Kognitiv belastning

[Rangertheman]

Efter att ha kört Shadowdark på senaste nördhänget började jag fundera över kognitiv belastning, framför allt på mig som spelledare. Som av en slump dök det upp en video hos Chubby Funster i samma ämne. Det jag noterade, är hur mycket enklare det var för mig att "leva ut" äventyret, monstren och SLP:er när det inte var så mycket för mig att hålla koll på och när äventyret med stor sannolikhet lever upp till ISO 9241-11 (ja, det finns en ISO-standard för användbarhet). Funderade vidare på vad som skapar kognitiv belastning för mig:

• Systemet: många specialregler, en stor mängd variabler att hålla reda på, ologisk uppbyggnad, mycket hoppande fram och tillbaka, m.m.
• Äventyret (om färdigskrivet): information presenteras inte där den ska användas, för mycket och/eller irrelevant information, "reparera/bygga om" äventyret on the fly (se även nästa punkt), flaskhalsar som karaktärerna måste igenom, m.m.
• Improvisation: inspirationsbrist, osammanhängande, improvisation där det inte borde behövts (se även ovan), m.m.
• Imposter Syndrome: spelgruppen har inte kul - på riktigt, gör inte rollspelet eller äventyret rättvisa, m.m.
• Spelgruppen: ingen koll på reglerna, distraherade, oinspirerade, schemaläggning, m.m.

Det finns säkert fler källor till kognitiv belastning, men jag tror att de fem är de största för mig. På andra sidan står mängden kognitiv kapacitet som jag har tillgänglig under förberedelserna och under själva spelpasset. De senaste åren har livet gjort att den kapaciteten sjunkit markant.

Varför skriver jag detta? Jo, för att jag insett att det här är något jag måste ha i åtanke och anpassa till den befintliga situationen. Det hade varit tragiskt att bränna ut sig på något som kan vara så kul och energiskapande. Kanske något för andra att tänka på också?

 

[verlandes.]

Intressant grej, för jag känner som du att jag lättare kan fokusera på spelbordet när det inte finns så många regler som skymmer - men jag har vänner som motsatt känner att regeltunga spel hjälper dem att förankra sig i spelvärlden.

Edit: stringent äventyrstext har nästan blivit ett måste för mig också. Jag har knappt någon tid att preppa (och verkligen inte att läsa igenom tjocka äventyrsböcker), så äventyr som är lätta att navigera har mycket större chans att komma till mitt spelbord.

 

[Gutte]

Jätteintresant har haft lite tankar åt samma håll ibland. Ofta drömmer man om långa invecklade kampanjer med bra system stöd men ibland vore det bättre att bara kunna ses och komma igång och spela.

Intressant grej, för jag känner som du att jag lättare kan fokusera på spelbordet när det inte finns så många regler som skymmer - men jag har vänner som motsatt känner att regeltunga spel hjälper dem att förankra sig i spelvärlden.

Har man väl nått system mastery i ett mer avancerat spel så borde det vara lätt om man har allt i bakhuvudet men man ska komma dit också.