Nekromanti Kejsaren är död! Länge leve kejsaren!

[MaskeradeRosen]

Jag har tänkt påbörja en kampanj för en ganska liten grupp spelare och då jag tycker att historia är väldigt intressant så hade jag tänkt sätta en historisk prägel på själva handlingen; en stormakts sönderfall. Krigets fasor rasar och plötsligt stöter ett hest ramaskri genom hela landet, från öst till väst, från norr till söder: "Kejsaren är död!" Det otänkbara har hänt. Hur? Varför? Vad gör vi nu? Rent inspirationsmässigt kan mina ideér tyckas ha mycket gemensamt med de första säsongerna i Game of Thrones, men faktiskt är själva kärnan i det hela det Stora nordiska kriget som pågick fram till 1721 och blev slutet på den svenska stormaktstiden. Kanske irrelevant i sig själv, men själva tanken på det plötsliga och väldigt snabba slutet på en nations glansdagar känns som en outsinlig källa för intressant rollspelande.

Idén bakom scenariot har jag haft en längre tid, men nu föll det sig så att det kommer utspela sig i Eon's värld, närmare bestämt i Jargien. Spelarna kommer att ta på sig roller i rikets allra högsta skikt; generaler, pretendenter, administratörer, eller liknande. Krig, uppror, utomstående fiender och hot innifrån kommer att mötas i en salig blandning. Kan karaktärerna kompromissa med sina ideal? Kan de göra avhåll på sina eder? Kommer deras ambitioner att ge dem makt och pondus bortom deras vildaste drömmar eller kommer rollpersonerna själva att bli brickor i de slipade aristokrateras och magistraternas spel? Blir de imperiets eviga hjältar - eller till och med kröns till Kejsare själva - eller blir de maktgiriga despoter som roffar åt sig så mycket som möjligt innan den oundvikliga kollapsen inträffar? De kan bli hjältar eller syndabockar, hatade av folket eller älskade, helgonförklarade av kyrkan eller fördömda. Det är det som alltid så att vinnaren skriver historien.

I Game of Thrones kommer någon alltid att vinna spelet och till sist sitta på tronen, men när Kejsaren är död så kan ett imperium splittras till flera mindre kungadömen, eller rentutav slukas helt av giriga grannar, bit för bit, tugga för tugga, tills ingenting är kvar. Hur ställer kyrkan sig? Vad händer med förtryckta eller rentav priviligerade minoriteter? Revolter står och pyser och bubblar precis under ytan när livegna och illa behandlade tjänare ser sin chans att ge igen på de som förtryckt dem under så många år.

Vad tycker ni? Verkar det som ett intressant uppläg? Jag kan beskriva scenariot i lite mera detalj om folk är intresserade, och självfallet hade jag uppskattat tips och ideér på vad som skulle kunna hända (eller vad som faktiskt har hänt i liknande situationer i vår egen verklighets historia). Själva tempot på kampanjen kommer att vara raskt eftersom stora saker händer hela tiden; exempelvis spelar vi en scen i huvudstaden där karaktärerna försöker samla stöd och legitimitet till sin sak, och när den scenen är klar hoppar vi frammåt i skeendena ett par veckor (eller kanske ännu mer) och spelar en scen där rollpersonerna måste försvara sin familjs ägor mot plundring och förstörelse, och så vidare, och så vidare.

Tips? Ideér? Beröm? Kritik? Bara kommentarer? Allt uppskattas.

Tackar.

- Maskerade Rosen

 

[frulling]

Tänkte tipsa om samma sida, har hjälpt mig mycket i min kampanj som har likande drag(dvs att kejsaren är försvunnen).

 

[Tell]

Det är en extremt bra idé, men jargien är en suboptimal scen för den. Jag tror säkert att jargien är optimal som analogi för det splittrade svenska väldet, men problemet är att du inte har något Nöteborg. Det finns ingen enda väg in i jargien, som måste passeras och som är "den enda försvarskejdan". Det jargiska hjärtlandet är istället bördigt, enat, och lättförsvarat på ett sätt som i stort sett endast Polen varit i Europa (Baltikum kommer nära, men är för fattigt och har för dåliga kommunikationer). Jag tror att den bättre analogin till och med är Iraq.

Om du vill arbeta med jargien, kommer du att få en felaktig händelsekedja.
*Om det är sönderfall du vill ha, så underlättas det kraftigt av att provinserna går att försvara som enskilda länder. Jargiens kan det inte.
*Om det är invasion, krävs starka grannar. Jargien har muhad, som måste igenom en öken där det REGNAR eld, och kommer därför knappast att kunna annektera på allvar, utom möjligen genrio, om de ens kan ta sig förbi Karagien (hur starkt det är avgörs givetvis i er kampanj). Därutöver är jargien säkert från sina grannar - falierna är för få, damarien för litet, drunoc för primitivt. Detta är också anledningen till att jargien fungerar som dekisstat - de har inga naturliga konflikter som håller dem skarpa.

Jag tror därför att det bästa sättet att behålla din tuffa idé, är att byta scen.

Får jag föreslå att du överväger thalamur istället? Starkare grannar, bättre geografi för småriken, ärkeadel öppen nedåt genom akademierna och med traditioner av alternativa lojalitetsfoki än staten, och om du sänker de 60 individerna i topskiktet (exempelvis genom en explosion under ett edsmöte i Casmodiah), så uppstår ett verkligt maktvakum.
Alternativet skulle kunna vara Muhad, med ännu bättre geografi, och jargien som den stora och farliga grannen (ryssen), vars sjöherravälde bevisats genom koloniserande av Muhads sydkust.