Krickdala Krickdala beta!

[Sinisa_]

I Annwyn, världen där Krickdala ligger, hopkurat vid gamla landsvägen och stora floden, under ugglorna och månen, kommer ibland en väldig storm, som smådjuren tror öppnar en port mellan världarna. Så det kan väl passa att släppa betan till Tistelriddare en stormnatt.

Siktade egentligen på att ha något färdigt i början av sommaren, för att fira ettårsjubileum här på forumet den andra juli, men som ni antagligen vet allihop här i rollspelsmakarforumet är det ju ett evighetsarbete att sitta och försöka få sina texter såpass färdiga att de inte bara går att använda själv, utan är någorlunda meningsfulla för andra att läsa och ta i bruk.

Jag har kommit en bit till slut, med mitt Tistelriddare, över semestern, även om det är långt ifrån klart. Här och där fattas det saker resultat på vissa listor och sådär och det finns till exempel bara ytterst sparsmakade regler, men de dög i alla fall till att spela ett äventyr med familjen i sommar. Och världsbygget har kommit långt och hänger ihop tycker jag.

Jag har, antagligen rätt klumpigt och osnyggt, fogat in rubriker och bilder och ”boxar” i ett google-dokument, som nu ser okej ut på min dator, men som dessvärre kollapsar helt och hållet när jag försöker öppna det på telefonen; kanske är det för att jag inte kan köra appen utan måste gå till hemsidan, jag vet inte; bifogar en skärmdump att jämföra med; om dokumenten ser helt annorlunda ut när andra tittar på dem från sina maskiner vore det trevligt att få veta det, och kanske få ett tips på vad man kan göra för att snygga till dokumentet.

Alltså jag vet att omslagen och typsnitten är amatörmässiga, och jag har bara orkat korra den första boken, ”Spelarens Bok”, och det är lite sådär med första radens indrag, och så vidare, men… ja. Jag tänker att det är kul för folk som varit med och bidragit i Krickdalatrådarna — alltså ni har verkligen varit och förblir fantastiska med er kreativitet och generositet — jag tänker att det är kul för er att se hur arbetet fortgår, och liksom få tillgång till alltihop i någon sorts samlad form, som jag faktiskt tror går att använda om man skulle vilja testa att spela själv.

Det har blivit tre filer: Spelarens Bok, Berättarens Bok, och Silvergastarna, ett introduktionsäventyr. Dessutom råkar jag veta att @TobiasEkwall har skrivit minst ett äventyr — om man ber snällt kanske han kan göra det tillgängligt på ett eller annat sätt?

Om folk gör Rollpersoner och testar introäventyret vore det såklart en dröm att få läsa rapporter om detta, och även om semestern är slut nu i dagarna och jag ska ta tag i annat, och mer yrkesmässigt skrivande, så är jag alltid tacksam för feedback och försöker infoga den i Tistelriddare efter bästa förmåga.

Några skärmdumpar från dokumentet, både som referensmaterial för att kolla om andra ser det ungefär likadant, och för att skamlöst försöka locka folk att klicka på länkarna nedan.

Tistelriddare: Spelarens Bok

Tistelriddare Ett rollspel Spelarens bok Tistelriddare Ett rollspel Spelarens bok Av Johannes Anyuru tistel[Beta, version 0.1] Innehållsförteckning 1. Den sista gatlyktan 8 2. En annans tassar i dina skor 11 Egenskaper 12 Förmågor 12 Sk...

docs.google.com

https://docs.google.com/document/d/1LesiUPwkP8hpzPfbigOVydlnjDpju9pHVp4zaXhD2oo/edit?usp=sharing

Silvergastarna

docs.google.com

 

[aknaton]

Wow bara wow. Har endast hunnit bläddra lite i Spelarens bok. Ser hur fantastiskt ut som helst. Och bara det att du har rubrikerna "Om Mod" och "Om Tröst" gör att man vill läsa.

 

[Dimfrost]

Ja, underbart! Nu är bara frågan hur man ska få tid att läsa allt det här.

 

[Ulfgeir]

Mycket häftigt. Ser fram emot den slutgiltiga produkten. Är det tanken det skall komma i tryckt form eller "bara" i pdf?

Korrläser gärna när du känner det är dags för det.

 

[clarence redd]

Härligt! Det här ser jag fram emot att läsa och testa.

 

[Sinisa_]

Mycket häftigt. Ser fram emot den slutgiltiga produkten. Är det tanken det skall komma i tryckt form eller "bara" i pdf?

Korrläser gärna när du känner det är dags för det.

Jag tänker nog inte att det ska tryckas, i alla fall inte just nu. Det här är på något sätt min lilla hemliga balkonglåda där jag bara skriver saker för att jag älskar det, och vägrar släppa in tanken på att det ska publiceras eller bli något "riktigt" av det. Jag vet inte. Jag arbetar ju som författare, och att sitta och pilla med detta på nätterna var min semester.

I en annan tråd skrev någon en grej som jag fann mycket sann och insiktsfull: att om man vill bli helt klar med ett projekt och publicera det, så måste man sluta se skrivandet som en hobby och börja se det som ett jobb, för det är bara då man orkar tvinga sig själv att göra allt det tråkiga som kommer på slutet; korra, skriva det "onödiga" om vad ett rollspel är och hur färdigheter fungerar, och så vidare. Och för mig så är även sådant som att ha deadlines och nå upp till en viss verkshöjd och ha förväntningar på mig och eventuellt bli recenserad och omtyckt eller dissad och så vidare, också en del av detta tråkiga som, via någon oförklarlig alkemisk process, förändrar skrivandet från lek till stressigt arbete. Allt mitt andra skrivande siktar liksom mot olika böcker och marknader och sådär, hur mycket jag än försöker vara en ren estet i själva skapandet. Så vi får se. Förr eller senare blir det väl en produkt också av denna lilla allmänning i paradiset. Men inte just nu.

 

[NilsK]

Otroligt imponerande, både text och bild. Ser fram emot att få bekanta mig med Krickdala

 

[Dimfrost]

Nu har jag läst igenom Spelarens bok och Berättarens bok, bara inte äventyret vilket vi får anledning att återkomma till. Det tog ett tag, förlåt, men jag ville inte skriva något innan jag tagit mig igenom det hela.

Mycket är ju bekant från forumtrådarna, men det är en annan sak att ta till sig helheten, och jag vill börja med att framhålla att det här är fullkomligt fantastiskt. Framför allt för de som kanske missat den här tråden, den var ju inte aktiv så länge, eller som sett den men missat länken till Berättarens bok (båda delarna har jag behövt tipsa folk om). Här finns underbara poetiska passager, som den här, kanske min favorit, ur en av de fint infogade sagorna:

"Då ska allt som varit och allt som aldrig blev rullas ihop, och universums sista varelser kommer att förstå att dessa två ting — det som är och det som inte är; det man fick och det man innerligt önskade sig — bara var två sidor av samma sak, som den dammiga undersidan och den vackra ovansidan av samma gamla matta. Och då någongång kommer ett par filurer som både är människor och inte, och som både finns och inte, att försöka fly från alltings slut med hjälp av båtar som färdas inuti själva ljuset, inte riktigt baklänges utan åt sidan genom tiden, och ner och in i den, tills de trötta och dammiga en natt landstiger just på månen som hänger över Krickdalas skorstenar och tak — fast det kommer vara långt innan några hus har byggts i Krickdala, för det kommer att vara i alltings början. Och nattbarnen kommer att sätta igång med att tillverka sina speglar, för att ge sig ut i natten och söka efter allt det de ville ha men aldrig fick."

Men det storslagna och främmande kontrasteras också hela tiden mot och förankras därmed i vardagen, i Krickdala med dess tebjudningar, kullerstensgator och lugna kvällar nere på bryggan vid floden. Världen vecklas ut mot oändligheten samtidigt som den är fast rotad i småskalighet och melankolisk hemlängtan.

Och vad som sker och står på spel är heller ingen lek. Bara för att det handlar om söta smådjur behöver inte världen vara snäll och liten. Tvärtom öppnar sig perspektiven mot avgrunder vidare än världen, mot kittlande urmyter äldre än mänsklighetens lilla historia. Man får lust att utforska den här världen, avtäcka dess mysterier, kanske rädda den, eller i alla fall försöka, inte som i huvudpersonerna i någon trivsam mysdeckare med tebjudningar i skymningen utan som desperatar hjältar i någon sant episk myt, storslagen fantasy där världens öde står på spel. Trots att man har tassar, monokel och tweedkavaj, och jag tror att det är möjligt. Det är oerhört skickligt gjort. Det är i kontrasten mellan det välbekanta och det sant avvikande som det verkligt fantastiska uppstår.

Och sedan tycker jag att illustrationerna inte har fått tillräckligt med uppmärksamhet. De är verkligen chockerande bra, både som konstverk och som illustrationer av texten. Oerhört stämningsfullt. Jag kan bara drömma om att se en färdig version av det här, slipat och ordentligt layoutat, någon dag. (Men känn dig inte stressad över det! Det finns alldeles för mycket stress i världen redan. Vi kan vänta. Även om det rycker i mig att få sätta korrläsningsklorna i texten.)

Reglerna är heller inget att bortse ifrån eller kasta ut, som nästan påbjuds i inledningen. Rollpersonsskapandet genererar verkligen rätt sorts personer att utforska den här världen, med deras ljuvligt excentriska sällsamheter och sysselsättningar (månkysst, korplärd, floddrömmare, konditor), och jag älskar hur förmågenamnen slår fast stämningen (Smyga/gömma sig heter Kurragömma; Hoppa/klättra heter Skutta).

Därmed finns det lite luckor här. En sådan är att jag inte tror att det anges vad man slår för tärning: i exemplen slås resultat upp till 8, så det är minst T8:or, men jag antog av någon anledning T10. Liksom hur man återställer Tillstånd. Jag hade gärna sett lite färre fria val när det gäller vilka förmågor och egenskaper man höjer från sysselsättning och sällsamhet. Och sedan är begreppsparet förmågor/egenskaper inte helt tydligt vad som är vad, när Förmågor är sådant som annars skulle kallas Färdigheter och Egenskaper är Grundegenskaper. Det är åtminstone inte tvärtom, men uppdelningen Förmåga–Egenskap är inte perfekt när orden egentligen är synonyma. Jag skulle nog föreslå några andra namn här.

Men som helhet är det här mycket, mycket fint. Introduktionen gör det också mycket lätt för även den som är helt obekant med Krickdala att sätta sig in i spelet och skapa sig en rollperson. Tack för att du öppnat dörren till Annwn för oss!

 

[Mogger]

Varför ser jag den här tråden först nu!??!!?11?!!

 

[Sömniga Isaac]

Varför ser jag den här tråden först nu!??!!?11?!!

Nu såg jag att den var från 8 augusti och har samma reaktion! Jag blev så övertygad om att den dykt upp idag...

 

[Dimfrost]

Det var delvis därför jag ville skriva något här när jag läst klart. Jag förstod att många kunde ha missat tråden.

 

[Leon]

Ja men den är ute! Tack @Dimfrost här skall läsas!

 

[Man Mountainman]

Nu har jag också läst. Några intryck:

Det är en fröjd att läsa, till ingens förvåning. Jag uppskattar hur varje kapitel består av en mosaik av olika perspektiv, som bit för bit avslöjar en djupare sanning. Det ger själva läsandet något av karaktären av mysterielösning.

En annan sak som verkligen imponerar är hur du lyckats göra en värld som är verkligt mytisk – trots att den har en kärna av vardaglighet och igenkännbarhet, så vilar till och med denna på basen av mytiska mekanismer. Som att Krickdalas arvsrätt vilar på korparna och deras förmåga att färdas till dödsriket.

Det jag fruktar är att jag skulle ha lite svårt att spelleda detta med min vanliga halvimprovisatoriska spelledarstil, för det känns som att det funkar bäst som en serie elegant sammanlänkade mysterier i CoC-stil. Kanske vågar man hoppas på ett "Masks of Nyartlathotep" för Tistelriddare i framtiden.

Hur som helst, ett storartat arbete!

 

[TobiasEkwall]

Jag hittade också det här nu! Jag totalmissade tråden när den kom. Det här ska jag läsa!

Och jag har minst ett äventyr skrivet och klart (ett totalt klart, spelat och allt och ett till på gång)

 

[lupmet]

Likt flera andra missade jag tråden och såg den först nu men å andra sidan tittar jag inte in i rollspelsmakarforumet så ofta… Jag har laddat ned det som PDF:er och lagt till det på (rollspels)läslistan.

 

[lupmet]

Jag har läst spelarboken nu och även en bra bit i regelboken och det enda jag så långt saknar är något avsnitt om skala. Djuren lever i hus som står bland vajande lupiner – talar vi om 10 cm höga djur som bygger bo bland 1 m höga lupiner eller…? Har för mig att det berördes i en av trådarna men det behövs ett avsnitt om det i spelarboken. Det kanske finns många varianter av lupiner; de som är 3 cm höga och når djuren till knäna och de som är 100 cm höga och utgör spännande utkiksposter för drömmande poeter?

 

[Bifur]

Såg detta först nu, två månader + senare. Men kul. Ska ta mig en titt.

 

[lupmet]

Har läst de två regelböckerna och första äventyret och det är kul att se sammanställningen och inte bara de olika delarna här på forumet. Det jag gillar med äventyret – och också en hel del med världsbeskrivningen – är att det är inte bara idylliska Disneydjur utan det finns ett djupt mörket bara en skuggas tjocklek bort.

Kring världsbygget har jag en fundering eller fråga: Krickdala och landet runt om beskrivs som en idyll med lyckliga små djur som påtar i jorden och säger goddag till varandra – men hoten emot dessa finns precis överallt. Det jag funderar över om djuren då inte borde bygga mer försvar emot dessa? När det finns monstrum och ockulta hot emot deras dagliga existens borde de inte nöja sig med att låsa dörren på kvällen – såvida de inte är i direkt förnekelse över sin situation. Hur vanligt är det att händelser som i Silvergastarna sker? Att folk försvinner under mystiska eller våldsamma betingelser?

 

[olaberg]

Kring världsbygget har jag en fundering eller fråga: Krickdala och landet runt om beskrivs som en idyll med lyckliga små djur som påtar i jorden och säger goddag till varandra – men hoten emot dessa finns precis överallt. Det jag funderar över om djuren då inte borde bygga mer försvar emot dessa?

Jag tänkte när jag läste Krickdala genast på den halvtama kaninkolonin i Den långa flykten, där bondens snara fanns bara några meter bort, men kaninerna hanterade det genom att leva i förnekelse och artigt säga Goddag till varandra och inte kommentera mörkret.

 

[lupmet]

Jag tänkte när jag läste Krickdala genast på den halvtama kaninkolonin i Den långa flykten, där bondens snara fanns bara några meter bort, men kaninerna hanterade det genom att leva i förnekelse och artigt säga Goddag till varandra och inte kommentera mörkret.

Jag tänkte något liknande, men det är lätt att förneka något som är långt borta, låg risk och abstrakt – men när folk kan försvinna ifrån ett födelsedagskalas bara sådär blir det svårare att förneka. En enskild kan förneka något som står framför dem men att säga att en hel stad lever i förnekelse och ingen satsar på en politisk karriär att ge trygghet och säkerhet (finns otaliga paralleller til vår värld såsom kärnvapen, kriminella som skjuter på gatorna, terrorkriget, pandemi och så vidare). Det jag funderade kring var vad @Sinisa_ hade för tankar kring detta och egentligen hur stort hotet egentligen är? Hur många ligger i sjuksängar och drömmer den Gröna Drömmen, hur många försvinner i ugglornas klor varje dag/vecka eller som resultat av Urskuggan osv.