Nekromanti King Arthur pendragon
- Thread starter Salir
- Start date
Vad e ¨å fel egentligen med spelet???
Jag har inte spelat pga att jag tycker att det är för lite Fantasy i spelet det e för mycket verklighet och att man bara kan vara typ riddare, tjej eller någonsorts magiker i grundreglerna. Jag tyckte att det var för jobbiga regler jag har bara grundboken och boy king 2nd edition
You were not ment to be someone but to stay somewhere
Jag har inte spelat pga att jag tycker att det är för lite Fantasy i spelet det e för mycket verklighet och att man bara kan vara typ riddare, tjej eller någonsorts magiker i grundreglerna. Jag tyckte att det var för jobbiga regler jag har bara grundboken och boy king 2nd edition
You were not ment to be someone but to stay somewhere
Jag antar att det inte är något fel på spelet. För den som gillar att stå till anklarna i den brittiska gyttjan och sjunga ridderliga ballader till sin, måttligt sköna, trolovade (av politiska skäl givetvis) är det nog ett föredömligt spel.
Spelet saknar fullständigt det fantasteri man normalt sett är ute efter i fantasyspel. Det är inte heller någon mörk medeltida low-fantasy utan snarare en själlös blekgrå värld som bara inte vågar vara kul.
Man har tydligen researchat Arthurlegenden grundligt. Men man har, enligt mitt förmenande, varit alldeles för bunden av ursprungsstoffet i speldesignen. I stället för att skriva ett spel som är roligt att spela har man skrivit en "Arthur-saga-simulator".
Att spelsystemet också lämnar mycket övrigt att önska är ju inte heller något plus.
Det är inte det sämsta spelet i världshistorien. Men jag ser ingen anledning att spela det.
/Kalil
Spelet saknar fullständigt det fantasteri man normalt sett är ute efter i fantasyspel. Det är inte heller någon mörk medeltida low-fantasy utan snarare en själlös blekgrå värld som bara inte vågar vara kul.
Man har tydligen researchat Arthurlegenden grundligt. Men man har, enligt mitt förmenande, varit alldeles för bunden av ursprungsstoffet i speldesignen. I stället för att skriva ett spel som är roligt att spela har man skrivit en "Arthur-saga-simulator".
Att spelsystemet också lämnar mycket övrigt att önska är ju inte heller något plus.
Det är inte det sämsta spelet i världshistorien. Men jag ser ingen anledning att spela det.
/Kalil
Rosen
Myrmidon
<I>Man har tydligen researchat Arthurlegenden grundligt. Men man har, enligt mitt förmenande, varit alldeles för bunden av ursprungsstoffet i speldesignen. I stället för att skriva ett spel som är roligt att spela har man skrivit en "Arthur-saga-simulator".</I>
Vilket är exakt vad det är avsett att vara - det är till för att rollspela en av den anglosaxiska kulturens litterära hörnstenar, inte för att man ska vara ute och äventyra; allt annat hade varit att behandla ämnet oseriöst.
Pendragon har rätt gott om fans, framförallt bland äldre spelare - det är ju ändå ett av de mer långlivade spelen i branschen - men som alla nonstandard-spel vänder det sig till en begränsad krets med specifika önskemål. Gillar man det inte så beror det nog helt enkelt på att man inte tillhör den kundkretsen.
--
Åke
Vilket är exakt vad det är avsett att vara - det är till för att rollspela en av den anglosaxiska kulturens litterära hörnstenar, inte för att man ska vara ute och äventyra; allt annat hade varit att behandla ämnet oseriöst.
Pendragon har rätt gott om fans, framförallt bland äldre spelare - det är ju ändå ett av de mer långlivade spelen i branschen - men som alla nonstandard-spel vänder det sig till en begränsad krets med specifika önskemål. Gillar man det inte så beror det nog helt enkelt på att man inte tillhör den kundkretsen.
--
Åke
Så sant som det var sagt. Jag, personligen, har dock lätt att hitta på roligare saker att göra med min fritid än att spela Pendragon, vare sig det är litterärt korrekt eller inte. Det är ju tråkigt 
På det hela taget har rollspelandet en tendens att tappas sin charm, för mig, när det blir för pretentiöst (litterärt, dramatiskt eller historiskt).
För övrigt har jag aldrig träffat någon som tyckt att Pendragon är speciellt njutbart. Tycker du det?
/Kalil
På det hela taget har rollspelandet en tendens att tappas sin charm, för mig, när det blir för pretentiöst (litterärt, dramatiskt eller historiskt).För övrigt har jag aldrig träffat någon som tyckt att Pendragon är speciellt njutbart. Tycker du det?
/Kalil
Rosen
Myrmidon
<I>För övrigt har jag aldrig träffat någon som tyckt att Pendragon är speciellt njutbart. Tycker du det?</I>
Det är alltid kul att <I>läsa</I> välgjorda spel, men jag har aldrig varit särskilt frestad av just riddargenren.
Fast det var rätt kul att se Glorantha- och Pendragonfansen flockas när Greg Stafford var hedersgäst på UppCon för en massa år sen; snittåldern på pendragonerna var åtminstone 10 år mer än hos konventsbesökarna i stort.
--
Åke
Det är alltid kul att <I>läsa</I> välgjorda spel, men jag har aldrig varit särskilt frestad av just riddargenren.
Fast det var rätt kul att se Glorantha- och Pendragonfansen flockas när Greg Stafford var hedersgäst på UppCon för en massa år sen; snittåldern på pendragonerna var åtminstone 10 år mer än hos konventsbesökarna i stort.
--
Åke
Don Kennetho
Warrior
Vad tusan är nu detta? Pendragon som ju är ett sånt strålande spel. Iofs har jag inte läst ett enda ord ur regelboken och bara spelat det på konvent, men jag tyckte att det var verkligt kul. Som sagt fångar det Arthursagans stämning mycket bra, och tycker man om den så tror jag också att man gillar spelet. Gillar man däremot inte sagan är det nog ganska dödfött att ens tro att man ska tycka om spelet heller.
Systemet med de karaktärsdrag som man har och slår emot lite då och då tycker jag är ett extra bra grepp. Sedan har jag förstås inte heller nåt emot att ett spel blir lite pretentiöst (i alla fall inte när det gäller vad du menade med ordet).
Don Kennetho
Systemet med de karaktärsdrag som man har och slår emot lite då och då tycker jag är ett extra bra grepp. Sedan har jag förstås inte heller nåt emot att ett spel blir lite pretentiöst (i alla fall inte när det gäller vad du menade med ordet).
Don Kennetho
Joakim_UBBT
Veteran
Som kampanjspel ger pendragon en mycket bra värld som visst kan innehålla allt som du nu saknar för att det ska bli "fantasy". Älvor och troll finns om man bara vill det nog mycket inte sant =) Alla myter och legender kommer ju någonstans ifrån, men smaken är olika. Jag personligen har länge tänkt att dra gång en längre kampanj över, säg tre personers livslängd och på så vi göra en släktkrönika. Sen att det är i en redan "utforskad" värld, vårt europa gör spelet bara bättre, jag har numera svårt för nya religioner/kulturer som saknar historia och framförallt logik. Men som sagt allt är ju bara vad man själv föredrar.
/jocke
"Att spela datorspel på konvent är som att runka under en orgie" Citat SnöKon-95
/jocke
"Att spela datorspel på konvent är som att runka under en orgie" Citat SnöKon-95
<blockquote><font size=1>I svar till:</font><hr><p>E det någon som spelar detta rollspel???<p><hr></blockquote><p>I min ungdoms dagar spelade jag det spelet. Och jag och mina vänner trivdes vädligt med att göra det också. Det var helt okej.
/Honken
/Honken
Krille
Lord
"Spelet saknar fullständigt det fantasteri man normalt sett är ute efter i fantasyspel. Det är inte heller någon mörk medeltida low-fantasy utan snarare en själlös blekgrå värld som bara inte vågar vara kul."
Måste ett fantasyrollspel vara mörk low fantasy eller överproppat med raser, magi och hemska onda furstar? Måste det kräkas gobbos bakom varje smutsigt gathörn (eller grotthörn) som blastas ihjäl med en brutal eldboll för att ett rollspel ska vara kul? Kan det inte bara vara riddarromantiskt, förtrollande och fullt med äventyr?
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Måste ett fantasyrollspel vara mörk low fantasy eller överproppat med raser, magi och hemska onda furstar? Måste det kräkas gobbos bakom varje smutsigt gathörn (eller grotthörn) som blastas ihjäl med en brutal eldboll för att ett rollspel ska vara kul? Kan det inte bara vara riddarromantiskt, förtrollande och fullt med äventyr?
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
"Måste ett fantasyrollspel vara mörk low fantasy eller överproppat med raser, magi och hemska onda furstar? Måste det kräkas gobbos bakom varje smutsigt gathörn (eller grotthörn) som blastas ihjäl med en brutal eldboll för att ett rollspel ska vara kul? Kan det inte bara vara riddarromantiskt, förtrollande och fullt med äventyr?"
Ja, javisst och nej.
--
Björn, sarkastisk
Causing trouble since 1980.
Ja, javisst och nej.
--
Björn, sarkastisk
Causing trouble since 1980.
Man Mountainman
Storsvagåret
<I>Kan det inte bara vara riddarromantiskt, förtrollande och fullt med äventyr?</I>
Öh... få se... vilket rollspel kan <B>det där </B>syfta på? /images/icons/crazy.gif
/Dnalor, din finne på hornhinnan
Öh... få se... vilket rollspel kan <B>det där </B>syfta på? /images/icons/crazy.gif
/Dnalor, din finne på hornhinnan
Frågor och svar
Q: Måste ett fantasyrollspel vara mörk low fantasy eller överproppat med raser, magi och hemska onda furstar?
A: Nej, givetivis inte.
Q: Måste det kräkas gobbos bakom varje smutsigt gathörn (eller grotthörn) som blastas ihjäl med en brutal eldboll för att ett rollspel ska vara kul?
A: Låt mig svara med en motfråga: Var fick du det här ifrån? Jag sa "fantasteri" _inte_ "brutala eldbollar". När jag spelar fantasy rollspel är det för att besöka fantastiska städer, göra upptäcktsfärder i ångade djungler eller utforska magins innersta mysterium. Det har inget med "gobbos" och "eldbollar" att göra (f.ö. diskuterar vi pendragon, inte ADD. Som ett förtydligande kan jag väl tillägga att jag inte är värst förtjust i ADD heller ).
Q: Kan det inte bara vara riddarromantiskt, förtrollande och fullt med äventyr?
A : Jo då. Enligt min menig är det dock mer ett hinder än en hjälp att använda Pendragon för att åstadkomma det ovan nämnda. Jag tycker att t.ex. Ars Magica är ett betydligt bättre spel att spela ut riddarsagor i.
/Kalil
Q: Måste ett fantasyrollspel vara mörk low fantasy eller överproppat med raser, magi och hemska onda furstar?
A: Nej, givetivis inte.
Q: Måste det kräkas gobbos bakom varje smutsigt gathörn (eller grotthörn) som blastas ihjäl med en brutal eldboll för att ett rollspel ska vara kul?
A: Låt mig svara med en motfråga: Var fick du det här ifrån? Jag sa "fantasteri" _inte_ "brutala eldbollar". När jag spelar fantasy rollspel är det för att besöka fantastiska städer, göra upptäcktsfärder i ångade djungler eller utforska magins innersta mysterium. Det har inget med "gobbos" och "eldbollar" att göra (f.ö. diskuterar vi pendragon, inte ADD. Som ett förtydligande kan jag väl tillägga att jag inte är värst förtjust i ADD heller
).Q: Kan det inte bara vara riddarromantiskt, förtrollande och fullt med äventyr?
A : Jo då. Enligt min menig är det dock mer ett hinder än en hjälp att använda Pendragon för att åstadkomma det ovan nämnda. Jag tycker att t.ex. Ars Magica är ett betydligt bättre spel att spela ut riddarsagor i.
/Kalil
"Öh... få se... vilket rollspel kan det där syfta på?"
Huh? Han talar uppenbarligen om Mutant RYMD. Vad skulle det annars kunna vara? /images/icons/tongue.gif
--
Björn Paulsen
"He then proceeded to outline the plans of a battlestation so large that Death Stars could be used as ball bearings."
Huh? Han talar uppenbarligen om Mutant RYMD. Vad skulle det annars kunna vara? /images/icons/tongue.gif
--
Björn Paulsen
"He then proceeded to outline the plans of a battlestation so large that Death Stars could be used as ball bearings."
Krille
Lord
Re: Frågor och svar
"Var fick du det här ifrån? Jag sa "fantasteri" _inte_ "brutala eldbollar". När jag spelar fantasy rollspel är det för att besöka fantastiska städer, göra upptäcktsfärder i ångade djungler eller utforska magins innersta mysterium."
Tja, i så fall har jag det betydligt enklare. Jag spelar fantasy (och rollspel i största allmänhet) för att uppleva äventyr. Huruvida dessa äventyr utspelar sig i Chronopia, i Amazonas, vid Osynliga Universitetet, på Mars, vid Endor, i det karga Caledonien, på Salisbury-slätten eller i Skövde spelar för min del faktiskt ingen som helst bandy. Äventyr finns där man råkar ut för dem, och de kan precis lika gärna utspela sig i Pendragons Brittannien som i vilken fantastisk eller ofantastisk värld som helst.
"Enligt min menig är det dock mer ett hinder än en hjälp att använda Pendragon för att åstadkomma det ovan nämnda. Jag tycker att t.ex. Ars Magica är ett betydligt bättre spel att spela ut riddarsagor i."
Jag tycker precis tvärtom. Med ett Europa fullt med en massa magikerkibbutzer och White Wolf-dravel så får man ingen romantisk medeltid att spela riddarsagor i, bara klafsande lera, vått ylle och avsaknad av toapapper. Plus en stor skithög med intriger, förstås. Ars Magica glömde helt bort det som faktiskt gör riddarromantiken (dvs riddarna och romantiken), och det kom inte in igen förrän Atlas Games skrev Ordo Nobilis till senaste utgåvan och knappt ens då.
Däremot har jag hittills inte hittat ett enda rollspel som fokuserar så mycket på riddarna och romantiken kring dem som Pendragon.
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
"Var fick du det här ifrån? Jag sa "fantasteri" _inte_ "brutala eldbollar". När jag spelar fantasy rollspel är det för att besöka fantastiska städer, göra upptäcktsfärder i ångade djungler eller utforska magins innersta mysterium."
Tja, i så fall har jag det betydligt enklare. Jag spelar fantasy (och rollspel i största allmänhet) för att uppleva äventyr. Huruvida dessa äventyr utspelar sig i Chronopia, i Amazonas, vid Osynliga Universitetet, på Mars, vid Endor, i det karga Caledonien, på Salisbury-slätten eller i Skövde spelar för min del faktiskt ingen som helst bandy. Äventyr finns där man råkar ut för dem, och de kan precis lika gärna utspela sig i Pendragons Brittannien som i vilken fantastisk eller ofantastisk värld som helst.
"Enligt min menig är det dock mer ett hinder än en hjälp att använda Pendragon för att åstadkomma det ovan nämnda. Jag tycker att t.ex. Ars Magica är ett betydligt bättre spel att spela ut riddarsagor i."
Jag tycker precis tvärtom. Med ett Europa fullt med en massa magikerkibbutzer och White Wolf-dravel så får man ingen romantisk medeltid att spela riddarsagor i, bara klafsande lera, vått ylle och avsaknad av toapapper. Plus en stor skithög med intriger, förstås. Ars Magica glömde helt bort det som faktiskt gör riddarromantiken (dvs riddarna och romantiken), och det kom inte in igen förrän Atlas Games skrev Ordo Nobilis till senaste utgåvan och knappt ens då.
Däremot har jag hittills inte hittat ett enda rollspel som fokuserar så mycket på riddarna och romantiken kring dem som Pendragon.
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Re: Frågor och svar
Angående äventyr <-> värld; Jag anser att äventyradet hänger intimt ihop med miljöerna i vilka det utspelar sig (självklart kanske).
Ex: Det har historiskt varit mycket svårt att kombinera skräckscenarion med fantasymiljöer. Varför? Jag vet inte, men jag skulle tro att det har att göra med att det är lurigt att åstadkomma den känsla av onormalhet som är viktig för skräckgenern i en värld där magi, troll och älvor är allmänt erkända fenomen.
Det är såledels inte likgiltigt för ett äventyr om det utspelar sig i Skövde eller Salisbury. När jag spelar _fantasy_rollspel vill jag inte att de utspelar sig i Skövde
Angående Ars Magica vs Pendragon: Om man vill spela riddarsagor skippar man kibbutzerna, eftersom Ordern är hemlig så går den att plocka bort utan att påverka världen allt för mycket. Dessutom utspelar sig Arthurlegenderna innan orderns grundande. Något WW dravel känner jag inte till, kan du utveckla det?
I Ars Magica får man ett betydligt trevligare spelsystem (tycker jag). Dessutom håller spelat med en lång rad utmärkt moduler som endast lätt berör hermes ordern (Ordo Nobilis, Mythic Seas, Faeries, Mythic Europe) etc.
Nåja, nu var det inte Ars Magica vi skulle diskutera. Jag tycker det verkar som om Salir har fått svar på sin fråga, jag tar mig friheten att sammanfatta: "Det finns tydligen de som spelar Pendragon". De är gamla stötar (minsta 10 år äldre än oss vanliga spelare (typ 40 alltså?)) som gestaltar den anglosaxiska kulturens monumentalverk. <Hutter>.
/Kalil
Angående äventyr <-> värld; Jag anser att äventyradet hänger intimt ihop med miljöerna i vilka det utspelar sig (självklart kanske).
Ex: Det har historiskt varit mycket svårt att kombinera skräckscenarion med fantasymiljöer. Varför? Jag vet inte, men jag skulle tro att det har att göra med att det är lurigt att åstadkomma den känsla av onormalhet som är viktig för skräckgenern i en värld där magi, troll och älvor är allmänt erkända fenomen.
Det är såledels inte likgiltigt för ett äventyr om det utspelar sig i Skövde eller Salisbury. När jag spelar _fantasy_rollspel vill jag inte att de utspelar sig i Skövde
Angående Ars Magica vs Pendragon: Om man vill spela riddarsagor skippar man kibbutzerna, eftersom Ordern är hemlig så går den att plocka bort utan att påverka världen allt för mycket. Dessutom utspelar sig Arthurlegenderna innan orderns grundande. Något WW dravel känner jag inte till, kan du utveckla det?
I Ars Magica får man ett betydligt trevligare spelsystem (tycker jag). Dessutom håller spelat med en lång rad utmärkt moduler som endast lätt berör hermes ordern (Ordo Nobilis, Mythic Seas, Faeries, Mythic Europe) etc.
Nåja, nu var det inte Ars Magica vi skulle diskutera. Jag tycker det verkar som om Salir har fått svar på sin fråga, jag tar mig friheten att sammanfatta: "Det finns tydligen de som spelar Pendragon". De är gamla stötar (minsta 10 år äldre än oss vanliga spelare (typ 40 alltså?)) som gestaltar den anglosaxiska kulturens monumentalverk. <Hutter>.
/Kalil
Re: Frågor och svar
Orsaken att det är svårt att para ihop skräck med fantasy är att skräck är menat att skrämma och vi människor blir räddare för sånt som finns nära vårt hem och därför är skräck effektivast när det är i en miljö nära till vårat eget.
Eller i en miljö som vi är bekant att acosiera skärck med..
Orsaken att det är svårt att para ihop skräck med fantasy är att skräck är menat att skrämma och vi människor blir räddare för sånt som finns nära vårt hem och därför är skräck effektivast när det är i en miljö nära till vårat eget.
Eller i en miljö som vi är bekant att acosiera skärck med..