DoD Kopparhavskrönikan - OBS innehåller spoilers

  • Thread starter Thread starter NSM
  • Start date Start date
NSM

NSM

Ruin
Joined
3 Jan 2019
Messages
195
Det här kanske hör hemma i spelrapport-forumet men jag tänkte om fler vill dela med sig av detaljer i sina krönikor eller prata allmänt om sitt eget eller det officiella materialet vore det väldigt roligt.

OBS! Innehåller spoilers från krönikan-boken.

Kampanjen börjar. 13 Fateska, Milovils handelshus, hamnen Vrången, Krilloan
Handelskvinnan Milovil har låtit sina ombud hämta rollpersonerna från hela Ereb Altor med vaga löften om lukrativa möjligheter genom att knyta sig till äventyrargillet Vespern. De samlas i hennes handelshus och får till sig kontrakt som alla skriver på. Milovil förklarar lite vagt att deras namn dykt upp i egenskap av problemlösare och hon därför sett värde i att knyta dem till gillet. Deras uppdrag är att hålla ögonen öppna efter intressanta möjligheter, egentligen vad eller var som helst och sen utföra vissa uppgifter. I övrigt är de fria att följa sina egna mål.

Sanningen är att det inte finns något gille. Rollpersonerna her blivit identifierade genom flera nyligen upptäckta verser från de Siburiska profetiorna och Milovil har fått instruktioner att samla dem i Krilloan. Milovil är en framgångsrik handelskvinna men även en av Moder Agolas ankoriter, en orden av religiösa fanatiker. Hon har hjälpt ankoriterna att infiltrera ett Enki-tempel i Ormstaden (ett av krilloans hamnområden) och låtit mörda flera av de högst uppsatta prästerna. Ärkemagiker Elyza har bevis på detta och använder det för att låta Milovil gå hennes ärenden. I detta fall måste hon hjälpa De Fem Ögonen, Elyzas Krönikör-spioner. Exakt vilket intresse ärkemagikern har i rollpersonerna har jag inte bestämt ännu, hon vill än så länge observera dem och se vad de kan vara användbara till i framtiden.

På kvällen har Milovil anordnat en fest och fått anvisning om att bjuda in vissa personer. Rollpersonerna får uppgiften att mingla, hålla ögon och öron öppna efter intressanta rykten. Under kvällen får de till sig följande:

  • Folk i Vrången är nervösa, Slaktarna hotar att ta över. Fettberget Abdo diGrasso sneglar lystet på den undanskymda hamnen från sitt näste vid Lilla Knivtorget i Gamla citadellet
  • Portväktarna tror att en mäktig gudom är på väg att bryta sig igenom Altors försvagade barriär. Dödsmagikerna har noterat störningar i Irkalla och andra dödsriken. Hemsökelserna i Nekropolis blir bara värre och värre med odöda öppet på stadens gator. Folk viskar att Portväktarna har tappat kontrollen över porten till Ereshigals dödsrike Irkalla.
  • En intern maktkamp mellan konsul Elyza och Portväktarna skakar Ordo Magus.
  • Skarprättarna (det största kompaniet hyrsvärd i Krilloan) har utlyst en belöning för en mördares huvud och söker skojaren Angolf Silfiernäbb i samband med detta. De betalar bra för information som kan leda till Angolf och/eller ett gripande.
  • Den Vita eskadern planerar att slå till mot kaparna längs Morëlvidyns kust och i Andragassohavet. Tribunalen och edsförbundet lär inte stillatigande se på.
  • De heliga smickelspelen ska hållas i grändtemplet i Essars krona. Oklart varför edsförbundets vicekonsul valt den platsen (sanningen är att hans spioner misslyckats att infiltrera det hårt slutna templet och han vill ha möjlighet att spionera).
  • Havskultisterna i Anxalis yngel söker efter artefakter som kan hjälpa dem att bemästra det väldiga havsvidundret Lotan, ledda av den fanatiska alven Tamaxa.
  • Gruppen såg Åldermor Ruor ge Milovil en ihoprullad pergamentrulle.

Rollpersonerna Maxine och Alberd blir spådda av en siare som använde den erebosiska taroccins äldre arkana. Använde resultatet (fiskaren och monstret) till Maxines verser från profetian (hon är en elementalist som kommer från en adelssläkt på Paratorna). Tänker att det ska leda till ett av sigillen sen när de får tag på Portolanen.

Strof XVI, bok I​
I glans av hus i guld och marmor stå,​
från kust i syd där fränder byggt sitt namn.​
Elementens dotter formar eld och hamn,​
klarhet finns där fiskare och monster rå. ​
​
Strof XVII, bok I​
Där fäderns gåva tynger sinne,​
i mod och död hon hör en röst.​
Sigillens vila kan ge tröst,​
eller bryta världens minne.​

En kul grej var att Maxines spelare gjorde en bakgrund där hon bla. skrev om en släktklenod som försvunnit (fäderns gåva i versen). Jag tyckte det passade superbra som plantering så jag la till att hon hittat ett kvitto från typ 40 år sen. Tammas är en avlägsen kusin till hennes far med kopplingar till Heliga Kishatet i Albarunzi.

Avsändarkvittens 1236-001​
Avsändare: Tammas Arnebrax diAlbarunsi, Paratorna, Trakorien​
Leveransombud: (maskerat)​
Levereras till (maskerat), Nekropolis, Krilloan​
Transportklass: Förseglad, standardförbehåll​
​
Avsändarens tillägg (ordagrant infört enligt instruktion): ”Med denna kan sigillet brytas.”​
​
Ett (1) kolli nr 1236-001 registrerat för ärende KT-FÖR-1236-V enligt gällande rutiner. Kopia på avsändarkvitto bifogas. Innehåll kategori amulett, halsband o d, ytterligare egenskaper ej vidare specificerade. Ingen avvikelse noterad vid lastning.​
​
Anteckning: Uppgift om vilket sigill som avses saknas. Ombud och mottagare maskerade enligt anvisning, standardkryptering. För vidare dokumentation hänvisas till arkivet.​

Dagen efter festen. 14 Fateska.
Gruppen är inkvarterade hos Milovil i hennes handelshus i hamnen Vrången och äter frukost tillsammans. Hon berättar att Ruor bett dem komma förbi hos alkemisterna i Nekropolis så de planerar att besöka dem för att sen spendera dagen kring Nekropolis och sen gå till Moritariet och gladiatorspelen som Fayn Fah bjudit in dem till.
  • Milovil berättar även att Krönikörerna bokat Vespern för en leverans från Vrången till Arkivet. Berättade (vet inga?) detaljer mer än att leveransen kommer kvällen därpå (15 Fateska) och kräver yttersta diskretion.
  • De anlitar Milovils alltiallo som vägvisare genom Vrången och Kanelbranterna bort till Nekropolis.
I en gränd i Kanelbranterna stöter de på en medlem av Slaktarna som håller på att släpa bort en hantverkare som inte lyckats betala sina skulder (slumpmöte) för att säljas som slav. Gruppen kliver emellan. Slaktaren ger sig iväg men lovar att Namtar (en av Abdo diGrassos närmaste män) inte kommer glömma det här. Kalax (en av rollpersonerna) gav sitt fulla namn, ättenamn och nämner även släktens silvergruva vid Aidnebergen så gruppen är inte längre särskilt anonyma.

De kommer till alkemisterna som håller till i en gammal katakomb under Kejsarkumlen. Utgrävt, fullt av bråte och tillfälliga arbetsplatser.

  • Ruor förklarar att kruttillverkningen var den överlägset största inkomstkällan för alkemisterna och nu när de blivit av med den måste de hitta nya inkomstkällor. Drycker osv. är marknader svåra att slå sig in på då det finns gott om apotekare, örtkännare och andra som gör sånt.
  • Alkemisterna har dock hittat artefakter och guld längre ner i de urgamla katakomberna under Nekropolis och börjat gräva ut med hjälp av sarkofagsprängaren Nadash. De har dock själva ingen expertis i själva utforskandet.
  • Ruor ber gruppen att utforska katakomberna och erbjuder dem 10% av pengavärdet i Krilloanska Shekel så slipper de själva sälja artefakterna och gruppen accepterar. De ska komma tillbaks någon dag senare och Ruor lovar att införskaffa utgrävningsutrustning till dess.
 
Det är flera av de där ryktena som knyter in i Sirenens klagan. Jag tror du kan få den billigt med kopparhavets hjältarregler från Helmgasts webbplats om du inte vill vänta på kickstarter för nya Sirenens klagan anpassad för Ereb Altor och kanske framför allt Drakar och demoner 23. Sirenens klagan är helt klart på en nivå för att passa in i Kopparhavskrönikan (titansymbolen finns till och med utsatt på Den mystiska portolanen som hör ihop med Kopparhavskrönikan).
 
Illern said:
Det är flera av de där ryktena som knyter in i Sirenens klagan. Jag tror du kan få den billigt med kopparhavets hjältarregler från Helmgasts webbplats om du inte vill vänta på kickstarter för nya Sirenens klagan anpassad för Ereb Altor och kanske framför allt Drakar och demoner 23. Sirenens klagan är helt klart på en nivå för att passa in i Kopparhavskrönikan (titansymbolen finns till och med utsatt på Den mystiska portolanen som hör ihop med Kopparhavskrönikan).
Click to expand...
Den nya versionen ska komma 2026 om jag förstår det rätt, tror jag har tillräckligt redan nu för att hålla oss upptagna resten av året.
 
Vi har spelat Kopparhavets hjältar i den versionen av Kopparhavet sedan lite innan Sirenens klagan kom och, tror jag, Kopparhavets hjältar var ganska nytt så ett gäng år vid det här laget. De två originalrollpersonerna, tjurfolket Niami och ankfolket Jebat, är fortfarande kvar. En tredje spelare var med ett slag i form av ett illerfolk men resten av livet kom i vägen så han slutade. En ny tredje eller fjärde spelare tillkom som länge spelade vargfolket Nasir men han pensionerades sedans om medborgare och ämbetsman i Krun (precis söder om floden mot upproret i Kruns nordligaste provins (kallas tydligen av somliga för Det hynsolgiska frihetskriget). Han fortsatte och har nu länge spelat ett kvinnligt illerfolk vid namn Mira.

Redan innan Sirenens klagan och innan jag visste något om kopparhavskrönikor började vi med två stundenterna Niami och Jebat som skickats till krilloan för att studera eftersom deras föräldrar hade råd. I Krilloan fick de alla möjliga griller i huvudet och återvände inte hem efter sex, sju års studier utan bestämde sig i stället för att de skulle finna åter Golwyndazigguraten som förlorats i historiens dimmor och under mytens sanddrivor någonstans i inre Krun. Det påbörjade en resa runt Kopparhavet för att besöka bibliotek, publika och mindre publika sådana för att samla information om denna. Detta ledde vidare till astrologi, matematik och geometri för att beräkna var den rimligen låg och var den därmed skulle återupprättas. Bland annat gav de sig tillbaka till vargfolket Nasirs stam på de krunska slätterna då dennes shaman visste en del och skickat Nasir att leta efter Jebat och Niami. På vägen fick de även höra legenden om Den store ökenkrigaren. Till sist gav de sig ut på en resa österut i Krun för att finna resterna av Golwyndazigguraten och en liten bit av den ursprungliga sträckningen av Golwyndahavet. Positionen visade sig motsvara Entemenaki (som finns med namn på kopparhavets hjältarkartan och utan namn på ereb altorkartan).

Där fanns endast en liten kontingent från Tempelorden som bevakade resterna, typ basen, av en inte så viktig ziggurat men ändå systerziggurat till den i Rabul (som man ändå får säga behandlas rätt styvmoderligt, marknadsplats, pft). Vid basen till ruinerna finns ett förtorkat naturligt mumifierat lik som sägs vara Den store ökenkrigaren som aldrig riktigt lyckades bestiga zigguraten och motta sina vingar i egenskap av hero från gudomarna och därför aldrig fick sitt eviga efterliv. Där fick de se den ursprungliga Golwyndazigguraten uppenbara sig över ruinerna. De besteg den då de på vägen även snubblat på Navelsten som skulle återbördas till världens centrum och var skulle det vara om inte vid Golwyndazigguraten. I templet ser de en staty av en mušḫuššu som står på tre ben coh håller det en frambenet framför sig som om det vilat mot något. Navelstenen passar. Statyn vaknar till liv. Mušḫuššun tackar dem, tar Navelstenen och gräver sig ned i zigguraten med den. De inser att mittpunkten förstås är precis i markytan, lika långt från underjorden som överjorden.

När de går ut igen får de se att liket vaknat till liv som en odöd och börjat bestiga trapporna mot dem. De oroas först, kanske är det inte Den store ökenkrigaren i alla fall. Plötsligt inser de att gudomarnas härold landat på zigguraten utanför templet för att ta emot Den store ökenkrigaren och ge denne dess vingar och efterliv. Allt eftersom liket bestiger trapporna kläs det mer och mer i kött och fina kläder av ett mycket gammalt snitt. Väl uppe tackar Den store ökenkrigaren de som möjliggjort detta. Härolden lämnar över Ökenkrigarens vingar och de lyfter tillsammans mot skyn och när de försvinner tänds en ny stjärna på himlen (som kommer få betydelse för bland annat navigation framöver). Av härolden får Niami även Sanningsbesvärjelsen, något hon hört om på vägen, och Jebat får en uråldrig skriftrulle på ett språk, farish, som endast och några andra fortfarande kan.

De går ned och zigguraten försvinner i skymningen och åtegår till ruinen de kom till. Sanningsbesvärjelsen uppskattas av Niami till att vara en 50t6-i-skuldritual, inte något man drar av lite raskt i samband med en liten utfrågning. Var alla så mäktiga i guldåldern? Kunde mang öra någon sorts gruppritualer i guldåldern? Hade man så mycket bättre kontakt med gudomarna i guldåldern att man hade så mycket bättre avtal med beskyddare inom skolmagin? Så många frågor. Efter mycket tolkande, delvis med hjälp av De vise i Rabul (de får hjälp mot att de vise får kopiera skriften) inser de att det är en beskrivning av hur man bygger en mekanism (vare sig moderna ritningar eller matematik finns eller fanns när skriften skrevs). Efter mycket klurande visar det sig vara något i stil med anthikyramekanismen eller ett astronomiskt ur (vars byggande blivit ett eget stort äventyr).

Vad som hänt har inte gått Rabul och världen förbi. De avtackas personligen av kejsarinnan och de får belöningar och kejsarinnan drar i lite tåtar i Felikiska edsförbundet för ytterligare belöningar; Nasir ett ämbete i Krun, Niami en gård utanför Baar varifrån hon kommer (där hennes mor ska komma att komma på kant med taurokraten Gogorra) och Jebat får en liten förläning i Felikien (och därmed en krok för Xassar att greppa rollpersonerna inför Sirenens klagan).

Det finns tyvärr ingen tempelsymbol på bra plats på mystiska portolanen men jag har bestämt mig för att använda en palatsikon för Golwyndazigguraten och hamnsymbolen strax söder om den för Solens och månens basar.
 
NSM said:
Det här kanske hör hemma i spelrapport-forumet men jag tänkte om fler vill dela med sig av detaljer i sina krönikor eller prata allmänt om sitt eget eller det officiella materialet vore det väldigt roligt.
Click to expand...
Gillar idén och kommer jag mig för och orkar så skriver jag gärna mer om vår smygstart av Kopparhavskrönikan innan vi visste att den fanns :D

För några år sedan ville min äldsta rollspelsvän efter några år med småbarn återvända till rollspelandet och vi har nu en andra parallell kampanj i parallell kalendertid med honom som spelar riddar Gideon av Artesia (som mer är ett handelshus och sådana däringa moderna borgare) och killen med Nasir/Mira spelar Gideons rustman (inte väpnare, han är inte adlig och vill nog inte heller bli) Malek. De har bland annat med kondottiär Jakabas benäga bistånd erövrat Myndalos vid Trasimoflodens utlopp, utforskat Doimmornas dal (som tyvärr hamnade på fel plats på ereb altorkartan, sicket misstag :sneaky:🙃😇, minikonflux sade författarna) och så klart levt i efterdyningarna av Sirenens klagan och den första gruppens aktiviteter runt Kopparhavet. Den första gruppen skulle säkert uttrycka sig liknande om andra gruppen, de är inte helt överens om olika förhållningssätt.
Bland annat så överlevde Gideon och Malek likt Niami och Jebat labyrinten under Baar och kom till Zephons ängder. Niami tyckte det uppenbara var att offra kalven och blev Zephons sändebud medan Gideon och Malek tog med sig både kalv och dubbelyxa och lämnade över till Tartagon som ledde Baar efter att taurokrat Gogorra förolyckats på Kopparhavet i slutet av Sirenens klagan. Tartagon hade plötsligt, mycket att luta sitt styre mot. Gideon och Malek hamnade i god dager hos Tartagon, före detta befälet för Yxgardisterna, liksom de även lyckats göra hos Gogorra.
 
Illern said:
Vi har spelat Kopparhavets hjältar i den versionen av Kopparhavet sedan lite innan Sirenens klagan kom och, tror jag, Kopparhavets hjältar var ganska nytt så ett gäng år vid det här laget. De två originalrollpersonerna, tjurfolket Niami och ankfolket Jebat, är fortfarande kvar. En tredje spelare var med ett slag i form av ett illerfolk men resten av livet kom i vägen så han slutade. En ny tredje eller fjärde spelare tillkom som länge spelade vargfolket Nasir men han pensionerades sedans om medborgare och ämbetsman i Krun (precis söder om floden mot upproret i Kruns nordligaste provins (kallas tydligen av somliga för Det hynsolgiska frihetskriget). Han fortsatte och har nu länge spelat ett kvinnligt illerfolk vid namn Mira.

Redan innan Sirenens klagan och innan jag visste något om kopparhavskrönikor började vi med två stundenterna Niami och Jebat som skickats till krilloan för att studera eftersom deras föräldrar hade råd. I Krilloan fick de alla möjliga griller i huvudet och återvände inte hem efter sex, sju års studier utan bestämde sig i stället för att de skulle finna åter Golwyndazigguraten som förlorats i historiens dimmor och under mytens sanddrivor någonstans i inre Krun. Det påbörjade en resa runt Kopparhavet för att besöka bibliotek, publika och mindre publika sådana för att samla information om denna. Detta ledde vidare till astrologi, matematik och geometri för att beräkna var den rimligen låg och var den därmed skulle återupprättas. Bland annat gav de sig tillbaka till vargfolket Nasirs stam på de krunska slätterna då dennes shaman visste en del och skickat Nasir att leta efter Jebat och Niami. På vägen fick de även höra legenden om Den store ökenkrigaren. Till sist gav de sig ut på en resa österut i Krun för att finna resterna av Golwyndazigguraten och en liten bit av den ursprungliga sträckningen av Golwyndahavet. Positionen visade sig motsvara Entemenaki (som finns med namn på kopparhavets hjältarkartan och utan namn på ereb altorkartan).

Där fanns endast en liten kontingent från Tempelorden som bevakade resterna, typ basen, av en inte så viktig ziggurat men ändå systerziggurat till den i Rabul (som man ändå får säga behandlas rätt styvmoderligt, marknadsplats, pft). Vid basen till ruinerna finns ett förtorkat naturligt mumifierat lik som sägs vara Den store ökenkrigaren som aldrig riktigt lyckades bestiga zigguraten och motta sina vingar i egenskap av hero från gudomarna och därför aldrig fick sitt eviga efterliv. Där fick de se den ursprungliga Golwyndazigguraten uppenbara sig över ruinerna. De besteg den då de på vägen även snubblat på Navelsten som skulle återbördas till världens centrum och var skulle det vara om inte vid Golwyndazigguraten. I templet ser de en staty av en mušḫuššu som står på tre ben coh håller det en frambenet framför sig som om det vilat mot något. Navelstenen passar. Statyn vaknar till liv. Mušḫuššun tackar dem, tar Navelstenen och gräver sig ned i zigguraten med den. De inser att mittpunkten förstås är precis i markytan, lika långt från underjorden som överjorden.

När de går ut igen får de se att liket vaknat till liv som en odöd och börjat bestiga trapporna mot dem. De oroas först, kanske är det inte Den store ökenkrigaren i alla fall. Plötsligt inser de att gudomarnas härold landat på zigguraten utanför templet för att ta emot Den store ökenkrigaren och ge denne dess vingar och efterliv. Allt eftersom liket bestiger trapporna kläs det mer och mer i kött och fina kläder av ett mycket gammalt snitt. Väl uppe tackar Den store ökenkrigaren de som möjliggjort detta. Härolden lämnar över Ökenkrigarens vingar och de lyfter tillsammans mot skyn och när de försvinner tänds en ny stjärna på himlen (som kommer få betydelse för bland annat navigation framöver). Av härolden får Niami även Sanningsbesvärjelsen, något hon hört om på vägen, och Jebat får en uråldrig skriftrulle på ett språk, farish, som endast och några andra fortfarande kan.

De går ned och zigguraten försvinner i skymningen och åtegår till ruinen de kom till. Sanningsbesvärjelsen uppskattas av Niami till att vara en 50t6-i-skuldritual, inte något man drar av lite raskt i samband med en liten utfrågning. Var alla så mäktiga i guldåldern? Kunde mang öra någon sorts gruppritualer i guldåldern? Hade man så mycket bättre kontakt med gudomarna i guldåldern att man hade så mycket bättre avtal med beskyddare inom skolmagin? Så många frågor. Efter mycket tolkande, delvis med hjälp av De vise i Rabul (de får hjälp mot att de vise får kopiera skriften) inser de att det är en beskrivning av hur man bygger en mekanism (vare sig moderna ritningar eller matematik finns eller fanns när skriften skrevs). Efter mycket klurande visar det sig vara något i stil med anthikyramekanismen eller ett astronomiskt ur (vars byggande blivit ett eget stort äventyr).

Vad som hänt har inte gått Rabul och världen förbi. De avtackas personligen av kejsarinnan och de får belöningar och kejsarinnan drar i lite tåtar i Felikiska edsförbundet för ytterligare belöningar; Nasir ett ämbete i Krun, Niami en gård utanför Baar varifrån hon kommer (där hennes mor ska komma att komma på kant med taurokraten Gogorra) och Jebat får en liten förläning i Felikien (och därmed en krok för Xassar att greppa rollpersonerna inför Sirenens klagan).

Det finns tyvärr ingen tempelsymbol på bra plats på mystiska portolanen men jag har bestämt mig för att använda en palatsikon för Golwyndazigguraten och hamnsymbolen strax söder om den för Solens och månens basar.
Click to expand...
Vilken grym kampanj! Älskar starten med att de åker runt och samlar kunskap för att hitta zigguraten. Hur många spelmöten har ni kört?
 
NSM said:
Vilken grym kampanj! Älskar starten med att de åker runt och samlar kunskap för att hitta zigguraten. Hur många spelmöten har ni kört?
Click to expand...
Oj, bra fråga, säg att det var ett års rollspelande med nästan ett möte i veckan, kanske effektivt två och en halv timme varje gång så vi kan väl säga att det var 45 spelmöten á 2,5 h för den kampanjen men då var det mycket kringgrejer också.

Totalt? Säg att vi började 2020, mittemellan Kopparhavets hjältars kickstarter (som jag inte var med på) och Sirenens klagans kickstarter (som jag var med på) så kan det väl bli fem år eller lite till, 45 möten varje år. Osså kampanj två som vi började för kanske två år sedan, samma statistik där.
 
J
NSM said:
Det här kanske hör hemma i spelrapport-forumet men jag tänkte om fler vill dela med sig av detaljer i sina krönikor eller prata allmänt om sitt eget eller det officiella materialet vore det väldigt roligt.

OBS! Innehåller spoilers från krönikan-boken.

Kampanjen börjar. 13 Fateska, Milovils handelshus, hamnen Vrången, Krilloan
Handelskvinnan Milovil har låtit sina ombud hämta rollpersonerna från hela Ereb Altor med vaga löften om lukrativa möjligheter genom att knyta sig till äventyrargillet Vespern. De samlas i hennes handelshus och får till sig kontrakt som alla skriver på. Milovil förklarar lite vagt att deras namn dykt upp i egenskap av problemlösare och hon därför sett värde i att knyta dem till gillet. Deras uppdrag är att hålla ögonen öppna efter intressanta möjligheter, egentligen vad eller var som helst och sen utföra vissa uppgifter. I övrigt är de fria att följa sina egna mål.

Sanningen är att det inte finns något gille. Rollpersonerna her blivit identifierade genom flera nyligen upptäckta verser från de Siburiska profetiorna och Milovil har fått instruktioner att samla dem i Krilloan. Milovil är en framgångsrik handelskvinna men även en av Moder Agolas ankoriter, en orden av religiösa fanatiker. Hon har hjälpt ankoriterna att infiltrera ett Enki-tempel i Ormstaden (ett av krilloans hamnområden) och låtit mörda flera av de högst uppsatta prästerna. Ärkemagiker Elyza har bevis på detta och använder det för att låta Milovil gå hennes ärenden. I detta fall måste hon hjälpa De Fem Ögonen, Elyzas Krönikör-spioner. Exakt vilket intresse ärkemagikern har i rollpersonerna har jag inte bestämt ännu, hon vill än så länge observera dem och se vad de kan vara användbara till i framtiden.

På kvällen har Milovil anordnat en fest och fått anvisning om att bjuda in vissa personer. Rollpersonerna får uppgiften att mingla, hålla ögon och öron öppna efter intressanta rykten. Under kvällen får de till sig följande:

  • Folk i Vrången är nervösa, Slaktarna hotar att ta över. Fettberget Abdo diGrasso sneglar lystet på den undanskymda hamnen från sitt näste vid Lilla Knivtorget i Gamla citadellet
  • Portväktarna tror att en mäktig gudom är på väg att bryta sig igenom Altors försvagade barriär. Dödsmagikerna har noterat störningar i Irkalla och andra dödsriken. Hemsökelserna i Nekropolis blir bara värre och värre med odöda öppet på stadens gator. Folk viskar att Portväktarna har tappat kontrollen över porten till Ereshigals dödsrike Irkalla.
  • En intern maktkamp mellan konsul Elyza och Portväktarna skakar Ordo Magus.
  • Skarprättarna (det största kompaniet hyrsvärd i Krilloan) har utlyst en belöning för en mördares huvud och söker skojaren Angolf Silfiernäbb i samband med detta. De betalar bra för information som kan leda till Angolf och/eller ett gripande.
  • Den Vita eskadern planerar att slå till mot kaparna längs Morëlvidyns kust och i Andragassohavet. Tribunalen och edsförbundet lär inte stillatigande se på.
  • De heliga smickelspelen ska hållas i grändtemplet i Essars krona. Oklart varför edsförbundets vicekonsul valt den platsen (sanningen är att hans spioner misslyckats att infiltrera det hårt slutna templet och han vill ha möjlighet att spionera).
  • Havskultisterna i Anxalis yngel söker efter artefakter som kan hjälpa dem att bemästra det väldiga havsvidundret Lotan, ledda av den fanatiska alven Tamaxa.
  • Gruppen såg Åldermor Ruor ge Milovil en ihoprullad pergamentrulle.

Rollpersonerna Maxine och Alberd blir spådda av en siare som använde den erebosiska taroccins äldre arkana. Använde resultatet (fiskaren och monstret) till Maxines verser från profetian (hon är en elementalist som kommer från en adelssläkt på Paratorna). Tänker att det ska leda till ett av sigillen sen när de får tag på Portolanen.

Strof XVI, bok I​
I glans av hus i guld och marmor stå,​
från kust i syd där fränder byggt sitt namn.​
Elementens dotter formar eld och hamn,​
klarhet finns där fiskare och monster rå. ​
​
Strof XVII, bok I​
Där fäderns gåva tynger sinne,​
i mod och död hon hör en röst.​
Sigillens vila kan ge tröst,​
eller bryta världens minne.​

En kul grej var att Maxines spelare gjorde en bakgrund där hon bla. skrev om en släktklenod som försvunnit (fäderns gåva i versen). Jag tyckte det passade superbra som plantering så jag la till att hon hittat ett kvitto från typ 40 år sen. Tammas är en avlägsen kusin till hennes far med kopplingar till Heliga Kishatet i Albarunzi.

Avsändarkvittens 1236-001​
Avsändare: Tammas Arnebrax diAlbarunsi, Paratorna, Trakorien​
Leveransombud: (maskerat)​
Levereras till (maskerat), Nekropolis, Krilloan​
Transportklass: Förseglad, standardförbehåll​
​
Avsändarens tillägg (ordagrant infört enligt instruktion): ”Med denna kan sigillet brytas.”​
​
Ett (1) kolli nr 1236-001 registrerat för ärende KT-FÖR-1236-V enligt gällande rutiner. Kopia på avsändarkvitto bifogas. Innehåll kategori amulett, halsband o d, ytterligare egenskaper ej vidare specificerade. Ingen avvikelse noterad vid lastning.​
​
Anteckning: Uppgift om vilket sigill som avses saknas. Ombud och mottagare maskerade enligt anvisning, standardkryptering. För vidare dokumentation hänvisas till arkivet.​

Dagen efter festen. 14 Fateska.
Gruppen är inkvarterade hos Milovil i hennes handelshus i hamnen Vrången och äter frukost tillsammans. Hon berättar att Ruor bett dem komma förbi hos alkemisterna i Nekropolis så de planerar att besöka dem för att sen spendera dagen kring Nekropolis och sen gå till Moritariet och gladiatorspelen som Fayn Fah bjudit in dem till.
  • Milovil berättar även att Krönikörerna bokat Vespern för en leverans från Vrången till Arkivet. Berättade (vet inga?) detaljer mer än att leveransen kommer kvällen därpå (15 Fateska) och kräver yttersta diskretion.
  • De anlitar Milovils alltiallo som vägvisare genom Vrången och Kanelbranterna bort till Nekropolis.
I en gränd i Kanelbranterna stöter de på en medlem av Slaktarna som håller på att släpa bort en hantverkare som inte lyckats betala sina skulder (slumpmöte) för att säljas som slav. Gruppen kliver emellan. Slaktaren ger sig iväg men lovar att Namtar (en av Abdo diGrassos närmaste män) inte kommer glömma det här. Kalax (en av rollpersonerna) gav sitt fulla namn, ättenamn och nämner även släktens silvergruva vid Aidnebergen så gruppen är inte längre särskilt anonyma.

De kommer till alkemisterna som håller till i en gammal katakomb under Kejsarkumlen. Utgrävt, fullt av bråte och tillfälliga arbetsplatser.

  • Ruor förklarar att kruttillverkningen var den överlägset största inkomstkällan för alkemisterna och nu när de blivit av med den måste de hitta nya inkomstkällor. Drycker osv. är marknader svåra att slå sig in på då det finns gott om apotekare, örtkännare och andra som gör sånt.
  • Alkemisterna har dock hittat artefakter och guld längre ner i de urgamla katakomberna under Nekropolis och börjat gräva ut med hjälp av sarkofagsprängaren Nadash. De har dock själva ingen expertis i själva utforskandet.
  • Ruor ber gruppen att utforska katakomberna och erbjuder dem 10% av pengavärdet i Krilloanska Shekel så slipper de själva sälja artefakterna och gruppen accepterar. De ska komma tillbaks någon dag senare och Ruor lovar att införskaffa utgrävningsutrustning till dess.
Click to expand...
Jäklar vad mäktigt!
 
Rollpersonerna kommer ut från alkemisternas gille vid kl. 15 den 14e Fateska. De beger sig genast från Kejsarkumlen ner mot den del av nedre tidvattenleden som kallas Likväktarnas aveny för att ta sig till Moritariet. Som vanligt är avenyn full med folk och det tar en timme att ta sig till Galgkejsarens trappa som leder upp från avenyn till Moritariet.

Liggande på trappans massiva stenräcke hittar de ett läderfordral med hjältesagor tryckta på billigt tångpapper. Det är sagor om Vitvarg, Häxmästaren i det Svarta Tornet och drakfurstinnan Atar. Det finns även med uppenbar fan fiction som ägaren till fordralet gjort med kommentarer i marginalen.

Spelen i Moritariet är i full gång med kringaktiviteter. Rollpersonerna tar sig förbi kolonnerna och in i det gamla mausoleet. I mitten av den marmorklädda grottsalen finns en nedsänkt arena med kolonner och rader av sittplatser runtom.

De hittar Fayn Fah Famessa som har en form av loge mellan kolonnerna. Hon bjuder på mat och skryter översvallande om sina skapelser, bland annat en kimera som är kedjad intill.

Spelen börjar, det är tre matcher som avslutas med kvällens överraskning; det delas ut spjut till publiken och två gigantiska ulvar från Nargurs skogar släpps lösa. Publiken lyckas nedgöra en av ulvarna och rollpersonerna den andra. Flera personer dör men de flesta är överens om att det var ett genidrag av Fayn Fah och händelsen kommer att pratas om i flera veckor.

Fayn Fah följer rollpersonerna ut och precis när de önskar varandra god natt hör de ett vansinnesvrål och en medelålders man kastar sig mot rollpersonerna med en dragen dolk. Cornelius, vargman och sjökapten, skjuter mannen sonika rätt i bröstet med sin luntlåspistol och han faller ihop i fruktansvärda plågor. I dödsögonblicket väser han “Hjälp mig, döda mästaren” genom hopsydda läppar. Rollpersonerna söker igenom kroppen och hittar
  • Ett ormbett på armen
  • Två ringar, en med ordo magus sigill och en med ett familjevapen
  • Ett taroccikort som identifieras komma från en uråldrig golwyndisk arkana.
Fayn Fah säger att mannen är Akharon av Ubiri, smörjmästare i Ordo Magus och erbjuder sig att forsla bort kroppen mot betalning då det är dödsstraff att ha ihjäl ordensmedlemmar.

Vid midnatt har gruppen tagit sig tillbaks till Vrången och sina rum i Molivils handelsbod. Milovil är vaken när de kommer och förhör sig om vad som har hänt under dagen. Rollpersonerna beslutar att inte vara helt sanningsenliga och säger av nån anledning att smörjmästaren dräptes av en ulv.

Jag har en spelare som inte kunde vara med på spelmötena men som spelar Åldermor Ruor i nån form av skuggspel. Hennes drag efter att rollpersonerna lämnade gillet var att ta kontakt med spionvesir Sussurrus III för att få till en uppgörelse med eparken. Hon erbjuder hälften av guldet de hittar bland gravarna mot att han röjer sarkofagsprängarna ut vägen när de är färdiga samt att han hjälper Ruor att hävda sig mot ärkemagiker Elyza. Vad som ska hända med rollpersonerna är inte uttalat.
 
NSM said:
Det här kanske hör hemma i spelrapport-forumet men jag tänkte om fler vill dela med sig av detaljer i sina krönikor eller prata allmänt om sitt eget eller det officiella materialet vore det väldigt roligt.

OBS! Innehåller spoilers från krönikan-boken.

Kampanjen börjar. 13 Fateska, Milovils handelshus, hamnen Vrången, Krilloan
Handelskvinnan Milovil har låtit sina ombud hämta rollpersonerna från hela Ereb Altor med vaga löften om lukrativa möjligheter genom att knyta sig till äventyrargillet Vespern. De samlas i hennes handelshus och får till sig kontrakt som alla skriver på. Milovil förklarar lite vagt att deras namn dykt upp i egenskap av problemlösare och hon därför sett värde i att knyta dem till gillet. Deras uppdrag är att hålla ögonen öppna efter intressanta möjligheter, egentligen vad eller var som helst och sen utföra vissa uppgifter. I övrigt är de fria att följa sina egna mål.

Sanningen är att det inte finns något gille. Rollpersonerna her blivit identifierade genom flera nyligen upptäckta verser från de Siburiska profetiorna och Milovil har fått instruktioner att samla dem i Krilloan. Milovil är en framgångsrik handelskvinna men även en av Moder Agolas ankoriter, en orden av religiösa fanatiker. Hon har hjälpt ankoriterna att infiltrera ett Enki-tempel i Ormstaden (ett av krilloans hamnområden) och låtit mörda flera av de högst uppsatta prästerna. Ärkemagiker Elyza har bevis på detta och använder det för att låta Milovil gå hennes ärenden. I detta fall måste hon hjälpa De Fem Ögonen, Elyzas Krönikör-spioner. Exakt vilket intresse ärkemagikern har i rollpersonerna har jag inte bestämt ännu, hon vill än så länge observera dem och se vad de kan vara användbara till i framtiden.

På kvällen har Milovil anordnat en fest och fått anvisning om att bjuda in vissa personer. Rollpersonerna får uppgiften att mingla, hålla ögon och öron öppna efter intressanta rykten. Under kvällen får de till sig följande:

  • Folk i Vrången är nervösa, Slaktarna hotar att ta över. Fettberget Abdo diGrasso sneglar lystet på den undanskymda hamnen från sitt näste vid Lilla Knivtorget i Gamla citadellet
  • Portväktarna tror att en mäktig gudom är på väg att bryta sig igenom Altors försvagade barriär. Dödsmagikerna har noterat störningar i Irkalla och andra dödsriken. Hemsökelserna i Nekropolis blir bara värre och värre med odöda öppet på stadens gator. Folk viskar att Portväktarna har tappat kontrollen över porten till Ereshigals dödsrike Irkalla.
  • En intern maktkamp mellan konsul Elyza och Portväktarna skakar Ordo Magus.
  • Skarprättarna (det största kompaniet hyrsvärd i Krilloan) har utlyst en belöning för en mördares huvud och söker skojaren Angolf Silfiernäbb i samband med detta. De betalar bra för information som kan leda till Angolf och/eller ett gripande.
  • Den Vita eskadern planerar att slå till mot kaparna längs Morëlvidyns kust och i Andragassohavet. Tribunalen och edsförbundet lär inte stillatigande se på.
  • De heliga smickelspelen ska hållas i grändtemplet i Essars krona. Oklart varför edsförbundets vicekonsul valt den platsen (sanningen är att hans spioner misslyckats att infiltrera det hårt slutna templet och han vill ha möjlighet att spionera).
  • Havskultisterna i Anxalis yngel söker efter artefakter som kan hjälpa dem att bemästra det väldiga havsvidundret Lotan, ledda av den fanatiska alven Tamaxa.
  • Gruppen såg Åldermor Ruor ge Milovil en ihoprullad pergamentrulle.

Rollpersonerna Maxine och Alberd blir spådda av en siare som använde den erebosiska taroccins äldre arkana. Använde resultatet (fiskaren och monstret) till Maxines verser från profetian (hon är en elementalist som kommer från en adelssläkt på Paratorna). Tänker att det ska leda till ett av sigillen sen när de får tag på Portolanen.

Strof XVI, bok I​
I glans av hus i guld och marmor stå,​
från kust i syd där fränder byggt sitt namn.​
Elementens dotter formar eld och hamn,​
klarhet finns där fiskare och monster rå. ​
​
Strof XVII, bok I​
Där fäderns gåva tynger sinne,​
i mod och död hon hör en röst.​
Sigillens vila kan ge tröst,​
eller bryta världens minne.​

En kul grej var att Maxines spelare gjorde en bakgrund där hon bla. skrev om en släktklenod som försvunnit (fäderns gåva i versen). Jag tyckte det passade superbra som plantering så jag la till att hon hittat ett kvitto från typ 40 år sen. Tammas är en avlägsen kusin till hennes far med kopplingar till Heliga Kishatet i Albarunzi.

Avsändarkvittens 1236-001​
Avsändare: Tammas Arnebrax diAlbarunsi, Paratorna, Trakorien​
Leveransombud: (maskerat)​
Levereras till (maskerat), Nekropolis, Krilloan​
Transportklass: Förseglad, standardförbehåll​
​
Avsändarens tillägg (ordagrant infört enligt instruktion): ”Med denna kan sigillet brytas.”​
​
Ett (1) kolli nr 1236-001 registrerat för ärende KT-FÖR-1236-V enligt gällande rutiner. Kopia på avsändarkvitto bifogas. Innehåll kategori amulett, halsband o d, ytterligare egenskaper ej vidare specificerade. Ingen avvikelse noterad vid lastning.​
​
Anteckning: Uppgift om vilket sigill som avses saknas. Ombud och mottagare maskerade enligt anvisning, standardkryptering. För vidare dokumentation hänvisas till arkivet.​

Dagen efter festen. 14 Fateska.
Gruppen är inkvarterade hos Milovil i hennes handelshus i hamnen Vrången och äter frukost tillsammans. Hon berättar att Ruor bett dem komma förbi hos alkemisterna i Nekropolis så de planerar att besöka dem för att sen spendera dagen kring Nekropolis och sen gå till Moritariet och gladiatorspelen som Fayn Fah bjudit in dem till.
  • Milovil berättar även att Krönikörerna bokat Vespern för en leverans från Vrången till Arkivet. Berättade (vet inga?) detaljer mer än att leveransen kommer kvällen därpå (15 Fateska) och kräver yttersta diskretion.
  • De anlitar Milovils alltiallo som vägvisare genom Vrången och Kanelbranterna bort till Nekropolis.
I en gränd i Kanelbranterna stöter de på en medlem av Slaktarna som håller på att släpa bort en hantverkare som inte lyckats betala sina skulder (slumpmöte) för att säljas som slav. Gruppen kliver emellan. Slaktaren ger sig iväg men lovar att Namtar (en av Abdo diGrassos närmaste män) inte kommer glömma det här. Kalax (en av rollpersonerna) gav sitt fulla namn, ättenamn och nämner även släktens silvergruva vid Aidnebergen så gruppen är inte längre särskilt anonyma.

De kommer till alkemisterna som håller till i en gammal katakomb under Kejsarkumlen. Utgrävt, fullt av bråte och tillfälliga arbetsplatser.

  • Ruor förklarar att kruttillverkningen var den överlägset största inkomstkällan för alkemisterna och nu när de blivit av med den måste de hitta nya inkomstkällor. Drycker osv. är marknader svåra att slå sig in på då det finns gott om apotekare, örtkännare och andra som gör sånt.
  • Alkemisterna har dock hittat artefakter och guld längre ner i de urgamla katakomberna under Nekropolis och börjat gräva ut med hjälp av sarkofagsprängaren Nadash. De har dock själva ingen expertis i själva utforskandet.
  • Ruor ber gruppen att utforska katakomberna och erbjuder dem 10% av pengavärdet i Krilloanska Shekel så slipper de själva sälja artefakterna och gruppen accepterar. De ska komma tillbaks någon dag senare och Ruor lovar att införskaffa utgrävningsutrustning till dess.
Click to expand...
Skitkul läsning. Hoppas på fortsättning! :)
 
Senaste spelmötet utforskade rollpersonerna katakomberna under alkemisternas nya tillhåll i Nekropolis. Jag hade gjort i ordning en karta och vi körde som ett dungeon crawl. Det fungerade bra men de har bara utforskat den översta nivån av det jag förberett och verkar vilja bege sig tillbaks upp utan att gå djupare ner. Jag kan ha bundit ris åt min egen rygg här då det mest intressanta finns längst ner (amfibiefolket Uru-Keshs hemligheter, massa kul lore om de tauriska minotaurhärskarna och hur de till slut besegrades samt Uru-Keshs roll i deras fall).

Just nu håller jag på att förbereda nästa äventyr där de kommer besöka Arkivet. Med lite inspiration från den gamla Krilloan-modulen har jag bakat in Det Svarta Brödraskapet. Krönikörerna har fått tag på Den Svarta Boken, Den Svarta Rosens brödraskaps heliga skrift. Innehåller mycket om sigill, portolenen och bakgrund till sigillen. Skriven på något av de döda språken. Innehåller några verser av den Glömda Profetian samt en hel del kunskap om Demonologi, kaosvarelser och demoner (perfekt timing att betan på Magiboken dök upp).

Rollpersonerna anlitas att frakta den här boken från hamnen Vrången till Arkivet. När de möter upp båten på kajen kommer brödraskapet fram, det blir nån form av konflikt förmodligen och sen får vi väl se men förhoppningsvis får rollpersonerna tag i boken och det blir en jakt genom Krilloan fram till Arkivet. Annars får de kanske jaga brödraskapet för att ta tillbaks boken. Jag har i alla fall byggt in starka incitament att fullfölja transporten.

Det här är mitt Arkiv:

Ett massivt byggnadskomplex av mörk, polerad sten med innergård och en rad av massiva kolonner på framsidan. Höga smala fönster släpper in minimalt ljus. Massiva bronsportar.
  • Ingången bevakas av lergolems som krönikörerna lånat av Ordo Magus.
  • Inne i Arkivet är taket högt och valven är utsmyckade med mosaiker som visar Krilloans historia. Nötta inskriptioner gjorda med siovisk rotskrift och kargomitiska tecken finns överallt och på massor av olika - främst utdöda - språk.
Arkivets välkomsthall och reception kallas E-Gal och är en gigantisk, öppen sal med ett 10 meter högt tak med massiva kolonner av svart marmor, var och en ristad med nästan bortnötta tecken gjorda med siovisk rotskrift.

Rakt fram från huvudingången finns fyra diskar, var och en bemannad av en krönikör. Alla besökare måste passera de fyra diskarna för att få sitt ärende hanterat. Ovanför varje disk finns en skylt med tecken (har använt sumeriska som flavor).
  • (𒋗𒈬 𒊭𒋫𒊒) Sumu Satiru - förfrågan. Inskrivningen börjar med en gallring. Om ärendet inte bedöms relevant visas man ut av en tyst lergolem.
  • (𒋗𒌑𒀠𒀸) Su alu - inskrivning. Här registreras alla besökare och ett ärende upprättas om det inte redan finns ett.
  • (𒈨𒀠𒆪𒄩) Milku - gåvan. Helt krasst, betalning. Ärendet betalas genom en förhandling, det finns inga standardpriser. Det går att betala med shekel, värdesaker, magiska föremål eller andra kuriositeter. Värdefull information tas också emot som betalning.
  • (𒋗𒁍𒌅) Subtu - väntan. En avskild del av den stora salen med stenbänkar och inget annat. Tiden verkar flyta annorlunda här. Här blir man hämtad av en ansvarig krönikör. Ingen tillåts vandra Arkivets korridorer ensamma.
Inspirerat av den gamla Krilloan-modulen är Det Svarta Biblioteket den allra äldsta delen av Arkivet. Det är en dimension med öppningar till De Grå Hallarna. Inte ens Krönikörerna har koll på Det Svarta Biblioteket utan försöker mest hantera/mota tillbaks dess inflytande över resten av Arkivet.

Det Svarta Biblioteket är upplyst av ett blekt sken från smala fönster. Om man tittar ut ser man bara en grå dimma. Ljusstrålar bryts i virvlande damm och skapar dansande skuggor på väggarna. Gemensamt för hela biblioteket är att alla korridorer och rum är byggda med svart sten med höga tak som försvinner upp i ett oändligt mörker ovan.

Luften är tjock och fastnar i halsen, doften av damm, gammalt pergament och mögligt papper ligger tät. Ibland fylls korridorerna av ett dämpat sorl av viskningar, ett plötsligt skrapande ljud som om något drar sig längs väggarna eller ett dämpat skratt eller ett rop på ett okänt språk.

Dörrar är massiva, av mörkt trä eller järn, och de flesta är förseglade med arkana symboler. Vissa dörrar öppnas lätt medan andra kräver att man har en nyckel (gåta, nyckelord eller offer?)

Rummen varierar från små, celler till gigantiska salar. Vissa rum är helt tomma, förutom en enda bok som ligger öppen på ett stativ, andra är fyllda med hyllor med böcker som sträcker sig från golv till de försvinner upp i mörkret, konstiga föremål eller statyer som verkar följa en med blicken.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top