I Bittermarken har jag med följande sägen:
Över bergen står en stjärna, att lysa vår väg.
Gå, syndare, din konung att möta,
som stiger från stjärnan ner.
Han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palats
och stiger från stjärnan ner
Han kommer ur graven med byte,
och skuggornas boning blir ljus,
och gravarnas slumrare väckas
till liv ut ur seklernas grus.
Han kommer i makt att regera,
när han stiger från stjärnan ner.
Jag minns inte riktigt vilka psalmer den är en kombination av, men den har referenser till åtminstone "Gå Sion, din konung att möta" och "Gläns över sjö och strand".
Över bergen står en stjärna, att lysa vår väg.
Gå, syndare, din konung att möta,
som stiger från stjärnan ner.
Han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palats
och stiger från stjärnan ner
Han kommer ur graven med byte,
och skuggornas boning blir ljus,
och gravarnas slumrare väckas
till liv ut ur seklernas grus.
Han kommer i makt att regera,
när han stiger från stjärnan ner.
Jag minns inte riktigt vilka psalmer den är en kombination av, men den har referenser till åtminstone "Gå Sion, din konung att möta" och "Gläns över sjö och strand".