Nekromanti Kolonisering

[Telephalsion]

Jag funderar på att göra förläningar i fjärran länder, hur ska man modifiera förläningsreglerna för kolonisering?

Exempelvis, Provinsiella Marknaden, är det den geografiskt närmsta staden, eller närmsta av hemlandets städer? Modifieras det ytterligare på grund av avståndet och resetiden?

Hur mycket land kan en koloni utforska per år? Eller snarare, hur många tunnland upptäcker en anställd utforskare, krävs kartritare för att förläningen ska kunna nyttja marken?

 

[wallahad]

Utforska så som att enkelt beskriva landet runt Baslägret eller Exploatera marken runt baslägret och analysera marken.

Att bara sända ut spejare för att sondera terrängen täcker rätt bra med mark, det är bara att räkna på trupp förflyttningar.

Att rita en karta över området och identifiera intressanta objekt som kan skvalra om gruv fyndigheter, flera år.

Men säg att det tar 2 år innan en koloni kan producera något.
År 1 går åt till att befästa Base Camp och säkerställa att kolonisatörernas egna mat finns. Möjligt att man går in i en redan etabelarad by och förslavar denna och då löser man det logistiska problemet men får nog ett antal uppror att kväva under året, vilket hämmar produktionen men man vinner ju 1 år som man annars skulle behöva investera för att skapa en ny by.

Rent regelmässigt så har jag inga sidhänvisningar.

 

[Telephalsion]

Jag tänker mig att först krävs stigfinnare/jägare för att göra en gorvskiss av omnejden. Då lättas ett visst antal tunnalnd från okänd mark till känd mark, sedan krävs specialister för att utröna mer specifika innehåll.

Varje specialist bör kosta ett visst antal bas per år och på ett år då hinna med att kartlägga X tunnland känd mark.

Kartlagd mark kan sedan brukas enligt reglerna för förläningar.

 

[zuntona]

Hehe en grovskiss är vad experterna klarar av.

Sverige har ett unikt historisk läge med mantalslängder och kartritningar över landsbygden. Det går att komma åt dessa kartor från olika tidsperioder via lantmäteriet tror jag. Om du vill göra ett ordentligt arbete så titta där. Det ger en bra bild av hur svår kartritningen är. Jag kollade på en liten by över ett par hundra års tid.
När man kommer till den moderna kartan förstår man grejen. Någon åker hade överdrivits så pass att den enligt kartan var tre gånger så stor. Och målet för kartritningen hade just varit att fastställa mängden åkermark. Förhållandena var också inte speciellt realistiska på 1700 talet.

Men om du kör på spejar idén testa att gå ut i skogen och rita en grov kartskiss själv. Ta några fast punkter med hus och stigar eller eljusspår. Jämför med en karta så ser du att inget direkt stämmer.

Kartor på vildmark är en långt senare grej. Jag tror krigsarkivet kan ha kartor för militära ändamål men jag vet inte när de påbörjades i Sverige. De kan iaf ge en humm om hur de utformas.

Marken behöver inte kartläggas för att brukas. Med svedjebruk är det bara att bränna skog och köra. I ärlighetens namn så handlar de exakta siffrorna upp till SL. Att ha koll på marken är inget de flesta länsherrar bryr sig om med kartor. Avkastningen och försvaret är viktigt. Men att det finns åkrar kan man se med det egna ögat.

Det som avgör är om marken duger till jordbruk. Ofta är det arbetet med att forsla bort sten som är det tidsödande. Se på Småland som exempel.

 

[Telephalsion]

Hmm, isåfall kanske man ska göra en tabell för markens kvalité för brytning av okänd mark.

1-10* Marken är ett träsk och duger inte till vare sig åker eller bete, utdikning är nästintill omöjligt och boskap går ner sig och drunknar i de många sänkorna.

11-20* Marken är sumpig och måste dikas ur för att kunna användas för åkermark. Marken går att använda till betesmark men räknas endast som 25% av den aktuella ytan. Utdikning kräver 160 dagsverken per tunnland.

21-30* Marken är våt och måste dikas ur för att kunna användas för åkermark. Marken går att använda till betesmark men räknas endast som 50% av den aktuella ytan. Utdikning kräver 80 dagsverken per tunnland.

31-40 Marken är fuktig och måste dikas ur för att kunna användas för åkermark. Marken går att använda till betesmark men räknas endast som 75% av den aktuella ytan. Utdikning kräver 40 dagsverken per tunnland.

41-50 Marken är fin och bördig utan märkbara stenblock. Räknas som vanlig skogsmark eller öppna ängar, spelledaren bestämmer.

51-70 Marken innehåller mindre mängder sten som måste forslas bort innan marken kan användas för åkermark. Om stenen inte forslas bort kan marken röjas och användas till bete, men räknas då som 75% av den aktuella ytan. Röjning av sten tar 40 dagsverken per tunnland och ger inga användbara lass sten. Röjning av diverse skog som vanligt.

71-80 Marken innehåller större stenblock som måste forslas bort innan marken kan användas för åkermark. Marken kan röjas och användas som betesmark men räknas då endast som 50% av den aktuella ytan. Röjning av sten tar 160 dagsverken per tunnland och ger 1T6+6 lass sten per tunnland. Röjning av diverse skog som vanligt.

81-90 Marken är mestadels sten eller klippa med endast ett tunnare jordlager. Marken kan inte brukas till jordbruk, och om marken röjs för bete gills det endast som 25% av den aktuella ytan. Marken kan dock användas till att starta ett mindre stenbrott.

91-100 Marken är av solid berggrund, oförmögen att bära grödor och nära boskap annat än lokala bergsgetter. Stenbrott och malmfyndigheter kan dock vara en möjlighet.

*Om träskmark och sumpig jord: Speciella grödor som ris kan dock trivas här med rätt förarbete. Omvända förhållanden råder dock. Exempelvis så kan man endast odla 25% ris på fuktig mark,

 

[duncan_UBBT]

Jag gillar tabellen.

Många av reglerna i Riddaren går fortfarande att använda. Tänk dig att du först måste upprätta någon form av temporärt försvar vid ankomst, till exempel en upphöjd platta eller ett trätorn för vakterna för att ge en varning om något anfaller.

Du kollar upp plattform i Riddaren och finner att det krävs 8 dagsverken av en timmerman, 4 dagsverken av en smed, 2 lass timmer och 4kg järn.

Tills du får upp en fungerande gruva måste du ta med dig järn och verktyg ifrån hemlandet. Timmret kan du ta ifrån skogen (om någon sådan finns) och för det kan man anpassa reglerna om skogsaverkning.

70 dagsverken ger 1T6+6 lass timmer. Vi kan anta att den här processen pågår allt efter som, så om du avsätter 10 personer på att averka skog så kan du slå ett slag var 10e dag.

När det temporära försvaret är slutfört kan det vara dags att börja bygga något stabilare. Därför föreslår jag att du sänder ut folk att leta efter gruvfyndigheter. De kan också leta efter att bra ställe att upprätta ett stenbrott. En malmletare kostar 2 Bas per år, och för var och en du anställer kan du slå 1 slag med en T100. Slår du under eller på värdet för mängden malm som finns i området så hittar din malmletare en gruvfyndighet. Värdet sätts av spelledaren, och är i malmrika områden ca 3 och i malmfattiga områden ca 1.

Sten kan fås ifrån ett stenbrott, men här måste du nog vänta ett år innan du får något material. Bygg trähus och palisader så länge.

FÖr att få mat kan du upprätta åkrar. För att få odlingsbar jord måste du först röja marken. Om det är slättmark där du vill röja är det 210 dagsverken/tunnland. Om det är skog blir det 280 dagsverken/tunnland men du får även 1T6+6 lass timmer.

Förmodligen har du redan riddaren så det mesta av det jag skrev är nog ganska värdelöst, men det är mest ett exempel på hur man kan använda riddarreglerna för kolonier.

 

[zuntona]

Utan att ha ett hum om rimligheten i de siffror du tagit fram så måste jag säga att gillar konceptet med din tabell väldigt mycket. Den är intressant och ger en bra tvist på det hela. Det går att få till marken men är det värt det?

En fråga som jag tycker är viktig i sammanhanget är varför det inte finns några folk där de kolonisera nu? Är det isolerat eller är folken inte jordbrukande kulturer?
Jag har dålig koll på fjärran riken.

Plats finns det nästan alltid men inte den bästa platsen. Om det finns jordbrukande kultur hade de sannerligen använt de bra jordmånerna först. Du kanske kan göra om din tabell så att det går att lägga modifikation för att få sämre marker eller bättre beroende på förutsättningarna.

Utgrävningar i England visade att de flesta vikingasamhällen var byggda på sämre jordmån än de inhemska. Om vikingarna hade velat haft den bästa jorden skulle de varit tvungna att slåss för den. De valde en annan väg med andra konsekvenser och kunde leva mer fredligt bland engelsmännen.

 

[Telephalsion]

Det bör finnas obebodda större områden på mundana.

Spoiler nedan.

Spoiler

Koloniseringsreglerna tänkte jag att man kunde använda efter mörkret. Då massor dött av diverse bör mycket av marken stå oanvänd eller fördärvad.

Sen har vi ju mundanas södra halvklot, områdena bortom i fjärran fjärran väster/öster, på andra sidan mundanaklotet, sjunkna kontinenten.

Har ni några förslag på modifieringar av tabellen får ni gärna komma med dem. Eller förslag på andra tabeller, som vad som kan hända med utforskare och prospektörer i outforskad mark. Orkar inte göra något långt men exemeplvis:

1-10 Utforskaren kommer inte tillbaka, spelledaren bestämmer vad som har hänt, kanske är det infödingar, kanske är det monster, eller så har denne bara gått vilse.

11-20 Vakterna larmar om att prospektören kommer ridande/spr4ingande, med ett hyggelmonster i hälarna.