(Blev längre än tänkt och möjligen OT/svamligt… valfritt att skippa inlägget här, men skrivit lite själv på ”skräckvärldsbyggande” och det är ett lurigt koncept som jag ville dela med mig lite tankar kring. Skrev även en Tl;dr längst ner…)
Kortfattat tycker jag ämnet är svårt i nästan alla spel som avhandlar skräck. Jag gillar tex CoC och Delta Green där det finns en mythos, sedan finns ju den verkliga världen kvar i stora drag orörd.
I skräck behöver man ju frammana sådant som skrämmer oss och i många koncept (oavsett vad, tex clowner) framhäver man ju ofta eventuell ”ondska”/”illvillighet” som finns i världen (gärna fr redan existerande koncept). Denna ondska/illvillighet blir då det som särskiljer sig från vår verklighet i rollspelsvärlden.
Den författarröst man väljer man för att beskriva världen får enligt mig stor betydelse, även om jag har dålig koll på termerna för dessa.
Tänker på en allvetande författare som är utanför boken (meta) och endast existerar i vår verklighet, jämfört säg en allvetande som skriver bokens mythos som en som lever i den och "vet" dess hemligheter. Det sista alternativet skulle jag säga att Delta Green är skrivet, kontrafaktiskt eller som pseudovetenskap (iaf i delar som avhandlar "historia" etc). Läste även nyligen den korta "Necronomicon i Sverige" som är skriven på liknande sätt, utformad i vetenskaplig stil.
Dock, i RPG hoppar man kanske ofta mellan dessa (tex inledning och "hur spelet funkar"), och man får även ibland upplevelsen att berättaren möjligen ”ljuger”, har fördomar eller vinklar/har fel information, vilket kan påverka status på läsarens förtroende för den "allvetande" berättaren. Och en människas upplevelse av tex ett onaturligt väsen kan nog ofta upplevas som illvilliga (eller tvärtom), oavsett om man själv upplevde det eller ej, tex baserat på så enkla anledningar som fördomar (en mörk, slemmig varelse med röda ögon = god?).
Det kan även vara svårt att särskilja dessa perspektiv beroende på egen kunskap, både om verkligheten och om den inomvärldsliga mythosen. Och ofta är det ej heller helt säkert konsekvent i verkligheten hur en mytologisk varelse etc upplevts av de troende. Vi generaliserar ofta vår förståelse, och vetenskapliga "sanningar" ändras ju över tid (vi pratar ju 95% korrekt, och visst fumlar man ibland T20:an)?
Med det sagt, har ej läst Chock, men får uppfattning att mycket påverkas av konceptet om ondska (och godhet). Idag tror jag många skulle säga att en varg inte är ond, men skulle man hittat nära anhöriga sönderslitna av en varg, skulle man kanske tänka annorlunda oavsett dess motiv. Idag skulle man nog säga det låg i vargens natur.
Samtidigt, vad skulle man säg om det var en intelligent varg? Det blir ett svårare koncept, liksom för människor eller onaturliga väsen. Likaså gudar; tolkade människorna att guden ville ha blodiga offer, eller sade guden detta, och hur vet man sanningshalten som läsare?
För ”onda” väsen, låter man en handling definiera hela detta väsen (när det kan finnas många)? Är hunger, en naturlig drift, ondska? Men samtidigt, bara för att det i ovan fall med vargen är människan som var offret, hur skiljs det från säg en katt som leker med en kanariefågel (ref Jurassic World). Kan förströelser, och att man utforskar sin omvärld, vara ondska -tex då man som barn stampar sönder en myrstack?
Frågan blir nästan om man kan anse något vara ont/gott i världen, men samtidigt är ondska något vi (generellt) reagerar mot med rädsla. Det blir så personligt, så mänskligt.
Så jag förstår inledningen i inlägget här; det finns en risk att när man förknippar ett koncept (religion/väsen) med rädsla att det tolkas som vara lika med ondska. Dock vet vi ju att så ej är fallet (höjdskräck mm).
Långt inlägg här, men detta är väl lite varför jag har föredragit att bli informerad om en skräckvärld utifrån ett "inomvärldsligt" perspektiv. Dvs att den som förmedlar informationen i rollspelsboken inte existerar i vår verklighet, men gör det i rollspelsvärldens verklighet.
Dock är "skräckvridna" förklaringar av olika koncept (religioner, väsen, osv) etc extra lurigt när man påstår att rollspelet finns i den "verkliga" världen (vilket är fallet med tex CoC, Kult, Delta Green, Chock, etc). Fördelarna man får genom att förlägga skräck i en pseudovetenskaplig verklighet är mycket stora, men man skapar även potentiella falluckor.
Tl;dr: Skräck är förknippat med ondska, även om det ej är kommutativa, och i skräckpseudoverkligheter skapas falluckor när man hämtar inspiration från verkligheten. Val av berättarröst kan möjligen hjälpa i beskrivningen av dessa, men ej utan hänsyn till dem. I slutänden kan nog skräck ej vara helt okontroversiellt då mycket går ut på att förstärka koncept som tolkas som skrämmande för människor.
