Nekromanti Kobolder.... hmmm...

^ DeXteR ^

Veteran
Joined
5 Dec 2001
Messages
55
HAr uppfattat nåt om kobold tjat här och där på detta forum... och som jag har uppfattat saken är en kobold en rollperson som görs till bara ett syfte och är bra fdör just det syftet genom maximalt uttnyttjande av regler... JAg personligen tycker inte det är någont fel med en gubbe som vanlig i DoD 91 lyckas knopa ihop ca 400 ep .... De kommer väl ändå till nytta om man vill ha en gubbe som kan göra mer än en sak som är det enda de standard 200 ep för en mogen räcker till.... :gremsmile: Okay med 200 ep kan man få en gubbe som är bra på att slåss men kan han ått annat....? Jag föredrar faktiskt att spela en rollperson som har ett snitt på 10 i alla färdigheter än en som bara kan slåss..... är det inte nån som håller med...?

// hata mig inte min hjärna bara är död.. :gremsmile:
 
"JAg personligen tycker inte det är någont fel med en gubbe som vanlig i DoD 91 lyckas knopa ihop ca 400 ep ...."

Bara fyrahundra? Bjäfs! Med lite minmaxande i DoD'91 kan man skapa en ankmentalistmagiker med 1200 EP! Då jävlar får man en mördarmaskin!

En kobold är i grunden varje form av spelare som inte spelar på det sätt som du tycker är bra rollspel. Du kan hoppa upp och sätta dig på att någon här kommer att uppfatta dina försök att få FV10 i alla färdigheter som jävelkoboldiskt ("För fan, man kan ju inte kunna allt!"), på samma sätt som du uppfattar alla som maxar upp Kroksabel för en tjuv till max för att bli bra på att slåss (kroksabel gör lika mycket skada som ett bredsvärd, men räknas som ett lätt vapen, så om jag tar en tjuv som bara kan använda lätta vapen och sedan väljer kroksabel så kan jag både tjuva och slåss).

Personligen bygger jag en rollperson med intressant bakgrundshistoria och personlighet. Sedan kan det mycket väl hända att jag blir tvungen att smöra jävel för spelledaren för att färdigheterna ska matcha rollpersonen. Har man en erfaren riddare och ska betala BP för lagom högt socialt stånd så blir han vek, mesig och fullständigt oridderlig, liksom, och där krävs då en kasse smör för att få riddaren ridderlig.
 
1200 EP? Det får du allt bevisa!

Vad det gäller kassar med smör har jag för mig att det var morötter och massage som funkade bäst, eller hur var det nu?
 
Den absolut farligaste mördarrollpersonen

"1200 EP? Det får du allt bevisa!"

Gör en hjälte. Välj rasen anka. Skaffa medelhög INT och hyfsat hög PSY. Strunta i alla andra grundegenskaper. Skit i att spendera BP på alla bakgrundstabeller och bjäfs, utan gör om allt till EP. Gör ankan gammal, så du får så många EP som möjligt till.

Spendera nu dessa EP på magiskolan Mentalism, men bara till den gräns att du kan lära din anka ett par schyssta besvärjelser såsom Vässa, Osynlighet, Järnhud och lite annat skoj. Sen har du en mördarmaskin.
 
Re: Den absolut farligaste mördarrollpersonen

Jo, det går att göra skrämmande effektiva rollpersoner även från start... Särskilt om man använder hjältarnas handbok och har lite tur med slagen för Hp. Det går att komma in i en loop där man bara får mer Hp och högre Fvn... Varför jag inte använder de reglerna.

Jag tolkar Kobold som en spelare (eller SL) som är mer intresserad av att utnyttja regler och små missar i spelet än av att faktiskt rollspela... Poängen för dylika rollpersoner tycks vara att bli maximalt bäst, på bekostnad av variation, rimlighet och reson. Exempelvis siktar en kobold i stort sett alltid på STY 17 (tyngsta enhandssvärdet), Ambidextriös eller två vapen med dolk (extra handling, plus lätt vapen), kp 16 (ny gräns för kroppsdelar), SMI 19 (extra handling) och de bästa (enbart) vapenteknikerna och stridskonsterna.

Han väljer alltid de vapen och den utrustning etc som är bäst, utan hänsyn till omständigheter eller standard. Även om alla krigare hos hans folk bär handyxa, kortspjut etc så kommer han garanterat välja stridsyxa, långspjut etc i stället. (åtminstonde innan reglerna för lätt vapen). Ju tyngre rustning desto bättre, så länge som han inte får avdrag är det alltid okej för en lönnmördare att bära tunnhjälm eller en magiker att bära riddarrustning i brons - eftersom det skyddar bättre.

Därmed är inte sagt att det är fel att försöka förbättra sin karaktär; man kan bara tycka att det inte behöver bli samma sak VARJE gång... Om alla karaktärer är likadana så blir det inte lika roligt.
 
Re: Den absolut farligaste mördarrollpersonen

För det första...

Vem FAN vill spela en Anka?! Den mest misanpassade rasen i hela DoD. Ankor är fula, små och luktar illa (ok kanske inte det sista då...).

För det andra...

Det är väl en skillnad ifall man gör en Mega-karaktär i början av rollspelet, och om man gör en medelbra som sedan får "växa till sig"... eller?

Jag menar... min alv som jag spelar med har säkert varit med om hundratalet äventyr vid det här laget, och det är ju inte konstigt att han är bra på... tja... nästan det mesta...

/Sunnie
 
Re: Den absolut farligaste mördarrollpersonen

Håller med dig i stort. Däremot tycker jag inte man blir en kobold bara för att man satsar på 17 för att kunna ha bastardsvärd i en hand. Vill man nu ha en karaktär som ska vara bra på att slåss så måste man kunna göra en bra sådan utan att få koboldanklagelser på sig. Om man däremot sitter och räknar på alla tänkbara siffror när man skapar sin person är det kanske en annan sak. Personligen har koboldism inte så mycket med skapandet av rollpersonen som spelandet av densamme att göra. Tycker som SL mycket mer illa om en spelare som samlar orchsvärd för att sälja och tjäna pengar än en spelarna som skaffar 16 i kp för att få bättre kp i de olika kroppsdelarna.

Men men, så längre karaktärer är rolig att spela (eller rolig att SL:a om jag är SL) ger jag blanka f*n i om den är "koboldiskt" gjord eller ej.
 
Yberspiralen!

Ahh här pratas det om den kanske kända, eller okända YBERSPIRALEN. När spelarna maxar sina RPs, maxar SL äventyren, och då maxar spelarna sina RPs ännu mer, så då måste SL kontra med att YBERMAXA äventyren ÄNNU mer ... osv ...

Ja det är nog många av oss som varit med om detta. En gång i tiden hade jag en bastardmagiker, som hade besvärjelserna FLYGA och JÄRNHUD kombinerat med en mästersmidd mithrilrustning och en glav ... han var inte att leka med ...

Men dom flesta brukar för eller senare kom ur denna yberspiral för att charmas av andra perspektiv på rollspel ...

... som kanske intrigrollspel, karaktärsrollspel eller vad det nu är som faller på läppen för tillfället...

Var period har ofta sin tur och det är väl antagligen någon form av utveckling ..

MVH

Ryng
 
Re: Yberspiralen!

Det absolut roligaste med rolspelen tycker jag är allt socialt spelande, när det finns mysterier att lösa och se hur karaktärernas förhållande sinsemellan stärks och tänjs genom alla äventyr. Visserligen så är och har jag varit exp-galning, men det börjar försvinna mer och mer.

/Sunnie
 
Med "ett snitt på FV 10" menar jag inte att man ska kunna allt MEN är man tex en .... Helare så kan man ju förutsätta att han ska ha höga FV:n i typ läkekonst, massage, örtkunskap, första hjälpen m.m... men det innebär väl inte för det att han inte ska kunna tex rida bra, klättra bra, kunna smyga m.m.... det är roligare tycker jag att spela en RP som är mångsidig iaf om man ska spela med en RP en längra tid typ en kampanj...........
 
Lägg ägg!

"Vem FAN vill spela en Anka?!"

Hmmm... kanske inte rätt tillfälle att nämna att jag funderar på att skapa Arne Anka RPG... <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>

Och jo, jag har spelat ett antal skitballa ankor och stortrivts med det:

Herr d'Anco kwell Fieder, köpman, snobbig, näbbig och snorigt rik. Med mindervärdeskomplex. Den mest seriösa rollpersonen i gänget.

Angcus MacFeathers, höglandsanka med kilt, vargfäll och svärd.

Robert MacDuck, kommendörkapten i Special Duck Service, commanco-soldat och förärad Ducktoria-korset två gånger (den sista gången postumt).
 
det är roligare tycker jag att spela en RP som är mångsidig iaf om man ska spela med en RP en längra tid typ en kampanj...........

Å andra sidan så kan man ju äventyra tillsammans med en mångsidig grupp som består av välbalanserade karaktärer där var och en är bra på en eller flera grejor som ingen annan kan. Till exempel: en tjuv, en krigare, en präst, en magiker etc.
 
Eller också spelar man en intressant person vars färdigheter motsvarar hans bakgrund och intressen, och har en spelledare som anpassar äventyret efter rollpersonerna.
 
Precis! Man måste kunna anpassa saker och ting lite( jag inkluderar rollpersonerna till detta) till spelare. Då blir det mycket bättre än om man har en stel SL som måste följa reglerna till 100% eller än värre begränsar rollpersonerna mer än vad reglerna nödgar.
 
Re: Yberspiralen!

"Var period har ofta sin tur och det är väl antagligen någon form av utveckling .."


Har du läst den här tråden? om inte gör det, den är kul.
 
Visst, ni har helt rätt. Man måste vara flexibel både som spelare och SL. Trots allt är det ändå meningen att det ska vara ett nöje för alla inblandade.
 
För mig har, förutom betydelsen som har nämnts här, kobold alltid betytt yngre spelare som bara gillar att springa omkring och slåss med maxade färdigheter och grymma (magiska) vapen.. En bofferkobold alltså..
De flesta nya spelare/spelgrupper brukar vara bofferkobolder (och inte bara kallas det)..

/[color:448800]Han</font color=448800> som brukar opt:a sin gubbe ibland
 
Träffsäkra generaliseringar!

Klockrent inlägg, skribenten var väldigt träffsäker i sina generaliseringar av olika rollspels-"typer" ...
 
Viktigt att ha just kul!

Jag måste instämma i att det du kallar "socialt spelande" är trevligt.

Hursom helst är det viktigaste att man har kul, tycker jag ... sen HUR man spelar känns sekundärt ...
 
Back
Top