiska armén korsar Ticino vid Pavia innan vi sett vad som händer (skandalöst dålig spaning, faktiskt). Ryssarna är på väg efter dem. Snart kommer de att vara över allihop.
Jag (Victor) lyckas övertyga Moreau om att det inte blir bättre än så här - retirerar vi blir vi bara jagade igen. Vi hoppas att Koalitionen antar att vi tänker retirera och därför inte sitter stilla. Det visar sig stämma, och vår position erbjuder i alla fall en flankmöjlighet. Vi går all-in på en attack där vi garanterat förlorar kampanjen om vi förlorar. Inga finesser (alltid en bra sak i Kriegspiel) bara frontalattack. Vi har litet bättre truppkvalitet, och det är framför allt infanteri vi har mindre av. Styrkan jag har befälet över har 75% av vårt kavalleri, och 25% av vårt infanteri.
Klockan är 11.
Laboissier, som har en väldigt aggressiv spelare, får kavalleriet - erfarenhet är att om någon är väl aggressiv funkar det ändå ibland med kavalleri. Vi har en rätt imponerande mängd hästartilleri, och våra dragoner är i teorin elitkvalitet.
11.30, och vi har kontakt med en österrikisk division. En liten logistisk finess här är att artilleriet får ha vägen i fred - de förlorar mycket mer hastighet än andra på att lämna den.
11.45. Hästartilleriet har inlett en långdistansduell med österrikarnas kanoner. Jag delar upp min infanteribrigad - sex kvalitetsbataljoner i norr, och fyra mer skakiga franska trupper, inklusive allierade som schweizare och polacker, i söder. Det här visar sig bli ett bra beslut.
Planen är att det södra infanteriet engagerar det österrikiska, medan kacalleriet slår ett hål genom mitten och mina kvalitetsförband följer efter genom det hålet för att rulla upp flanken. Vi är mindre än en kilometer från att ta en kritiskt viktig bro om vi bryter igenom här.
12.00. Crap, de har ryskt kavalleri också, de måste ha skyndat sig fram också. Men det ser fortfarande ut som att vi har ett övertag här. Mina fronttrupper går ut i linjefromation.
12.15 Ba-BOOM! Koalitionskavalleriet håller på med någon sort omdisposition när det franska kavalleriet drämmer in i dem och får dem att fly handlöst. Österrikiskt infanteri skapar fyrkant som skydd mot kavalleriet, vilket är rätt men har nackdelar också. Vårt kavalleri är i bra skick, men har tagit en smäll i organisationen. Tyvärr har vi inte tid att vänta, utan de öser på vidare. Planen ser ut att funka perfekt, och kan mitt infanteri avancera bakom dem kan jag rulla upp den österrikiska linjen norrifrån och ta bron. Vi behöver enda bra attack till, så kan den här dagen bli en spektakulär framgång.
12.30. Så kul blir det inte. Koalitionen har ytterligare lika mycket kavalleri i reserv, och rullar bra och bryter hela vår jättestora men nu litet oorganiserade kavalleriorganisation. Hela. Det här blir inget bra! Men jag har i alla fall mosat de två österrikiska fyrkanterna med den överlägsna eldstyrkan i linjeformationen. Men nu är det min tur att gå i fyrkant i stället - order ut till bataljonerna!
Och för att understryka hur det inte blir bra, kommer det ryssar från sydöst. Mitt medelmåttiga infanteri får genast order att falla tillbaka.
12.45. Jag hade hoppats att elitigheten i vårt kavalleri skulle innebära att de skulle kunna hämta sig bakom mitt infanteri, men de flyr vidare uppemot en kilometer. Jag formar fyrkanter eftersom jag inte har något annat försvar mot koalitionskavalleriet, men jag har fem batterier artilleri, som absolut öser in hagel på kort avstånd (150 meter) mot österrikiska fyrkanter. Det här är ungefär det elakaste man kan göra i Napoleon-spel - fyrkanten är tätt packad, och de tar enorma förluster och bryter eller disintegrerar.
I söder tappar befälhavaren över de utländska trupperna litet av kontrollen över dem, men det blir inte full flykt, utan bara en litet oorganiserad reträtt, som han får ordning på. Det är allt jag begär av dem. Hmm, var är ryssarna, månnto? Det visar sig senare att mitt infanteri gjort ett helt oavsiktligt superjobb - en hel rysk division var på väg emot dem, men fångades på grund av det i flanken av den franska huvudarmén söderifrån
och fick massvis med stryk.
13.00. Jag lajvar Napoleon och tar personligt befäl över batteriet. Den sortens direkt befäl är inte normalt något man ska syssla med som divisionsbefälhavare, men jag räknar med att få mitt kommando utplånat inom en timme. För den som undrar är det inte aktuellt att försöka retirera med allt fientligt kavalleri här- de skulle hugga mig sönder och samman. I stället formar jag en igelkott med artilleriet i ena hörnet. Det fortsätter att massakrera österrikare på 150 meters håll (varför är de kvar i de där formationerna? ingen aning, antagligen brist på kommandopoäng). Två österrikiska bataljoner kommer mot mig söderifrån i attack-kolonner - de tänker göra en bajonettattack. Jag tvingas försvaga kavalleriförsvaret genom att greppa den mittersta bataljonen i fyrkant och få ut den i linje mot dem, samtidigt som jag vrider några av kanonerna, och leder linjen från fronten. Det är sådant man har typ 1/6 att dö av varje gång man gör, men hur överlevnadsbart ser det här ut ändå?
En km västerut verkar Laboissier ha börjat få ordning på sitt kavalleri. Kanske...
Vi har redan tappat bort våra opålitliga italienska allierade efter litet tvivelaktiga reträtter och tveksamt ledarskap av Moreau, men vi har i alla fall duckat in bakom floden Ticino, vid Pavia. Den överoptimistiska planen från Moreau är att fånga en liten styrka österrikare när de försöker korsa Ticino. Tyvärr gör morgondimma och dåliga slag att det här händer:
Hela den österrikiska armén korsar Ticino vid Pavia innan vi sett vad som händer (skandalöst dålig spaning, faktiskt). Ryssarna är på väg efter dem. Snart kommer de att vara över allihop.
Jag (Victor) lyckas övertyga Moreau om att det inte blir bättre än så här - retirerar vi blir vi bara jagade igen. Vi hoppas att Koalitionen antar att vi tänker retirera och därför inte sitter stilla. Det visar sig stämma, och vår position erbjuder i alla fall en flankmöjlighet. Vi går all-in på en attack där vi garanterat förlorar kampanjen om vi förlorar. Inga finesser (alltid en bra sak i Kriegspiel) bara frontalattack. Vi har litet bättre truppkvalitet, och det är framför allt infanteri vi har mindre av. Styrkan jag har befälet över har 75% av vårt kavalleri, och 25% av vårt infanteri.
Klockan är 11.
Laboissier, som har en väldigt aggressiv spelare, får kavalleriet - erfarenhet är att om någon är väl aggressiv funkar det ändå ibland med kavalleri. Vi har en rätt imponerande mängd hästartilleri, och våra dragoner är i teorin elitkvalitet.
11.30, och vi har kontakt med en österrikisk division. En liten logistisk finess här är att artilleriet får ha vägen i fred - de förlorar mycket mer hastighet än andra på att lämna den.
11.45. Hästartilleriet har inlett en långdistansduell med österrikarnas kanoner. Jag delar upp min infanteribrigad - sex kvalitetsbataljoner i norr, och fyra mer skakiga franska trupper, inklusive allierade som schweizare och polacker, i söder. Det här visar sig bli ett bra beslut.
Planen är att det södra infanteriet engagerar det österrikiska, medan kacalleriet slår ett hål genom mitten och mina kvalitetsförband följer efter genom det hålet för att rulla upp flanken. Vi är mindre än en kilometer från att ta en kritiskt viktig bro om vi bryter igenom här.
12.00. Crap, de har ryskt kavalleri också, de måste ha skyndat sig fram också. Men det ser fortfarande ut som att vi har ett övertag här. Mina fronttrupper går ut i linjefromation.
12.15 Ba-BOOM! Koalitionskavalleriet håller på med någon sort omdisposition när det franska kavalleriet drämmer in i dem och får dem att fly handlöst. Österrikiskt infanteri skapar fyrkant som skydd mot kavalleriet, vilket är rätt men har nackdelar också. Vårt kavalleri är i bra skick, men har tagit en smäll i organisationen. Tyvärr har vi inte tid att vänta, utan de öser på vidare. Planen ser ut att funka perfekt, och kan mitt infanteri avancera bakom dem kan jag rulla upp den österrikiska linjen norrifrån och ta bron. Vi behöver enda bra attack till, så kan den här dagen bli en spektakulär framgång.
12.30. Så kul blir det inte. Koalitionen har ytterligare lika mycket kavalleri i reserv, och rullar bra och bryter hela vår jättestora men nu litet oorganiserade kavalleriorganisation. Hela. Det här blir inget bra! Men jag har i alla fall mosat de två österrikiska fyrkanterna med den överlägsna eldstyrkan i linjeformationen. Men nu är det min tur att gå i fyrkant i stället - order ut till bataljonerna!
Och för att understryka hur det inte blir bra, kommer det ryssar från sydöst. Mitt medelmåttiga infanteri får genast order att falla tillbaka.
12.45. Jag hade hoppats att elitigheten i vårt kavalleri skulle innebära att de skulle kunna hämta sig bakom mitt infanteri, men de flyr vidare uppemot en kilometer. Jag formar fyrkanter eftersom jag inte har något annat försvar mot koalitionskavalleriet, men jag har fem batterier artilleri, som absolut öser in hagel på kort avstånd (150 meter) mot österrikiska fyrkanter. Det här är ungefär det elakaste man kan göra i Napoleon-spel - fyrkanten är tätt packad, och de tar enorma förluster och bryter eller disintegrerar.
I söder tappar befälhavaren över de utländska trupperna litet av kontrollen över dem, men det blir inte full flykt, utan bara en litet oorganiserad reträtt, som han får ordning på. Det är allt jag begär av dem. Hmm, var är ryssarna, månnto? Det visar sig senare att mitt infanteri gjort ett helt oavsiktligt superjobb - en hel rysk division var på väg emot dem, men fångades på grund av det i flanken av den franska huvudarmén söderifrån
och fick massvis med stryk.
13.00. Jag lajvar Napoleon och tar personligt befäl över batteriet. Den sortens direkt befäl är inte normalt något man ska syssla med som divisionsbefälhavare, men jag räknar med att få mitt kommando utplånat inom en timme. För den som undrar är det inte aktuellt att försöka retirera med allt fientligt kavalleri här- de skulle hugga mig sönder och samman. I stället formar jag en igelkott med artilleriet i ena hörnet. Det fortsätter att massakrera österrikare på 150 meters håll (varför är de kvar i de där formationerna? ingen aning, antagligen brist på kommandopoäng). Två österrikiska bataljoner kommer mot mig söderifrån i attack-kolonner - de tänker göra en bajonettattack. Jag tvingas försvaga kavalleriförsvaret genom att greppa den mittersta bataljonen i fyrkant och få ut den i linje mot dem, samtidigt som jag vrider några av kanonerna, och leder linjen från fronten. Det är sådant man har typ 1/6 att dö av varje gång man gör, men hur överlevnadsbart ser det här ut ändå?En km västerut verkar Laboissier ha börjat få ordning på sitt kavalleri. Kanske...
Attachments
Last edited:
