Här kommer då första krönikan från äventyret om Khanarsbok i min spelgrupps Tysakrönika. En alltmer episk berättelse om en ung kvinna från Asharina som inte verkar kunna fly från sitt öde. Det utspelar sig nu i Västlanden. Krönikan är skriven till spelarna, vilket kan förklara vissa saker.
Stort tack till hemsidan Stank.nu från vilka jag fick idén till Khanars bok. Min bakgrundsstory till boken är lite moddad för äventyrets skull.
TYSAKRÖNIKAN
Sagan
Det var en gång en by vid havet. Herdar vaktade de magra korna och fårens vandring över de karga ökenstäpperna och fiskarna lade ut med sina små båtar i gryningsljuset. Livet var hårt men förutom sandstormar och farsoter var det också rättvist. Tills den dagen schamanen Tarajas drog olycka över byn genom att börja berätta legenden om Khanars Bok.
Ingenting skulle längre bli sig likt i byns enkla liv när rättvisan förbyttes i övergrepp och förräderi.
Khanars Bok
Så berättade den gamle toshern.
För tusentals år sedan, i det legendomsusade riket Radh-Kamra levde Khanar den Lärde, son av Ilanthe, son av Barsag. Khanar valdes tack vare sin stora kunskap till ståthållare under drottning Cyrael. Deras kunskap och visdom var legendarisk och folket började snart tro att deras drottning var i förbund med mörka makter på grund av dess onaturliga kunskap. Drottning Cyrael flydde undan sitt folks misstro till den fördömda borgen Kharall-Vidaz med sin ståthållare. Där började Khanar på order av sin drottning att sammanställa en bok med all makt och visdom som fanns i riket som hämnd mot det svekfulla folket.
Khanars bok om Födseln, Döden och Elden blev snart legendarisk för de kraftiga ritualer och uråldriga visdom som samlats där. Visdom som det hade varit klokare att låta vara glömd. Folket reste sig i skräck och stängde in sin drottning att svälta ihjäl med sitt hov i sitt torn. Khanar läste då högt ur sin bok för att frammana en räddning men de mardrömmars varelser han väckte ur sin vila slet honom i stycken.
Folket agerade i skräck mot drottningens mörka makter och förstörde hennes borg över henne. Marken plöjdes upp och såddes med salt och svavel för att stoppa henne från att vakna från sin vila.
Men vad som hände med Khanars bok är ännu höljt i historiens dunkel. Folkets ledare spred bladen för vinden uppifrån ruinerna av Cyraels torn. Onda män försökte sedan återfinna brottstyckena av boken och man utsåg därför väktare att gömma de blad som återfanns spridda över Västlanden. Legenden säger att skuggornas ryttare fortfarande rider över ökenstäpperna för att samla bokens sidor igen, blad för blad.
Skuggor ur det Förflutna
Vid båtens för stod hon som i sagorna kallas Tysa, Flodens Drottning och såg mot land. Bakom henne, på andra sidan haven, fanns hennes historia där hennes liv en gång varit sammanflätat med goda vänners, band som svärd, blod och död hade huggit av. I mörkret framför kunde hon se ljusen från lerhyddornas öppningar där en bit av hennes nya liv väntade, nya vänner som mannen vid fören. Hennes väktare Rakich. Hon suckade, här var hennes nya liv. Så såg de plötsligt hur ljuset från hyddorna i byn inte kom från några mateldar utan deras brinnande tak.
Med röda mantlar, vittnandes om de blod de ville utgjuta, red främmande ryttare in i byn. Med ett stort öga på sina ryggar och hjälmar som såg ut som kranium från ett främmande djur, kanske ett får, dödade utan nåd. De avrättade schamanen och försvann sedan norrut.
Schamanens sonson, en jägare ur byn samlade sina vänner för att ta upp jakten på sin stams fiender - hans namn skulle minnas som M’Tobo. Med uppmuntrande ord sa han farväl till sin adoptivson M’Baratu
för att söka deras okände fiende. Hans farfar låg död och över stäpperna for nu hans barndomsvän förrädaren Tabais själ som en osalig ande.
Jägarens vän, Muraí av Zhâners ätt, trotsade flodprinsessans ord och förbannade avfällingens ande medan den nye schamanen Saraí brände hans kropp. Hans själ skulle aldrig få slot rot och vila i jorden.
Tillsammans gav sig de fyra av och fann i nästa by att det fanns fler som red över ökenstäpperna än Ögats röda kåpor. Beväpnade och oroliga bybor förklarade att riddare av den Vita Fjäderns märke nu också färdades över sanden. Tysa reagerade med skräck och vämjelse "de människorna har inga hjärtan! Damariska hundar!!!".
Saraí - SLP
En ung tosh som var lärling under Tarajas, den förre schamanen, M’Tobos sagoberättande farfar. Är nu den unge schamanen i M’Tobos by. Brände förrädaren Tabais kropp på uppmaning av Muraí för att inte låta hans själ få vila i jorden.
Tabai - SLP
Förrädare som hängde sig i ett träd utanför byn efter att hans familj brunnit upp i överfallet. Hans kropp fanns av Rakich som också fann at en förmögenhet i mynt fanns i Tabais hem och vittnesmål från byn förklarade att han måste ha sålt ut kunskap.
Tarajas - SLP
Schaman och sagoberättare i byn och farfar till M’Tobo. Avrättades av de rödmantlade inför M’Tobos och Muraís maktlösa ögon innan de lyckades hinna till undsättning.
M’Baratu - SLP
M’Tobos 16-årige adoptivson vars föräldrar hade dött i en farsot. Tar nu hand om M’Tobos stora tält och boskap.
Muraí al Azarath(Spelare: Lukas)
Prisjägare från Mûhad som var gammal vän till Tarajas. Känner också Rakich, Tysa och framförallt M’Boto sedan förut. Muraí är bildad, framförallt inom religiösa riter. Räddade en gång livet på Tarajas, schamanen.
M’Tobo (Spelare: Johan)
En kort tosh-jägare som har en viss rikedom med ett stort tält och fem kor. Sonson till schamanen Tarajas och är adoptivfar till M’Baratu. Hans far var en tjuv men är känd själv i byn som en rättskaffens karl.
Rakich (Spelare: William)
Hårdför sjöfarare som lämnade ett liv som sjörövare för att bli Tysas väktare efter att hon på mystiskt sätt lyckats rädda livet på hans döende bror. Att händelsen med hans bror fick honom att byta bana i livet föraktas av hans familj som föraktar honom som ett svart får.
Tysa (Spelare: Stefan)
Flodens Drottning, har en legendarisk sång skriven om sig i Västmark efter att enligt legenden med hjälp av djärvhet och stora explosioner ha övermannat tirakiska flodpirater. Kom till Västlanden på flykt undan vildsinta Damariska riddare och besitter schaman-krafter. Rakich är hennes livvakt. Tysa är ursprungligen från Asharien där förra minikampanjen utspelade sig, där äventyrarna tog sig till Västmark och stoppade en galen general från att öppna portaler till demonvärldar.
Stort tack till hemsidan Stank.nu från vilka jag fick idén till Khanars bok. Min bakgrundsstory till boken är lite moddad för äventyrets skull.
TYSAKRÖNIKAN
Sagan
Det var en gång en by vid havet. Herdar vaktade de magra korna och fårens vandring över de karga ökenstäpperna och fiskarna lade ut med sina små båtar i gryningsljuset. Livet var hårt men förutom sandstormar och farsoter var det också rättvist. Tills den dagen schamanen Tarajas drog olycka över byn genom att börja berätta legenden om Khanars Bok.
Ingenting skulle längre bli sig likt i byns enkla liv när rättvisan förbyttes i övergrepp och förräderi.
Khanars Bok
Så berättade den gamle toshern.
För tusentals år sedan, i det legendomsusade riket Radh-Kamra levde Khanar den Lärde, son av Ilanthe, son av Barsag. Khanar valdes tack vare sin stora kunskap till ståthållare under drottning Cyrael. Deras kunskap och visdom var legendarisk och folket började snart tro att deras drottning var i förbund med mörka makter på grund av dess onaturliga kunskap. Drottning Cyrael flydde undan sitt folks misstro till den fördömda borgen Kharall-Vidaz med sin ståthållare. Där började Khanar på order av sin drottning att sammanställa en bok med all makt och visdom som fanns i riket som hämnd mot det svekfulla folket.
Khanars bok om Födseln, Döden och Elden blev snart legendarisk för de kraftiga ritualer och uråldriga visdom som samlats där. Visdom som det hade varit klokare att låta vara glömd. Folket reste sig i skräck och stängde in sin drottning att svälta ihjäl med sitt hov i sitt torn. Khanar läste då högt ur sin bok för att frammana en räddning men de mardrömmars varelser han väckte ur sin vila slet honom i stycken.
Folket agerade i skräck mot drottningens mörka makter och förstörde hennes borg över henne. Marken plöjdes upp och såddes med salt och svavel för att stoppa henne från att vakna från sin vila.
Men vad som hände med Khanars bok är ännu höljt i historiens dunkel. Folkets ledare spred bladen för vinden uppifrån ruinerna av Cyraels torn. Onda män försökte sedan återfinna brottstyckena av boken och man utsåg därför väktare att gömma de blad som återfanns spridda över Västlanden. Legenden säger att skuggornas ryttare fortfarande rider över ökenstäpperna för att samla bokens sidor igen, blad för blad.
Skuggor ur det Förflutna
Vid båtens för stod hon som i sagorna kallas Tysa, Flodens Drottning och såg mot land. Bakom henne, på andra sidan haven, fanns hennes historia där hennes liv en gång varit sammanflätat med goda vänners, band som svärd, blod och död hade huggit av. I mörkret framför kunde hon se ljusen från lerhyddornas öppningar där en bit av hennes nya liv väntade, nya vänner som mannen vid fören. Hennes väktare Rakich. Hon suckade, här var hennes nya liv. Så såg de plötsligt hur ljuset från hyddorna i byn inte kom från några mateldar utan deras brinnande tak.
Med röda mantlar, vittnandes om de blod de ville utgjuta, red främmande ryttare in i byn. Med ett stort öga på sina ryggar och hjälmar som såg ut som kranium från ett främmande djur, kanske ett får, dödade utan nåd. De avrättade schamanen och försvann sedan norrut.
Schamanens sonson, en jägare ur byn samlade sina vänner för att ta upp jakten på sin stams fiender - hans namn skulle minnas som M’Tobo. Med uppmuntrande ord sa han farväl till sin adoptivson M’Baratu
för att söka deras okände fiende. Hans farfar låg död och över stäpperna for nu hans barndomsvän förrädaren Tabais själ som en osalig ande.
Jägarens vän, Muraí av Zhâners ätt, trotsade flodprinsessans ord och förbannade avfällingens ande medan den nye schamanen Saraí brände hans kropp. Hans själ skulle aldrig få slot rot och vila i jorden.
Tillsammans gav sig de fyra av och fann i nästa by att det fanns fler som red över ökenstäpperna än Ögats röda kåpor. Beväpnade och oroliga bybor förklarade att riddare av den Vita Fjäderns märke nu också färdades över sanden. Tysa reagerade med skräck och vämjelse "de människorna har inga hjärtan! Damariska hundar!!!".
Saraí - SLP
En ung tosh som var lärling under Tarajas, den förre schamanen, M’Tobos sagoberättande farfar. Är nu den unge schamanen i M’Tobos by. Brände förrädaren Tabais kropp på uppmaning av Muraí för att inte låta hans själ få vila i jorden.
Tabai - SLP
Förrädare som hängde sig i ett träd utanför byn efter att hans familj brunnit upp i överfallet. Hans kropp fanns av Rakich som också fann at en förmögenhet i mynt fanns i Tabais hem och vittnesmål från byn förklarade att han måste ha sålt ut kunskap.
Tarajas - SLP
Schaman och sagoberättare i byn och farfar till M’Tobo. Avrättades av de rödmantlade inför M’Tobos och Muraís maktlösa ögon innan de lyckades hinna till undsättning.
M’Baratu - SLP
M’Tobos 16-årige adoptivson vars föräldrar hade dött i en farsot. Tar nu hand om M’Tobos stora tält och boskap.
Muraí al Azarath(Spelare: Lukas)
Prisjägare från Mûhad som var gammal vän till Tarajas. Känner också Rakich, Tysa och framförallt M’Boto sedan förut. Muraí är bildad, framförallt inom religiösa riter. Räddade en gång livet på Tarajas, schamanen.
M’Tobo (Spelare: Johan)
En kort tosh-jägare som har en viss rikedom med ett stort tält och fem kor. Sonson till schamanen Tarajas och är adoptivfar till M’Baratu. Hans far var en tjuv men är känd själv i byn som en rättskaffens karl.
Rakich (Spelare: William)
Hårdför sjöfarare som lämnade ett liv som sjörövare för att bli Tysas väktare efter att hon på mystiskt sätt lyckats rädda livet på hans döende bror. Att händelsen med hans bror fick honom att byta bana i livet föraktas av hans familj som föraktar honom som ett svart får.
Tysa (Spelare: Stefan)
Flodens Drottning, har en legendarisk sång skriven om sig i Västmark efter att enligt legenden med hjälp av djärvhet och stora explosioner ha övermannat tirakiska flodpirater. Kom till Västlanden på flykt undan vildsinta Damariska riddare och besitter schaman-krafter. Rakich är hennes livvakt. Tysa är ursprungligen från Asharien där förra minikampanjen utspelade sig, där äventyrarna tog sig till Västmark och stoppade en galen general från att öppna portaler till demonvärldar.