LinCon 2024 är över. Det var, om jag förstått det rätt, årets största konvent, då det hade fler besökare än GothCon. Hörde att rollspelsutrymmet var dubblat från förra året och att det ändå var ont om plats. Det var också nytt rekord för Indierummet i antal besökare och pass. Över 70 pass, över 230 besökare, tror jag att Kim sade. Inte inräknat Last Stand, och inte inräknat spelledarna, men inte heller räknat unika besökare. Fantastiskt konvent som alltid, och fantastiska spelpass. Ska försöka skriva ned mina pass här, men tror att det får bli lite i taget. Det blev inte ett enormt antal pass i år för mig, eftersom jag hade några maratonpass, men det var spel nästan kontinuerligt från typ 11 fram till runt 02 varje dag i tre dagar.
Konventsrapport LinCon 2024
- Thread starter Genesis
- Start date
Torsdagens första pass var Psychodrame med @Murmelgnu, Elsa, Jojjo och Nathalie. Det blev en riktig långkörare, och vi var inte klara förrän framåt kvällen. En grupp författare och författaraspiranter åkte på en skrivarstuga i fjällen för samvaro, skrivtid, skrivövningar och fjällvandring. Det var den första träffen efter corona, och under tiden som gått hade en av dem slagit igenom stort med en romantisk ungdomsroman. Det fanns en del spänningar inom gruppen på grund av detta, och även på grund av ett kvadratdrama där denna framgångsrika författare, som var gift, hade haft en affär med den snygge kriminalförfattaren tillika bitcoinmiljonären, som under vistelsen charmade den nytillkomna och lite naiva författaraspiranten, allt medan Jeremias, litteratursnobb och briljant med sjukt självkritisk och fysiskt oattraktiv opublicerad författare, blev otroligt svartsjuk då även han var mycket förtjust i nykomlingen. Det tog ett tag för detta att komma igång, på ett sätt som inte var dåligt för berättelsen, men däremot för tiden, då det väl blev typ sju timmar eller så, vilket är gött, men lit problematiskt på ett konvent.
Efter detta var det nog bara kvällspasset, tror jag, som var L'Insurrection, ett Dream Askew-hack för 5-8 spelare om revolution. Det var jag, @Lukas, Kim, Christian, Jonas, Anne och @ceruleanfive. Vi spelade igenom en vagt europeisk tidigt 1900-tals-miljö och de händelser som ledde till kullkastandet av den republikanska men gravt nepotistiska och korrumperade regimen och deras hemilga polis. Det var första gången jag spelade spelet, och jag tyckte om det, men omgången blev stundtals ganska utzoomad, med mer konstaterande av händelser än att man spelar igenom dem. Nästa gång jag spelar det ska jag vara mycket hårdare på att allt som sker ska ske i en scen. Spelet har upp till fyra spelledare och upp till fyra spelare. Vi körde på sju spelare, med fyra spelledare som spelade Makten, Ordningen, Ekot (media) och Folket, medan rollperonerna var en ambitiös revolutionär som manövrerade sig till toppen av revolutionen, en frustrerad journalist som drev en piratradio för att kunna säga det som censuren hindrade henne från att skriva i tidningen, och en härdad frihetskämpe som mest ville bränna och slå sönder allt som tillhörde etablissemanget. Tanken är att spelet ska vara dels en inblick i rollpersonernas erfarenheter, och dels en bild av historien om själva revolutionen från en större vinkel, och det tycker jag att spelet levererade. Som sagt blev det dock lite för mycket "konstaterandespel" som tunnade ut känslan i vad som var en stundvis väldigt mäktig historia.
Efter detta var det nog bara kvällspasset, tror jag, som var L'Insurrection, ett Dream Askew-hack för 5-8 spelare om revolution. Det var jag, @Lukas, Kim, Christian, Jonas, Anne och @ceruleanfive. Vi spelade igenom en vagt europeisk tidigt 1900-tals-miljö och de händelser som ledde till kullkastandet av den republikanska men gravt nepotistiska och korrumperade regimen och deras hemilga polis. Det var första gången jag spelade spelet, och jag tyckte om det, men omgången blev stundtals ganska utzoomad, med mer konstaterande av händelser än att man spelar igenom dem. Nästa gång jag spelar det ska jag vara mycket hårdare på att allt som sker ska ske i en scen. Spelet har upp till fyra spelledare och upp till fyra spelare. Vi körde på sju spelare, med fyra spelledare som spelade Makten, Ordningen, Ekot (media) och Folket, medan rollperonerna var en ambitiös revolutionär som manövrerade sig till toppen av revolutionen, en frustrerad journalist som drev en piratradio för att kunna säga det som censuren hindrade henne från att skriva i tidningen, och en härdad frihetskämpe som mest ville bränna och slå sönder allt som tillhörde etablissemanget. Tanken är att spelet ska vara dels en inblick i rollpersonernas erfarenheter, och dels en bild av historien om själva revolutionen från en större vinkel, och det tycker jag att spelet levererade. Som sagt blev det dock lite för mycket "konstaterandespel" som tunnade ut känslan i vad som var en stundvis väldigt mäktig historia.
Hoffenkloffen
Veteran
- Joined
- 1 Jan 2013
- Messages
- 42
Jag besökte LinCon för första gången. Under mina två dagar på konventet hängde jag uteslutande i Indierummet.
Jag fick chansen att spela:
Och antagligen kommer du tänka:
Jag fick chansen att spela:
- Wilding Tales
- Anatman
- Utpost
- The Final Girl
- Nostalgi
- Artefact
Och antagligen kommer du tänka:
Där torsdag-fredag och fick inte riktigt så mycket indiespel som önskat.. Men hann med en fuktig regnskogsplanet i Outpost (Utpost?), en kraschande rockbandsturné i Fiasco och en experimentell teatershow på sjuttiotalet i Vad-det-nu-hette.
Fick också ett intro till Warhammer 40k hos Linköping Spelförening (eller nåt sånt), provade Nemesis (tillsammans med en gammal Fruncon-arrangör, vilket var skoj!). Och så en omgång Scythe. Warhammer 40k var lite skoj, de övriga var... brädspel.
Frågan är nu mest var jag kan spela indiespel i Stockholm!
/ Chanda aka Thunder aka Mary
Fick också ett intro till Warhammer 40k hos Linköping Spelförening (eller nåt sånt), provade Nemesis (tillsammans med en gammal Fruncon-arrangör, vilket var skoj!). Och så en omgång Scythe. Warhammer 40k var lite skoj, de övriga var... brädspel.
Frågan är nu mest var jag kan spela indiespel i Stockholm!
/ Chanda aka Thunder aka Mary
McAber
Varulv
Liten rapport från linCon 2024.
Mutant Chronicles (onsdag 18-00):
Kul med en fortsättning från förra året. Systemet är ibland lite pilligt, men man kan få till koola grejer. Det var oftast bra fart i äventyret, SL kan världen och systemet mycket bra. Ibland blev det lite utvikningar, så vi drog över tiden en del.
Swords of the Serpentine (torsdag 12-16):
Ett deckaräventyr i Fantasi-Venedig. Lite klurigt system, och lite klurigt äventyr. Ändå kul och vi löste deckargåtan, även om skurkarna kom undan. Skulle vilja prova på systemet lite mer.
Nordiska Väsen (torsdag 16-20):
Ett till undersökande scenario. Kanske dumt att ta det samma dag eftersom åtminstone jag blev aningen trött i huvudet. Småmysig värld och klurigt äventyr. Vi löste äventyret utan förluster i spelgänget och lärde oss att 50 kg är mycket tungt. Skulle gärna spela mer Väsen.
Bland alver och landmaneter (fredag 08-12):
Retrospel (Drakar och Demoner från 1982). Skoj att spela som vi (äldre) spelade förr. Man kom ihåg både de bra och de mindre bra aspekterna. Att besegra sju halvkassa rövare kan ta lååång tid. SL var bra och höll en lättsam ton, samtidigt som vi dog ett par gånger. Vi hann inte avsluta scenariot. Det skulle nog passa att köra på hemmaplan över ett par spelpass, fast kanske inte med DoD-82-regler. (eller så är det det som är grejen).
Praetorian Legacy (fredag 13-18):
Dags för Centuria. Två parallella grupper som jobbar för (mot) ett gemensamt mål. Som vanligt två kompetenta SL och ett tajt scenario. I år fick jag Björn, men slapp rätt mycket, interagera med dryga SLP (
). Vi fick utkämpa några strider och göra en bunt koola "moves". Avslutningen med tio spelare och två SL i samma rum, blev lite rörig. Slutet kändes motiverat och vi (överlevande) strandades på planeten, med lite osäkra utsikter.
Cosmere RPG (lördag 09-12):
En annan favorit för min del. SL är duktig och får ihop ett komplett scenario på tre timmar. Snart måste jag nog läsa någon av romanerna som spelvärlden bygger på. Som vanligt var det kul RP och ett tajt scenario. Alla RP överlevde, vårt adelshus hatas inte av Kungen, vi har mycket bra ekonomiska förutsättningar, men har en dödsfiende i ett annat adelshus.
Mutant Chronicles (onsdag 18-00):
Kul med en fortsättning från förra året. Systemet är ibland lite pilligt, men man kan få till koola grejer. Det var oftast bra fart i äventyret, SL kan världen och systemet mycket bra. Ibland blev det lite utvikningar, så vi drog över tiden en del.
Swords of the Serpentine (torsdag 12-16):
Ett deckaräventyr i Fantasi-Venedig. Lite klurigt system, och lite klurigt äventyr. Ändå kul och vi löste deckargåtan, även om skurkarna kom undan. Skulle vilja prova på systemet lite mer.
Nordiska Väsen (torsdag 16-20):
Ett till undersökande scenario. Kanske dumt att ta det samma dag eftersom åtminstone jag blev aningen trött i huvudet. Småmysig värld och klurigt äventyr. Vi löste äventyret utan förluster i spelgänget och lärde oss att 50 kg är mycket tungt. Skulle gärna spela mer Väsen.
Bland alver och landmaneter (fredag 08-12):
Retrospel (Drakar och Demoner från 1982). Skoj att spela som vi (äldre) spelade förr. Man kom ihåg både de bra och de mindre bra aspekterna. Att besegra sju halvkassa rövare kan ta lååång tid. SL var bra och höll en lättsam ton, samtidigt som vi dog ett par gånger. Vi hann inte avsluta scenariot. Det skulle nog passa att köra på hemmaplan över ett par spelpass, fast kanske inte med DoD-82-regler. (eller så är det det som är grejen).
Praetorian Legacy (fredag 13-18):
Dags för Centuria. Två parallella grupper som jobbar för (mot) ett gemensamt mål. Som vanligt två kompetenta SL och ett tajt scenario. I år fick jag Björn, men slapp rätt mycket, interagera med dryga SLP (
). Vi fick utkämpa några strider och göra en bunt koola "moves". Avslutningen med tio spelare och två SL i samma rum, blev lite rörig. Slutet kändes motiverat och vi (överlevande) strandades på planeten, med lite osäkra utsikter.Cosmere RPG (lördag 09-12):
En annan favorit för min del. SL är duktig och får ihop ett komplett scenario på tre timmar. Snart måste jag nog läsa någon av romanerna som spelvärlden bygger på. Som vanligt var det kul RP och ett tajt scenario. Alla RP överlevde, vårt adelshus hatas inte av Kungen, vi har mycket bra ekonomiska förutsättningar, men har en dödsfiende i ett annat adelshus.
Rättelse: 76 pass och över 250 deltagare, ej inräknat Last Stand.
Försöker nu minnas vilka spel jag körde på fredagen. Tror att det var dessa:
Prosopopée med @Khan, @gizmo och ickeforumit. Det var väldigt kul att träffa Gizmo igen, och hon ville gärna köra Prosopopée. En kille dök upp i Indierummet och ville prova något, så vi drog med honom, samt Khan. Världen var inspirerad av bilder på deltagarnas tröjor, vilket inkluderade två orientaliska drakar och en Årtusendefalken med en massa färggranna laserljus. Vi fick en värld som regerats av fyra vita drakar, men där folket nu börjat pumpa ut någon sorts färger genom ett enormt fyrbåk som spred färgad rök som blev moln. Denna började färga drakarna i olika färger, och snart delade befolkningen upp sig i olika läger som följde olika drakar. Rollpersonerna gick runt där och försökte att få dem att minska sina sekteristiska böjelser och acceptera att det fanns flera färger, och blanda upp dem för en rik och mångfärgad värld. De gick till en drake i taget och lyckades konvertera den och dess folk, till de kom till den röda draken. Men de röda följeslagarna hade redan dödat sin drake och själva tagit över, och det gick inte att stoppa dem, och i slutet blev hela världen röd.
Kaffe tillsammans med Khan, @nano och två Indierummet-stammisar. Vi var fem män i sin bästa ålder som träffades på baren på finlandsfärjan sent på natten. Det blev en intressant dynamik av att alla spelade män, där vi diskuterade giftemål, barn och familjeliv. En hade flytt från sitt ragg, en efterhängsen typ med tangorabatt som väntade i hans rum. En annan hade snärjt in sig i korrupta vapenaffärer och därmed bidragit till att svenska vapen användes i ett terroristdåd i Pakistan. En tredje hade gått igenom flera fruar då han inte riktigt var kapabel att älska, utan bara fejkade. En fjärde skulle få barn och kände ingenting för barnet, och ville egentligen inte ha det. Det var en mysig och stämningsfull omgång, som ofta i det spelet. Jag hade mycket trevligt.
Kvällspasset var Anatman med Jojjo, Anne, @Joel och @Lukas. Tre män som trodde att de ägde staden, och två kvinnor som var deras offer. Vi skruvade alla på oss lite när vi insåg detta.
Joels rollperson Boško och min rollperson Señor Muerte (tidigare Marco) hade varit pionjärer i utvecklingen av teknologin som gör att man kan läsa och skriva i människors hjärnor. Annes rollperson Tess hade varit den första patienten, och som konsekvens blivit permanent förvirrad och med svåra minnesproblem. Jojjos rollperson Ramachandra hade efter en olycka haft en hjärnskada och Marco hade reparerat hennes hjärna, men också i processen försökt att hitta ett sätt att rädda Tess, vilket istället givit Ramachandra mycket starka känslor, och som konsekvens hade hon sökt hjälp hos ett företag som tonade ned hennes känslor till ett minimum. Under de 28 år som passerat sedan experimentet på Tess hade Marco dragit sig tillbaka och levde nu helt isolerad i ett torn som Señor Muerte, och genom sin teknologi hade han kontroll över massor av människor i hela staden, och gjorde hela tiden små justeringar för att alla skulle ha det bra. Boško hade blivit något av en maffialedare som trodde att han ägde staden, och Lukas rollperson Akachi var en framgångsrik affärsman som drev flera företag i sinnesjusteringsbranschen, bland annat Zerzura, ett företag som säljer känslor till dem som vill uppleva dem, medan han i hemlighet gjorde ganska vidriga saker för att skörda dessa känslor från människor. I slutet kopplades Akachi och Muerte ihop för att genom sina kombinerade färdigheter kunna bota Tess. Ingen av dem litade på varandra, och försökte överlista varandra för att vara den som hade kontrollen över den andre i slutet, och Boško väntade i bakgrunden för att mörda Akachi när det var över. Vi slutade utan att veta vem det var som egentligen tog överhanden, när Tess vaknade återställd.Sista dagen började med … var det Motel Dragonfly? Kommer inte riktigt ihåg kronologin här. I alla fall var detta en omgång med ett gäng som var något av en blandad kompott. Vissa talade inte svenska, så vi spelade på engelska. Jag fick jobba lite för att hålla ihop det, då det kändes som att det riskerade att bli lite väl mycket flum för flummandets skull, men i slutänden var jag nöjd med omgången. Vi kopplade ihop allas rollpersoner till en familj, där alla lite svikit varandra. Min rollperson var fadern, som lämnat sin son då han inte tyckte att han vad tillräckligt bra far, något som han själv fått höra av sin egen far. Vi hade också de två barnen, där en blivit mördad, och frugan, en ganska ytlig person som lämnat först. Blev ganska stämningsfullt.
Sedan hade vi en omgång Huldran, med Ron, Anne, Nathalie, Jonas och Henrik. Huldran förlorar ju en del av sin atmosfär när man spelar på engelska, men trots detta blev det en riktigt skön omgång, med väldigt mustiga scener fulla av skam och begärelse. Vi hade en gård som drevs av en änka som blivit alltmer hård efter att hennes man gått bort. Hon tog ut sina frustrationer på torparen August när de två drängarna Knut och Ture inte betedde sig, och August i sin tur tog ut sina frustrationer på den stackars enfaldige Skrå-Pelle. När Ture en natt stal en häst för att åka ut och besöka granngårdens piga Gunilla blev August förbannad och sände Knut efter honom. Denne fann dem vid vägkorsningen och började klå upp Ture. Skrå-Pelle, som följt efter, Hoppade på Knut bakifrån och slog ihjäl honom med en sten, och bad Gunilla och Ture att fly tillsammans, då han älskade Gunilla och ville att hon skulle bli lycklig. Samtidigt hade vi även pigan Stina, som var förälskad i bondens dotter Maj, och spenderade större delen av spelet maxad i både skam och begärelser, med våta drömmar, självbefläckelse och kärlekstankar medan hon satt och bad för sin frälsning tillsammans med kyrkoherden. Till slut, efter att änkan, som sett hur August tittat på Maj, bett Stina att hålla koll på henne under det hårda arbetet med förberedelserna för Mickelsmäss (mycket att göra då två drängar var försvunna), hade de en erotisk komjölkarscen tillsammans, medan August såg på i glipan i den gistna ladan och befläckade sig själv. Men då kom Skrå-Pelle, trött på att bli misshandlad av August, med samma sten som han slagit ihjäl Knut med, och gav sig på August, som dog med byxorna nere.
Jag spelade också en omgång Om natten är alla katter grå med Anne, @Murmelgnu, Elsa och Jojjo. Men det var kanske på torsdagskvällen, när jag tänker efter. I alla fall blev det en ganska kort omgång, men jag tyckte mycket om den. Berättelsen centrerade kring en cigarrbar i Dhaka, Bangladesh, där bartendern Shawkar höll hov och tog hand om sina kunder. Vi hade en kontorsarbetare som tog hand om sina kunder och låtsassöp, och som när han gick in till rummet därbak fick se en kvinna han varit tillsammans med när han studerat i Dehli dansa exotisk dans på scenen. De skäms båda inför varandra, men lyckas till slut återknyta kontakten. Samtidigt hade vi en sierska och en transkvinna som arbetade som dominatrix på en hemlig klubb, men som klädde sig som man i offentligheten på grund av fördomar. Dessa var tvillingar, båda bortadopterade, som möttes av en slump på cigarrbaren. Det blev en intressant konversation där Farid (transvestiten) sade "Du ser ut som min syster" och visade ett foto på sig själv sminkad till kvinna. Det blev en fin scen där Farid kände att han/hon fann acceptans i baren och vågade berätta sin hemlighet för bartendern, som leende menade att hans bar är öppen för alla. "Alla som kommer in här är mina vänner, och jag älskar mina vänner," som han sade. Väldigt fint.
Sista nattpasset var It's Complicated, med Murmelgnu, Elsa, Nathalie, Anne och @Joel. Kompisgänget vars vänner skulle gifta sig åker ut till Gnolesunds konferens och spa för att förbereda bröllopet. Mycket lögner och begravd skit som började komma upp till ytan. Det var inte jättemycket ångest i början, och de flesta av bakgrunderna som kom upp var inte jättetunga, men mot slutet började teman om sexuellt utnyttjande komma upp, och det blev tungt. I en väldigt laddad scen i slutet kom Lillan in till festen, trots att hon hade låtsas vara sjuk för att slippa se sin far, som utnyttjat henne sexuellt som barn. När hon stöter ihop med honom börjar hon få panikångest och ser sig om efter någon som kan hjälpa henne. Hon ser Reinar, men tror inte att han kan hjälpa eftersom han är såpass svag och eftergiven, och hon söker istället Henke, som hon tycker är så duktig och kan så mycket. Men Henke är full och fattar inte alls, och tycker att Lillan ska gå iväg med sin far så att han kan ta hand om henne, medan Reinar ser vad som händer och kommer och hjälper till, då han bara har svårt att säga ifrån när det gäller honom själv, men nu när hans vän är i fara så har han inga problem att stå upp för Lillans far.
Allt som allt tio pass på tre dagar, vilket jag tycker är fullt godkänt. Mycket sömn blev det inte, så återhämtningen tog sin tid. Fantastiskt konvent som alltid. Synd att det är ett år kvar till LinCon nu!
Sedan hade vi en omgång Huldran, med Ron, Anne, Nathalie, Jonas och Henrik. Huldran förlorar ju en del av sin atmosfär när man spelar på engelska, men trots detta blev det en riktigt skön omgång, med väldigt mustiga scener fulla av skam och begärelse. Vi hade en gård som drevs av en änka som blivit alltmer hård efter att hennes man gått bort. Hon tog ut sina frustrationer på torparen August när de två drängarna Knut och Ture inte betedde sig, och August i sin tur tog ut sina frustrationer på den stackars enfaldige Skrå-Pelle. När Ture en natt stal en häst för att åka ut och besöka granngårdens piga Gunilla blev August förbannad och sände Knut efter honom. Denne fann dem vid vägkorsningen och började klå upp Ture. Skrå-Pelle, som följt efter, Hoppade på Knut bakifrån och slog ihjäl honom med en sten, och bad Gunilla och Ture att fly tillsammans, då han älskade Gunilla och ville att hon skulle bli lycklig. Samtidigt hade vi även pigan Stina, som var förälskad i bondens dotter Maj, och spenderade större delen av spelet maxad i både skam och begärelser, med våta drömmar, självbefläckelse och kärlekstankar medan hon satt och bad för sin frälsning tillsammans med kyrkoherden. Till slut, efter att änkan, som sett hur August tittat på Maj, bett Stina att hålla koll på henne under det hårda arbetet med förberedelserna för Mickelsmäss (mycket att göra då två drängar var försvunna), hade de en erotisk komjölkarscen tillsammans, medan August såg på i glipan i den gistna ladan och befläckade sig själv. Men då kom Skrå-Pelle, trött på att bli misshandlad av August, med samma sten som han slagit ihjäl Knut med, och gav sig på August, som dog med byxorna nere.
Jag spelade också en omgång Om natten är alla katter grå med Anne, @Murmelgnu, Elsa och Jojjo. Men det var kanske på torsdagskvällen, när jag tänker efter. I alla fall blev det en ganska kort omgång, men jag tyckte mycket om den. Berättelsen centrerade kring en cigarrbar i Dhaka, Bangladesh, där bartendern Shawkar höll hov och tog hand om sina kunder. Vi hade en kontorsarbetare som tog hand om sina kunder och låtsassöp, och som när han gick in till rummet därbak fick se en kvinna han varit tillsammans med när han studerat i Dehli dansa exotisk dans på scenen. De skäms båda inför varandra, men lyckas till slut återknyta kontakten. Samtidigt hade vi en sierska och en transkvinna som arbetade som dominatrix på en hemlig klubb, men som klädde sig som man i offentligheten på grund av fördomar. Dessa var tvillingar, båda bortadopterade, som möttes av en slump på cigarrbaren. Det blev en intressant konversation där Farid (transvestiten) sade "Du ser ut som min syster" och visade ett foto på sig själv sminkad till kvinna. Det blev en fin scen där Farid kände att han/hon fann acceptans i baren och vågade berätta sin hemlighet för bartendern, som leende menade att hans bar är öppen för alla. "Alla som kommer in här är mina vänner, och jag älskar mina vänner," som han sade. Väldigt fint.
Sista nattpasset var It's Complicated, med Murmelgnu, Elsa, Nathalie, Anne och @Joel. Kompisgänget vars vänner skulle gifta sig åker ut till Gnolesunds konferens och spa för att förbereda bröllopet. Mycket lögner och begravd skit som började komma upp till ytan. Det var inte jättemycket ångest i början, och de flesta av bakgrunderna som kom upp var inte jättetunga, men mot slutet började teman om sexuellt utnyttjande komma upp, och det blev tungt. I en väldigt laddad scen i slutet kom Lillan in till festen, trots att hon hade låtsas vara sjuk för att slippa se sin far, som utnyttjat henne sexuellt som barn. När hon stöter ihop med honom börjar hon få panikångest och ser sig om efter någon som kan hjälpa henne. Hon ser Reinar, men tror inte att han kan hjälpa eftersom han är såpass svag och eftergiven, och hon söker istället Henke, som hon tycker är så duktig och kan så mycket. Men Henke är full och fattar inte alls, och tycker att Lillan ska gå iväg med sin far så att han kan ta hand om henne, medan Reinar ser vad som händer och kommer och hjälper till, då han bara har svårt att säga ifrån när det gäller honom själv, men nu när hans vän är i fara så har han inga problem att stå upp för Lillans far.
Allt som allt tio pass på tre dagar, vilket jag tycker är fullt godkänt. Mycket sömn blev det inte, så återhämtningen tog sin tid. Fantastiskt konvent som alltid. Synd att det är ett år kvar till LinCon nu!
Var på LinCon på lördagen mellan 10-23 och spelade rollspel i princip hela tiden (första timmen var väl prat om rollspel typ).
Men först måste jag nämna LinCon-ölen på onsdagskvällen som var riktigt trevlig!
Sen visar det sig att jag inte orkar skriva en ordentlig redogörelse, så det blir en tabell.
Okej, det blev visst rätt långt ändå. Jättenöjd med dagen!
Men först måste jag nämna LinCon-ölen på onsdagskvällen som var riktigt trevlig!
Sen visar det sig att jag inte orkar skriva en ordentlig redogörelse, så det blir en tabell.
| Speltid | Spel | Deltagare | Kommentar |
|---|---|---|---|
| Kl 11-12 | Dagen Indiespel i indierummet med 100% stundens infall | Hellzon, en person som jag inte minns namnet på men han dök upp på ölen och hängde då så jag "kände" ju honom, och så jag då. | I det här spelet så gestaltar man tillsammans en person. En vad personen gör, en vad personen tänker och en vad personen minns (samt vad externa personer säger och gör). Behöver/vill du stanna upp och tänka efter, eller om du kommer på nåt att säga som inte är din rolls uppdrag, är det här spelet svårt. Men det är väl lite indiespelsgrejen att vara svåra på ett nytt sätt så man får fundera lite. |
| Kl 12-16 | Swords of the Serpentine Scenario utan namn | 5 okända personer och så jag. En kvinna och en tonåring med för att minska vita-män-i-medelålder-dominansen. | Mysterielösande i fantasy-Venedig (låtsas-medeltiden, inga alver och dvärgar). Varsin roll deladers ut att SL vid spelstart, och jag blev polismästaren. Ett mord skulle lösas! Till skillnad från ovan var utmaningen personkemi istället där det var lite för mycket att vi kände på varandras reaktioner (herren till höger ville ha mycket fakta och prata igenom allt innan ett gemensamt beslut skulle tas, så vid ett tillfälle när kvinnan till vänster försökte ta ett eget initiativ så bromsade han henne). Borde ha kört mer in character med min rollperson och riffat med omgivningen. Men men, jag är ju lite mer avvaktande när jag inte känner folk. Hade säkert gått bättre om samma grupp kört ihop mer. Lite för långa intervall med splittrad grupp där någon fick vänta på sin tur. Jättebra SL. Särskilt på att gestalta spelledarpersoner. Inte mycket regelsystem som kom i spel. Typiskt för konventsscenarion. Noll rullade tärningar under spelpasset, men det är ju gumshoe så färdigheter användes ju ändå (bara inga generella). Att se Glass Onion med mästerdetektiven Benoit Blanc dagen innan man ska gestalta en polismästare får effekten att man känner sig extra usel efter förhörsscener när man kommer på att man inte fick reda på ett skit. |
| Kl 16-23 | CoC 6th edition Scenario: Heart of the Amazon | 5 okända personer och så jag. En kvinna med för att minska vita-män-i-medelålder-dominansen. | Både spelledare och uppdragsgivaren hette Tom. Var det en slump? Typ 20 färdiga rollpersoner att välja bland. Jag valde en äventyrare (var nära att ta en mexikansk brottsling, men han fick vbara med i spel ändå eftersom en annan deltagare valde honom sen). Del 1 så bryter vi oss in i ett hus med uppdrag att stjäla forskning. Vi hittar kartor och grejer till ett ställe i Amazonas med en mumie och en svart diamant. Och ett fantastiskt eldstridinferno med den andra gruppen som också bryter sig in. Del 2 är expeditionen djupt in i Amazonas och det blir snart nog tydligt att här kommer folk dö. Tre av fem går åt, men några tar sig hem till South Carolina igen och drömmer mardrömmar resten av livet. Precis som det ska vara. Liiite för mycket skjutvapenrullande, men väldigt passande för scenariot. Många skratt, bra synk mellan deltagarna, noll döda minuter, snabb spelledare. Kvällens bästa upplevelse. |
Okej, det blev visst rätt långt ändå. Jättenöjd med dagen!
Last edited:
ceruleanfive
Bläckfisk
Kikade förbi LinCon torsdag–lördag och hängde så gott som enbart i Indierummet, med undantag för att kika förbi Stockholm Kartells bord och Alphaspel för att snacka lite.
- Fantasy for Real. Minimalistiskt och hyfsat traditionellt rollspel som syftar till att spelledare ska bli mer lyhörda för spelarnas input och inte tänka för många steg framåt. Vi spelade en kuf-guru och hans medhjälpare som försökte hjälpa goblins att lista ut varför deras boskap inte längre gillade att käka ruttna lik från träskkyrkogården.
- Knight Forlorn. Dark Souls-inspirerat samberättarrollspel med roterande auktoriteter, om en ensam riddare på ett hopplöst värv. Ett kort speltest där vår riddare jagade vår tidigare älskare för att genom döden befria henne från the Torment. Istället blev vi ledda på villovägar av en rysligt obehaglig narr.
- L'Insurrection. Dream Askew-hack om motståndsrörelser och samhället. @Genesis har redan beskrivit passet väl.
- In This World. Världsbyggarspel där man bygger knasiga världar tillsammans. Roligast/hemskast blev en värld där kunskap inte kunde överföras via kommunikation mellan människor utan bara genom att ladda ned den från databaser, men att människor ändå förväntades socialisera, vilket gjorde att människor bara yttrade nonsensord utan utbyte med varandra.
- Dagen! Enkelt samberättarrollspel för att introducera nya rollspelare till samberättandets värld. Vi spelade en aspirant som försov sig till sin arbetsintervju och råkade ut för allehanda missöden på vägen dit.
- Epitaph. Microscope-hack om en enskilds persons liv i retrospekt. Det blev en slags nedtonad och förvånansvärt berörande Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.
- The Unofficial Highlander II. Flamsigt manusförfattarrollspel om att skriva uppföljaren till filmen Highlander. Det blev cyberpunk, nazister, robotkloner, laser-claymores, gröna venusianer, cyborg-högländare, och explosioner.
- Fall. Samberättarrollspel om diskbordsrealism och stormande känslor. Det blev riktigt diskbänkigt drama om en kvinna, hennes kontrollerande mor, hennes egocentriska nya kille, och hennes svärmorsdröms-ex.
- Knight Forlorn. Den här gången jagade vår riddare en fastkedjad jätte och träffade på sagda jätte redan i andra scenen, men fick förstås storstryk. Riddaren flydde för att samla kraft och rekrytera allierade, men jagades i sin tur av en liksamlande amalgamering av kroppsdelar.
- Dragonfly Motel. Supersnurrigt samberättarrollspel om drömmar och chimärer. Vi satt utomhus, vilket var en lite annorlunda upplevelse. Jag kan inte ens berätta vad som hände i fiktionen, men min rollperson var väldigt mån om att vinna rättstavningstävlingen men samtidigt väldigt orolig för att i och med det bli en stjärna som exploderade.
Last edited:
Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,291
Jag har också varit på LinCon! Sjutton spelpass blev det totalt, om vi räknar in allt jag var inblandad i. Tror jag får göra som Genesis och dela upp det lite.
TORSDAG:
Council - ett samarbetsspel mot slumpen där vi försöker besegra onda kaijumonster som anfaller världen. 99% brädspel, 1% rollspel. Går på tid, och efter 20 min har man förlorat automatiskt om man inte vunnit än. Vi hade väl inte jätteroligt, men mer en känsla av att vi inte förstått. Så vi provade en gång till med samma gäng.
Council - Nä. Vi hade inte fattat fel. Det var ett tråkigt spel, och det hamnade i slänghögen.
Villagesong - En personlig favorit sedan BSK 2021. Ett rollspel som helt spelas via kort - inga papper, pennor och tärningar här inte. Tillsammans med tre personer som inte hängt i indierummet förr spelade vi byhövdingar i Polynesien. Svåra beslut, en aktiv vulkan, och drama mellan rollpersonerna. Bra grejer. Jag såg två av dem senare i rummet, när de spelade andra saker med andra människor. Klart positivt betyg.
Artefact - Ett spel vi körde mycket på BSK i fjol. Tre för mig okända människor och jag själv berättade historien om en automaton, en gigantisk steampunkbläckfisk, tio gånger större än en människa. Den var byggd som en krigsmaskin, men den fångne byggmästaren som tvingats att bygga den gjorde den i hemlighet till en pacifist. Den slutade senare sina dagar som trädgårdsmästare på ett kloster. Trevligt värre.
Kaffe tillsammans - Se Genesis rapport ovan. Mycket förtjust i spel som på detta sätt ligger i gränslandet mellan lajv och rollspel. Mer sånt tack.
Sedan var klockan massor och det var dags att rulla hem.
FREDAG:
Nu var det dags för en heldag på riktigt.
Indierummet - Ångest, lidande... och te!
Nya Fiasco - Eftersom det verkade vara en stor skillnad mellan gamla tärningar och tabeller-Fiasco, och nya allt sköts med kort-Fiasco, var ett av mina mål under LinCon att testa det. Det fick jag göra med två veteraner från Indierummet tidigt om fredagen. Vi blev bandet Aftermath som försökte hålla liv i vår döende karriär, sedan tremannabandets trummis dött och en ny ung punkare tagit hans plats. Allt spårade ur, som sig bör, och den mest minnesvärda scenen kom när den nya trummisen försökte kasta den gamla trummisens urna genom turnébussens fönster. Men fönstret höll, och askan studsade ut i hela bussen. Härligt mörkt och roligt på samma gång, som det ska vara med Fiasco.
Men systemmässigt är jag inte säker på att jag tycker det var en förbättring. Möjligen var det snabbare setup, men det kan lika gärna ha varit för att vi var vana flummare. Det är inget fel på det, men jag upplevde inte den jätteskillnad mot gamla Fiasco som jag trott jag skulle.
Prosopopée - Franskt impressionistspel med Genesis bakom rodret. Se rapport ovan. Mycket trevligt, och i drygt ett dygn det mest flummiga och mysko franska impressionist-rollspel jag spelat.
Im sorry, did you say Street Magic - Jag gillar berättarspel. Jag gillar världsbyggarspel. Jag gillar det mesta i Ben Robbins gjort och särskilt Microscope-familjen med hack och grejer. Istället för att bygga en tidslinje som i originalet bygge rman i hacket IsdysSM en stor stad av lätt magisk karaktär. Vi valde fokus på utopi, Studio Ghibli och byggde en stad på flytande öar, i en känsla av evig kvällssol. En tunnelbana genom rötterna under vattnet, specialdresserade korpar som brevbärare, ett gigantiskt träd vars grenar var stora som gator mitt på och mycket mer. Trevligt, mysigt och mycket avslappnande. Spelare: @Hellzon, jag själv, samt tre personer jag inte lärt känna innan men jag förstått är veteraner på LinCons indierum (Therese, Milo och Jonas för övrigt. Är ni här på WRNU får ni gärna hojta till!)
Epitaph - Kanske mitt favoritspel. I alla fall just nu. Ännu ett hack inom familjen Microscope. Vi byggde en överraskande gripande historia om en man som levt i 103 år. Hans liv var fyllt av sorg, äventyr och mängder med frågor lämnades obesvarade på ett härligt melankoliskt sätt. Varför hamnade han i fängelse? Varför lämnade han klostret efter några år och varför återvände han nästan ett halvsekel senare? Varför dog så många vänner och viktiga människor ifrån honom? I övrigt, se @ceruleanfives rapport ovan. Spelare: Kim, @Vicotnik, jag själv och just C5.
The Unofficial Highlander II: The Quickening Roleplaying Game - Härligt tramsigt klockan-mitt-i-natten-spel. Som på tidigare konvent - under tidspress och ständigt eskalerande idioti i studions krav ska ni skriva en uppföljare till Highlander, ni vet den där filmen som ni kanske eventuellt har sett. Galenskap blev det. Glöm nu inte läxan, alla som var med och spelade. Se den riktiga Highlander 2, stäm av mot hur erat manus blev, och se vilket som är galnast på riktigt.
Hupp. Det blev en del. Resten får jag skriva i ett nytt inlägg.
TORSDAG:
Council - ett samarbetsspel mot slumpen där vi försöker besegra onda kaijumonster som anfaller världen. 99% brädspel, 1% rollspel. Går på tid, och efter 20 min har man förlorat automatiskt om man inte vunnit än. Vi hade väl inte jätteroligt, men mer en känsla av att vi inte förstått. Så vi provade en gång till med samma gäng.
Council - Nä. Vi hade inte fattat fel. Det var ett tråkigt spel, och det hamnade i slänghögen.
Villagesong - En personlig favorit sedan BSK 2021. Ett rollspel som helt spelas via kort - inga papper, pennor och tärningar här inte. Tillsammans med tre personer som inte hängt i indierummet förr spelade vi byhövdingar i Polynesien. Svåra beslut, en aktiv vulkan, och drama mellan rollpersonerna. Bra grejer. Jag såg två av dem senare i rummet, när de spelade andra saker med andra människor. Klart positivt betyg.
Artefact - Ett spel vi körde mycket på BSK i fjol. Tre för mig okända människor och jag själv berättade historien om en automaton, en gigantisk steampunkbläckfisk, tio gånger större än en människa. Den var byggd som en krigsmaskin, men den fångne byggmästaren som tvingats att bygga den gjorde den i hemlighet till en pacifist. Den slutade senare sina dagar som trädgårdsmästare på ett kloster. Trevligt värre.
Kaffe tillsammans - Se Genesis rapport ovan. Mycket förtjust i spel som på detta sätt ligger i gränslandet mellan lajv och rollspel. Mer sånt tack.
Sedan var klockan massor och det var dags att rulla hem.
FREDAG:
Nu var det dags för en heldag på riktigt.
Indierummet - Ångest, lidande... och te!
Nya Fiasco - Eftersom det verkade vara en stor skillnad mellan gamla tärningar och tabeller-Fiasco, och nya allt sköts med kort-Fiasco, var ett av mina mål under LinCon att testa det. Det fick jag göra med två veteraner från Indierummet tidigt om fredagen. Vi blev bandet Aftermath som försökte hålla liv i vår döende karriär, sedan tremannabandets trummis dött och en ny ung punkare tagit hans plats. Allt spårade ur, som sig bör, och den mest minnesvärda scenen kom när den nya trummisen försökte kasta den gamla trummisens urna genom turnébussens fönster. Men fönstret höll, och askan studsade ut i hela bussen. Härligt mörkt och roligt på samma gång, som det ska vara med Fiasco.
Men systemmässigt är jag inte säker på att jag tycker det var en förbättring. Möjligen var det snabbare setup, men det kan lika gärna ha varit för att vi var vana flummare. Det är inget fel på det, men jag upplevde inte den jätteskillnad mot gamla Fiasco som jag trott jag skulle.
Prosopopée - Franskt impressionistspel med Genesis bakom rodret. Se rapport ovan. Mycket trevligt, och i drygt ett dygn det mest flummiga och mysko franska impressionist-rollspel jag spelat.
Im sorry, did you say Street Magic - Jag gillar berättarspel. Jag gillar världsbyggarspel. Jag gillar det mesta i Ben Robbins gjort och särskilt Microscope-familjen med hack och grejer. Istället för att bygga en tidslinje som i originalet bygge rman i hacket IsdysSM en stor stad av lätt magisk karaktär. Vi valde fokus på utopi, Studio Ghibli och byggde en stad på flytande öar, i en känsla av evig kvällssol. En tunnelbana genom rötterna under vattnet, specialdresserade korpar som brevbärare, ett gigantiskt träd vars grenar var stora som gator mitt på och mycket mer. Trevligt, mysigt och mycket avslappnande. Spelare: @Hellzon, jag själv, samt tre personer jag inte lärt känna innan men jag förstått är veteraner på LinCons indierum (Therese, Milo och Jonas för övrigt. Är ni här på WRNU får ni gärna hojta till!)
Epitaph - Kanske mitt favoritspel. I alla fall just nu. Ännu ett hack inom familjen Microscope. Vi byggde en överraskande gripande historia om en man som levt i 103 år. Hans liv var fyllt av sorg, äventyr och mängder med frågor lämnades obesvarade på ett härligt melankoliskt sätt. Varför hamnade han i fängelse? Varför lämnade han klostret efter några år och varför återvände han nästan ett halvsekel senare? Varför dog så många vänner och viktiga människor ifrån honom? I övrigt, se @ceruleanfives rapport ovan. Spelare: Kim, @Vicotnik, jag själv och just C5.
The Unofficial Highlander II: The Quickening Roleplaying Game - Härligt tramsigt klockan-mitt-i-natten-spel. Som på tidigare konvent - under tidspress och ständigt eskalerande idioti i studions krav ska ni skriva en uppföljare till Highlander, ni vet den där filmen som ni kanske eventuellt har sett. Galenskap blev det. Glöm nu inte läxan, alla som var med och spelade. Se den riktiga Highlander 2, stäm av mot hur erat manus blev, och se vilket som är galnast på riktigt.
Hupp. Det blev en del. Resten får jag skriva i ett nytt inlägg.
Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,291
LÖRDAG:
Fall (speltest) - Spel under utveckling av @APM. Diskbänksrealism för hela slanten, med prompts som styrs av en kortlek. Jag, @Hägerstrand, @ceruleanfive och APM själv spelade en trasig familj. Bra drama. Se C5:s rapport ovan.
Knight forlorn - Spel under utveckling av C5. Spelade med en ny klick folk, bla Ron Edwards och några till som jag tyvärr inte har koll på. Mörker, gotisk fantasy, efter katastrofen om än inte postapokalyps. För mig som inte har spelat Dark Souls eller något liknande var det bara att rulla med i den ödesmättade dystopin. Jag tyckte det var skoj, men svårt att hitta in i någon sorts roll som den riddare vi alla delade på som RP. Det var nog roligare och lättare att komma in i rollen som SL (roterande roll runt bordet). Testar gärna igen i nästa iteration.
The Final Girl - Ett favoritspel sedan många år. Ett av få spel som gör humor bra - spelarna skrattar, RP lider. Den här gången blev det en omgång Cissi, Therese och Jonas där vi spelade en extra urflippad version av Farmen, när det onda monstret Bjärven börjar ställa till problem och mördar folk till höger och vänster. Klart lattjo.
The Black Wren - Nu ni. Nu jäklar blir det flumspel.
Tillsammans testade jag, Cissi, Therese och Milo ett fynd från Kickstarter. Ett världsbyggarspel, utan spelledare, RP eller tärningar. Beväpnade med ett radband och en talarsol är istället vårt mål att likt en impressionist tillsammans måla upp en landskapsbvy för vårt inre öga, där vi alla gestaltar aspekter av själva platsen. Jag var Bybornas rädsla, Milo var Vätan från träsket, och så vidare. Sedan finns det regler för hur man får berätta det hela scen för scen, med ett specifikt tema i varje scen. Det läskiga var hur knepigt det var att förstå innan spel, och hur lätt det var redan efter första varvet. Riktigt fräckt.
En kul extra grej var lite regler om spelets grammatik. Konsten att studsa och zooma ska jag ta med mig till andra spel med samberättande i fokus. Det gav överraskande mycket känsla. Ruskigt bra spel. Det här kör vi igen nästa konvent.
The Artefact - Ännu en omgång Artefact med ett helt gäng både kända (@nano, bla) och okända människor. Vi berättade om häxan Arkanas tarotkortlek, som svalt hennes själ och sedan har ihjäl ägare efter ägare på sin väg mot att återfå mänsklig gestalt. Men över tid ändrar hon sig och vill inte bli mänsklig igen. För på vägen blir först kortleken ombyggd till en analog film för att visas på bio, och sedan blir filmrullen digitaliserad långt ut på en rymdstation. Vem vill lämna internet, liksom?
The Final Girl (endast facilitering) - Ännu en omgång, men den här gången blev den för ett gäng jag trooor kom från S.A.R.Z. De bestämde sig för att köra Fångarna på Fortet + Saw. Fantastisk idé och kul hade de, vad det verkade.
Dagen - Ett spel gjort för att kunna spelas på kort tid av Kim. Jag, @Hellzon, Therese samt en person jag tyvärr tappat namnet på spelade en historia om en namnlös, pronomenlös och rastlös person som stressade som en galning på väg till jobbet en helt vanlig morgon innan OLYCKAN hände. Vi höll ett vansinnigt tempo, och fyrtio minuter kändes som tio. Ett spel jag gärna testar igen, men då utan att spela den mest drivande rollen.
Det var nog det. Indierummet går bevisligen att spendera ett helt konvent i. Väl värt att göras igen.
Det får nog bli LinCon igen nästa år.
Fall (speltest) - Spel under utveckling av @APM. Diskbänksrealism för hela slanten, med prompts som styrs av en kortlek. Jag, @Hägerstrand, @ceruleanfive och APM själv spelade en trasig familj. Bra drama. Se C5:s rapport ovan.
Knight forlorn - Spel under utveckling av C5. Spelade med en ny klick folk, bla Ron Edwards och några till som jag tyvärr inte har koll på. Mörker, gotisk fantasy, efter katastrofen om än inte postapokalyps. För mig som inte har spelat Dark Souls eller något liknande var det bara att rulla med i den ödesmättade dystopin. Jag tyckte det var skoj, men svårt att hitta in i någon sorts roll som den riddare vi alla delade på som RP. Det var nog roligare och lättare att komma in i rollen som SL (roterande roll runt bordet). Testar gärna igen i nästa iteration.
The Final Girl - Ett favoritspel sedan många år. Ett av få spel som gör humor bra - spelarna skrattar, RP lider. Den här gången blev det en omgång Cissi, Therese och Jonas där vi spelade en extra urflippad version av Farmen, när det onda monstret Bjärven börjar ställa till problem och mördar folk till höger och vänster. Klart lattjo.
The Black Wren - Nu ni. Nu jäklar blir det flumspel.
Tillsammans testade jag, Cissi, Therese och Milo ett fynd från Kickstarter. Ett världsbyggarspel, utan spelledare, RP eller tärningar. Beväpnade med ett radband och en talarsol är istället vårt mål att likt en impressionist tillsammans måla upp en landskapsbvy för vårt inre öga, där vi alla gestaltar aspekter av själva platsen. Jag var Bybornas rädsla, Milo var Vätan från träsket, och så vidare. Sedan finns det regler för hur man får berätta det hela scen för scen, med ett specifikt tema i varje scen. Det läskiga var hur knepigt det var att förstå innan spel, och hur lätt det var redan efter första varvet. Riktigt fräckt.
En kul extra grej var lite regler om spelets grammatik. Konsten att studsa och zooma ska jag ta med mig till andra spel med samberättande i fokus. Det gav överraskande mycket känsla. Ruskigt bra spel. Det här kör vi igen nästa konvent.
The Artefact - Ännu en omgång Artefact med ett helt gäng både kända (@nano, bla) och okända människor. Vi berättade om häxan Arkanas tarotkortlek, som svalt hennes själ och sedan har ihjäl ägare efter ägare på sin väg mot att återfå mänsklig gestalt. Men över tid ändrar hon sig och vill inte bli mänsklig igen. För på vägen blir först kortleken ombyggd till en analog film för att visas på bio, och sedan blir filmrullen digitaliserad långt ut på en rymdstation. Vem vill lämna internet, liksom?
The Final Girl (endast facilitering) - Ännu en omgång, men den här gången blev den för ett gäng jag trooor kom från S.A.R.Z. De bestämde sig för att köra Fångarna på Fortet + Saw. Fantastisk idé och kul hade de, vad det verkade.
Dagen - Ett spel gjort för att kunna spelas på kort tid av Kim. Jag, @Hellzon, Therese samt en person jag tyvärr tappat namnet på spelade en historia om en namnlös, pronomenlös och rastlös person som stressade som en galning på väg till jobbet en helt vanlig morgon innan OLYCKAN hände. Vi höll ett vansinnigt tempo, och fyrtio minuter kändes som tio. Ett spel jag gärna testar igen, men då utan att spela den mest drivande rollen.
Det var nog det. Indierummet går bevisligen att spendera ett helt konvent i. Väl värt att göras igen.
Det får nog bli LinCon igen nästa år.
"veteraner från Indierummet" vet jag inte... Min första gång på indierummet (förutom dagen innan då). Och tredje omgången Fiasco i livet. Men kanske framstod som veteran för jag hängde på låset fredag morgon.
Men håller med dig om korten. Skillnaden var inte särskilt stor mot vad jag minns från gamla. Det jag mest tänkte på är att det gör det mycket svårare / dyrare att göra egna playsets eller använda andras, vilket borde ha negativ inverkan på spelets spridning i stort.
Det sämsta med årets Lincon var att jag fick i mig något olämpligt och varit utslagen veckan efter. Men nu ska jag väl orka skriva en logg.
Det bästa med årets Lincon var tévagnen... äh jag menar förstås Indierummet. Jag hängde som vanligt där hela konventet.
Men jag forumsölade ju faktiskt på onsdagkvällen, även om det blev kort. Kul att träffa allehanda löst folk i det sammanhanget också.
Började torsdagen med Stealing the Throne med en familj på tre oforumiter. Lite FÖR mycket flyt med korten, så det gick väldigt lätt att stjäla Everwinter, en skalbaggsformad mech med klimatkrafter på en isplanet.
Citat “som en jätteskalbagge”.
Sen Four Kingdoms med oforumiter/veteraner (Therese, Milo och Jonas). Inspirerade av regelboken följde vi paddor, saltdjungelns ekorrar, vattenhundar och fågelfolk. Politisk kamp i hundriket, påeldat av fågelfolket, slutade med fusion, giftermål och många fågelhundar.
“Den framgångsteologiske gnagaren heter Krister, men kallar sig Krister Flygare”
Final Girl på det. En mördarpirat härjade på Lalandia. Det visade sig vara kommunchefen som tröttnat på att bekosta den helt o-arrangerade olyckan som inlett allt.
“Jag är EU-medborgare, jag har rättigheter!”
Stealing the Throne igen, nu på tre spelare (mig, veteran Erik och en till oforumit). Andra gången blev det iallafall lite mer strul och en rollis gick åt när vi skulle stjäla Alpha Regalis - en drakformad mech i rituell strid med en annan mech.
“Du väljer alltså att han är klantig?”
Avrundade med ett nattparti Flowers Withered med @APM , @Cissi och en oforumit? Vampyrer i FW är en dysfunktionell familj och det levererade verkligen den här natten. "Bröderna" Fang och Sasha stred om sin gemensamma älskare Benji, utan särskilt mycket stöd från sin "mor" Zuri. Det fanns en subplot med Sashas "dotter" som jag blandat bort namnet på, men den var inte heller sund. Allt slutade i blod och våld.
“Okej, vi är på det erotiska konstgalleriet, Benji står på alla fyra i någon promiskuös pose”
Fredagen inleddes med Dagen med @ceruleanfive och oforumit. Ett kort rollspel som @Kim Nolemo skrivit. En försoven person måste stressa iväg till Jobbintervjun, och så bröts spelet när vi kom till att börja där.
“Åh nej, inte Nisse igen, jag måste ta ett snack med honom.”
Fortsatte sedan med ett parti Fiasco (nya med kort) med Jonas som hållit ett tiotal partier under Lincon, och två nybörjare. Det blev Dragonslayers. Den onde magikern fick sitt straff och det gick “hyfsat” för resten.
Kort gör definitivt setupen snabbare, men tveksamt om spelet blev bättre av det. Kul med rollnamn på baksidan av slumpkorten ändå.
“Jag ska koka dig i olja, och mint… och persilja!”
En runda Excuse me did you say street magic (Indierummets näst jobbigaste spelnamn efter Toi qui, comme un coup de couteau, dans mon cœur plaintif es entrée) med @Khan , Milo, Therese och Jonas. En soft Studio Ghibli-stad på pråmar växte fram. Mysigt.
“Han har en kurs i ballong-uppblåsning. På universitetet’”
Sist ett parti In This World där konceptet “städer” gjordes om till en kapitalistisk robotstad, en Kult-esk myrstack med myrliknande människor, en skog med sinneshoppande alver och Zootopia Year One.
“Mina hindu-alver är helt orädda”
Sen gick jag och lade mig.
Började lördagen med Dagen igen, med @Feuflux och okändis. Anton skulle på rättegång men fick med sig bevis mot sitt ex/medbrottsling. De gömda pengarna var dock borta.
“Du har tagit mina pengar, du ska inte ta min cykel också.”
Fortsatte med två partier Final Girl. Ett gäng ungdomar blev slaktade av Skara Sommarlands maskot Kotte, och en bankdirektör och bankens gamla maskot Spara - ett oklart pälsdjur - slaktade kunder och personal efter stängning.
Folk i maskotdräkt som köttar besökare verkar ha varit något av ett tema i årets säsong Final Girl.
“It's the Allemansrätten” “#ny bil” och “Oklart pälsdjur”.
Sedan tredje rundan Stealing the Throne, denna gång den hypersnabba South Wind som hölls i det enorma Heliga Templet. En dog. Efter tre partier känns det som att det är lite för stor risk att bara glida igenom alla hinder, så man inte får känna på "Blaze of glory"- och förräderi-mekanikerna.
“We will not let your dream of a taxless world die”
Avslutade med Dagen, fram till olyckan, med @Khan och Therese, med uppslutning av en fjärde (oforumit) efter ett tag.
Främsta lärdomen från i år är att det inte är så dumt att sova ordentligt. Jag tog sovmorgon fredagen och gick ganska tidigt på fredag och lördag, och var nästan mänsklig när jag kom hem på söndag.
Det bästa med årets Lincon var tévagnen... äh jag menar förstås Indierummet. Jag hängde som vanligt där hela konventet.
Men jag forumsölade ju faktiskt på onsdagkvällen, även om det blev kort. Kul att träffa allehanda löst folk i det sammanhanget också.
Började torsdagen med Stealing the Throne med en familj på tre oforumiter. Lite FÖR mycket flyt med korten, så det gick väldigt lätt att stjäla Everwinter, en skalbaggsformad mech med klimatkrafter på en isplanet.
Citat “som en jätteskalbagge”.
Sen Four Kingdoms med oforumiter/veteraner (Therese, Milo och Jonas). Inspirerade av regelboken följde vi paddor, saltdjungelns ekorrar, vattenhundar och fågelfolk. Politisk kamp i hundriket, påeldat av fågelfolket, slutade med fusion, giftermål och många fågelhundar.
“Den framgångsteologiske gnagaren heter Krister, men kallar sig Krister Flygare”
Final Girl på det. En mördarpirat härjade på Lalandia. Det visade sig vara kommunchefen som tröttnat på att bekosta den helt o-arrangerade olyckan som inlett allt.
“Jag är EU-medborgare, jag har rättigheter!”
Stealing the Throne igen, nu på tre spelare (mig, veteran Erik och en till oforumit). Andra gången blev det iallafall lite mer strul och en rollis gick åt när vi skulle stjäla Alpha Regalis - en drakformad mech i rituell strid med en annan mech.
“Du väljer alltså att han är klantig?”
Avrundade med ett nattparti Flowers Withered med @APM , @Cissi och en oforumit? Vampyrer i FW är en dysfunktionell familj och det levererade verkligen den här natten. "Bröderna" Fang och Sasha stred om sin gemensamma älskare Benji, utan särskilt mycket stöd från sin "mor" Zuri. Det fanns en subplot med Sashas "dotter" som jag blandat bort namnet på, men den var inte heller sund. Allt slutade i blod och våld.
“Okej, vi är på det erotiska konstgalleriet, Benji står på alla fyra i någon promiskuös pose”
Fredagen inleddes med Dagen med @ceruleanfive och oforumit. Ett kort rollspel som @Kim Nolemo skrivit. En försoven person måste stressa iväg till Jobbintervjun, och så bröts spelet när vi kom till att börja där.
“Åh nej, inte Nisse igen, jag måste ta ett snack med honom.”
Fortsatte sedan med ett parti Fiasco (nya med kort) med Jonas som hållit ett tiotal partier under Lincon, och två nybörjare. Det blev Dragonslayers. Den onde magikern fick sitt straff och det gick “hyfsat” för resten.
Kort gör definitivt setupen snabbare, men tveksamt om spelet blev bättre av det. Kul med rollnamn på baksidan av slumpkorten ändå.
“Jag ska koka dig i olja, och mint… och persilja!”
En runda Excuse me did you say street magic (Indierummets näst jobbigaste spelnamn efter Toi qui, comme un coup de couteau, dans mon cœur plaintif es entrée) med @Khan , Milo, Therese och Jonas. En soft Studio Ghibli-stad på pråmar växte fram. Mysigt.
“Han har en kurs i ballong-uppblåsning. På universitetet’”
Sist ett parti In This World där konceptet “städer” gjordes om till en kapitalistisk robotstad, en Kult-esk myrstack med myrliknande människor, en skog med sinneshoppande alver och Zootopia Year One.
“Mina hindu-alver är helt orädda”
Sen gick jag och lade mig.
Började lördagen med Dagen igen, med @Feuflux och okändis. Anton skulle på rättegång men fick med sig bevis mot sitt ex/medbrottsling. De gömda pengarna var dock borta.
“Du har tagit mina pengar, du ska inte ta min cykel också.”
Fortsatte med två partier Final Girl. Ett gäng ungdomar blev slaktade av Skara Sommarlands maskot Kotte, och en bankdirektör och bankens gamla maskot Spara - ett oklart pälsdjur - slaktade kunder och personal efter stängning.
Folk i maskotdräkt som köttar besökare verkar ha varit något av ett tema i årets säsong Final Girl.
“It's the Allemansrätten” “#ny bil” och “Oklart pälsdjur”.
Sedan tredje rundan Stealing the Throne, denna gång den hypersnabba South Wind som hölls i det enorma Heliga Templet. En dog. Efter tre partier känns det som att det är lite för stor risk att bara glida igenom alla hinder, så man inte får känna på "Blaze of glory"- och förräderi-mekanikerna.
“We will not let your dream of a taxless world die”
Avslutade med Dagen, fram till olyckan, med @Khan och Therese, med uppslutning av en fjärde (oforumit) efter ett tag.
Främsta lärdomen från i år är att det inte är så dumt att sova ordentligt. Jag tog sovmorgon fredagen och gick ganska tidigt på fredag och lördag, och var nästan mänsklig när jag kom hem på söndag.
Jim Profit
Veteran
Lincon i år blev hektiskt - spel morgon till kväll alla dagar, totalt 42 sittningar F28 Narrative, +1-2 extra som inte verkar ha hamnat i protokollet. Riktigt kul att det kom så pass många ungdomar även i år.