Mannen i skogen
Präst
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 1,301
Jag skissar på en fortsättningskampanj efter tronföljden på Blomsterön (sök i krönikeforumet om du är nyfiken). Har du spelat spelet som utspelar sig på Blomsterön bör du sluta läsa NU.
Leonira Mirasdotter blev ny öhövding för Blomsterön, och nu har det gått ett par år. På Blomsterön har de hittat en enorm fyndighet av ett annars mycket sällsynt ämne: filiburium.*
Filiburium är en kristall går att mala till pulver och äta, sniffa eller dricka uppblandat i vätska. Det verkar uppiggande och ger tillbaka 1 poäng i utmattning, eller 2 poäng om utmattningen kommit av magibruk. Dessutom får brukaren tillfälligt en grundchans på någon annars okänd besvärjelse – även om brukaren inte är magiker – och alla slag för magi blir 1 poäng lättare. Den som förtär filiburium kan också få vissa tillfälliga personlighetsförändringar, som att bli upprymd, utagerande eller sexsugen.
Detta ämne finns nu att köpa över hela Blomsterön, och går givetvis också på export. Sjökaptener och storbönder köper åt sina besättningar och drängar och pigor, för att de ska orka jobba mer.
Vad som inte är helt känt vid kampanjens början är att ämnet också är beroendeframkallande, men det visar sig efter hand. Den som tagit ett visst antal doser får slå för Uthållighet, misslyckas slaget måste man ha minst en dos om dagen, annars blir det huvudvärk, irritation och kumulativa avdrag på alla tärningsslag.
Rollfigurerna kommer troligen ha hyfsat ansedda positioner i samhället; chef för spiongillet, hovleverantör av högvilt, spaningsofficer m.m. Det har en del sociala resurser till hands, men också gamla färdigheter som duger att slåss med. De har vänner, släktingar och fiender på Blomsterön som är etablerade sedan tidigare.
Den övergripande handlingen ska kretsa kring att det blir mer och mer uppenbart att filiburium är ett samhällsproblem och inte bara en möjlighet. Så småningom kan det bli fråga om att stänga filiburiumgruvan med våld. Ett inslag jag planerat rätt ingående är att öhövdingen Leonira fastnat i filiburiummissbruk (och galen vetenskapsman-syndrom där hon testar att stansa in kristaller i orcher för att se om de blir magiker), och hennes marskalk Namta är medberoende och ser till att mörka detta. Leonira är en person rollfigurerna respekterar efter förra kampanjen.
Skissen på första äventyret är att en av Leoniras lärlingar får nog av Leoniras missbruk och sjuka experiment, och rymmer. Namta kallar in rollfigurerna (som hjälpte till förra kampanjen), säger att lärlingen stulit en bok (lögn) och ber dem hämta tillbaka lärlingen så hon kan ställas inför rätta. "Stölden" är väldigt pinsam och det hela måste skötas diskret. När rollfigurerna kommer till lärlingens slott på grannön visar det sig att dennes bror fått en snedtändning på filiburium, mördat deras föräldrar och gör slottet till ett psykologiskt spökhus åt sin syster och rollfigurerna. Där någonstans kan det gå upp för spelarna att det kan finnas baksidor med filiburiumbruk.
Mina frågor till forumet, då:
Filiburium börjar som en detalj i bakgrundshistorien och en möjlighet att köpa bort utmattningspoäng, men visar sig vara ett samhällsproblem.
Frågan är nu: hur gestaltas detta i rollspelskampanjform? Hur upptäcker rollfigurerna detta på ett sätt som också är engagerande för spelarna, gärna avgränsat i ett fåtal rollspelsäventyr? Jag gillar klimaktiska slut – hur leder vi fram handlingen till nödvändigheten av (eller den problemlösande potentialen i) att spränga filiburiumgruvan?
Och en parallell fråga: har du skrivit, spellett eller spelat rollspel där problemen med missbruk och droghandel varit en viktig komponent i den övergripande berättelsen? Hur funkade det? Vad är bra att tänka på?
*Om detta är ett fånigt namn så får du gärna föreslå något annat.
Leonira Mirasdotter blev ny öhövding för Blomsterön, och nu har det gått ett par år. På Blomsterön har de hittat en enorm fyndighet av ett annars mycket sällsynt ämne: filiburium.*
Filiburium är en kristall går att mala till pulver och äta, sniffa eller dricka uppblandat i vätska. Det verkar uppiggande och ger tillbaka 1 poäng i utmattning, eller 2 poäng om utmattningen kommit av magibruk. Dessutom får brukaren tillfälligt en grundchans på någon annars okänd besvärjelse – även om brukaren inte är magiker – och alla slag för magi blir 1 poäng lättare. Den som förtär filiburium kan också få vissa tillfälliga personlighetsförändringar, som att bli upprymd, utagerande eller sexsugen.
Detta ämne finns nu att köpa över hela Blomsterön, och går givetvis också på export. Sjökaptener och storbönder köper åt sina besättningar och drängar och pigor, för att de ska orka jobba mer.
Vad som inte är helt känt vid kampanjens början är att ämnet också är beroendeframkallande, men det visar sig efter hand. Den som tagit ett visst antal doser får slå för Uthållighet, misslyckas slaget måste man ha minst en dos om dagen, annars blir det huvudvärk, irritation och kumulativa avdrag på alla tärningsslag.
Rollfigurerna kommer troligen ha hyfsat ansedda positioner i samhället; chef för spiongillet, hovleverantör av högvilt, spaningsofficer m.m. Det har en del sociala resurser till hands, men också gamla färdigheter som duger att slåss med. De har vänner, släktingar och fiender på Blomsterön som är etablerade sedan tidigare.
Den övergripande handlingen ska kretsa kring att det blir mer och mer uppenbart att filiburium är ett samhällsproblem och inte bara en möjlighet. Så småningom kan det bli fråga om att stänga filiburiumgruvan med våld. Ett inslag jag planerat rätt ingående är att öhövdingen Leonira fastnat i filiburiummissbruk (och galen vetenskapsman-syndrom där hon testar att stansa in kristaller i orcher för att se om de blir magiker), och hennes marskalk Namta är medberoende och ser till att mörka detta. Leonira är en person rollfigurerna respekterar efter förra kampanjen.
Skissen på första äventyret är att en av Leoniras lärlingar får nog av Leoniras missbruk och sjuka experiment, och rymmer. Namta kallar in rollfigurerna (som hjälpte till förra kampanjen), säger att lärlingen stulit en bok (lögn) och ber dem hämta tillbaka lärlingen så hon kan ställas inför rätta. "Stölden" är väldigt pinsam och det hela måste skötas diskret. När rollfigurerna kommer till lärlingens slott på grannön visar det sig att dennes bror fått en snedtändning på filiburium, mördat deras föräldrar och gör slottet till ett psykologiskt spökhus åt sin syster och rollfigurerna. Där någonstans kan det gå upp för spelarna att det kan finnas baksidor med filiburiumbruk.
Mina frågor till forumet, då:
Filiburium börjar som en detalj i bakgrundshistorien och en möjlighet att köpa bort utmattningspoäng, men visar sig vara ett samhällsproblem.
Frågan är nu: hur gestaltas detta i rollspelskampanjform? Hur upptäcker rollfigurerna detta på ett sätt som också är engagerande för spelarna, gärna avgränsat i ett fåtal rollspelsäventyr? Jag gillar klimaktiska slut – hur leder vi fram handlingen till nödvändigheten av (eller den problemlösande potentialen i) att spränga filiburiumgruvan?
Och en parallell fråga: har du skrivit, spellett eller spelat rollspel där problemen med missbruk och droghandel varit en viktig komponent i den övergripande berättelsen? Hur funkade det? Vad är bra att tänka på?
*Om detta är ett fånigt namn så får du gärna föreslå något annat.
