Jag sitter och skriver på ett rollspel. Ett litet, som får plats på ett ark papper.
För fyra och en halv miljard år sedan, sägs det, så kolliderade vår planet med en annan. Den våldsamma sammandrabbningen slet loss ett stycke värld, och placerade det i omloppsbana som vår måne.
För tvåhundratrettiofyra år sedan fick det franska folket nog med monarkin. De bestämde sig för att kasta ut kungligheterna, och halshögg dem på torget några år senare. En ny samhällsordning skulle grundas, badandes i rationalitetens och vetenskapens ljus. De grundade en ny regeringsform (som inte stod sig), en ny kalender (som inte stod sig), och ett nytt måttsystem (som blev en långvarig framgång, utom då i Förenta staterna, Burma och Liberia). Avståndet från nordpolen till ekvatorn delades i tio miljoner små delar, som sedan skulle användas för att mäta världen.
För etthundraett år sedan gav Deutsches Institut für Normung ut standarden DIN 476. I den fastslog de en pappersstandard baserad på ration ett till kvadratroten ur två. Detta förhållande hade föreslagits av Georg Christof Lichtenberg, tre år innan fransoserna tröttnade på sina kungligheter, då det gav upphov till ett papper som behåller sina proportioner när det viks på mitten. I en vacker gest av fransk-tysk vänskap, några år efter att de två länderna försökt ha ihjäl varandra, och några år innan de skulle försöka igen, beslöt man sig för att grundpappret skulle kallas A0, ha en area på en kvadratmeter, och varje format skulle vara en halvering av detta, så att en A4 har arean av en sextondels kvadratmeter.
Och nu efter alla dessa år sitter jag här, och kan inte låta bli att tänka, att hade bara den där jävla planeten missat, så hade jag haft plats för en paragraf till i mitt lilla rollspel.
För fyra och en halv miljard år sedan, sägs det, så kolliderade vår planet med en annan. Den våldsamma sammandrabbningen slet loss ett stycke värld, och placerade det i omloppsbana som vår måne.
För tvåhundratrettiofyra år sedan fick det franska folket nog med monarkin. De bestämde sig för att kasta ut kungligheterna, och halshögg dem på torget några år senare. En ny samhällsordning skulle grundas, badandes i rationalitetens och vetenskapens ljus. De grundade en ny regeringsform (som inte stod sig), en ny kalender (som inte stod sig), och ett nytt måttsystem (som blev en långvarig framgång, utom då i Förenta staterna, Burma och Liberia). Avståndet från nordpolen till ekvatorn delades i tio miljoner små delar, som sedan skulle användas för att mäta världen.
För etthundraett år sedan gav Deutsches Institut für Normung ut standarden DIN 476. I den fastslog de en pappersstandard baserad på ration ett till kvadratroten ur två. Detta förhållande hade föreslagits av Georg Christof Lichtenberg, tre år innan fransoserna tröttnade på sina kungligheter, då det gav upphov till ett papper som behåller sina proportioner när det viks på mitten. I en vacker gest av fransk-tysk vänskap, några år efter att de två länderna försökt ha ihjäl varandra, och några år innan de skulle försöka igen, beslöt man sig för att grundpappret skulle kallas A0, ha en area på en kvadratmeter, och varje format skulle vara en halvering av detta, så att en A4 har arean av en sextondels kvadratmeter.
Och nu efter alla dessa år sitter jag här, och kan inte låta bli att tänka, att hade bara den där jävla planeten missat, så hade jag haft plats för en paragraf till i mitt lilla rollspel.
Last edited:
