<big>[color:6495ed]Knee-Deep in the Occult</font color=6495ed></big>
- och faran med generaliseringar revisited.
Jahaja, så går det när man har tråkigt och för mycket att göra; här kommer ytterligare ett inlägg av mig.
Såja, ni behöver inte alla hoppa av glädje samtidigt. /images/icons/wink.gif
Det ockulta är väl något som de flesta skräckspelledare (rollspelare i allmänhet?) stött på och använt i sina äventyr någon gång. I flera av de mest populära skräckrollspelen (CoC, framförallt, KULT en hel del - för att inte tala om WitchCraft) så figurerar det ockulta som en av huvudingredienserna tillochmed. Då undrar jag helt sonika; till vilken del använder ni (eller er spelledare) ockulta inslag i äventyren och på vilket sätt?
Är det ett antal anonyma otrevliga små kultister i långa kåpor som förföljer er, eller är det Garderianska Wiccaanhängare som är elaka på er för att ni klampar ner blommorna i rabatten?
Som jag tidigare hävdat så är generaliseringar roten till allt ont (nåja, det leder ofta till dåligt rollspelande) och det gäller ju inte minst områden där man inte har speciellt god insyn; något som ofta kommer upp i rollspel då det ofta kommer lägen där spelledaren ska försöka besvara frågor som spelarna anser är viktiga, men som ligger långt utanför sagde spelledares bildning (tillexempel frågor om betongens hållfasthet i ett hus, som rollpersonerna ska försöka spränga, kontra sprängkraften man kan få av konstgödselblandningar).
Även här gäller det då att motverka sina förutfattade meningar och generalseringar med insikt och kunskap. Insikt är det första man bör skaffa sig, och det är kanske där de flesta spelledare brister. Då pratar jag alltså om insikten i att man generaliserar. Naturligtvis, generaliseringar uppkommer ju stup i kvarten, men det är inget skäl till att man inte ska försöka vara så ogeneraliserande som möjligt; det leder faktiskt till bättre rollspelande!
Det klassiska exemplet är den där bardisken och bartendern som förekommer i alldeles för många fantasyäventyrs värdshus och som, på något vis, alltid lyckas matrialisera sig i samma utförande och med samma klientel, trots att platserna kanske ligger flera länder - eller spel - ifrån varandra. Det kanske mest tragiska är den allmänna consensus som råder kring denna bar och barägare; hans stil, villighet till att ge information och serverande döttrar, som spelarna alltid försöker få i säng.
Generaliseringen är för all del inte undantagen nutids- och sci-firollspel heller; vad sägs om den "Mystiske Mannen" som alltid har ett uppdrag åt spelarna när de sätter sig på ett café, eller - hör och häpna - en bar.
Många av de här generaliseringarna kan ju sägas tillhöra äventyrsfacket, med följden att det är Spelledarens uppgift att skärpa sig och skaffa fram lite bättre incitament eller informationskanaler i äventyret. Men det är inte bara äventyrsrelaterat. Ta de standardiserade Mid-West snutarna i nutids-USA; de som alltid verkar heta Bob och som alltid har samma taskiga attityd ("Yer license an' registration, thass whut - Boy") eller <valfri-utomjordisk-ras> som inte kan förstå mänskliga skämt och tar allt man säger på blodigt allvar.
[Jag har skrivit ett par inlägg om vad man kan försöka göra för att "liva upp" sina SLP; först i Biroller, sen i Mer om Spelledarpersoner.]
"Okej", kanske någon säger, "men det där är ju bara en massa klichéer". Javvisst är de det! Och det är också problemet. Det är just därför våra stackars kultister är anonyma dårar i kåpor med offerknivar; vi gör en generalisering, som blir en klysha efter alltför frekvent användande (=alltför många generaliseringar).
Insikt. Våra klichéer och generaliseringar begränsar vårat spelande. Varför bli rädd för de två kultisterna? Vi har ju redan "kunskap" om hur de är och hur de beter sig. Samma sak när vi stöter på en Varulv i WoD: har vi tur kan vi på 2 minuter avgöra vilken slags varulv det rör sig om, vilken stam den tillhör och potentiell farlighet bara genom SLs beskrivning.
"Huvva", kanske någon säger, "så illa kan man väl inte vara - möjligen att nybörjare gör så". Ja och nej. Jag har sett många "rutinerade" spelledare falla tillbaka på välkända stereotyper och klyshor när de "slappnar av" eller känner sig oinspirerade - eller, kanske mest vanligt, blir stressade.
Kunskap, då? Det andra stora steget (jag sa aldrig att det var lätt det här...) är att skaffa sig kunskap i områden man känner att man ofta generaliserar. Det är ju rimligen en sjuhelvetes massa information som man ska läsa in sig på - som om man inte hade nog att göra redan (?). Är man då inte biblioteksfetischist som jag och gillar att ha minst tio böcker hemma samtidigt, så kan det ju tyckas vanskligt att sätta sig in i en massa trams "bara för ett rollspels skull". Ja, känner man så, är det inte mycket att göra. Vad läser du det här för i så fall? Du vill väl inte ödsla tid på att lära dig något "bara för ett rollspels skull"? /images/icons/wink.gif
Är man däremot villig att lära sig mer, då gäller det att hitta rätt källor, och för att hitta rätt källor krävs det rätt kontakter - och kontakter finns det gott om på rollspelsforum, såsom det du befinner dig på alldeles nu!
Om vi då återgår till mitt ursprungliga inläggsområde; det ockulta, så är det ju ett utmärkt exempel på vad för slags saker vi skräckrollspelledare behöver läsa in oss på. Hur är det då med resurser om sådant? Biblioteken saknar ju i allmänhet texter som rör det ockulta (möjligen att de större biblioteken har något i den vägen), så det är mest internet vi får förlita oss på, då att köpa en mängd böcker inte är aktuellt för de flesta.
Då har jag några bra tips här;
The Internet Sacred Text Archive. Drivs av en riktig fanatiker och är riktigt bra. Har ett särskilt avsnitt för Mysterier och ännu ett för Det Ockulta. Något som borde ingå i varje skräck-SLs länkregister.
Google har sitt eget länkskafferi med ockulta områden, något som är helt klart värt att bläddra i om man har tid över.
The 600 Club är egentligen ett satanistforum, men de har ett forum för Ockulta frågor som är intressant att läsa i, men svårt att sätta sig in i utan förkunskaper. Det är också ingen vidare stämning på forumet och "idioter" får smaka rejält med flames.
The Occultopedia tillhandahåller ett ganska välfyllt uppslagsverk, som tyvärr är fullt med irriterande popups. /images/icons/tongue.gif Det är i alla fall bra som referens.
Det bör räcka för att starta med informationshämtandet. Lycka till!
I övrigt: Gorgonzolalax med potatisgratäng, lämpligt vin och sås, eller en Bake-Up pizza i ugnen i en kvart? Dessa fruktansvärda val! /images/icons/crazy.gif
Förresten: Flickor som inte kan svänga på aschlet ska inte gå i högklackat! De ser ju ut att behöva gå på toa - konstant! *kan bättre själv* Ähum.. /images/icons/blush.gif
Appropå: Ökar toleransen för ovidkommande svammel (OT) när man har skrivit långa och seriösa inlägg? /images/icons/wink.gif
[color:red]- §eraphim.</font color=red>
- och faran med generaliseringar revisited.
Jahaja, så går det när man har tråkigt och för mycket att göra; här kommer ytterligare ett inlägg av mig.
Såja, ni behöver inte alla hoppa av glädje samtidigt. /images/icons/wink.gif
Det ockulta är väl något som de flesta skräckspelledare (rollspelare i allmänhet?) stött på och använt i sina äventyr någon gång. I flera av de mest populära skräckrollspelen (CoC, framförallt, KULT en hel del - för att inte tala om WitchCraft) så figurerar det ockulta som en av huvudingredienserna tillochmed. Då undrar jag helt sonika; till vilken del använder ni (eller er spelledare) ockulta inslag i äventyren och på vilket sätt?
Är det ett antal anonyma otrevliga små kultister i långa kåpor som förföljer er, eller är det Garderianska Wiccaanhängare som är elaka på er för att ni klampar ner blommorna i rabatten?
Som jag tidigare hävdat så är generaliseringar roten till allt ont (nåja, det leder ofta till dåligt rollspelande) och det gäller ju inte minst områden där man inte har speciellt god insyn; något som ofta kommer upp i rollspel då det ofta kommer lägen där spelledaren ska försöka besvara frågor som spelarna anser är viktiga, men som ligger långt utanför sagde spelledares bildning (tillexempel frågor om betongens hållfasthet i ett hus, som rollpersonerna ska försöka spränga, kontra sprängkraften man kan få av konstgödselblandningar).
Även här gäller det då att motverka sina förutfattade meningar och generalseringar med insikt och kunskap. Insikt är det första man bör skaffa sig, och det är kanske där de flesta spelledare brister. Då pratar jag alltså om insikten i att man generaliserar. Naturligtvis, generaliseringar uppkommer ju stup i kvarten, men det är inget skäl till att man inte ska försöka vara så ogeneraliserande som möjligt; det leder faktiskt till bättre rollspelande!
Det klassiska exemplet är den där bardisken och bartendern som förekommer i alldeles för många fantasyäventyrs värdshus och som, på något vis, alltid lyckas matrialisera sig i samma utförande och med samma klientel, trots att platserna kanske ligger flera länder - eller spel - ifrån varandra. Det kanske mest tragiska är den allmänna consensus som råder kring denna bar och barägare; hans stil, villighet till att ge information och serverande döttrar, som spelarna alltid försöker få i säng.
Generaliseringen är för all del inte undantagen nutids- och sci-firollspel heller; vad sägs om den "Mystiske Mannen" som alltid har ett uppdrag åt spelarna när de sätter sig på ett café, eller - hör och häpna - en bar.
Många av de här generaliseringarna kan ju sägas tillhöra äventyrsfacket, med följden att det är Spelledarens uppgift att skärpa sig och skaffa fram lite bättre incitament eller informationskanaler i äventyret. Men det är inte bara äventyrsrelaterat. Ta de standardiserade Mid-West snutarna i nutids-USA; de som alltid verkar heta Bob och som alltid har samma taskiga attityd ("Yer license an' registration, thass whut - Boy") eller <valfri-utomjordisk-ras> som inte kan förstå mänskliga skämt och tar allt man säger på blodigt allvar.
[Jag har skrivit ett par inlägg om vad man kan försöka göra för att "liva upp" sina SLP; först i Biroller, sen i Mer om Spelledarpersoner.]
"Okej", kanske någon säger, "men det där är ju bara en massa klichéer". Javvisst är de det! Och det är också problemet. Det är just därför våra stackars kultister är anonyma dårar i kåpor med offerknivar; vi gör en generalisering, som blir en klysha efter alltför frekvent användande (=alltför många generaliseringar).
Insikt. Våra klichéer och generaliseringar begränsar vårat spelande. Varför bli rädd för de två kultisterna? Vi har ju redan "kunskap" om hur de är och hur de beter sig. Samma sak när vi stöter på en Varulv i WoD: har vi tur kan vi på 2 minuter avgöra vilken slags varulv det rör sig om, vilken stam den tillhör och potentiell farlighet bara genom SLs beskrivning.
"Huvva", kanske någon säger, "så illa kan man väl inte vara - möjligen att nybörjare gör så". Ja och nej. Jag har sett många "rutinerade" spelledare falla tillbaka på välkända stereotyper och klyshor när de "slappnar av" eller känner sig oinspirerade - eller, kanske mest vanligt, blir stressade.
Kunskap, då? Det andra stora steget (jag sa aldrig att det var lätt det här...) är att skaffa sig kunskap i områden man känner att man ofta generaliserar. Det är ju rimligen en sjuhelvetes massa information som man ska läsa in sig på - som om man inte hade nog att göra redan (?). Är man då inte biblioteksfetischist som jag och gillar att ha minst tio böcker hemma samtidigt, så kan det ju tyckas vanskligt att sätta sig in i en massa trams "bara för ett rollspels skull". Ja, känner man så, är det inte mycket att göra. Vad läser du det här för i så fall? Du vill väl inte ödsla tid på att lära dig något "bara för ett rollspels skull"? /images/icons/wink.gif
Är man däremot villig att lära sig mer, då gäller det att hitta rätt källor, och för att hitta rätt källor krävs det rätt kontakter - och kontakter finns det gott om på rollspelsforum, såsom det du befinner dig på alldeles nu!
Om vi då återgår till mitt ursprungliga inläggsområde; det ockulta, så är det ju ett utmärkt exempel på vad för slags saker vi skräckrollspelledare behöver läsa in oss på. Hur är det då med resurser om sådant? Biblioteken saknar ju i allmänhet texter som rör det ockulta (möjligen att de större biblioteken har något i den vägen), så det är mest internet vi får förlita oss på, då att köpa en mängd böcker inte är aktuellt för de flesta.
Då har jag några bra tips här;
The Internet Sacred Text Archive. Drivs av en riktig fanatiker och är riktigt bra. Har ett särskilt avsnitt för Mysterier och ännu ett för Det Ockulta. Något som borde ingå i varje skräck-SLs länkregister.
Google har sitt eget länkskafferi med ockulta områden, något som är helt klart värt att bläddra i om man har tid över.
The 600 Club är egentligen ett satanistforum, men de har ett forum för Ockulta frågor som är intressant att läsa i, men svårt att sätta sig in i utan förkunskaper. Det är också ingen vidare stämning på forumet och "idioter" får smaka rejält med flames.
The Occultopedia tillhandahåller ett ganska välfyllt uppslagsverk, som tyvärr är fullt med irriterande popups. /images/icons/tongue.gif Det är i alla fall bra som referens.
Det bör räcka för att starta med informationshämtandet. Lycka till!
I övrigt: Gorgonzolalax med potatisgratäng, lämpligt vin och sås, eller en Bake-Up pizza i ugnen i en kvart? Dessa fruktansvärda val! /images/icons/crazy.gif
Förresten: Flickor som inte kan svänga på aschlet ska inte gå i högklackat! De ser ju ut att behöva gå på toa - konstant! *kan bättre själv* Ähum.. /images/icons/blush.gif
Appropå: Ökar toleransen för ovidkommande svammel (OT) när man har skrivit långa och seriösa inlägg? /images/icons/wink.gif
[color:red]- §eraphim.</font color=red>