Den Dealande Demonen - Ett andeväsen som inser äventyragruppens potential och manifesterar sig som en hjälpsam fixare. I situationer då äventyrarna hamnar i hopplösa klämmor kan demonen på överraskande lätt bidra till lösningar med hjälp av kontakter som har fantastiska expertkunkaper och förmågor (detta är andra manifestationer av samma demon!), oanad kunskap om fiendens svaga punkter, kännedom om praktiska magiska föremål och var man kan finna dem osv...
Kruxet är att demonen livnär sig på dåliga livsval. Så länge som äventyrarna fresta att svika förtroenden, agera mot sitt eget bästa eller svika sina övertygelser så kommer demonen att leva gott och bli starkare. Han kommer samtidigt att föreslå lösningar som komplicerar livet för andra offer som han (för-)följer.
Resultatet är ett äventyr där sällskapet räddas från obehagliga och pinsamma situationer genom att dras in i allt djupare omoraliska moras och intriger där de hamnar på "fel" sida.
Om äventyrarna inser att deras hjälpare i själva verket är en dubbelspelande bedragare kan demonen stundtals agera öppet fientligt men ändå tillslut i något avgörande ögonblick rädda livet på sällskapet, förutsatt att de gör honom en liten tjänst förstås...
En lösning på problemet är att äventyrarna så småningom kan upptäcka att en "fiende" som de länge kämpat mot är ett offer för samma demon och att de i själva verket tillsamman med denna "fiende" kan besegra demonen genom att nå sina verkliga mål.
Jag hade mycket nöje av att spela denna gestalt som plågade och frustrerade spelarna under en lång kampanj. Han var aldrig huvudpersonen, men ledde dem ändå ständigt vilse. Han manifesterade sig som en köpman med ett slags läspande talfel (ett slags surrande S-ljud som lät som en fluga instängd i en glasburk). För att behålla sin (i stort sett) mänskliga form var han tvungen att i smyg äta avföring som han förvarade i en axelväska. För att kamouflera den dåliga lukten dränkte han sig i parfym (man kände ofta lukten av honom innan man fick syn honom).
Vilken typ av manifestation denna typ av "fiende" väljer att ta beror naturligtvis på vad spelarna mest skulle uppskatta att bli bedragen av. Det bör vara en gestalt som man lätt lockas att tro är underlägsen och ofarlig - en charmig trixter som inte verkar särskilt hotfull och är lätt att skratta åt.
