Jag är med i ett lite klassigare fantasy äventyr, dvs. rollerna är aristokrater av varierande rang i en stadsstat vid namn Faber. Reglerna vi använder är en anpassning av Vägens system och världen liknar sena medeltiden, eller snarare en något mer avancerad version av medeltiden (t.ex. klockor finns, krutvapen finns inte). Staden vi bor i, och grannstäderna, innehåller så gott som endast människor. Alver och diverse andra övernaturligheter finns men de finns långt bort och inte heller där finns de i överflöd. Det myllrar av religioner men magi och dess utövare är mycket ovanliga.
Hur som helst, min roll Viktor är bibliotekarie i stadsbiblioteket. Han är intelligent men helt okapabel i sociala situationer. Han är inte otrevlig, men det enda han bryr sig om att göra är att läsa och att lära sig från sina böcker. Dessutom så får biblioteket så gott som inga besökare, så han har de tio tusen böckerna mer eller mindre för sig själv. Ett antal av böckerna behandlar magi, och Viktor, som studerat allt han kommit över, har lärt sig magi. Som jag sa är magi mycket ovanligt och ses av de flesta som antingen något som är helt utdött eller som något som aldrig existerat. Viktor, som finner det självklart att magin som beskrivs i hans böcker fungerar, har, innan spelet börjar, kunnat räkna de gånger han faktiskt lagt en besvärjelse på en hands fingrar. Naturligtvis så ändras det under äventyret.
Magin ska vara mer ”civiliserad” än i många andra rollspel och grunda sig mer i tabeller och diagram än i eldklot och magiska svärd. Ingenting ska vara så lätt som att bara dra fram magin och göra saker med den, utan ofta måste man gå igenom långa kalkyleringar och geometriska bestämmelser innan magin faktiskt kan utföras. Om man vet vad och hur man ska göra något så blir magin relativt sett mycket mäktig (t.ex. så var Viktor besvärad av bokbrännare och lade därför en besvärjelse (efter långa kalkyleringar) som gjorde att hans bibliotek försvann för alla som inte kände till hur man skulle se det, # 12 Grimmauld Place style). Reglerna till magin är mer eller mindre friform + slag mot färdigheten magikunskap och begränsningar av spelledaren.
Om ni har läst Jonathan Strange & Mr. Norrell av Susanna Clarke så förstår ni både magins läge i världen och ungefär hur vi vill att magin ska fungera och se ut (kan delvis förklaras med att SL Whizzman läste ut boken ett kort tag innan vi spelade).
En magisk formel som återkom flera gånger var att man lägger en kort besvärjelse över någon glasskiva (i spel användes ett par glasögon och vid ett tillfälle en fönsterruta) och när man sedan ser genom det så kan man se om magi har utförts och, om man kan läsa tecknen, även för hur länge sedan och vilken sorts magi. Detta kändes som ett passande sätt att detektera magi, mer lämplig än att bara ”känna” det som fallet ofta är i andra rollspel/berättelser.
Vad jag behöver är mer bra och passande ritualer (ordet passar verkligen inte, men det är mer korrekt att använda än något annat jag kan komma på). Jag har letat genom några rollspel, men hittar mest ramsor, insmörjande av salvor, runor, blod och andra saker som inte passar till den kultiverade nivån som magin ska ligga på. Till största del så utför man själva magin genom att bara koncentrera sig, och förberedelserna kan i de flesta fall beskrivas som att ”Viktor drar ut en mängd böcker med kuslig precision och börjar frenetiskt göra beräkningar”, men jag vill ha några stämningsförhöjande sätt att utföra magin på när detta sätt börjar bli för ensidigt. Enkla idéer uppskattas såväl som referenser till andra källor.
Hur som helst, min roll Viktor är bibliotekarie i stadsbiblioteket. Han är intelligent men helt okapabel i sociala situationer. Han är inte otrevlig, men det enda han bryr sig om att göra är att läsa och att lära sig från sina böcker. Dessutom så får biblioteket så gott som inga besökare, så han har de tio tusen böckerna mer eller mindre för sig själv. Ett antal av böckerna behandlar magi, och Viktor, som studerat allt han kommit över, har lärt sig magi. Som jag sa är magi mycket ovanligt och ses av de flesta som antingen något som är helt utdött eller som något som aldrig existerat. Viktor, som finner det självklart att magin som beskrivs i hans böcker fungerar, har, innan spelet börjar, kunnat räkna de gånger han faktiskt lagt en besvärjelse på en hands fingrar. Naturligtvis så ändras det under äventyret.
Magin ska vara mer ”civiliserad” än i många andra rollspel och grunda sig mer i tabeller och diagram än i eldklot och magiska svärd. Ingenting ska vara så lätt som att bara dra fram magin och göra saker med den, utan ofta måste man gå igenom långa kalkyleringar och geometriska bestämmelser innan magin faktiskt kan utföras. Om man vet vad och hur man ska göra något så blir magin relativt sett mycket mäktig (t.ex. så var Viktor besvärad av bokbrännare och lade därför en besvärjelse (efter långa kalkyleringar) som gjorde att hans bibliotek försvann för alla som inte kände till hur man skulle se det, # 12 Grimmauld Place style). Reglerna till magin är mer eller mindre friform + slag mot färdigheten magikunskap och begränsningar av spelledaren.
Om ni har läst Jonathan Strange & Mr. Norrell av Susanna Clarke så förstår ni både magins läge i världen och ungefär hur vi vill att magin ska fungera och se ut (kan delvis förklaras med att SL Whizzman läste ut boken ett kort tag innan vi spelade).
En magisk formel som återkom flera gånger var att man lägger en kort besvärjelse över någon glasskiva (i spel användes ett par glasögon och vid ett tillfälle en fönsterruta) och när man sedan ser genom det så kan man se om magi har utförts och, om man kan läsa tecknen, även för hur länge sedan och vilken sorts magi. Detta kändes som ett passande sätt att detektera magi, mer lämplig än att bara ”känna” det som fallet ofta är i andra rollspel/berättelser.
Vad jag behöver är mer bra och passande ritualer (ordet passar verkligen inte, men det är mer korrekt att använda än något annat jag kan komma på). Jag har letat genom några rollspel, men hittar mest ramsor, insmörjande av salvor, runor, blod och andra saker som inte passar till den kultiverade nivån som magin ska ligga på. Till största del så utför man själva magin genom att bara koncentrera sig, och förberedelserna kan i de flesta fall beskrivas som att ”Viktor drar ut en mängd böcker med kuslig precision och börjar frenetiskt göra beräkningar”, men jag vill ha några stämningsförhöjande sätt att utföra magin på när detta sätt börjar bli för ensidigt. Enkla idéer uppskattas såväl som referenser till andra källor.
