Nekromanti Kontroverser, drev och rollspelsmakande

[RasmusL]

Samtidigt pekar Polen-liknelsen också på när det är väsentligt att ifrågasätta en offerroll. Det har ju varit en kritik från många judiska företrädare att polska myndigheter älskar att framställa Polen som enbart ett offer i andra världskriget, och tystar ner alla försök att uppmärksamma medlöperi och antisemitism bland befolkningen. Många skulle säkerligen bli djupt kränkta av att sådana missklädsamma historier togs upp (inklusive den nuvarande regeringen), men det är en helig ko som måste slaktas.

Må så vara, men det är inte mitt ansvar eller mandat att slakta den. Jag har inget ägande där och mitt tyckande är underordnat de närmast berördas. Det är väl jättefint om alla kan lägga historiska "tråkigheter" bakom sig, kramas och bli vänner, lära sig av det som varit och blicka framåt. Men som utomstående är det inte okej att gå in och kräva det.

 

[Svarte Faraonen]

Må så vara, men det är inte mitt ansvar eller mandat att slakta den. Jag har inget ägande där och mitt tyckande är underordnat de närmast berördas. Det är väl jättefint om alla kan lägga historiska tråkigheter bakom sig, kramas och bli vänner, lära sig av det som varit och blicka framåt. Men som utomstående är det inte okej att gå in och kräva det.

Här skiljer sig våra åsikter åt. Jag anser att det som är sant kan sägas oavsett vem man är: jag är varken jude eller polack, men har erforderligt historiskt kunnande för att veta att dessa två folkgrupper knappast levde i harmoni och var bästa vänner innan den tyska invasionen (eller, för den sakens skull, att antisemitismen dog ut efter den). Att påstå att jag inte skulle kunna tala om detta för att jag inte har något "ägande" eller för att de närmast berördas "tyckande" (som om fakta i frågan inte fanns!) skulle värderas högre blir för mig absurt. Du upphöjer jävighet till en dygd, sätter gruppmedlemskap före sakkunnighet, och tycks misstänkliggöra hela idén om kritik utifrån.

 

[RasmusL]

Här skiljer sig våra åsikter åt. Jag anser att det som är sant kan sägas oavsett vem man är: jag är varken jude eller polack, men har erforderligt historiskt kunnande för att veta att dessa två folkgrupper knappast levde i harmoni och var bästa vänner innan den tyska invasionen (eller, för den sakens skull, att antisemitismen dog ut efter den). Att påstå att jag inte skulle kunna tala om detta för att jag inte har något "ägande" eller för att de närmast berördas "tyckande" (som om fakta i frågan inte fanns!) skulle värderas högre blir för mig absurt.

Prata om det så mycket du vill. Får du sedan kritik från någon som tagit illa vid sig så bemöter du den på vad sätt du vill. Kallar du det för "ett PK-drev" eller liknande är risken stor att jag inte håller med dig. Gnäller du om att kritiken mot dig är en form av censur så kommer jag att skratta åt dig.

Du upphöjer jävighet till en dygd, sätter gruppmedlemskap före sakkunnighet, och tycks misstänkliggöra hela idén om kritik utifrån.

Det hade ju varit rätt fräckt såklart!

 

[Svarte Faraonen]

Prata om det så mycket du vill. Får du sedan kritik från någon som tagit illa vid sig så bemöter du den på vad sätt du vill. Kallar du det för "ett PK-drev" eller liknande är risken stor att jag inte håller med dig. Gnäller du om att kritiken mot dig är en form av censur så kommer jag att skratta åt dig.

Får jag kritik kommer det sannolikt vara från polska nationalister, så att kalla det "PK-drev" hade varit ironiskt. Men det är lite det här jag också hänger upp mig på: du behandlar ditt perspektiv som om det vore det självklara för en politiskt radikal person, när det i själva verket har nyttjats av reaktionärer och nationalister för att skydda sina idéer från kritik genom att göra dem till en del av en identitet som inte är öppen för granskning.

 

[RasmusL]

Får jag kritik kommer det sannolikt vara från polska nationalister, så att kalla det "PK-drev" hade varit ironiskt. Men det är lite det här jag också hänger upp mig på: du behandlar ditt perspektiv som om det vore det självklara för en politiskt radikal person, när det i själva verket har nyttjats av reaktionärer och nationalister för att skydda sina idéer från kritik genom att göra dem till en del av en identitet som inte är öppen för granskning.

Ja, jag tycker att det är ganska självklart att lyssna på kritik om jag skrivit något om ett historiskt övergrepp som jag inte har någon personlig koppling till. Jag tror inte att jag har skrivit något om vad en "politiskt radikal person" bör tycka eller inte tycka men en sådan bör inte vara mer befriad från att ta emot kritik än någon annan.

 

[Svarte Faraonen]

Ja, jag tycker att det är ganska självklart att lyssna på kritik om jag skrivit något om ett historiskt övergrepp som jag inte har någon personlig koppling till. Jag tror inte att jag har skrivit något om vad en "politiskt radikal person" bör tycka eller inte tycka men en sådan bör inte vara mer befriad från att ta emot kritik än någon annan.

Lyssna kan man alltid göra, men hur mycket man lyssnar kan bero på vem som ger kritiken. Att lyssna på HBTQ-personers kritik mot WW:s Tjetjeniengrej är befogat, men när tjetjenska politiker gnäller över att folk är elaka mot dem är det fuckin' hilarious.

 

[RasmusL]

Lyssna kan man alltid göra, men hur mycket man lyssnar kan bero på vem som ger kritiken. Att lyssna på HBTQ-personers kritik mot WW:s Tjetjeniengrej är befogat, men när tjetjenska politiker gnäller över att folk är elaka mot dem är det fuckin' hilarious.

Därav privilegiedimensionen. Den har funnits med i alla mina inlägg.

 

[Svarte Faraonen]

Därav privilegiedimensionen. Den har funnits med i alla mina inlägg.

Privilegie schmivilegie, det handlar om åsikter. Det spelar ingen roll hur mycket makt någon har, om de klagar på att judarna försöker smutskasta Polens ära eller att Vampire får folk att tycka illa om den dygdiga muslimska regimen i Tjetjenien så har de fel. Det var det som Basilides tog upp innan: minoriteter kan ha hur jäkla tokfel som helst, precis som majoriteter.

 

[RasmusL]

Privilegie schmivilegie, det handlar om åsikter. Det spelar ingen roll hur mycket makt någon har, om de klagar på att judarna försöker smutskasta Polens ära eller att Vampire får folk att tycka illa om den dygdiga muslimska regimen i Tjetjenien så har de fel. Det var det som Basilides tog upp innan: minoriteter kan ha hur jäkla tokfel som helst, precis som majoriteter.

...och där är det ju just privilegieskillnaden och historien som gör skillnaden, precis som jag skrivit

 

[Svarte Faraonen]

Nej, det är inte privilegieskillnaden som gör skillnad, det är huruvida det de säger är (1) sant och (2) moraliskt vettigt. Om, låt säga, en illa förtryckt religiös minoritet börjar påstå att månlandningarna var hittepå har de fortfarande fel, trots att NASA sannolikt har mer makt än dem.

 

[RasmusL]

Nej, det är inte privilegieskillnaden som gör skillnad, det är huruvida det de säger är (1) sant och (2) moraliskt vettigt. Om, låt säga, en illa förtryckt religiös minoritet börjar påstå att månlandningarna var hittepå har de fortfarande fel, trots att NASA sannolikt har mer makt än dem.

Nu vet jag inte riktigt vad det är du försöker diskutera, kanske kolla igenom mitt inlägg igen? Jag har utgått från ett par antagande när jag skrivit, förtydligar nedanför:

Det jag upplever att diskussionen handlar om: Det går att skriva "mörka rollspel". Men om du skriver något "edgy" om något som inte i första hand är "ditt" och det finns en privilegieskillnad så tycker jag personligen att det är rimligt att ta eventuell kritik på allvar. Jag har också skrivit, flera gånger bara i den här tråden, att det står alla fritt att hantera kritik på det sätt de själva tycker är bäst men att jag tycker att det är trams att likställa kritiken mot WW med censur.

Det jag inte upplever att diskussionen handlar om: Absolut sanning och objektivitet, relativ moral i olika uttalanden. Jag har inget emot att diskutera dessa, men jag har skrivit om kritik mot rollspel, inte huruvida det går att argumentera för att 1+1 = 3 eller månlandningens vara eller icke vara.

 

[krank]

Trots att det här varit en mycket trevlig och respektfull diskussion så kommer jag att försöka hindra mig från att skriva fler inlägg än det här, tror jag. Jag har fått lite för mycket att tänka på utanför forumet, och har helt enkelt inte den mentala orken. Jag vet egentligen inte ens varför jag skriver det; jag tänker ju inte på det som att jag "blir arg och smäller igen dörren" eller så. Kanske är det för att jag blivit drillad i en ganska destruktiv och tråkig diskussionsnorm, där "sluta svara" innebär "blev svarslös och har 'förlorat'". Men jaja.

Det här är ju det som är det svåra såklart. Att det blir så extremt individuellt och man plötsligt ska bestämma över vad som är okej och vad som inte är okej i folks liv. Då kommer det sitta en grupp med tyckare som utifrån sina egna, ytterst personliga, värderingar (som din anti-religiositet i detta fall) ska definiera vad som är för mycket.

I mina ögon kräver ett civiliserat samhälle att vi gör upp gemensamma regler kring vad som är okej och inte okej i folks liv. Jag tycker rentav att det är grundbulten. En del saker är nästan alla av oss överens om att de inte är ok, andra saker är nästan alla av oss överens om att de är okej.

Och så i mitten finns ett gäng grejer där vi inte alls är överens utan fortfarande förhandlar. Och en del saker som vi alla idag är överens om är okej, eller inte okej, kommer i framtiden att bli en fråga om förhandling. Och så vidare.

Kort sagt, jag tycker inte att det är märkligt alls att människor vill vara med och bestämma om vad som är okej och inte i andras liv, eftersom andras liv alltid påverkar dem själva och andra. Eller ja, okej, inte alltid, inte om du bor ensam på en öde ö och aldrig kommunicerar med någon, men i princip alltid. Är du en del av samhället så påverkar det du gör med ditt liv också andra.

Alla värderingar är trots allt "ytterst personliga". Det är lite grejen med värderingar...

Oj. Ja du. Det där är alldeles för stort för mig att förklara. Varför har människor olika typer av intressen, varför har vi överhuvudettaget individualitet. Är det rent biologiskt, är det uppfostran, är det vad som präglar en? Känns som att man måste ha en doktorsgrad i psykologi och filosofi för att ens närma sig med något som helst på fötterna.

För mig är det där centralt för att jag ska kunna ta ställning till hur stor vikt jag vill lägga vid individers subjektivt upplevda "längtan".

I mitt fall är svaret "inte så speciellt mycket alls". Det finns en hel del saker jag i allmänhet prioriterar högre än människors längtan. Och ja, jag är helt OK med att andra bortser från min längtan när de formar sina åsikter om hur samhället bör utvecklas.

Absolut. Mycket längtan som är rent destruktiv mot andra tillåts ju inte. Det finns ju vissa gränser som vi kollektivt sagt är okej och inte är okej. I synnerhet när man aktivt skadar/hotar andra människor så tenderar samhället att säga stopp. Lagar är yttest komplicerade saker som man verkligen måste reflektera över.

För mig är det viktigt att tala om att jag inte ser lagstiftning som ett speciellt stort eller viktigt verktyg när det gäller förändring av vad jag betraktar som skadliga normer. Jag ser hellre annat arbete - övertalning när argument biter, känslomässig argumentation när motparten verkar oemottaglig för (vad jag jag uppfattar som) rationella argument. Man använder de medel man anser ger minsta möjliga negativa effekt men ger maximal chans att uppnå önskat mål. Kort sagt - strategiskt, ibland manipulativt, arbete.

Lagstiftning är ett verktyg. Ett ganska trubbigt sådant.

Känslor är helt klart förrädiska. Men det är via dessa som vi också upplever mycket av världen. Och det är också de som också ger otroligt mycket. Sex utan känsla är ja, en mekanisk akt. Inte det minsta givande. Att omfamna den man älskar skapar en reaktion som är annorlunda än att krama om, ja vem som helst. Så det är svårt att göra sig fri dem och deras betydelse. Att man sedan kan drabbas av beroenden och få behov där du triggar kroppen kemiskt. Ja men visst är du så. Men din längtan och din lust just då är äkta. För dig. Sedan så är den ju kemiskt skapad och du kan slå dig fri den. Men skulle inte säga att behovet inte fanns där och att känslan inte var äkta.

Men det går att säga att behovet var konstruerat, eller destruktivt, eller inte borde bejakas. Känslan kanske var "äkta", men den pekade inåthelvete fel. Och då skiter jag nog faktiskt i hur äkta känslan var. Känslor är helt opålitliga, oändligt förrädiska, och jag ser ingen som helst anledning att romantisera kring dem eller inte göra sitt bästa för att lägga band på dem, underställa dem intellektet så långt det är möjligt. Varje känsla är suspekt i mina ögon..

Det blir ju mycket individuellt här. Och det har ju att göra med vad man vill ha i livet. En person behöver inte frihet för att överleva. En person behöver inte kaffe, äta en födelsedagstårta, ha ett husdjur, ägna sig åt farliga aktiviteter såsom bergsklättring eller dykning. Men jag är på många sätt individuallist (även om jag absolut tror på ett kollektivt ansvar) där jag anser att man ska få följa sin längtan. Sedan finns det såklart gränser.

Jag vill helt enkelt se andra gränser än vad du vill se.

Ja. Alltså, för att förtydliga. Jag tycker absolut att man ska kunna kritisera ett spel. Men för mig är det en stor skillnad när det är ett drev och när det är saklig kritik. Och det kan ibland vara svårt att se skillnaden på detta.

Dessutom verkar det handla om huruvida man håller med om kritiken eller ej, huruvida den är "saklig" eller "drev"...

Jag förstår att folk är investerade i det hela. Det är man när man är ett fan.

Jag är i allmänhet mycket skeptiskt inställd till det här med starkt "fandom". Om man blir så arg av att se en film att man mordhotar någon så kanske man inte borde titta på film. Detsamma gäller om man blir så arg av en fotbollsmatch, eller av att Blizzard utannonserar ett mobilspel. Att folk blir så inåthelsike superarga över fandoms gör mig trött och uppgiven. Och ja, jag tänker ta mig rätten att döma vad folk prioriterar att bli arga av och vad folk blir känslomässigt engagerade i.

Men jag tycker att de som dras med i sådana drev måste kritiseras när huvuden svalkats och kanske reflektera över sitt beteende.

Absolut. Men då bör också den kritiken vara saklig och rationell. Inte bestå av anklagelser om att vara "SJW"s eller "ropa på censur".

Alltså, censur är ju också en censur när folk inte vågar uttrycka sina åsikter, stå för vad de tycker om, utan att bli påhoppade.

Det tycker jag inte är censur. Möjligen självcensur. Och jag ser inte riktigt självcensur i sig som ett speciellt stort problem - snarare som en naturlig och självklar del inte bara i allt skapande utan i allt kulturellt varande i ett civiliserat samhälle.

När "påhoppen" handlar om en och annan förolämpning och mer eller mindre välgrundad kritik ser jag inte problemet.

Om påhoppen däremot består av hot och liknande blir det såklart en annan sak. Men en handfull blogg- och forumposter där en del personer påstår att man är nazist räknar jag knappast som hot, eller ens speciellt problematiskt. Överdrivet? Javars, men om det inte gick att få White Wolf att förstå med rationella argument så var det kanske de irrationella men fortfarande icke-hotfulla strategierna man fick ta till för att få dem att sluta göra dumheter.

Att bli skrämd till tystnad när det gäller hot om våld eller bara att bli trakasserad och svartmålad online är också att sätta en munkavel på folk. Återigen, här beror det mycket på var man står ideologiskt.

Hot? Medhåll.
Trakasserad? Medhåll.
Svartmålad? Nej, inget medhåll.

Eller, den är lätt om du ser hela samhället som om det borde vara skapat efter hur just DU ser världen och uppfattar saker.

Det är lite det det innebär att ha en ideologi, ja. Att man har en idé om hur man anser att världen borde vara beskaffad och hur saker och ting ska skötas där.

"Majoritetssamhället"-kommentaren gällde alltså att jag brukar försöka ta i beaktande de relativa maktförhållandena när jag bedömer handlingars validitet ur moraliskt hänseende.

Jag brukar beskriva det som att det är olika handlingar när en slavägare spottar på en slav, och när en slav spottar på en slavägare. Kontexten, det inbördes maktförhållandet, är olika även om den fysiska delen av handlingen är densamma. Jag har större förståelse för en slav som spottar på sin slavägare, eftersom slaven befinner sig i ett frustrerat underläge.

Jag upplever ju att majoritetssamhället fortfarande är ganska fruktansvärt på väldigt många sätt. Bättre än tidigare på många sätt, men fortfarande genomsyrat av rasism, sexism och en jäkla massa annan skadlig skit. Vi som ibland kallas "sjw"s är i extrem minoritet. I media har vi nyligen börjat fått pyttelite utrymme, men det mesta som produceras är fortfarande sexistisk, rasistisk etc. skit rent värderingsmässigt. Våldsförhärligande, kunskapsföraktande, känsloromantiserande, på tusen sätt förtryckande och försvarande av förtryckande strukturer. Och så vidare.

Så när vissa i minoriteten drar sin kritik för långt eller drar för stora växlar på något, överdriver, så ser jag det som förhållandevis ursäktliga uttryck för frustration över en värld som är ett svart träsk av helvetisk dynga. Det går såklart fortfarande att kritisera överdrifterna, och strikt taget är de ju fortfarande felaktiga påståenden, men jag väljer att inte lägga någon moralisk vikt där.

Det jag menar är att människor har olika behov. För vissa så finns det en längtan efter det fantastiska och det berättande. Att få utforska saker som kanske andra finner skrämmande eller äckligt. Många gånger har ju dessa kreatörer utmanat samhällets konservativa värderingar. Ifrågasatt varför vissa regler finns där? Varför ska man få definiera vad som är okej och inte okej?

Jag ser det ju som att väldigt mycket av det som kritiseras inom rollspel när det gäller sexism, okänslighet inför utsatta gruppers lidande etc. är just uttryck för konservativa värderingar. Det är inte "progressivt" eller "utmanande" att sparka på utsatta grupper, liksom. Det är bara en reproduktion av det gamla, en fortsättning av århundraden av förtryck. White Wolfs text var till exempel i mina ögon motsatsen till att utmana samhällets konservativa värderingar.

Rollspel som de ser ut idag hade inte kunnat uppkomma (i alla fall lika lätt) i en mer konservativ tid då de hade sett allt för revolutionära och stötande. Och visst, både du och jag, och alla andra här på forumet hade klarat oss utan rollspel. Men jag tror vi alla uppskattar något med dem som få andra hobbies ger oss.

Samtidigt är väldigt många rollspel extremt konservativa, och reproducerar gamla mögiga värderingar som till och med majoritetssamhället börjat kategorisera som inte-helt-rumsrena längre. Det blir som små bubblor av 1800-tal där förtryck som vi gjort oss fria från år fortgå, ofta helt okritiskt och okommenterat. Det blir alltså varken undersökt eller kritiserat utan bara avnjutet av de som tycker att det är jobbigt att man inte längre får ge uttryck för vissa åsikter som varit rumsrena men tack och lov inte längre är det. Man "får" inte hata svarta, därför är det "skönt" att få hata förfrämligade människor som är dumma och primitiva men som heter "orker" istället.

Men jag tycker också du argumenterar så mycket ifrån det som är din verklighet. Det som är din syn på världen.

Självklart gör jag det. Precis som att du argumenterar utifrån din verklighet, din syn på världen. Där kritiken mot White Wolf till exempel var Absolut Dålig, och ett "drev". Där det är självklart att människor som längtar efter något ska få leva ut den längtan så länge de gör det inom ramar som DU finner bekväma. (Det är ju inte så att dina ramar är mer självklara än mina...)

Jag menar, väldigt mycket av din argumentation verkar ju utgå från att du är emot "drev" som helt enkelt riktar sig mot saker DU tycker mycket om...

Se bara till att inte göra dina potentiella allierade till fiender genom att vara för extrem.

...Jag tycker att det här är ett ganska intressant uttalande från någon som nyss försvarat kulturskapares rätt att vara extrema utan att behöva få några egentliga konsekvenser av det...

Jag skulle kunna fråga dig varför du ska få bestämma vad som är "för mycket"... =)



Jag kommer att läsa alla svar här, men som sagt - inte svara mera själv.

 

[Lupus Maximus]

Kort sagt, jag tycker inte att det är märkligt alls att människor vill vara med och bestämma om vad som är okej och inte i andras liv, eftersom andras liv alltid påverkar dem själva och andra. Eller ja, okej, inte alltid, inte om du bor ensam på en öde ö och aldrig kommunicerar med någon, men i princip alltid. Är du en del av samhället så påverkar det du gör med ditt liv också andra.

Tur att du är så upplyst, så att du kan hjälpa till med att bestämma om vad som är ok i andras liv, och inte som de där fördomsfulla människorna som bestämmer dåliga saker.

Man "får" inte hata svarta, därför är det "skönt" att få hata förfrämligade människor som är dumma och primitiva men som heter "orker" istället.

Har du stött på folk med den åsikten, eller är det din uppfattning om att det är så de tänker?

 

[Bolongo]

Tur att du är så upplyst, så att du kan hjälpa till med att bestämma om vad som är ok i andras liv, och inte som de där fördomsfulla människorna som bestämmer dåliga saker.

Bara av nyfikenhet: Finns det någon åsikt i världen som du skulle kunna tänka dig att INTE använda det argumentet mot?

Har du stött på folk med den åsikten, eller är det din uppfattning om att det är så de tänker?

Krank har ju redan annonserat att han inte kommer att svara mer i den här tråden, så att ställa insinuanta frågor till honom nu är verkligen en dick move.

 

[Lupus Maximus]

Bara av nyfikenhet: Finns det någon åsikt i världen som du skulle kunna tänka dig att INTE använda det argumentet mot?

Att ha åsikter om vad andra gör privat har använts mot oliktänkande eller "avvikande levnadssätt" som t.ex. hur man tidigare här i landet eller nu i Ryssland hanterar homosexualitet. Gemensamt är att alla anser sig vara de som försåt sig på vad som är bra för samhället.

Krank har ju redan annonserat att han inte kommer att svara mer i den här tråden, så att ställa insinuanta frågor till honom nu är verkligen en dick move.

Ok. Jag är nyfiken om någon har, och hur vanligt förekommande det är. Själv har jag aldrig stött på det i det sammanhanget, men ofta i sammanhang som handlar om fördomar om andra. Så, har t.ex. du stött på det?

 

[Vimes]

Jesus Kristus, Josef och Maria.

Jag är rätt övertygad om att alla i tråden anser att folk får göra vad fan de vill så länge de inte skadar andra. Det ni inte är överens om är hur gränsen för "skadar andra" ska dras.

För övrigt är det väl inte så mycket att diskutera här alls. Alla gillar nog vår öppna, toleranta kultur. Det är tillåtet att publicera saker som är smaklösa i den. Det är tillåtet att kritisera smaklösa saker och det är tillåtet att tycka att kritiken är "fjantig" eller whatever. Jag tror ingen här i tråden vill ha det på annat sätt.

Det är fortfarande Black Friday och om jag känner kapitalismen rätt går det säkert att googla upp clownnäsor på rea.

 

[Lupus Maximus]

Inte bara gräns, utan vad som skadar för huvud taget.

 

[Bolongo]

Att ha åsikter om vad andra gör privat har använts mot oliktänkande eller "avvikande levnadssätt" som t.ex. hur man tidigare här i landet eller nu i Ryssland hanterar homosexualitet. Gemensamt är att alla anser sig vara de som försåt sig på vad som är bra för samhället.

Så ju mer jag undrar om ditt icke-argument, desto närmare drar du dig till att uppfylla Godwins lag. Det är uppfattat. Jag skall sluta fråga.

Ok. Jag är nyfiken om någon har, och hur vanligt förekommande det är. Själv har jag aldrig stött på det i det sammanhanget, men ofta i sammanhang som handlar om fördomar om andra. Så, har t.ex. du stött på det?

Det beror ju på vad du menar. Har någon öppet sagt just det exemplet när jag varit fysiskt närvarande? Nej, såklart inte. Har jag sett folk uttrycka liknande känslor anonymt på Internet? Jajamen. Tror jag att det är jättevanligt? Nej, jag hoppas inte det. Men allting finns någonstans.
Med det sagt förstår jag nog inte riktigt varför du dyker så hårt just på det citatet. Varför är just implicit rasism så intressant?

 

[Lupus Maximus]

Med det sagt förstår jag nog inte riktigt varför du dyker så hårt just på det citatet. Varför är just implicit rasism så intressant?

Orcher används ofta som Morally Valid Targets för de som vill hacka på saker. Att de används som ersättningsmål för rasister har jag själv sett som ett ofta återkommande halmgubbe. För att Godwina lite eftersom du nämnde det, så används nassar ofta som MVTs också. Men de kanske också egentligen är substitut för något annat?

Varför? Se tråden som jämför rollspel med sex. Fördomar blir inte mindre skadligt bara för att man har goda intentioner. Att läsa in implicit rasism där den inte finns är inte det enda problemet, utan ett delsymtom i ett vidare problem.

Men, det är en allvarligt menad fråga. För implicit rasism kanske förekommer hos 75% av alla som hackar orcher. Eftersom jag inte gillar hacka orcher, så har jag bara missat hur vanligt förekommande det är, och det är jag som har fördomen om att andra starkt överdriver dess förekomst.

 

[Dante]

MODERERING

Kan inte alla sluta tolka varandra i bad faith? Det vore jättenajs faktiskt.